Behåller, har fixat pengar till Orangen på annat sätt
Jag har en Orange 40th Anniversary-topp på ingång som jag hoppas kunna köra till både bas och gitarr, och eventuellt blir då min Traynor YBA-1A Bassmaster Mark II lite överflödig + att jag skulle behöva täcka lite av kostnaderna för Orange-toppen. Därför gör jag härmed en liten intressekoll på Traynorn.
Kretsmässigt är det i princip samma sak som en Marshall plexi/JMP 1987/1986 från samma era. Reglagen Range Expander Low och High motsvarar Mid och Prescence på Marshall. Förstärkaren är från 1975 och svensksåld från början (Dieke Musik i Fruängen) och den är i gott skick. Det sitter slutrör från Philips i den.
En översiktsbild:
Några närbilder med locket avtaget:
Bud från 5.000 kr beaktas. Ev. frakt tillkommer.
/Mats D
Senast redigerad av MatsD den lör 10 jan 2009, 00:35, redigerad totalt 4 gång.
Mark II är efterföljaren. Exakt vad som skiljer kan jag inte svara på dock. Och ja, jag tror att det är en sån som Anli har eller hade (fast hans var lite mer sliten och medfaren).
MatsD skrev:Mark II är efterföljaren. Exakt vad som skiljer kan jag inte svara på dock. Och ja, jag tror att det är en sån som Anli har eller hade (fast hans var lite mer sliten och medfaren).
/Mats D
Har! Och som sagt mer sliten. Jag saknar loggan och har andra rattar dessutom.
TECHNICIÄNS ÖF SPÅCE SHIP EÅRTH THIS IS YÖÜR CÄPTÅIN SPEÄKING YÖÜR ØÅPTÅIN IS DEA̋D
För en tusing till kan jag kasta in en 1x12 låda med 300 watt element och basreflex som låter rätt mulligt och med en bredd och ett utseende som matchar Traynorn rätt bra. Har inga bilder på den just nu och lådan står på ett annat ställe så jag kan inte fixa några på en kvart heller men om intresse finns så ordnar jag det.
2xEL34 50 watt slutsteg, helrör i signalvägen men diod-/likriktarbrygga. Inget sånt där hybridelände som i t ex somliga Musicman från 70-talet. Tror det är i princip samma schema som en Marshall JMP 1986, dvs Super Bass lillebrorsa, även om en del värden på komponenter skiljer och designen på lådan förstås. I en sån här sitter ju chassit uppochned dessutom som i en combo, inget ovanligt iofs på andra märken än Marhsall. En annan skillnad är att Traynorn har fläkt.
MatsD skrev:Jag har en Orange 40th Anniversary-topp på ingång
Den vill vi gärna veta mer om sen!!!
Jodå, det blir en tråd här, och en på Diskantforum, den förra inriktad på bas och den senare på gitarr. Orange-toppen är ju främst en gitarrtopp men jag har en känsla av att den kan duga rätt bra till bas också, tror att den inte är lika hårt skuren i botten som Marshall, men det visar sig. Det blir i helgen den ska premiärtestas tänkte jag. Den kommer förstås inte att klå Oranges dedicerade bastopp på 200 watt men tanken med detta köp var att skaffa en suvären gitarrtopp som även kan funka till bas, inte tvärtom.
Det är ju rätt hög anodspänning i de här jämfört med de flesta motsvarande Marshall och jag uppfattar att de distar senare/spelar renare på starkare volym, och jag har sett effektangivelser på 80-100 watt och det kan kanske stämma om man mäter effekten vid typ 1% eller 10% THD eller vad som är brukligt. Men kretsmässigt ser den ju ut som en Marshall 50-wattare med 2xEL34. Men sen beror det väl på vilken impedans man ansluter. Det står inget på baksidan men enligt uppgift ska den ha 8 ohm men jag har läst att det är vanligt (och inte fel) att köra dem med 4 ohm och då blir väl effekten högre.
Hur funkar en sån här förstärkare utan gain och master egentligen? Är volymkontrollen gain medans den "inbyggda mastern" är maxad, eller drar man upp gain och master samtidigt med en enda ratt?
En mastervolym är ju lite förenklat bara ett sätt att strypa hur mycket ljud som ska gå vidare ffrån förstegsdelen till slutstegsdelen. Så volymkontrollerna på en förstärkare som saknar mastervolym motsvarar gain-kontrollerna på en förstärkare som har mastervolym. I realiteten är det ofta lite annat som skiljer mellan gamla förstärkare utan master och senare förstärkare med master. När t ex Marshall införde mastervolym på sina stärkare i mitten på 70-talet så passade man också på att ändra lite i förstegsdelen så att man fick ett gainsteg mer i hi-ingången än i lo-ingången (så som många hade raggarkopplat sina äldre Marshall), och man ändra lite annat smått och gott för att göra stärkarna till de distmaskiner för hårdrock som marknaden efterfrågade.
Denna Traynor tillhör den gamla skolan, precis som Marshalls Super Lead och Super Bass - ska du ha massor av dist så blir det till att dra på massor av volym också, eller trycka på i ingången med booster-/overdrive/distpedaler. För den genomsnittlige basisten som inte ser förstärkaren som en distmaskin i första hand är mastervolym inte riktigt lika viktigt (även om en och annan doom- eller punkbasist kanske kommer att invända mot det påståendet).
