Stingray femma "slumpas" på Vend...

[blackparkas]

https://vend.se/331107-music-man-stingray-5-slumpas" onclick="window.open(this.href);return false;

14 papp för en naturfärgad stingrocka.
Skynda fynda!!

Sorgligt.
Den är utan tvekan värd varenda krona, men med dagens marknad får man räkna med max 10 känns det som, en bra dag, och då ska man hitta någon som vill ha en naturfärgad...

[Roger Hedin]

https://vend.se/331107-music-man-stingray-5-slumpas

14 papp för en naturfärgad stingrocka.
Skynda fynda!!

Sorgligt.
Den är utan tvekan värd varenda krona, men med dagens marknad får man räkna med max 10 känns det som, en bra dag, och då ska man hitta någon som vill ha en naturfärgad...

Sorgligt var ordet, sa Bull.
För några år sedan skrev jag ett litet inlägg om att den svenska begagnatmarknaden på basprylar är ihjälprutad, ett inlägg vilket jag möttes av mycket spott och spe för. Jag tror inte att jag var helt fel ute då, och definitivt inte nu heller med facit i hand. Fast det kan ju vara så enkelt som att:
- marknaden är mättad av alla ägarbytesbasar/prylar som passerat vissa forum,
- bra begagnade instrument konkurrerar med billiga det duger-instrument, vilka sätter prisstandarden,
- folk inte har pengar,
- det är lättare att köpa nytt på räntefri avbetalning än att gno ihop kontanter till begagnat,
- att vi faktiskt har blivit lurade hela tiden, och att inget egentligen är värt någonting.

Sedan den tråden har t.ex. marknaden för begagnade rörhäckar som Ampeg fallit som en sten, Schatz-basar har totalt försvunnit från begagnathorisonten, Warwick har noterat bottenrekord efter bottenrekord, EBS MicroBass II är totalt osäljbar förutom för under en tredjedel av nypriset o.s.v. Ingen vågar kanske köpa något med risk för att inte kunna sälja.

Hur som helst: sorgligt var ordet!

[blackparkas]

Just Warwick har väl fått ett litet uppsving på senare tid tycker jag det verkar som.
Fast det är för få ute på marknaden för att ha något bevis för det just nu...


Jag tror det mycket handlar om att många kör med "det duger"-argumentet.
Man vill ha skitbra prylar, världens fläsk men inte betala för det, vilket slutar med att man hamnar med en kompromiss istället för att spara lite pengar till, skita i pizzan och ölen varje fredag och lördag i ett par månader...


Senast nu i helgen så vart det en kommentar om att ett visst stärkarfabrikat är "så dyrt"
Visst. Mesa kostar massor med pengar, men man får också vad man betalar för, förutsatt att man faktiskt gillar hur det låter förstås.
Det GÅR INTE att få Mesa/Aguilar/insert annat dyrt stärkarfabrikat-kvalitét/ljud för Hartke-pengar...

Det är sjukt sorgligt att höra andra basister och musiker tycka det är helt vansinnigt att köpa en gammal Fender för 30 papp, eller ett hitech-monster för 50.
Men sedan kör de skotrar för 140 papp, nya bilar för 350k, köper rullskidor för 6-7000....

[mrbaloo]

Jag köpte min naturfärgade rocka från 2001 för 12 papp ungefär år 2003. Jag är fortfarande lika nöjd och kommer inte att sälja min. Den är grym! Måste ha varit ett grymt kap redan då.

