Ny Kontrabas

[criss]

åsså ringer du Per Quiding sen...

[MatsD]

Jag har precis köpt en elkontra, en MS Wav närmare bestämt, och jag kan ju direkt avfärda alla kontrabasister som menar att det skulle vara samma sak som att spela Fender-bas, för det är det definitivt inte. Bara Att ljudet alstras av piezomikar och inte i en resonaslåda gör elkontran förvisso till ett elektriskt instrument, precis samma skillnad som mellan en akustisk gitarr och en elgitarr. Men speltekniken på en elkontra är ju som på en akustisk kontra, precis som den är lika på elgitarr och akustisk gitarr, även om instrumenten bäst lånar sig till olika sorters musik. Elkontran låter inte Fender-bas heller, naturligtvis låter den inte som en akustisk kontra, men mer åt det hållet i varje fall, som en klinisk kontra kanske man kan säga.

Sedan saknar jag i den här tråden tips på bra och billiga kontror som väl frågan gällde. Men det har kanske avhandlats i andra trådar, Kina-kontror, Thomann-kontror, JAM-kontror osv.

/Mats D

[Gamba]

Jag har precis köpt en elkontra, en MS Wav närmare bestämt, och jag kan ju direkt avfärda alla kontrabasister som menar att det skulle vara samma sak som att spela Fender-bas, för det är det definitivt inte. Bara Att ljudet alstras av piezomikar och inte i en resonaslåda gör elkontran förvisso till ett elektriskt instrument, precis samma skillnad som mellan en akustisk gitarr och en elgitarr. Men speltekniken på en elkontra är ju som på en akustisk kontra, precis som den är lika på elgitarr och akustisk gitarr, även om instrumenten bäst lånar sig till olika sorters musik. Elkontran låter inte Fender-bas heller, naturligtvis låter den inte som en akustisk kontra, men mer åt det hållet i varje fall, som en klinisk kontra kanske man kan säga.

Sedan saknar jag i den här tråden tips på bra och billiga kontror som väl frågan gällde. Men det har kanske avhandlats i andra trådar, Kina-kontror, Thomann-kontror, JAM-kontror osv.

/Mats D

nu har väl jag inte varit nån besserwisser ang sånt här
men är det nån som har sagt att elkontra låter som en fenderbas?

fiolaffärren nere vid hornstull har en del bra akustiska kontror
till hyfsade priser

men var det inte du som efterlyste kontror med band?

hursomhelst grattis till elkontran
har en själv+en vanlig och jag tycker elkontra är nog så trevligt
att spela på helt beroende vad slags musik man lirar

[MatsD]

Jag fick intrycket att somliga menade att man inte kan lära sig lira kontra på en elkontra, vilket jag tycker är helt fel. Man kan lära sig lira piano på ett samplat piano också och lira trummor på ett sånt där elektriskt set med för den delen. En bra elkontra är en kontra i alla avseenden utom resonanslådan, hur man spelar på den har allt väsentligt med kontra att göra men inte ett dyft med vanlig elbas att göra.

Jo, jag letar fortfande efter en kontra med bandmarkeringar. Har faktiskt precis kastat ut en fråga på talkbass. Risken är väl att man även där får kommentarer om hur fel, dumt och dåligt för ens spel det är att ha linjer på kontran i stället för att få svar på det man frågar om. På NS Wav:en har jag i varje fall punkter att orientera mig efter och jag kan ju direkt säga att linjer skulle vara ännu bättre - för mig. Jag kommer ju aldrig att spela kontra mer än 10% av tiden och har varken ork eller talang för att lära mig via muskelminnet och örat var de rena tonerna sitter, jag är bara ute efter kontra-ljudet. Hittills har jag kört samplad kontra via MIDI när jag behövt erkänner jag glatt, med risk för att de riktiga och konservativa kontrabasisterna går in i chocktillstånd. Så NS Wav är ju ett stort steg åt rätt håll, och hittar jag bara en akustisk kontra med fretlines så kommer jag att skaffa en sån också, men nån Nlis Henning Orsted Pedersen aspirerar jag inte på att bli.

/Mats D

[Nick]

Jag har precis köpt en elkontra, en MS Wav närmare bestämt, och jag kan ju direkt avfärda alla kontrabasister som menar att det skulle vara samma sak som att spela Fender-bas, för det är det definitivt inte. Bara Att ljudet alstras av piezomikar och inte i en resonaslåda gör elkontran förvisso till ett elektriskt instrument, precis samma skillnad som mellan en akustisk gitarr och en elgitarr. Men speltekniken på en elkontra är ju som på en akustisk kontra, precis som den är lika på elgitarr och akustisk gitarr, även om instrumenten bäst lånar sig till olika sorters musik. Elkontran låter inte Fender-bas heller, naturligtvis låter den inte som en akustisk kontra, men mer åt det hållet i varje fall, som en klinisk kontra kanske man kan säga.

Sedan saknar jag i den här tråden tips på bra och billiga kontror som väl frågan gällde. Men det har kanske avhandlats i andra trådar, Kina-kontror, Thomann-kontror, JAM-kontror osv.

/Mats D

nu har väl jag inte varit nån besserwisser ang sånt här
men är det nån som har sagt att elkontra låter som en fenderbas?

fiolaffärren nere vid hornstull har en del bra akustiska kontror
till hyfsade priser

men var det inte du som efterlyste kontror med band?

hursomhelst grattis till elkontran
har en själv+en vanlig och jag tycker elkontra är nog så trevligt
att spela på helt beroende vad slags musik man lirar

Ja, det tycker jag.

Med hänvisning till de flesta inlägg gjorda ovan:
En kontrabas är ett akustiskt instrument byggt av olika träslag som alstrar sitt eget ljud. Allt annat är bara varianter av elbasar som spelas vertikalt istället för horisontellt.

