PrataBas

Jag har varit nöjd en enda gång. Men det var ett gig som kom upp snabbt bandet var nystartat och vi hade repat 3 ggr på de låtarna vi hade hunnit skriva.

Annars är jag mer och mer grinig efter en spelning. snart vil folk nog inte prata med mig när jag går av scenen.

Ja för fan, ofta!
Att det är lite småfel och missar gör inget, det är oftast inget publiken uppfattar i alla fall! Är bandpolarna nöjda med mig så räcker det för mig!

jag är alltid missnöjd, men det ser jag inte som något negativt. är man missnöjd är det lättare att ständigt förbättra sig och bli bättre till nästa gig.

i mitt förra band hade vi alltid ett "utvecklings-samtal" efter varje gig. vad missade vi? vad kan göras bättre? du kanske kan göra så istället?

Jag är sällan missnöjd med ett gig. Visst att det blir felspel och andra missöden på praktiskt taget varenda gig, men det är sällan så jobbigt att det förstör hela giget...

För mig är det tvärtom. Var extremt kritisk förr men numera så garvar vi bara och kör vidare som om inget hänt. Ibland upprepar man felspelningen direkt så tror (nästan) alla att det skulle vara så. Allt som oftast försöker vi fälla varandra genom att flytta synkoper eller lägga in markeringar på helt sneda ställen. Allt för att jävlas lite.

Helt olika beroende på band och gig..

Absolut. Det händer ganska ofta.

Det beror alldeles på gigets syfte.
Skulle jag vara basist i ett fusionsband, med den publiken det för med sig,
så skulle jag säkerligen gräma mig över spelfel.

Men om jag spelar med ett covergäng på krogen så grämer jag mig mer om det inte varit röj på scenen än hur många spelfel jag gjort.
Det kan vara positivt om ex trummisen slagit av en låt en refräng för tidigt eller så.
Då har man nåt att slänga käft och häckla honom med på giget.

hosse skrev: i mitt förra band hade vi alltid ett "utvecklings-samtal" efter varje gig. vad missade vi? vad kan göras bättre? du kanske kan göra så istället?

Fa-an Hosche! Du schpela jäkli´t bra på basch-tuban på schischta låten!

Absolut!!! Jag tillhör nog också de som var mer analyserande och kritiskt förr. Sedan tycker jag att det är mindre viktigt om man råkar komma bort sig i nån låt eller gör någon miss. En bra spelning är för mig när man haft bra publikrespons och känner att man levererat en tajt spelning. Då spelar inte några småmissar och dåligt scenljud så stor roll!

Oftast e man nöjd.

Av 100 gig på ett år är jag nöjd med 1. Så ser statistiken ut.

Kockens klagan som det heter

Är likadan själv..

Oftast nöjd med gigen, tycker publiken om det och bandmedlemmarna är nöjda med mig så är jag nöjd!

Förr i tiden, på stenålder, var jag grymt självkritisk, men på äldre dar räcker det med att om publiken är nöjd så är jag nöjd.
Den som goofar mest på ett gig får bära en gammal damstrumpa på huvudet som straff under nästkommande rep, ska möjligtvis vara det som ställer till det.

Det har blivit bättre med tiden. Förr var jag min egen värsta fiende.
Fast om nån nämner ett gig inom det senaste året så kan jag säkert hitta ett fel jag gjorde då....

bas

Jag är oftast nöjd, men den senaste var fruktansvärd. Inget var bra med den...

Jag brukar nästan alltid vara nöjd. Så länge trummisen och jag spelar tajt och håller svänget spelar enstaka småfel ingen roll.

Det var någon som sa att:
-Man ska spela lite fel, annars fattar ju fan inte folk hur svårt det är.

Bootzy skrev:Man ska spela lite fel, annars fattar ju fan inte folk hur svårt det är.

Ännu ett gyllene citat från PrataBas.

Klart man är nöjd med en spelning! Det är ju skitkul att lira live!
Från början när man började så snackade man alltid om vart man spelade fel och så, nu snackar vi alltid om publiken efter gigen oavsett vilket av banden jag spelat med. Känns skönt. Varför gräma sig över att man spelade fel nånstans, man kan ju inte göra nåt åt det - det är ju bortgjort redan.

daionsavage skrev: Men sedan så är det ännu mer: jag vill ha bra publikkontakt, jag vill se glada (eller åtminstonde engagerade) ansikten i publiken. Jag köper alla fel i världen om publiken är glad eller berörd efteråt. På den senaste spelningen kändes det som att simma i sirap, visserligen så är klockan 12 på torsdag ingen höjdartid, men när vi packade ihop så var det med samma känsla som efter en oengagerad repning. Börjar det bli dags att välja sina spelningar med större omsorg då?

Där är jag mer självkritisk!
Visst kan spelningar vara hopplösa, men oftast så är det vad man ger man får tillbaka.

Men vi har defenitivt bestämt oss för att vara mer selektiva med vad vi tackar ja till.
Bröllopsspelningar ska vara väldigt motiverade om de ska godkännas exempelvis.
Vi spelar inte för brödfödan utan för att ha skoj.
Då ska det vara roligt, annars kan man lägga ner.

Gör det som behövs fär att hitta glädjen, är mitt råd.

Geddy_Lee skrev:
daionsavage skrev: Men sedan så är det ännu mer: jag vill ha bra publikkontakt, jag vill se glada (eller åtminstonde engagerade) ansikten i publiken. Jag köper alla fel i världen om publiken är glad eller berörd efteråt. På den senaste spelningen kändes det som att simma i sirap, visserligen så är klockan 12 på torsdag ingen höjdartid, men när vi packade ihop så var det med samma känsla som efter en oengagerad repning. Börjar det bli dags att välja sina spelningar med större omsorg då?
Där är jag mer självkritisk!
Visst kan spelningar vara hopplösa, men oftast så är det vad man ger man får tillbaka.

Men vi har defenitivt bestämt oss för att vara mer selektiva med vad vi tackar ja till.
Bröllopsspelningar ska vara väldigt motiverade om de ska godkännas exempelvis.
Vi spelar inte för brödfödan utan för att ha skoj.
Då ska det vara roligt, annars kan man lägga ner.

Gör det som behövs fär att hitta glädjen, är mitt råd.

Absolut, helt rätt! Lever man inte på det kan man kosta på sig att vara kräsen på vilka tillställningar man vill lira på . Bröllop är i 9 fall av 10 rena skiten och det skall till ett mindre mirakel för att få med mig på sånt skit ( läs: öl i mängder och jävligt bra betalt).

PrataBas

är man någonsin....