PrataBas

Har spelat gitarr i många år, men börjat spela elbas nu istället och undrar lite över hur man ska tänka vad gäller att spela öppna strängar, förutom E-strängen då. Vill man generellt sett undvika att spela öppna strängar för att det blir en annan karaktär på ljudet? Vissa bas-gångar blir ju väldigt mycket mer ansträngande/svåra att spela på det viset.

T.ex Elvis Presley - Burning Love. Kan inte hitta något live-framträdande där man ser hur den spelas. Hur hade ni tänkt här?

Ursäkta dåliga tabulaturer:

Min baslärare sa alltid (med grov rumänsk brytning):
”En bra bassist är lat, en bra bassist spelar aldrig mer än han måste”.
Dvs spela så mycket öppen sträng du bara kan.
Det var nog det ända jag lärde mej.

Jag hatar lösa strängar.
Låter illa, utom möjligtvis lös E-sträng...

Jag stämmer ju ner alla basar ett helt tonsteg och som en bonus slipper jag oftast spela lösa strängar, blir så skönt och smidigt att slippa dem utan att anstränga sig.

Lättare att få kontroll över tonlängder om man undviker öppna strängar; av dina exempel hade jag valt andra lösningen. Öppna strängar funkar bra i förbifarten om man gör ett fill eller solo, men att pumpa öppen D-sträng eller G-sträng låter inte så fett.

basmartin skrev: ↑fre 23 dec 2022, 01:21 Lättare att få kontroll över tonlängder om man undviker öppna strängar; av dina exempel hade jag valt andra lösningen. Öppna strängar funkar bra i förbifarten om man gör ett fill eller solo, men att pumpa öppen D-sträng eller G-sträng låter inte så fett.

Framför allt låter det ju olika

Exemplet pumpa D-sträng är bra, speciellt med plektrum. Jag skulle säga att båda öppen sträng eller 5:e bandet på A-strängen har sin plats beroende på sound man vill åt. Post-punk/shoegaze = absolut öppen sträng!

Annars håller jag med Martin, som brukligt är. Lättare att kontrollera ton och dämpning. Är det inte bökigare än i exemplet ovan skulle jag också spela som ex.2. Däremot finns det ju tillfällen då man kan "komma undan" med öppen.

Instämmer med föregående talare. Just exemplet "Burning love" blir framförallt väldigt bökigt att spela så det låter bra med öppna strängar tycker jag. Speciellt om man kör den i Elvis live-tempo. Ok att man kanske inte behöver sträcka ut fingrarna så mycket då, men just dämpningen av tonerna som flera nämnt ovan blir bökigare. Inte säkert att man hinner dämpa tonen från en lös sträng tillräckligt mellan fingersättningarna och då låter det inget vidare.

Öppen sträng har sin plats. Annan kvalitet på tonen. Ringer längre, när man behöver det.

Jag spelar gärna på strängar oavsett öppen eller annan position då jag har någon slags teknik för att dämpa lös sträng. Men, visst, i några sammanhang väljer jag öppen sträng eller "fretted string" beroende på om jag vill åt ett speciellt sound.

Skickat från min SM-G960F via Tapatalk

Det är dålig snärt i A på E-strängen tycker jag och använder ofta öppet A om jag inte är ute efter det där luddiga ljudet. Upp till G på E-strängen är det stuns i ljudet men ovanför det inte. När vi bestämde oss att sänka She caught the Katy från Bb till A så varken stämde jag ned eller flyttade allt till E-strängen utan kör Duck Dunns grej med öppen A-sträng. Kändes lite avigt först men nu tycker jag det är enklare.

Jag kör sällan lösa strängar på elbas. Nästan bara där det verkligen behövs för att det är en del av ett riff eller för att få en speciell effekt, typ väldigt lång not. Tycker det kan låta så abrupt annorlunda när det plötsligt dyker upp en lös sträng i en slinga annars.

En av de sköna grejorna med sex strängar (eller fem om man har det) är att jag ofta kan lira lite bekvämare ned på halsen (mot stallet) och slipper sträcka armen lika mycket. Då krånglar lösa strängar till det mer än de kan hjälpa.

Nu när jag börjat försöka mig på kontrabas igen efter uppehåll på typ 30 år är däremot lösa strängar en välsignelse.

Jag har t o m kommit på en helt annan lösning för att kunna spela öppna strängar i vilken tonart som helst. Men öppna strängar för öppna strängars skull är en ... styggelse. Därav bytte jag min 5-strängade bas till en 4 strängad stämd i BEAD, (visserligen en Dingwall) men nu kommer det:

Vid olika tonarter så kör jag med capo på 5:e bandet.

Varför?

Jo, då blir det som en vanligt stämd EADG bas. Om det skall spelas Hendrix, SRV, eller låtar med blås i, flyttar jag hellre ner capot ett band till fjärde bandet och basen är "nedstämd" i Eb. Jag kallar basen för en deprimerad bas, eftersom den är nedstämd. Kan spela öppet LÅGT Ess. Annars blir den tonen för ljus. Och tja, spela i dropped D flyttar jag ner kapot ett snäpp till och spelar i D. Ett snäpp till och man får C# och spelar t e x "Born Under A Bad Sign" i originaltonarten. Vill man spela doom metal och trash metal eller "Get Lucky" med Daft Punk sätter man capo-klämman på huvudet och spelar lågt B.

Men det är för få tillfällen den hörs. Jag tycker att går man ner under D så tappar de lägsta tonerna stuns, punch, och det är för få anläggningar, arenor, såväl som PA, och basriggar, som klarar av att göra så låga frekvenser hörbara. Hörlurar i studion möjligtvis. Jag hatar att stämma om basen, capoflytt ger ett snabbare handhavande och man behöver inte skruva på stämskruvarna och ändra på spänsten, spänningen i strängarna.

Jag spelar öppna strängar när jag vill göra "pedalling" ungefär som det görs med pedalen på pianon/flyglar. Eller byta fingerläge på vänsternäven så att den tonen "kommer emellan" medan jag flyttar fingrarna. Det har sin plats det också.

Man kan ju lära sig låtarna i BEAD och trycka ner på rätt ställen istället, men det blir himla otympligt, och omständigt, och man tenderar till att gå djupare än man behöver och vad låten behöver. Om man spelar gamla Motown/funk/soul hits från 60-70 talet så fanns inte låg b-sträng eller annat för den delen. Det var låga E som gällde. Nu frestas man att "skryta" med djupmullrande alternativ stämning vilket inte var avsikten alls ifrån början. Så capot hindrar en ifrån att bräscha och gå lägre än vad som behövs för låten.

Jag har t o m flyttat på capot mitt i en låt, i ett trumbreakfill, när låten bytte (höjde) tonart. Mindre än en takt tog det. Det hela lät som hela låten sänkte tonart istället eftersom jag kunde ta lägre/djupare toner.