I våras prövade jag för första gången en elkontra, på ett jam. Det var inte roligt. Den var helt död och stum under ens händer och lät som en förväxt Fenderbas med i och för sig något bättre sound, kanske mest beroende på de längre strängarna – jag vet inte. Men en sådan bastard skulle aldrig kunna erbjuda tillräckligt gensvar enligt min kravlista

Kontrakurt - Vad var det för El-kontra du provade? Var det ordentligt justerad, var strängarna bra? Känns lite dumt att dömma ut en kategori av instrument, bara för att man provat ett exemplar som är dåligt.

[MatsD]

Jag tror iofs att det inte alltid går att få ett objektivt omdöme om elkontror från inbitna akustiska kontraspelare. Är man konservativ så är man, och jag är i vissa avseenden likadan. När det gäller att lira elgitarr t ex (vilket jag gör mer än bas faktiskt) så skulle det vara helt otänkbart för mig att skaffa en digitalemulerad förstärkare från Line6. Jag måste ha en riktig rörstärkare och analoga pedaler när jag lirar på riktigt. Däremot använder jag gärna en GuitarPort från Line6 för övningsändamål och skisser i datorn. Som elektrisk gitarrist sedan 35 år har man skaffat sig preferenser och är inkörd på gamla hederliga prylar. Men om jag var en enbart akustisk gitarrist som plötsligt fick för mig att jag skulle lira elgitarr på nån enstaka låt, då skulle jag förmodligen tycka det var skitsmidigt med digitalemulerade allt-i-ett-prylar. Och det vore ju inte fel. Det handlar om var man har sitt hjärta, där är man mer kräsen.

/Mats D

[Nick]

Jag tror iofs att det inte alltid går att få ett objektivt omdöme om elkontror från inbitna akustiska kontraspelare. Är man konservativ så är man, och jag är i vissa avseenden likadan. När det gäller att lira elgitarr t ex (vilket jag gör mer än bas faktiskt) så skulle det vara helt otänkbart för mig att skaffa en digitalemulerad förstärkare från Line6. Jag måste ha en riktig rörstärkare och analoga pedaler när jag lirar på riktigt. Däremot använder jag gärna en GuitarPort från Line6 för övningsändamål och skisser i datorn. Som elektrisk gitarrist sedan 35 år har man skaffat sig preferenser och är inkörd på gamla hederliga prylar. Men om jag var en enbart akustisk gitarrist som plötsligt fick för mig att jag skulle lira elgitarr på nån enstaka låt, då skulle jag förmodligen tycka det var skitsmidigt med digitalemulerade allt-i-ett-prylar. Och det vore ju inte fel. Det handlar om var man har sitt hjärta, där är man mer kräsen.

/Mats D

Håller helt med dig mats! Det jag kan irritera mig på, är att folk jämför el-kontror med el-basar. Jag blir lika sur över det, som folk som spelar akustiska kontror, blir när folk jämnför deras instrument med el-kontor.

Jag ser el-kontran som ett eget instrument. Det är inte en akustisk kontra, och kommer aldrig kunna ersätta den. Men det är ingen el-bas heller.

Att jämnföra en el-kontra med en förväxt fender gör mig lite grinig, faktiskt.

[Gamba]

självklart är en elkontra inte som en akustiskt kontra
lika lite som en elgitarr är som en klassiksk gitarr

och lika självklart är en elkontra inte som en elbas

fattar inte vad hela den disskusionen går ut på

[Nick]

självklart är en elkontra inte som en akustiskt kontra
lika lite som en elgitarr är som en klassiksk gitarr

och lika självklart är en elkontra inte som en elbas

fattar inte vad hela den disskusionen går ut på

[Noelredding]

Det här snacket är symtomatiskt för de flesta diskussioner på detta forum. Det fattas så ofta en väsentlig pusselbit när en ny fråga kommer upp.

Postaren anger inte vilken typ av musik han avser att använda sin bas till. Detta är ju fundamentalt. Vi som spelar jazz synes vara något dussin av alla hundratals Pratabasare, i alla fall om man får döma av det som skrivs. Konstmusikutövare ännu färre är jag säker på.

Kvalitetskraven är vad som förenar vår lilla grupp. Jag ställer upp bakom allt som bashenrik skriver. En riktig kontrabas är som ett levande väsen. Den vibrerar helt och hållet under sin egen sång och man känner tonerna från bakstycket bulta mot vänster lår. Det är fint när det svänger och man känner resonansen i hela kroppen. Det kan du aldrig uppnå med en elkontra.

I våras prövade jag för första gången en elkontra, på ett jam. Det var inte roligt. Den var helt död och stum under ens händer och lät som en förväxt Fenderbas med i och för sig något bättre sound, kanske mest beroende på de längre strängarna – jag vet inte. Men en sådan bastard skulle aldrig kunna erbjuda tillräckligt gensvar enligt min kravlista.

Jag utgår ifrån att postaren inte tänker lära sig spela kontrabas ordentligt utan mest är ute efter ett instrument för enkla 3-ackordslåtar eller lira lite Rockabilly för det är ju inne nu.

Mitt tips; Köp en billig plywoodbas och försök röna ut under något halvår om du vill satsa på att lära dig. Nöjer du dig att stanna på den nivå du kommit upp i, då, så torde allt vara gott och väl. Vill du då gå vidare så är väl en större investering värd att tänka på.

Vad får dig att tro att jag vill vara en mycket medioker basist? Det är det sista jag vill. Det där med att ha en plywoodkontra i ett halvår är redan gjort så en större investering är definitivt att tänka på, håller bara på att tjäna ihop pengarna. Juste, kommer inte ge mig in på rockabilly som det ser ut nu utan vill hellre hålla på med jazz. Men lite rock n' roll och blues blir det ju givetvis också med The Halonen Best

[Noelredding]

Dessutom, BILLIGT!

[KontraKurt]

Det här snacket är symtomatiskt för de flesta diskussioner på detta forum. Det fattas så ofta en väsentlig pusselbit när en ny fråga kommer upp.

Postaren anger inte vilken typ av musik han avser att använda sin bas till. Detta är ju fundamentalt. Vi som spelar jazz synes vara något dussin av alla hundratals Pratabasare, i alla fall om man får döma av det som skrivs. Konstmusikutövare ännu färre är jag säker på.