[pieco]

Har funderat mkt på det där med begagnatmarknaden på basprylar och varför den ser ut som den gör. Har en teori som egentligen enbart grundar sig på tyckande och tänkande men... (vet att det finns andra trådar här i ämnet). Kan det vara en kombination av att de billiga instrumenten blir bättre och bättre så mängden instrument "som duger" är idag ganska många. Idag kan man ju köpa begagnade basar för väldigt lite pengar som faktiskt låter bra. Det gör ju att efterfrågan på riktigt bra instrument blir mindre och priserna sjunker. Det i kombination med (har lite svårt att formulera detta så det blir förståeligt) motiveringen att köpa riktigt bra instrument kanske är något svag. Det är ju ytterst få sammanhang där det "krävs" dyra instrument. Skulle kunna tänka mig vissa inspelningssammanhang där man kanske kunde ha en fördel med t ex en pre cbs fender för att just den producenten har tänkt sig det men det är väl inte många av oss som befinner sig i sådana situationer att det skulle motivera ett köp endast för detta. Alltså köper man instrument i +30kkr klassen för sin egen del. Dels för hur de låter men kanske ffa för känslan de ger. I live-sammanhang är det ju inte nån annan som bryr sig om jag spelar på en pre cbs, cs eller mexico fender så länge det låter fenderbas (om det nu är det som efterfrågas) förutom eventuella basister i publiken. Det skulle kunna vara så att man väljer pizzan och ölen istället eftersom det inte är någon annan än jag själv som bryr mig om vad jag spelar på och då är det inte värt det.

Jag har inte svårt att förstå att man lägger pengar på dyra basar för jag anser att man får det man betalar för. Jag betalar gärna för känslan av det lilla extra och hur det instrumentet får mig att spela. Men den breda massan (om man nu kan prata om en bred massa av basister) tror jag inte gör det och de påverkar ju marknaden mer... #sparkainöppnadörrar

[gthyni]

Det gäller väl allt inte bara basar, när man plockar ut den från handlaren så droppar priset ordentligt.
Om man köper nytt så får man precis vad man vill ha men precis som en ny bil så droppar priset ordentligt och det gäller även billig-märkena, man kan få en bas för under tusenlappen på blocket som efter några timmar kärlek ofta kan bli bra.

Enda sättet att inte loosa pengar är att köpa något som har samlarvärde (gammal Fender)

Det var en diskussion i FB-gruppen som trådstartaren raderade om sena 70-tals-Fender. Priserna på dessa har inte skenat i Sverige som USA vilket jag tycker är sunt eftersom de inte alls har samma kvalitet och känsla som äldre instrument.

Vad gäller Warwick så finns det gott om de vanliga modellerna till salu medan om jag vill ha något lite en Thumb, Starbass eller min dröm, en Jack Bruce replika) så finns det sällan att få tag på och priset är då mycket högre. Värdet bestäms av tillgång och efterfrågan trots allt.

Sen är det väl helt OK att pruta om man tror att marknadsvärdet faktiskt är under det begärda priset, annars får man bara ta smällen själv om man vill sälja i sin tur. Som säljare kan man alltid säg, Nej tack.

[blackparkas]

Har funderat mkt på det där med begagnatmarknaden på basprylar och varför den ser ut som den gör. Har en teori som egentligen enbart grundar sig på tyckande och tänkande men... (vet att det finns andra trådar här i ämnet). Kan det vara en kombination av att de billiga instrumenten blir bättre och bättre så mängden instrument "som duger" är idag ganska många. Idag kan man ju köpa begagnade basar för väldigt lite pengar som faktiskt låter bra. Det gör ju att efterfrågan på riktigt bra instrument blir mindre och priserna sjunker. Det i kombination med (har lite svårt att formulera detta så det blir förståeligt) motiveringen att köpa riktigt bra instrument kanske är något svag. Det är ju ytterst få sammanhang där det "krävs" dyra instrument. Skulle kunna tänka mig vissa inspelningssammanhang där man kanske kunde ha en fördel med t ex en pre cbs fender för att just den producenten har tänkt sig det men det är väl inte många av oss som befinner sig i sådana situationer att det skulle motivera ett köp endast för detta. Alltså köper man instrument i +30kkr klassen för sin egen del. Dels för hur de låter men kanske ffa för känslan de ger. I live-sammanhang är det ju inte nån annan som bryr sig om jag spelar på en pre cbs, cs eller mexico fender så länge det låter fenderbas (om det nu är det som efterfrågas) förutom eventuella basister i publiken. Det skulle kunna vara så att man väljer pizzan och ölen istället eftersom det inte är någon annan än jag själv som bryr mig om vad jag spelar på och då är det inte värt det.

