PrataBas

Ska på snabbvisit i Sthlm på lördag, någon som vet någon butik i centrala delarna som har inne Mustang player. Hade gärna velat känna på en sån.

Fanns på DLX vid Fridhemsplan för nån månad sen. De hade även JMJ-signaturen och en Squier. Playern var min favorit av de tre.

Skrev till dom, Playern verkade såld. Varför gillade du den bättre?

Bäst finish, mer än nåt annat tror jag. Squiern kändes lite plastig i jämförelse på nåt sätt, men var absolut ett helgjutet instrument det med. Vetesjutton om kvalitetsskillnaden mellan den och mex-Fendern är tillräckligt stor för att motivera prispåslaget för Fender på huvudet, egentligen. Playern med sina P/J-mickar ger ju lite fler ljudmöjligheter, dock. Är det specifikt den du är ute efter är de andra modellerna inga egentliga alternativ. Squiern är en ren Mustang, med dito mick. Det är även JMJ-modellen, men reliceringen på exemplaret hos DLX var så patetiskt fult utförd att det dödade hela basen för mig, även om den väl egentligen var i nivå med Playern.

Kanske att man skulle våga sig på att beställa en Player då utan att testa innan. Fick sålt min SG nu så finns ju lite cash iallafall. Är ju egentligen en Pbaskille men är leds på att ha tunga stora klenoder hängandes på axeln. Har alltid gillat att spela på SGn men aldrig varit speciellt nöjd med ljudet. Ingen som testat American performermodellen?

Fick feeling och beställde en!

Konstigt om JMJ:n skulle vara sämre än Playern.

ALLA mex-signaturbasar jag testat har varit om inte ljusår så åtminstone några sjömil bättre än de "vanliga" mexarna.

Det känns som att JMJ och Player är helt olika basar??
Hur många olika signaturer finns det? Dom enda jag känner till är JMJ och Mikey way.

Mitt problem med JMJ:n är att reliceringen var så himla slappt utförd, så tydligt fejk liksom. Det låter kanske ganska ytligt, men det drog ner helhetsintrycket något enormt för mig. Varför ska jag betala en massa tusenlappar för en bas där lacken är sabbad från fabrik? Jag har inget emot naturligt slitna och liksom "inkörda" instrument, och inte heller en välgjord relic som det ofta är frågan om i lite högre prisklasser, men den sortens usla relic som det var tal om på åtminstone det här exemplaret av JMJ:n gav mig inte alls den känslan, liksom. Och om det varken ser ut som ett autentiskt slitet instrument eller känns så när man spelar på den, så undrar man ju vad poängen med en relic är. Därför går JMJ:n bort för mig, även om bygget i grunden är minst lika bra som Playern.

Playern kändes super, finish helt i nivå med USA-Fendrarna som hängde där och kostade det dubbla. Den var skön att se på och att spela på och att höra på. Väldigt gedigen känsla över lag helt enkelt.

Har nu kört med min Player ett tag och insett att, pbaskille som jag är, gillar att köra med enbart p-micken. Min fråga är nu, vad är det som skiljer den klassiska mustangmicken med en p-mick? Är det bara utseendet?