Den misshandlades svårt av en poporkester, gick av och blev liggande i en replokal för 15-20 år sen. Jag lagade halsen och spelade lite på den, stränghöjden var superlåg, stämskruvarna omöjliga att rubba utan rörtång, ingen ljudpinne, stallet så ut som en parentes från sidan. Dessutom var den inte vansinnigt rolig att titta på heller, så här såg den ut:
Jag skaffade ett nytt stall i samma veva som en bekant kom över billiga sensträngar, 300:- för hela setet. Efter ett jävla pillande med ljudpinnen och justerande av stränghöjd samt borttagning, isärskruvning, rengörning och uppsmörjning av stämskruvarna tyckte jag att den var riktig skön att spela på. Folk har ibland motvilligt hållit med mej, men de flesta klagar på att halsen är för tjock.
Nästa steg blev att fixa själva finishen. Jag googlade rätt på en zombiebild som passade bra att rita av med tusch och kontaktade en tatuerare som målade basen vit och ritade zombien. Resultat:
Av tatuerararen fick jag även kistan, han hade fått en bas i 25-årspresent längre tillbaka men hade inte plats för den längre. Jag målade och klottrade lite på den.
Sensträngar på och några fladdermöss tilllagda:
Därefter kom några kors till, samt texten "Varning! Zombien äter borgare!" Eftersom den lät bra och var snygg skulle den med på gig, så jag köpte mikrofoner av före detta Kandyman. Sedan döptes hon till Cajun Doll. Flitigt spelad och fotograferad i ett par år eller så. Används även till skivinspelningar. Ursäkta kvaliteten på bilden, men ni ser ju korsen i alla fall:
Ska se om jag kan fylla på med lite detaljer. Halslagningen t.ex... Den är fin.
Sist gjorde jag en stackel av en käpp. Jag har lågt i tak hemma så jag behöver inte kunna ändra den, det blir bra med en fast so är så hög jag får plats med:
