PrataBas

Har en fyra och en femma. Hade bestämt mig för att bara spela femma. Men strängat nytt på fyran. Pånyttfödd. Vad tycker ni som inte är lika mediokra basister som jag?

Fyyyyra!!!

Va?
Får man inte svara om man är medioker....
Jaha. Jag är definitivt medioker på många sätt men jag svarar ändå:
4:a med BEAD, det är vägen, alltet och ljuset.

Femma - alltid!
Men det är ju jag det.

Varför bestämma sig. Blanda och byt när andan faller på - mycket roligare!

Jag har 4 av varje!

Håcke skrev: ↑mån 02 nov 2020, 07:37 Va?
Får man inte svara om man är medioker....
Jaha. Jag är definitivt medioker på många sätt men jag svarar ändå:
4:a med BEAD, det är vägen, alltet och ljuset.

Jag är jävligt medioker.....Skulle nog faan klara mig med 2 strängar Möjligen 3'.....ifall man får feeeling

Ja, rätt verktyg till rätt grej liksom.

Fyror funkar ju till 99% av grejerna gemene man sysslar med.

Spelar man rock n roll, blues, country och det mesta annat så funkar en fyra utmärkt.
Om man kör metal, gospel och några få saker till så kan man ha användning av en femma.

Jag har växlat lite i metalbandet mellan 5:a och 4:a stämd ADGC.
Just nu är det 4:a stämd ADGC men... den där tunna snuttefilten till G(F)-sträng saknar jag ändå ibland...

alltid femma med bandet! plötsligt vill nån köra en låt med lågt D! Jag saknar g-strängen för mycket för att köra BEAD på en fyra ( Jag gjorde det förut).

Det är anledningen till att jag stämmer ner alla basar ett helt steg.

Låga D är mysigt.

Låga B äger!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Varför välja?

Jag föredrar 4. Det är flera låtar/skivor som blivit förstörda för att basisten använder b-strängen för mycket. Är det inte en bra femsträngad bas kan det också låta lite ostämt tycker jag. Föredrar att spela 4 själv. Jag har en femma som jag hade för ett jobb för över tio år sedan och som jag sedan inte har rört. Funderar på att köpa en ny femma, men jag har inte bråttom.

Jag lirar ofta musik där man har ett gäng ackord och tonarten kan växla beroende på sången. Så för mig är det viktigt att ”inte behöva leta” när saker händer fort. Jag ska kunna greppa en ton intuitivt. Antagligen är det därför jag bara har fyror kvar. En sexa finns också, men den får inte så mkt speltid. Så är det för mig, men om jag inte vore så medioker hade det kanske funkat.

Kristoffer Helle skrev: ↑tor 05 nov 2020, 01:51 Det är flera låtar/skivor som blivit förstörda för att basisten använder b-strängen för mycket.

HEAR HEAR!

Det är ytterst få genrer som det passar med B-sträng.
Modern metal, gospel och ett par till typ...
Resten bör vara B-strängsfritt!

Jag håller inte med.
Jag tycker B-strängen ger friheten att spela på ett annat sätt och mycket bekvämare längre upp på halsen med köttigare ljud på tonerna än på tunnare strängar.
Däremot håller jag med om att det är sällan eller aldrig lägre än D låter vettigt för annat än väldigt tung musik som jag inte heller spelar.

Jag tycker B-strängen öppnar upp en helt annan värld i spelandet.

Får jag välja helt själv, så föredrar jag 4a. Men som frilansare då många olika typer av gig kastas på en, så är ju 5a grymt användbart. Det det sagt, har slängt på lite tjockare strängar och stämt ner en av mina 4-strängade basar, och tänkte testa detta på gigen i veckan. Men är lite skraj för att få tonartshjärnsläpp....

basmartin skrev:har slängt på lite tjockare strängar och stämt ner en av mina 4-strängade basar, och tänkte testa detta på gigen i veckan. Men är lite skraj för att få tonartshjärnsläpp....

Det tror jag knappast är något problem för dig som är så erfaren.
Kör man BEAD och spelar normalt på en 5:a så är det ju bara som vanligt men utan den där fåniga G-strängen.

Håcke skrev: ↑tis 10 nov 2020, 15:16

basmartin skrev:har slängt på lite tjockare strängar och stämt ner en av mina 4-strängade basar, och tänkte testa detta på gigen i veckan. Men är lite skraj för att få tonartshjärnsläpp....

Det tror jag knappast är något problem för dig som är så erfaren.
Kör man BEAD och spelar normalt på en 5:a så är det ju bara som vanligt men utan den där fåniga G-strängen.

Kör DGCF, blir egentligen bara knepigt när man kör originaltonarter

Stämma ner ett tonsteg? Skulle jag aldrig fixa. För mig är alltid ett C på tredje bandet på A-strängen. Pärm med drygt 60 låtar med ackord/grundtoner som man ska försöka hänga med på.(Därav medioker). Fast bandet är på is. Coronaskit.
.

Själv har jag numera bestämt mig för fyra, åtminstone live. Har en femsträngad Steinberger Spirit, den låter iofs bra, men kommer bara till användning vid heminspelningar. En tanke kunde vara att köra en femma med stämning EADGC - något jag ämnar utforska när jag hittar lämpliga strängar.

Jag har alltid kört 4 str, men köpte en ny Ibanez 5 str med fan frets och den börjar bli riktigt bekväm att hitta på, när man repar in nya låtar så tycker jag att det är lättare att ta 5 str då träffar man direkt, sen låter denna väldigt bra, plus att jag fick lite utmaning (morot). Att lära in något annat, spelar nästan bara på 5 str nu och min el kontra. Tycker 5 str öppnar upp plus att fanfrets är väldigt skönt

Har ett par stycken femmor, varav en bandlös. Det är skönt att kunna klämma i med ett lågt D eller C i slutet på en låt. Då blir det ett riktigt bas-statement. Sen är det ju fyra strängar på min Höfner 500/1. Kan inte se en femma där inte.

Däremot håller jag på med att bygga en Rickenbacker femma där jag justerat/korrigerat deras fula design på kroppen och huvudet.

DGCF. Det behöver jag nog testa vartefter eftersom jag ogärna lirar femma.
Tips på fungerande strängar som pallar detta på en P-bas? Typ 45-105. Eller 50-105.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Fyra definitivt. Som många sagt, det låter sällan bra under låga D.
Jag kör drop D när det behövs, aldrig under D.