PrataBas

Det finns helt klart en skillnad mellan dessa två begrepp. Men hur definierar man (ni) den skillnaden? Kan dessa två begrepp sägas existera även inom musiken?

Intressant fråga.

Det första ja tänker på är att ja det är skillnad på hantverk och konst i musiken.

Tänker att hantverket i första hand är en förståelse och kunnande på hur ett instrument fungerar och att i en takt producera rätt ton/ toner vid rätt tillfälle.

Konsten är mer musiken, vilka klanger som väljs för att skapa musikaliska spänningar, känslor, uttryck etc.


Sent from my iPad using Tapatalk HD

Fast det är ju inte helt klart att det finns en skillnad mellan konst och hantverk. Se t ex definitionen av "techne" i antikens Grekland där det inte finns en klar gräns mellan de två begreppen, inte minst inom musiken, och hur det återspeglas i hur man konstvetenskapligt betraktat folkligt konsthantverk som slöjd och sömnad under 1800- och 1900-talen. Samma knepiga dualitet finns inom hela designområdet. Jag antar att motsvarande gäller folkmusik, även om jag har sämre koll på det.

Själv betraktar jag musik som i första hand ett hantverk, och huruvida det är konst också beror imho på utövarens ambitioner och hur hen själv ser på sitt musicerande, och hur lyssnaren tolkar musiken.

Mitt eget coverharvande och trubadurande ser jag t ex knappast som konst. Även om jag håller skaplig nivå och vill att det ska låta bra så är det i första hand hantverk och bruksmusik, jag har inga illusioner om något annat

Taurus skrev: Mitt eget coverharvande och trubadurande ser jag t ex knappast som konst. Även om jag håller skaplig nivå och vill att det ska låta bra så är det i första hand hantverk och bruksmusik, jag har inga illusioner om något annat

+1

midlifecrisis skrev:Det finns helt klart en skillnad mellan dessa två begrepp. Men hur definierar man (ni) den skillnaden? Kan dessa två begrepp sägas existera även inom musiken?

Utan dom två sista orden inom musiken, helt spontant utan närmare analys hade jag sagt: design - funktion

Kul att folk hakar på! Jag tycker att detta är en intressant frågeställning. Tyvärr har jag inga bra svar utan mest lösa funderingar.
För att något skall vara konst vill jag att det skall utgöra något nytt. Det skall vara originellt; konstnären skall kunna kännas igen och skilja sig från andra konstnärer/hantverkare. Konst skall också finnas till för sin egen skull. Den kan ha en funktion men funktionen skall vara sekundär. Skall fundera vidare!

Om jag ska definiera bildkonst 2015 jag har en viss erfarenhet 1999-2010 på diverse Svenska konsthögskolor och de sista 2006-2010 undervisade som lektor på kungliga konsthögskolan i Stockholm. Jag tycker att det är svårt att använda definition som konst till andra discipliner är just bildkonst. Detta för att definitionen konst bygger idag på en totalt avmaterialiserat samband till definitionen massa. Så konst har idag enkelt uttryckt inget samband med definitionen hantverk, om man nu med hantverk menar en modernistisk definition. När modernismen packade ihop på ca mitten av 80-talet och ersattes av postmodernismens regler och teori så dog hantverkets roll i traditionell mening. Idag så är konsten någonstans i ett postpostmodernistiskt begrepp där hantverk har nya betydelser och konsten har en stark integrering med filosofi, konstteori, sociologi osv. Samtidigt som hantverket kan dyka upp där det ytligt ser ut som modernism men efter en närmare betraktelse kan vara något helt annat.

Eftersom musik i de allra flesta fall faktiskt kan fylla en funktion så är det svårt att beteckna den som antingen det ena eller det andra. Hantverksbiten kommer alltid att stå i förgrunden för det rent konstnärliga - såtillvida att 99% av alla som konsumerar musik fäster störst uppmärksamhet vid dess "yttre" attribut och därmed väljer hur den konsumeras (t ex "den här går bra att dansa till", "den här är mysig och fin i soffan", "den här får mig att känna mig peppad när jag springer" etc. ).
Musiken kan hålla hög nivå rent uttrycksmässigt (eller "konstnärligt") men fortfarande faktiskt till största del vara ett bruksföremål.
Som exempel kan man ta den musikgenre man med visst fog kan kalla de senaste 100 årens främsta musikaliska uttrycksmedel, nämligen jazzen, vars funktionella bakgrund som dansmusik alltid kommer att vara en av dess mest framträdande egenskaper.