Jag har inte svårt att förstå att man lägger pengar på dyra basar för jag anser att man får det man betalar för. Jag betalar gärna för känslan av det lilla extra och hur det instrumentet får mig att spela. Men den breda massan (om man nu kan prata om en bred massa av basister) tror jag inte gör det och de påverkar ju marknaden mer... #sparkainöppnadörrar

Jo, det ligger nog en del i det du säger!
Anledningen till att man väljer köpa ett dyrt instrument är väl i första hand för känslan för dig som lirar, + att den förstås låter skitbra.
Men visst är det mest för sin egen del!
Sedan tycker jag, när jag lirar metal, att det inte finns många billiga basar som klarar av att leverera det som jag vill ha.
Det finns inte tillräckligt mycket kärna i ljudet t.ex. är en del av problemet, när det sitter billiga kinamickar och en billig kinapreamp i.

Billiga prylar har blivit bättre, helt klart.
Men det är fortfarande väldigt stor skillnad mellan en bas för 8000 och en för 16000.

[blackparkas]

Vad gäller Warwick så finns det gott om de vanliga modellerna till salu medan om jag vill ha något lite en Thumb, Starbass eller min dröm, en Jack Bruce replika) så finns det sällan att få tag på och priset är då mycket högre. Värdet bestäms av tillgång och efterfrågan trots allt.

Gott om?
Om du håller dig till Sverige, vilket de flesta här gör trots allt, och inte kollar på Ebay eller Europeiska forum, där priserna ofta är helt andra än i Sverige.

Hur många Streamers finns det?
Det finns väl en 5:a och en 6:a till salu nu tror jag.
That´s it.

Kan inte ens minnas när det var en 4-str Streamer till salu senast...

[blackparkas]

Jag köpte min naturfärgade rocka från 2001 för 12 papp ungefär år 2003. Jag är fortfarande lika nöjd och kommer inte att sälja min. Den är grym! Måste ha varit ett grymt kap redan då.

2003 var det helt andra priser på Stingrays!
När jag kom med på PB så var det 10-12 en vanlig Stingray kostade vill jag minnas.
Sedan har priserna gått upp och ner under dessa år, liksom de gjort med RIckenbacker.

Senaste åren så verkar dock det vara vanligare att man får ut runt 8 för en vanlig 4:a

[maxoges]

Jag sålde en Stingray 5 för 10000 och en blå för 8500 ink orginal hardcase (vilket vad var jag gav när jag köpte den)
En Sterling (USA) gick för 8000 med hardcase.

[bassace]

Tillgång och efterfrågan. När jag började spela på 70-talet och ända in på 90-talet var man hänvisad till fysiska butiker med mer eller mindre skralt utbud. Begagnat kom man åt via tidningarnas små radannonser, lappar på anslagstavlor eller mun-till-mun-metoden. Lite av utbudet i andra länder såg man via annonser i utländska musiktidningar.

När för typ 20 år sedan internet kom med så småningom bra möjligheter till näthandel för både nytt och begagnat från både när och fjärran ändrades allt. Tror de flesta hade bara 1-2 basar fram tills dess vilket naturligtvis egentligen räckte hur bra som helst. Men helt plötsligt öppnades hela världens musikaffärer sina dörrar mot internet samtidigt som många möjligheter erbjöds att annonsera och söka efter begagnat i en omfattning man bara kunnat drömma om tidigare.