Kvalitetskraven är vad som förenar vår lilla grupp. Jag ställer upp bakom allt som bashenrik skriver. En riktig kontrabas är som ett levande väsen. Den vibrerar helt och hållet under sin egen sång och man känner tonerna från bakstycket bulta mot vänster lår. Det är fint när det svänger och man känner resonansen i hela kroppen. Det kan du aldrig uppnå med en elkontra.

I våras prövade jag för första gången en elkontra, på ett jam. Det var inte roligt. Den var helt död och stum under ens händer och lät som en förväxt Fenderbas med i och för sig något bättre sound, kanske mest beroende på de längre strängarna – jag vet inte. Men en sådan bastard skulle aldrig kunna erbjuda tillräckligt gensvar enligt min kravlista.

Jag utgår ifrån att postaren inte tänker lära sig spela kontrabas ordentligt utan mest är ute efter ett instrument för enkla 3-ackordslåtar eller lira lite Rockabilly för det är ju inne nu.

Mitt tips; Köp en billig plywoodbas och försök röna ut under något halvår om du vill satsa på att lära dig. Nöjer du dig att stanna på den nivå du kommit upp i, då, så torde allt vara gott och väl. Vill du då gå vidare så är väl en större investering värd att tänka på.

Vad får dig att tro att jag vill vara en mycket medioker basist? Det är det sista jag vill. Det där med att ha en plywoodkontra i ett halvår är redan gjort så en större investering är definitivt att tänka på, håller bara på att tjäna ihop pengarna. :) Juste, kommer inte ge mig in på rockabilly som det ser ut nu utan vill hellre hålla på med jazz. Men lite rock n' roll och blues blir det ju givetvis också med The Halonen Best

:roll:

Hej Noelredding,
Anledningen till antagandet var att jag tidigare skrivit att det borde vara regel att man anger musikalisk hemvist vid, framför allt, nya postningar. Handlar det om Rockabilly så är det meningslöst att jag ger mig in i debatten. Det har ju visat sig att de flesta som skriver i detta forum är killar och tjejer som spelar/vill spela Rockabilly. Därför skrev jag så där.

Men nu när jag går tillbaka till din originalpostning så ser jag att du skrev så här, längst ned;
EDIT: Bör ju tilläggas att jag inte på något sätt är intresserad av slapping eller sånt. Blir mest pizzicato och stråke jag fokuserar på.
Där ser man, här fanns ju tillräcklig information som jag tyvärr missade och ber om ursäkt för.

Jag är dålig på marknadens utbud av nytillverkade kontrabasar. Jag köpte min 3/4 flatback 1980, en åldring byggd kring förra sekelskiftet i Tyskland. Försäljningen gick genom Bas-John, en polismästare i Stockholm, som på fritiden hängivet jobbade med reparation och trimning av kontrabasar och hade många prominenta kunder bland den tidens jazzbasister. Min bas var avsedd för stråkspel med lväldigt hög stränghöjd så John gjorde ett nytt stall. När John Larsson dog så anlitade jag Luin Sitkey, en annan duktig kille i Stockholm, som gjorde en ny greppbräda och andra modifieringar i syfte att få ner stränghöjden ännu mera.

Känner du någon erfaren basist som kan hjälpa dig att hitta ett bra instrument till hyggligt pris så tror jag det vore bra. Ha inte alltför bråttom. Jag tror att du borde söka hos instruemntbyggare som oftast har ett antal basar inne till försäljning. Vem vet du kanske hittar något. Ett bra instrument, med god potential, kan ha ett förhållandevis överkomligt pris om den är nött och stött. Synliga skavanker kan man väl leva med. Du bor i närheten av Hässleholm antar jag. Det skall finnas en bra kille i Malmö. Jag har inte adressen men den kan du troligtvis få från Ale.

Ale, kan du assistera här? Eller någon annan som vet.

Lycka till med sökandet, Noelredding.

[Noelredding]

Det här snacket är symtomatiskt för de flesta diskussioner på detta forum. Det fattas så ofta en väsentlig pusselbit när en ny fråga kommer upp.

Postaren anger inte vilken typ av musik han avser att använda sin bas till. Detta är ju fundamentalt. Vi som spelar jazz synes vara något dussin av alla hundratals Pratabasare, i alla fall om man får döma av det som skrivs. Konstmusikutövare ännu färre är jag säker på.

Kvalitetskraven är vad som förenar vår lilla grupp. Jag ställer upp bakom allt som bashenrik skriver. En riktig kontrabas är som ett levande väsen. Den vibrerar helt och hållet under sin egen sång och man känner tonerna från bakstycket bulta mot vänster lår. Det är fint när det svänger och man känner resonansen i hela kroppen. Det kan du aldrig uppnå med en elkontra.

I våras prövade jag för första gången en elkontra, på ett jam. Det var inte roligt. Den var helt död och stum under ens händer och lät som en förväxt Fenderbas med i och för sig något bättre sound, kanske mest beroende på de längre strängarna – jag vet inte. Men en sådan bastard skulle aldrig kunna erbjuda tillräckligt gensvar enligt min kravlista.

Jag utgår ifrån att postaren inte tänker lära sig spela kontrabas ordentligt utan mest är ute efter ett instrument för enkla 3-ackordslåtar eller lira lite Rockabilly för det är ju inne nu.

Mitt tips; Köp en billig plywoodbas och försök röna ut under något halvår om du vill satsa på att lära dig. Nöjer du dig att stanna på den nivå du kommit upp i, då, så torde allt vara gott och väl. Vill du då gå vidare så är väl en större investering värd att tänka på.