Konst och hantverk går väl i varandra även om det , förenklat, skulle kunna sägas att hantverk till en större del ev handlar om att lära sig utföra en viss yrkeshantering och inte kräver någon originalitet på samma vis som konst. Å andra sidan finns säkert exempel på när en bra 'cover' också kan vara konst. Beror på sammanhanget det presenteras i. Så säkrast är nog att säga att konst och hantverk går i varandra och är beroende av varandra.

En enkel distinktion som jag brukar använda är att konst är ett självändamål medan hantverk kan användas till något. Ta Duchamps ready-mades t.ex, de upphörde att vara bruksföremål och blev konst i samma stund som de togs ur bruk och ställdes ut.

Hantverkskunnande är en förutsättning för att skapa konst. Utan det skulle Rembrandts tavlor ha tappat färgen vid det här laget och Davidstatyn aldrig blivit så levande.

När det gäller musik så är gränsen mera flytande, men att öva skalor ser jag som ett sätt att utveckla sitt hantverkskunnande som sedan gör det möjligt att uttrycka sig konstnärligt genom musiken. Att återupprepa något som redan gjorts (spela covers eller kopiera Mona Lisa) är kanske lite som Hötorgskonst. Hantverket måste finnas där men det konstnärliga uttrycket är inte ditt eget.

Var egentligen Davincis och Rembrandts skapelser konst i reell mening? Jag ser det som att de ägnade sig åt avbildning med den mest avancerade teknologi som fanns tillgänglig på den tiden. Dagens motsvarighet borde vara avbildning med sofistikerade digitalkameror.

Skulle man inte kunna se det som att konst är målet medan hantverket är vägen dit?

midlifecrisis skrev:Var egentligen Davincis och Rembrandts skapelser konst i reell mening? Jag ser det som att de ägnade sig åt avbildning med den mest avancerade teknologi som fanns tillgänglig på den tiden. Dagens motsvarighet borde vara avbildning med sofistikerade digitalkameror.

D och R hade som sagt inga fler val att tillgå, och många av de målningarna skille inte existera idag om man inte hade utvecklat restaureringsyrket. Det är egentligen ingen magi utan linolja pigment, krita och en del olika torkarmedium av olika slag. Den stora boven var en limgrundering som hade ett organiskt ursprung och således skapade i vissa fall bakterieväxt som bröt ner linduken. Men dagens moderna grunderingar gör att målningar håller i många hundra år utan några större problem. Idag så kan hantverket i ett konstverk bestå av ett gediget tankearbete likväl som det kan bestå av djupa kunskaper i att hantera diabas. Inom ljud t.ex. EMS, där har man en mycket tydlig urpräglad akademisk tanke om hantverk kontra konst även om jag inte håller med dem så kan jag uppskatta deras seriösa ingång. Däremot så uppskattar jag deras ljudverk och deras brutala studiorum.

http://www.elektronmusikstudion.se" onclick="window.open(this.href);return false;

midlifecrisis skrev:Var egentligen Davincis och Rembrandts skapelser konst i reell mening? Jag ser det som att de ägnade sig åt avbildning med den mest avancerade teknologi som fanns tillgänglig på den tiden. Dagens motsvarighet borde vara avbildning med sofistikerade digitalkameror.

Vill du fördjupa dig i det där temat kan jag rekommendera en klassiker, E H Gombrichs "Art & Illusion - A study in the psychology of pictorial representation" (som EagleHazze säkert kan utantill, den är fortfarande ett standardverk inom konstvetenskapen). Gombrich grottar ner sig just i avbildning och representation ur ett konsthistoriskt perspektiv, och ger ett lite djupare perspektiv än ren avbildning i vår bemärkelse, bl a utifrån hur vår perception och uppfattning om omvärlden förändrats historiskt. Rekommenderas, det är roligare hängmatteläsning än trötta deckare

Taurus skrev:

midlifecrisis skrev:Var egentligen Davincis och Rembrandts skapelser konst i reell mening? Jag ser det som att de ägnade sig åt avbildning med den mest avancerade teknologi som fanns tillgänglig på den tiden. Dagens motsvarighet borde vara avbildning med sofistikerade digitalkameror.

Vill du fördjupa dig i det där temat kan jag rekommendera en klassiker, E H Gombrichs "Art & Illusion - A study in the psychology of pictorial representation" (som EagleHazze säkert kan utantill, den är fortfarande ett standardverk inom konstvetenskapen). Gombrich grottar ner sig just i avbildning och representation ur ett konsthistoriskt perspektiv, och ger ett lite djupare perspektiv än ren avbildning i vår bemärkelse, bl a utifrån hur vår perception och uppfattning om omvärlden förändrats historiskt. Rekommenderas, det är roligare hängmatteläsning än trötta deckare

Den är fet och en bra ingång till bildanalys om än lite mystifierande. Sedan så är det bara att fortsätta med resten av litteraturen. Tyvärr så blir det tunnare efter att konsten passerar 70-80tal. Då börjar nämligen konsten att bli extrem komplicerad och har svårt att appliceras i den gamla bildanalysen. Postmodernismens intåg var inte enkel för konstvetenskapen.

