PrataBas

Köpte en bandlös elbas i Fredags, så nu slutar jag spela kontrabas.

SKULLE INTE TRO DET VA???

Ville bara berätta att jag ägde en bandlös elbas innan jag började
med kontra 2007. Gillade aldrig att lira på den.
Svårt med intoneringen och man kände sig allmänt osäker.
Sålde den för nåt år sedan.

I fredags gjorde jag mitt återkommende veckobesök på
musikaffären i Södertälje där min gode vän Agge köpt sig en
ny Warwick bandlös elbas (för en miljon och femti...).
Jag provade den lite och...vafasen...gick ju suveränt att lira.
Slutade med att jag köpte med mig en annan betydligt billigare
bandlös Warwick Rockbass hem. Shit...fingrarna bokstavligen flyger
fram över halsen, och jag hittar slingor jag aldrig lirat förut.
Känns som jag hittat hem...igen.

Kontentan av detta inlägg är att mina fyra år på kontrabas har
varit otroligt nyttiga för mitt elbasspelande.
Har knappt rört elbasen på dessa fyra år, då jag tyckt det varit
tråkigt och att elbasen saknat liv och själ jämfört med kontran.
Nu har jag i helgen suttit och spelat varenda ledig minut och tycker
det är askul igen.

BAS ÄR BÄST!!!

Två sidor av samma mynt Gött!!!

PS, micken låter riktigt bra... schysst att kunna höras med en trummis utan det rundar helvete!

Yes, bandlöst är prylen om man vill hitta tillbaka till elbas efter att ha lirat kontra.

För mig gick vägen till kontra i stället först via bandlös elbas och sen elkontra innan jag vågade slå till på ett riktigt akustiskt kontra-schabrak.

/Mats D

Jag har upplevt lite sammalunda - efter att ha spelat kontra regelbundet så blev det mycket roligare att ta fram den bandslösa elbasen igen.

Kan det vara att det känns så lättspelat att gå från kontra till elbas? Kanske det faktum att med en kontra hörs det mer "att" man spelar än "vad", så att man inte lider lika mkt av sin halvtaskiga intonation - och när man återgår till elbasen så hörs tonen bättre och då är man redan på rätt väg efter kontran?

Varför inte en bandad kontrabas?