Vad får dig att tro att jag vill vara en mycket medioker basist? Det är det sista jag vill. Det där med att ha en plywoodkontra i ett halvår är redan gjort så en större investering är definitivt att tänka på, håller bara på att tjäna ihop pengarna. Juste, kommer inte ge mig in på rockabilly som det ser ut nu utan vill hellre hålla på med jazz. Men lite rock n' roll och blues blir det ju givetvis också med The Halonen Best

Hej Noelredding,
Anledningen till antagandet var att jag tidigare skrivit att det borde vara regel att man anger musikalisk hemvist vid, framför allt, nya postningar. Handlar det om Rockabilly så är det meningslöst att jag ger mig in i debatten. Det har ju visat sig att de flesta som skriver i detta forum är killar och tjejer som spelar/vill spela Rockabilly. Därför skrev jag så där.

Men nu när jag går tillbaka till din originalpostning så ser jag att du skrev så här, längst ned;
EDIT: Bör ju tilläggas att jag inte på något sätt är intresserad av slapping eller sånt. Blir mest pizzicato och stråke jag fokuserar på.
Där ser man, här fanns ju tillräcklig information som jag tyvärr missade och ber om ursäkt för.

Jag är dålig på marknadens utbud av nytillverkade kontrabasar. Jag köpte min 3/4 flatback 1980, en åldring byggd kring förra sekelskiftet i Tyskland. Försäljningen gick genom Bas-John, en polismästare i Stockholm, som på fritiden hängivet jobbade med reparation och trimning av kontrabasar och hade många prominenta kunder bland den tidens jazzbasister. Min bas var avsedd för stråkspel med lväldigt hög stränghöjd så John gjorde ett nytt stall. När John Larsson dog så anlitade jag Luin Sitkey, en annan duktig kille i Stockholm, som gjorde en ny greppbräda och andra modifieringar i syfte att få ner stränghöjden ännu mera.

Känner du någon erfaren basist som kan hjälpa dig att hitta ett bra instrument till hyggligt pris så tror jag det vore bra. Ha inte alltför bråttom. Jag tror att du borde söka hos instruemntbyggare som oftast har ett antal basar inne till försäljning. Vem vet du kanske hittar något. Ett bra instrument, med god potential, kan ha ett förhållandevis överkomligt pris om den är nött och stött. Synliga skavanker kan man väl leva med. Du bor i närheten av Hässleholm antar jag. Det skall finnas en bra kille i Malmö. Jag har inte adressen men den kan du troligtvis få från Ale.

Ale, kan du assistera här? Eller någon annan som vet.

Lycka till med sökandet, Noelredding.

Hej igen!

Jo, jag har ju inte särskilt bråttom egentligen men det vore skönt att känna att man har ett bra instrument som man verkligen kan utvecklas på. Min baslärare, Per Ekman, har ju också rätt bra koll på kontrabasar och vad man ska kolla efter. Fast nu när det är sommarlov har jag ju inte så mycket hjälp av honom så tänkte att det var lika bra att smälla upp denna tråden och se efter några tips, och det fick man ju verkligen! Och att dra ner till Malmö och kolla verkar ju faktiskt väldigt smidigt, så man slipper köpa en begagnad av någon privatperson i Stockholm och försöka lirka hem den på något sätt. Tack för tipsen!

[KontraKurt]

Det här snacket är symtomatiskt för de flesta diskussioner på detta forum. Det fattas så ofta en väsentlig pusselbit när en ny fråga kommer upp.

Postaren anger inte vilken typ av musik han avser att använda sin bas till. Detta är ju fundamentalt. Vi som spelar jazz synes vara något dussin av alla hundratals Pratabasare, i alla fall om man får döma av det som skrivs. Konstmusikutövare ännu färre är jag säker på.

Kvalitetskraven är vad som förenar vår lilla grupp. Jag ställer upp bakom allt som bashenrik skriver. En riktig kontrabas är som ett levande väsen. Den vibrerar helt och hållet under sin egen sång och man känner tonerna från bakstycket bulta mot vänster lår. Det är fint när det svänger och man känner resonansen i hela kroppen. Det kan du aldrig uppnå med en elkontra.

I våras prövade jag för första gången en elkontra, på ett jam. Det var inte roligt. Den var helt död och stum under ens händer och lät som en förväxt Fenderbas med i och för sig något bättre sound, kanske mest beroende på de längre strängarna – jag vet inte. Men en sådan bastard skulle aldrig kunna erbjuda tillräckligt gensvar enligt min kravlista.

Jag utgår ifrån att postaren inte tänker lära sig spela kontrabas ordentligt utan mest är ute efter ett instrument för enkla 3-ackordslåtar eller lira lite Rockabilly för det är ju inne nu.

Mitt tips; Köp en billig plywoodbas och försök röna ut under något halvår om du vill satsa på att lära dig. Nöjer du dig att stanna på den nivå du kommit upp i, då, så torde allt vara gott och väl. Vill du då gå vidare så är väl en större investering värd att tänka på.

Vad får dig att tro att jag vill vara en mycket medioker basist? Det är det sista jag vill. Det där med att ha en plywoodkontra i ett halvår är redan gjort så en större investering är definitivt att tänka på, håller bara på att tjäna ihop pengarna. :) Juste, kommer inte ge mig in på rockabilly som det ser ut nu utan vill hellre hålla på med jazz. Men lite rock n' roll och blues blir det ju givetvis också med The Halonen Best

:roll:

Hej Noelredding,
Anledningen till antagandet var att jag tidigare skrivit att det borde vara regel att man anger musikalisk hemvist vid, framför allt, nya postningar. Handlar det om Rockabilly så är det meningslöst att jag ger mig in i debatten. Det har ju visat sig att de flesta som skriver i detta forum är killar och tjejer som spelar/vill spela Rockabilly. Därför skrev jag så där.

Men nu när jag går tillbaka till din originalpostning så ser jag att du skrev så här, längst ned;
EDIT: Bör ju tilläggas att jag inte på något sätt är intresserad av slapping eller sånt. Blir mest pizzicato och stråke jag fokuserar på.
Där ser man, här fanns ju tillräcklig information som jag tyvärr missade och ber om ursäkt för.