Många av de stora tillverkarna som Fender m fl hakade på tåget, skruvade upp produktionen, lanserade nya produktlinjer etc och pumpade nog ut rätt mycket mer instrument än tidigare. Nu hade man möjlighet att kolla på och komma åt efter det mesta man bara fantiserat om innan, allt ifrån billiga Asien-byggda reissues av drömbasen eller äkta vara och allt däremellan. Åtminstone jag blev helt besatt av detta för drygt 10 år sedan och ganska fort hade 1 bas + 1 elgitarr + 1 akustisk gitarr blivit totalt över 15 instrument.

Jag gick en runda i stan (Malmö) nyligen och tittade in i de större musikaffärna. Ett överslag gav att det i butiker i Malmö idag hänger knappt 150 basar, över 400 elgitarrer och och kanske 250 akustiska gitarrer. Är detta klokt och rimligt för en stad som Malmö med inte ens 300 000 invånare? Ser det ut på liknande sätt i övriga landet borde det finnas totalt flera tusen sprillans nya basar hängandes i svenska butiker.

Lägger man sedan på alla annonserade begagnade instrument på alla olika forum, Blocket, Vend, Tradera etc plus alla utländska sidor så tror jag nog man gör analysen att tillgången just nu överstiger efterfrågan. Förmodligen kommer det att vara så under överskådlig tid framöver.

För min egen del och jag tror även för fler tror jag basinnehavet är ganska mättat. Klart man får GAS på något speciellt instrument ibland men samtidigt inser man att man egentligen varken behöver eller har plats för fler. Förmodligen blir jag inte en bättre basist eller låter märkbart bättre i bandet heller för det. Och det mesta jag provar i butik rycker jag lite på axlarna åt och tänker att det jag har hemma är precis lika bra eller t o m bättre.

De stor tillverkarna och butikerna/näthandlarna fortsätter dock att pumpa ut nya instrument baserat, antar jag, på prognoser som bygger på senaste 10-15 års boom. Jag är dock mycket tveksam till att den kommer att hålla i sig. I värsta fall kan det leda till att både tillverkare och handlare kommer slås ut. Begagnat-marknaden kommer vi nog få leva med kommer vara fortsatt trög, det finns helt enkelt för många instrument där ute.

[maxoges]

Jo, jag håller med. Det finns inget jag tycker är värt att köpa nytt i butik om man jämför med vad jag har hemma.
Skulle vara om det kom en ny fantastisk lättviktsstärkare. Just nu slår inget min Warwick LWA1000 i lättviktarklassen.

[bootsy]

Är det kartellen som är framme igen?

[bassace]

Är det kartellen som är framme igen?

Kartell och kartell ... mer ett konstaterande.

Verkar dock överlag som att sänkta begagnatpriser ses som ett problem snarare en än möjlighet vilket tyder på två saker:
1. Man har köpt på sig mycket på senare år som man inte gillar går ner i värde
2. Man tänker sälja mer än köpa framöver, annars skulle man ju glädjas åt att priserna sjunker

Åtminstone punkt 2 stödjer min tes att marknaden börjar bli mättad.

[mrbaloo]

Jag köpte min naturfärgade rocka från 2001 för 12 papp ungefär år 2003. Jag är fortfarande lika nöjd och kommer inte att sälja min. Den är grym! Måste ha varit ett grymt kap redan då.

2003 var det helt andra priser på Stingrays!
När jag kom med på PB så var det 10-12 en vanlig Stingray kostade vill jag minnas.
Sedan har priserna gått upp och ner under dessa år, liksom de gjort med RIckenbacker.

Senaste åren så verkar dock det vara vanligare att man får ut runt 8 för en vanlig 4:a

Det stämmer säkert. När jag köpte min SR4a så var väl listpriset på en ny dylik ca 23000 sek vill jag minnas. En som inte var fjällstuga kostade någon "Dag Hammarskjöld" mindre.

/MrBaloo

[blackparkas]

Är det kartellen som är framme igen?

Hur menar du?

[blackparkas]

Jag köpte min naturfärgade rocka från 2001 för 12 papp ungefär år 2003. Jag är fortfarande lika nöjd och kommer inte att sälja min. Den är grym! Måste ha varit ett grymt kap redan då.