Taurus skrev:

midlifecrisis skrev:Var egentligen Davincis och Rembrandts skapelser konst i reell mening? Jag ser det som att de ägnade sig åt avbildning med den mest avancerade teknologi som fanns tillgänglig på den tiden. Dagens motsvarighet borde vara avbildning med sofistikerade digitalkameror.

Vill du fördjupa dig i det där temat kan jag rekommendera en klassiker, E H Gombrichs "Art & Illusion - A study in the psychology of pictorial representation" (som EagleHazze säkert kan utantill, den är fortfarande ett standardverk inom konstvetenskapen). Gombrich grottar ner sig just i avbildning och representation ur ett konsthistoriskt perspektiv, och ger ett lite djupare perspektiv än ren avbildning i vår bemärkelse, bl a utifrån hur vår perception och uppfattning om omvärlden förändrats historiskt. Rekommenderas, det är roligare hängmatteläsning än trötta deckare

Tack för tipset! Har just läst Hockney's Secret Knowledge där han föreslår att de gamla mästarna an vände camera obscura i sin bildframställning. Rekommenderas!

Om man vill fördjupa sig i samtiden så rekommenderar jag siten TSNOK. Både innehåll och tanken om Tsnok är ett typiskt postpostmodernistiskt upplägg.
http://tsnok.se" onclick="window.open(this.href);return false;

http://youtu.be/lNI07egoefc" onclick="window.open(this.href);return false;

Orkar inte traggla igenom filmen men jag antar att han inte riktigt gillar modernism som startade på 60-talet och övergick i postmodernism i mitten av 80-talet. Tror ej heller att postmodernismen står högt i kurs. Men det kan likaväl vara tvärtom då det lilla jag såg av filmen var väldigt luddigt.

Eagle Hazze skrev:Orkar inte traggla igenom filmen men jag antar att han inte riktigt gillar modernism som startade på 60-talet och övergick i postmodernism i mitten av 80-talet. Tror ej heller att postmodernismen står högt i kurs. Men det kan likaväl vara tvärtom då det lilla jag såg av filmen var väldigt luddigt.

Var filmen luddig? Tycker den är på gränsen till övertydlig.

Men vad är hans budskap tycker du.

Eagle Hazze skrev:Men vad är hans budskap tycker du.

Att konst har relativiserats till den grad att skräp anses ha värde.

Mohinder skrev:http://youtu.be/lNI07egoefc

Ursäkta, men det där filmklippet var dynga. Snubben ger uttryck för en extremt konservativ konstsyn och säger i princip ordagrant att det bara är yta och traditionell estetik som är relevant.

Motsvarande går att översätta till musik, och skulle innebära att 1900-talsyttringar som jazz, pop och rock är trivialt skräp, och att det bara är klassisk musik som har ett värde. Jag tror att väldigt få här på forumet har en sån syn på musik, bl a eftersom det totalt skrotar elbasen som fenomen.

Det är som en snubbe jag pluggade konst med i Uppsala. Han kom från "fin" Östermalmsmiljö, och hela kursen igenom var han totalt insnöad på den traditionella konstens dekorativa aspekter...

När det gäller den övriga diskussionen så har den blivit fokuserad på bildkonst, och jag vill bara lyfta fram att det finns andra konstarter också med andra infallsvinklar- själv är jag nischad mot arkitektur. Det kan också vara värt att poängtera att även om the bleeding edge är postpostmodernistisk - eller att man väljer att anlägga ett sånt perspektiv på det som skapas - så existerar och skapas konst med postmoderna, modernistiska och mer traditionella perspektiv fortfarande. Är man aktiv konstnär i samtiden så är kanske det postpostmodernistiska perspektivet och utgångspunkten är det intressanta, men det innebär inte att andra perspektiv inte är relevanta eller inte har något bruksvärde. Ungefär som att det fortfarande är många som lirar rockabilly och sjuttiotalsrock, även om det inte är det som ligger på listorna, och utan att det blir en ren retrogrej.

Taurus skrev:

Mohinder skrev:http://youtu.be/lNI07egoefc

Ursäkta, men det där filmklippet var dynga. Snubben ger uttryck för en extremt konservativ konstsyn och säger i princip ordagrant att det bara är yta och traditionell estetik som är relevant.