Jag är dålig på marknadens utbud av nytillverkade kontrabasar. Jag köpte min 3/4 flatback 1980, en åldring byggd kring förra sekelskiftet i Tyskland. Försäljningen gick genom Bas-John, en polismästare i Stockholm, som på fritiden hängivet jobbade med reparation och trimning av kontrabasar och hade många prominenta kunder bland den tidens jazzbasister. Min bas var avsedd för stråkspel med lväldigt hög stränghöjd så John gjorde ett nytt stall. När John Larsson dog så anlitade jag Luin Sitkey, en annan duktig kille i Stockholm, som gjorde en ny greppbräda och andra modifieringar i syfte att få ner stränghöjden ännu mera.

Känner du någon erfaren basist som kan hjälpa dig att hitta ett bra instrument till hyggligt pris så tror jag det vore bra. Ha inte alltför bråttom. Jag tror att du borde söka hos instruemntbyggare som oftast har ett antal basar inne till försäljning. Vem vet du kanske hittar något. Ett bra instrument, med god potential, kan ha ett förhållandevis överkomligt pris om den är nött och stött. Synliga skavanker kan man väl leva med. Du bor i närheten av Hässleholm antar jag. Det skall finnas en bra kille i Malmö. Jag har inte adressen men den kan du troligtvis få från Ale.

Ale, kan du assistera här? Eller någon annan som vet.

Lycka till med sökandet, Noelredding.

Hej igen!

Jo, jag har ju inte särskilt bråttom egentligen men det vore skönt att känna att man har ett bra instrument som man verkligen kan utvecklas på. Min baslärare, Per Ekman, har ju också rätt bra koll på kontrabasar och vad man ska kolla efter. Fast nu när det är sommarlov har jag ju inte så mycket hjälp av honom så tänkte att det var lika bra att smälla upp denna tråden och se efter några tips, och det fick man ju verkligen! :) Och att dra ner till Malmö och kolla verkar ju faktiskt väldigt smidigt, så man slipper köpa en begagnad av någon privatperson i Stockholm och försöka lirka hem den på något sätt. Tack för tipsen!

Kontrabasar är sannerligen ett ämne för sig. Det finns väl inga instrument som är så otroligt individuella. Värst i violinfamiljen tror jag. Har bevistat ett antal jamsessions där det är förknippat med stora risker att kliva upp på estraden när kontrabasen som erbjuds är okänd. Jag fick en med sliten greppbräda gjord i björkträ!!! där svartmålningen var bortnött och gropar hade alstrats på några ställen. Det var som att spela på en trästam. Förfärlig upplevelse. En kille frågade mig efteråt varför jag spelade så taskigt den kvällen - tack för det.

Man ser ofta frågor om bästa strängar, bästa pickup, bästa förstärkare etc. Svaret blir ju – det beror på.
Det är alltid kul att höra vilka märken andra basister använder, särskilt om den basen låter bra. Men det är ju alla de här delarna tillsammans som bildar soundet. Och på toppen av det så kommer kanske det allra viktigaste – ditt eget personliga sätt att spela på.

En anekdot; En av Charlie Hadens basar var till salu för ett hutlöst högt belopp. En intressent provspelade och sa att den här basen låter ju inte alls Charlie Haden (sic).

Titta på rörblåsarna som har serieframställda instrument – vilka i och för sig kan vara väldigt olika även inom ett och samma brand – men när det kommer till munstycke och framför allt rör då blir det finlir. En del byter rör som man byter underkläder. En tenorist i Stockholm lär ha haft samma rör i flera decennier! - inklusive alla gamla matrester.

När man jämför kontrabasar så skiljer dom sig avsevärt ifrån varandra på sättet, eller huvudparametrarna, dom är byggda efter. En 3/4-bas kan falla in under benämningen men ändå ha rätt stora skillnader i mått jämförd med andra basar i samma storlek.


Några tips vid utvärdering av bas;

1) Är du kort eller lång till växten? En kortväxt person med en helbas verkar att göra det extra jobbigt för sig. Lättare att bestämma sig för exempelvis en 3/4-bas direkt så slipper man öda tid på att prova ett instrument som egentligen är för stort för ens kroppskonstitution.

2) Kolla greppbrädan noga, basens absolut känsligaste komponent. Skall vara gjord av ebenholts. Får inte ha några skador i ytan vilket kan ge orena och skorrande toner. Skall vara jämnt konkav för att undvika skorr. Desto större precision på greppbrädan desto lägre stränghöjd kan man ha. Dock kan det vara svårt att kombinera stråkspel med snabbt pizzicatospel på en och samma bas – som du hade tänkt göra.

3) Tänk på att kolla om basen ger god ton på alla strängar. E-strängen är ofta problematisk. Tonen där kan vara kort och ibland obefintlig på vissa toner. Kan vara ett problem som går att få bukt med om man flyttar ljudpinnen. Svårt jobb och det som jag personligen drar mig mest för att ta itu med. Flyttar man den så kanske man inte hittar ursprungliga positionen som trots allt var den optimala. Där är det skönt att ta hjälp av en fackman. Har man möjlighet så kan ett test med ett annat strängfabrikat hjälpa till viss del.
4) Provspela tydligt över hela den kromatiska skalan och försök utröna om det finns sprickor i resonanskroppen som skorrar någonstans. Lättast om man tar hjälp av någon som ställer sig på knä och lägger örat mot baskroppen.

5) Stämmekaniken får inte vara lös och utsliten. Den måste vara fast och utan glapp.

6) Stallet skall vara rakt och inte böjt bakåt.

På den här sidan finns en del bra information;
http://www.doublebassguide.com

[bashenrik]

Kontrakurt har fattat grejen, MatsD, Nick Gamba har inte det.

[Nick]

Kontrakurt har fattat grejen, MatsD, Nick Gamba har inte det.

Öh?

[KontraKurt]

Kontrakurt har fattat grejen, MatsD, Nick Gamba har inte det.

Jag tror det handlar mest om ideologi eller avsaknad av sådan. Många vill göra så mycket som möjligt eller helst allt på kortast möjliga tid. Spela piano, gitarr, elbas och nu kontrabas, också, som om det bara var något man gjorde rätt upp och ner. Det märks ju när resonemanget kommer in på substitut som elkontror som aldrig låter som kontrabas. Eller hur man bandar sin kontrabas, suck. Varför skall man spela kontra över huvud taget när det nu är så jobbigt att man bara letar efter genvägar och fusklösningar. Är det för att det ser så ballt ut med ståbas? Är det hela förklaringen?