2003 var det helt andra priser på Stingrays!
När jag kom med på PB så var det 10-12 en vanlig Stingray kostade vill jag minnas.
Sedan har priserna gått upp och ner under dessa år, liksom de gjort med RIckenbacker.

Senaste åren så verkar dock det vara vanligare att man får ut runt 8 för en vanlig 4:a

Det stämmer säkert. När jag köpte min SR4a så var väl listpriset på en ny dylik ca 23000 sek vill jag minnas. En som inte var fjällstuga kostade någon "Dag Hammarskjöld" mindre.

/MrBaloo

Så länge jag haft koll, vilket visserligen bara är knappt 10 år eller så, så har alltid natur-rockorna kostat mindre beggat än de med färg på, med undantag möjligtvis för de svarta som gick väldigt billigt ett tag.
Men att de däremot nya, som du säger, kostade mer!

[gthyni]

Att de är dyrare att tillverka har ringa betydelse för andrahandsvärdet. Upplever att femmor går billigare än motsvarande fyror, eller iaf är mer trögsålda.


Sent from my iPhone using Tapatalk

[klasextas]

Vi har alla insett att vi inte är värdiga att spela på dyra instrument. Så det så!

[mrbaloo]

Jo, det är ju känt att fjällstugor är billigare som beggade även om de är dyrare i inköp.

[blackparkas]

Att de är dyrare att tillverka har ringa betydelse för andrahandsvärdet. Upplever att femmor går billigare än motsvarande fyror, eller iaf är mer trögsålda.


Sent from my iPhone using Tapatalk

Det är ju lite av det jag vill ha sagt.
Både ang. femmor och ang. fjällstugor.
Därav denna tråd där det är en femsträngad fjällstuga som "slumpas" för 14000 kronor..

En polare köpte en vit Stingray Femma med två humbuckers och matching headstock för 9000:-
DET var ett fynd helt klart... Den var dessutom ny, i butik, eller ja, demoex...

[maxoges]

Säg till om han vill sälja!

Skickat från min SM-G900F via Tapatalk

[bootsy]

Är det kartellen som är framme igen?

Hur menar du?

Det yrades om kartellbildning i den gamla tråden om "Prutabas" som det refererades till härovan.

Jag tycker att det är intressant att vissa (bra) instrument värderas betydligt lägre än vad de borde rent kvalitetsmässigt, men att försöka lägga annat än renodlat marknadsmässiga skäl som grund för detta är foliehatteri. Det har alltid varit såhär. Folk betalar för vad de vill ha.
Gällande Stingrays är det ju så att dessa var enormt dyra i svenska butiker fram till rätt nyligen. Att en blocketsäljare i det perspektivet får för sig att 10 lax under det hen gav är att "slumpa" basen är inte så underligt, även om man kan tycka att det inte är så svårt att hålla kolla på marknaden.

[gthyni]

Vi ska inte döma säljaren, hen kan sätta det pris hen släpper den för och en ny Stingray 5:a kostar över 20 lax hos tysken. Om det är min drömbas så kan jag bli sugen att hosta upp 14' för en fin beggad. Både säljare och köpare har ett val och ibland möts man även om det "objektivt" är fel pris.


Sent from my iPhone using Tapatalk

[bootsy]

Vi ska inte döma säljaren, hen kan sätta det pris hen släpper den för och en ny Stingray 5:a kostar över 20 lax hos tysken. Om det är min drömbas så kan jag bli sugen att hosta upp 14' för en fin beggad. Både säljare och köpare har ett val och ibland möts man även om det "objektivt" är fel pris.


Sent from my iPhone using Tapatalk

Men självklart har en säljare rätt att sätta vilket pris hen vill, precis som en köpare har rätt att ge vilket bud hen vill. Däremot kan det bli lite komiskt när någon försöker hävda att en försäljning till ett pris som ligger c:a 40% över det marknadsmässiga är att objektet "slumpas".