Motsvarande går att översätta till musik, och skulle innebära att 1900-talsyttringar som jazz, pop och rock är trivialt skräp, och att det bara är klassisk musik som har ett värde. Jag tror att väldigt få här på forumet har en sån syn på musik, bl a eftersom det totalt skrotar elbasen som fenomen.

Det är som en snubbe jag pluggade konst med i Uppsala. Han kom från "fin" Östermalmsmiljö, och hela kursen igenom var han totalt insnöad på den traditionella konstens dekorativa aspekter...

När det gäller den övriga diskussionen så har den blivit fokuserad på bildkonst, och jag vill bara lyfta fram att det finns andra konstarter också med andra infallsvinklar- själv är jag nischad mot arkitektur. Det kan också vara värt att poängtera att även om the bleeding edge är postpostmodernistisk - eller att man väljer att anlägga ett sånt perspektiv på det som skapas - så existerar och skapas konst med postmoderna, modernistiska och mer traditionella perspektiv fortfarande. Är man aktiv konstnär i samtiden så är kanske det postpostmodernistiska perspektivet och utgångspunkten är det intressanta, men det innebär inte att andra perspektiv inte är relevanta eller inte har något bruksvärde. Ungefär som att det fortfarande är många som lirar rockabilly och sjuttiotalsrock, även om det inte är det som ligger på listorna, och utan att det blir en ren retrogrej.

Att klippet var dynga får stå för dig själv. Vidare är din parallell postmodern konst/jazz väldigt bristande.

Taurus skrev:

Mohinder skrev:http://youtu.be/lNI07egoefc

Ursäkta, men det där filmklippet var dynga. Snubben ger uttryck för en extremt konservativ konstsyn och säger i princip ordagrant att det bara är yta och traditionell estetik som är relevant.

Motsvarande går att översätta till musik, och skulle innebära att 1900-talsyttringar som jazz, pop och rock är trivialt skräp, och att det bara är klassisk musik som har ett värde. Jag tror att väldigt få här på forumet har en sån syn på musik, bl a eftersom det totalt skrotar elbasen som fenomen.

Det är som en snubbe jag pluggade konst med i Uppsala. Han kom från "fin" Östermalmsmiljö, och hela kursen igenom var han totalt insnöad på den traditionella konstens dekorativa aspekter...

När det gäller den övriga diskussionen så har den blivit fokuserad på bildkonst, och jag vill bara lyfta fram att det finns andra konstarter också med andra infallsvinklar- själv är jag nischad mot arkitektur. Det kan också vara värt att poängtera att även om the bleeding edge är postpostmodernistisk - eller att man väljer att anlägga ett sånt perspektiv på det som skapas - så existerar och skapas konst med postmoderna, modernistiska och mer traditionella perspektiv fortfarande. Är man aktiv konstnär i samtiden så är kanske det postpostmodernistiska perspektivet och utgångspunkten är det intressanta, men det innebär inte att andra perspektiv inte är relevanta eller inte har något bruksvärde. Ungefär som att det fortfarande är många som lirar rockabilly och sjuttiotalsrock, även om det inte är det som ligger på listorna, och utan att det blir en ren retrogrej.

En bra analys Taurus, jo ett samhälle består av flera estetiker, jag pratar bara om konstens estetik då det är mitt specialområde, andra här har specialkompetens på andra estetiker t.ex. arkitektur, musik , och de är viktiga att ta med i helheten.
Jag utgår ifrån hur och var undervisning och forskning befinner sig på Sveriges konsthögskolor. Man kan jämföra de med den innovativa forskningsavdelningen på,t.ex. en bilfabrik, den är tight knuten till produktionen (examinerade konstnärer) Sedan så består även samhället av entusiastiska klubbar och föreningar som håller på med genrer ur historien. Någon klubb har inriktat sig på Jaguar som märke och ordnar utställningar och faktakvällar för sina medlemmar. en annan klubb heter T-fordens vänner osv. Det som är viktigt i sammanhanget är att dessa klubbar vet om att de samtida bilarna inte har mågot gemensamt med deras intressen och de försöker inte med artiklar och arga insändare att får bilfabriken att börja tillverka endast Jaguar från 1968-1972. I min bransch finns det fortfarande personer, sällskap osv som tror att vi lär ut och att den samtida konsten ser ut som på 1700-talet eller som de svenska romantikerna. Det skulle aldrig fungera i en automobilklubb att man hade så dålig insikt eller vilja att ta reda på hur det fungerar idag.