Hörde en gång en kvinna säga, som tränat sig flera år i att lära sig sjunga romanser, att nu hade hon tröttnat och skulle börja sjunga jazz istället för hon hade hört Shirley Horn på radion. Men snälla nå´n - det funkar ju inte så. Musik kräver så fruktansvärt mycket tid, koncentration och diciplin. Det är ett åtagande man ikläder sig. Har man ambitionen att bli skapligt bra på att lira jazz då får man verkligen ligga i. Rock är en allemansmusik som alla kan lära sig. Men jazz är det definitivt inte. Det är en av de svårare konstformerna, inom musiken, att tygla. Mycket beroende på att den har så många influenser, rytmer och ofta avancerade harmoniska förvecklingar men framför allt därför att den bygger på I-M-P-R-O-V-I-S-A-T-I-O-N! Improvisationen var dagligvara under barocken och klassisismen men dog bort under romantiken och har aldrig kommit tillbaka till konstmusiken igen. Konsten att improvisera uppstod på nytt på bomullsplantagerna i amerikanska södern. Bluesmusikens stamträd har därefter fått flera grenar med improvisation som förtecken. Jazzgrenar – man ser det på löven.

Att börja spela jazz gör man bara inte så där hux flux. Att spela jazz är att lära sig ett språk, ett I-D-I-O-M. Att lära sig spela jazz är att lära sig lyssna. Att lyssna på jazzmusik i det oändliga. Om och om igen för att få in idiomet. Men också att lära sig lyssna på sina medmusikanter vilket blir extra krävande i en improvisatorisk miljö. Att lära sig improvisera inom jazzens ramar är ett livstidsprojekt. Sorry – men så är det. Det är ingenting man gör under en semester med några kompisar hur duktiga dom än är. Men det kan definitivt bli inkörsporten - för någonstans måste man ju börja. Att dessutom lära sig spela jazz på kontrabas involverar ytterligare en knivig sak; Intonationen. Det tar väldigt lång tid att lära sig intonera bandlösa stränginstrument allra helst som mensuren inte är jämn.

Jag kan berätta lite om mig själv för den som händelsevis vill veta vem denna besserwisser är. Jag har varit basist, i själ och hjärta, sedan jag var en liten 6-åring. Jag satt som förhäxad vid radion och lyssnade. Det gällde att röna ut vad basen gjorde i alla typer av musik, från hambo över jazz till klassisk orkestermusik. Basen var magisk. Grundbulten i all musik. Ingen förstod att ta vara på min begåvning så jag började mycket sent. Köpte en elbas i 34-års ålder efter att ha lyssnat intensivt på jazz i mer än 15 år. Jag kunde hundratals låtar utantill men kunde inte spela ett instrument.
Jag lärde mig genom att lägga de långsammaste låtar jag hade i min skivsamling på skivspelaren. Så tog jag ut terser, kvarter, kvinter, oktaver etc. genom att försöka spela rätt. Så småningom lärde jag mig att spela snabbare tempon och slutligen det åtråvärda walking bass, på samma innötande sätt. Jag höll på 5 timmar varje dag i veckan i ett års tid. Sedan gick jag till min första jamsession, drypande av stressvett, med pianist, trummis och en rörblåsare. Det var omtumlande förstås. Både bra och dåligt. Men jag fick en kick och ville vidare. När jag elbasat färdigt under två år så köpte jag min kontrabas som jag har kvar fortfarande. Nu har jag spelat bas i 30 år och tycker att jag spelar hyggligt. Ibland känns det så bedrövligt att jag sömnlös beslutar mig för att lägga av för gott. Ibland känns det så euforiskt, när allt stämmer, att jag aldrig vill sluta. Ångrar inte att jag valde basen som mitt instrument.

Med detta inlägg vill jag på intet vis slå geisten ur hågen på någon som vill börja spela bas. Men debatten behöver nyanseras. Många av er som postar på detta forum; UNDER RUBRIKEN KONTRABASAR, har bilder på er själva spelandes elbas!?? Begriper inte varför? Det är någon sorts utbredd klacksparksmentalitet som jag undrar över.

[Nick]

Kontrakurt har fattat grejen, MatsD, Nick Gamba har inte det.

Jag tror det handlar mest om ideologi eller avsaknad av sådan. Många vill göra så mycket som möjligt eller helst allt på kortast möjliga tid. Spela piano, gitarr, elbas och nu kontrabas, också, som om det bara var något man gjorde rätt upp och ner. Det märks ju när resonemanget kommer in på substitut som elkontror som aldrig låter som kontrabas. Eller hur man bandar sin kontrabas, suck. Varför skall man spela kontra över huvud taget när det nu är så jobbigt att man bara letar efter genvägar och fusklösningar. Är det för att det ser så ballt ut med ståbas? Är det hela förklaringen?

(...)

Med detta inlägg vill jag på intet vis slå geisten ur hågen på någon som vill börja spela bas. Men debatten behöver nyanseras. Många av er som postar på detta forum; UNDER RUBRIKEN KONTRABASAR, har bilder på er själva spelandes elbas!?? Begriper inte varför? Det är någon sorts utbredd klacksparksmentalitet som jag undrar över.

Mycket bra inlägg!

Jag kan inte tala för andra, utan bara för mig själv.

Jag tycker att akustisk kontra är ett underbart instrument. Jag älskar att höra, och se folk spela det. Men jag har kommit fram till att det inte är något instrument för mig. Tyvärr är det så, att alla instrument inte passar alla. Eller, visst skulle jag kunna nöta instrumentet stenhårt, och ta massa lektioner. Men det skulle inte ge något, eftersom jag inte brinner för det.

Jag har gjort ett aktivt val att spela el-kontra. Jag har valt det, för att jag tycker om ljudet, och det man kan göra med det. Jag valde det, för att det är ett instrument som är "min typ". Jag är än så länge bara nybörjare, men det är verkligen kul!

Mitt första stora ögonblick när det gäller bas, är när jag för första gången spelade tillsammans med min kompis. Det var skolans el-bas. Vi spelade en tolvtakters blues i E. Det var verkligen stort, att själv skapa musik.

I höstas skaffade jag en bandlös el-bas, och hittade för första gången på länge, tillbaka till den där ursprungliga glädjen.

I våras(Glanshammar) så köpte jag en el-kontra av Liten. Jag hade funderat på den länge, läst recensioner, och lyssnat på ljudklipp. Jag hade varit sugen länge, men ville prova den först. Jag stod länge och provade den i Glanshammar. Jag ångrar verkligen inte att jag köpte den. Den har en trevligt ljud, och är väldigt rolig att spela på.

Jag ser min el-kontra som ett eget instrument. Inte som ett substitut till akustisk kontra. Akustisk kontra och el-kontra är olika instrument, och har sina olika fördelar, nackdelar, tekniker, ljud mm.

Det jag kan bli lite upprörd är att många här verkar se el-kontran som en förväxt el-bas. Eller som en dålig avart av akustiska kontror. Jag anser att el-kontran är ett eget instrument, och att den ska användas som ett sådant.

Nu finns det ju ingen egen avdelning här på forumet för el-kontror. Och det är nog ingen mening att skaffa en heller, för vi skulle nog inte bli så många som skrev där. Därför skriver vi här i stället, under kategorin kontrabasar.

För trots allt, så finns det en del likheter. Vi kan diskutera strängar, harts, och stråkar. Sånt där som el-basister inte har en aning om

Jag är inte en kontrabasist, och tror aldrig att jag kommer att bli det heller. Jag är el-basist, och el-kontrabasist, och det är jag nöjd med, och stolt över!

[Nick]

Vi är ruggit OT nu

Noelredding - Nu när du har skrivit mer i tråden, så verkar det som att du borde köpa en akustisk kontra, och inte el-kontra. Du har ju fått en del nyttigt tips också!

Till er andra, om nån vill fortsätta "smutskasta" andra instrument än akustiska kontrabasar, skapa gärna en ny tråd för det

[criss]

ang. band på kontra.

+
inte så dumt! P-kontra liksom:-)
lätt att intonera...
man slipper fixa sig kontrateknik utan får uppfinna en egen som passar.
stor driva-puritaner-till-vansinne-faktor(det är alltid kul)

-
du kommer aldrig att få några 70+ farbröder som spelar saxofon alternativt klarinett och kallar kontran för "hängbjörk" att följa med till ditt hotellrum...

en bandad kontra kommer sannolikt låta som en lite fetare elbas/ackebas. Det är ganska mkt "skorret-surret" sträng mot trä på greppbrädan som utmärker kontraljudet.
Man kan inte göra sånt därt coolt gliss/slide som är en annan del av kontrasoundet.

jag tror att en bandad kontra kommer att vara som en klumpigare och helt sinnessjukt cool elbas. -du blir min hjälte!

annars kan man väl rita dit lite linjer där banden skulle sitta för att få lite ledning...varför inte på sidan av halsen så att saxofonisterna inte ser det? (nu tänker jag på det där med hotellrum igen)

sen att man inte kan lära sig spela kontra på en elkontra... är det inte tvärt om?

jag menar har man ingen kropp och halsinfattning att orientera sig efter så blir det ju betydligt svårare att hålla reda på vart man är på halsen.
hela halsen blir ju som en enda lång greppbrädeöken!
På kontran vet jag att när jag känner halsinfästningen så har jag ett eb på mitt lillfinger. när jag omfamnar basen si så når jag tonen så osv.
På en elkontra har jag inte dessa hållpunkter att orientera efter. det är väl därför som man ofta har nån slags bandmarkeringar på elkontror?

de olika instrumenten kräver radikalt olika teknik och sätt att tänka om hur man ska spela.

Eller så är det jag som är dum...
ps. jag kan ha fel om 70+ sax-farbröderna. ds

[Svensson]

Rock är en allemansmusik som alla kan lära sig.

Jo tjenare.

[criss]

Rock är en allemansmusik som alla kan lära sig.

Haha, jag fick en dedikation i en c-uppsats om musikpedagogik:
"Till Criss som övertygade mig om vilken idiot som helst kan spela bas"

jag brukar säga det ofta och folk som har koll säger emot, folk som inte har koll håller med, och det här exemplaret tyckte uppenbarligen att mitt snack avdramatiserade det hela och hon tog tag i basen utan onödig respekt.

hon blev skitgrym på nolltid och försörjer sig numer bla på att spela basgitarr. (kan ju ifs ha lite att göra med många års perc.spelande och 100poängs jazzsångs studier...)

jag håller med! vilken idiot som helst kan spela rock, eller jazz, eller klassiskt.
sen hur det låter...

[Svensson]

jag håller med! vilken idiot som helst kan spela rock, eller jazz, eller klassiskt.
sen hur det låter...

Japp, så är det!

[KontraKurt]

ang. band på kontra.

+
inte så dumt! P-kontra liksom:-)
lätt att intonera...
man slipper fixa sig kontrateknik utan får uppfinna en egen som passar.
stor driva-puritaner-till-vansinne-faktor(det är alltid kul)

-
du kommer aldrig att få några 70+ farbröder som spelar saxofon alternativt klarinett och kallar kontran för "hängbjörk" att följa med till ditt hotellrum...

en bandad kontra kommer sannolikt låta som en lite fetare elbas/ackebas. Det är ganska mkt "skorret-surret" sträng mot trä på greppbrädan som utmärker kontraljudet.
Man kan inte göra sånt därt coolt gliss/slide som är en annan del av kontrasoundet.

jag tror att en bandad kontra kommer att vara som en klumpigare och helt sinnessjukt cool elbas. -du blir min hjälte!

annars kan man väl rita dit lite linjer där banden skulle sitta för att få lite ledning...varför inte på sidan av halsen så att saxofonisterna inte ser det? (nu tänker jag på det där med hotellrum igen)

sen att man inte kan lära sig spela kontra på en elkontra... är det inte tvärt om?

jag menar har man ingen kropp och halsinfattning att orientera sig efter så blir det ju betydligt svårare att hålla reda på vart man är på halsen.
hela halsen blir ju som en enda lång greppbrädeöken!
På kontran vet jag att när jag känner halsinfästningen så har jag ett eb på mitt lillfinger. när jag omfamnar basen si så når jag tonen så osv.
På en elkontra har jag inte dessa hållpunkter att orientera efter. det är väl därför som man ofta har nån slags bandmarkeringar på elkontror?

de olika instrumenten kräver radikalt olika teknik och sätt att tänka om hur man ska spela.

Eller så är det jag som är dum...
ps. jag kan ha fel om 70+ sax-farbröderna. ds

Hej Criss,

Skall bemöta ditt inlägg upp ifrån och ned.

När det gäller intonering på kontrabas, eller elkontra för den delen och även bandlös elbas (som jag spelade sista året, handgjord WAL, innan jag bytte till kontrabas – dess för innan en koreansk skräpbas, sedan Fender Jazz Bass) så är det åter en fråga om ambition. Vad man vill göra med sin musik och om man önskar gå så långt som möjligt på vägen mot större musikalisk frihet. Det är friheten som är en del av jazzspelandet. Att se en kontrabasist fullständigt upptagen med att glo på var vänsterhandens fingrar skall göra nedslag ser faktiskt rätt töntigt ut och det kan aldrig bli något flyt i spelet, definitivt inte i snabba tempon. Jag tittar nästan aldrig på vänsterhanden annat än ibland när det, för mig, svåra steget från lös D-sträng till låga Ab, eller lös A-sträng till låga Ab, skall utföras med rätt intonation. Av någon anledning kan jag missa lite där, ibland, medan jag kan spela större intervall utan att missa nedåt på A, D och G-strängarna. Konstigt det där. Skall man dessutom läsa harmonianalyser och svänga huvudet åt vänster för varje ton så blir det dödfött. Det går aldrig att spela jazz på det viset.

Total frihet uppstår när du kan låten utantill och där utöver lärt dig att intonera och vet var de olika intervallerna ligger på greppbrädan utan att blänga där. Jag blundar ofta när jag spelar vilket bidrar till högre fokusering och disciplin. Kan du lära dig intoneringens svåra konst så kan du också variera spelandet chorus för chorus. Jazz innebär ju inte bara improvisation, i egenskap av solist, utan i allra högsta grad en improvisation som betyder att du väljer nya toner så ofta som möjligt när du stödjer dina musikantkamrater – givetvis inom ackordets tonalitet. Att spela fel på liten eller stor ters är katastrof (moll resp. dur). Stor kvint när det skall vara liten är verkligen inte bra heller. Minusfemmorna (liten kvint) är en ganska typisk klang inom jazz, samba och bossa nova. Den får man inte spela fel på.

När man kan intonera fritt och spela walking så innebär det betydligt större musikalisk rörlighet och detta följer med upp i snabbare tempon. Vid spel inför publik så blir musiken från basisten mycket mera varierad och roligare att lyssna på än om basisten bara spelar grundtoner och lite kvinter här och där vilket är rent plågsamt att höra i längden. Men walkingspelet är ett kapitel för sig.

Att driva puritaner till vansinne kanske är viktigt för dig men jag tror inte att det har med musik att göra utan mer om att växa upp.

Det där med att lura farbröder till hotellrummet kan man nog tolka på olika sätt.

Helt rätt! Skorret från kontrabasens E-sträng mot greppbrädan och möjligheten att spela glissando är signifikant för detta instrument.

Att rita linjer på sidan av halsen kan vara en utmärkt ide vid inlärning men risken är att du sedan har svårt att frigöra dig från hjälplinjerna och fortsätter titta där ungefär som när jag själv ser på teve och läser den svenska undertexten - pinsamt beteende.

Nämnde tidigare i detta ämne att jag provade en elkontra. Den var custom-made och det fanns bara detta ex. Men basisten lät instrumentbyggaren utforma halsen exakt efter en kontrahals och således fanns det där slutet som du önskar att du hade. En duktig basateljé skulle enkelt kunna tillfoga en sådan del om du skulle vilja betala för det. Dessutom hade den här elkontran ett metallstag med samma fason som kroppen på en vanlig bas. Du skulle nog gilla den där. Men det var rysligt ful.

Ingen, med hälsan i behåll, slipper undan att bli 50+, 60+ eller 70+. Vi lever i en ungdomsfixerad kultur där ålderdom är föraktlig. I många andra kulturer har man stor respekt för äldre människors erfarenheter och tar vara på dem. Den bästa av världar är den där de unga samverkar med de äldre. Tyvärr är inte Sverige en sådan plats

[KontraKurt]

Rock är en allemansmusik som alla kan lära sig.

Jo tjenare.

Väntade på detta. Givetvis kräver alla musikformer sin man/dam. Jag skulle aldrig kunna lira slapping. Skulle aldrig kunna lira Rock heller. Men vad jag försöker säga är vad jag hoppades att ni skulle förstå. Att på en värdeskalla, eller tidsaxel om man så vill, så kan vem som helst som är motiverad börja spela Rock och lära sig hyfsat snabbt. Det är ju bara att lyssna på det som framförs över televisionen, estraderna och andra medier. Treackordslåtar är vad det handlar om och nästan alltid i samma tonarter. Jag kan vara snäll och säga fyra ackord eller fem ackord men det är inte ofta. Vidare alltid samma grundpuls o.s.v. låt efter låt. Undantagen finns otvivelaktigt men genrellt ser det ju ut så här. Även jag har lyssnat på Rock frivilligt eller ofrivilligt under årens lopp och det är inte ofta man blir överraskad av någonting som står ut som riktigt bra och egensinnigt.