PrataBas

Undrar vilka åsikter ni har om Squiers Affinity serie. Köpte nyligen en Squier Affinity Jazz i färgen Slick Silver och är mycket nöjd med den. Den låter bra och, framför allt, känns riktigt skön att spela på. Lagom vikt och har en gedigen känsla, rent allmänt. Tycker den känns dyrare än sitt pris. Dessa nyare Affinitybasar verkar ha fått ett 3-lagers plektrumskydd vilket höjer det visuella kvalitetsintrycket förvånande mycket.
Jämna greppband (i stort - se nedan) och jag gillar verkligen känslan och utseendet på greppbrädan (India Laurel, vad det nu är?).

Basen är dock inte perfekt:

* Halsens böjer sig lite mer på diskantsidan och ger något mer relief under g-strängen än under E-strängen. Justerar man så man har 0.25 mm under E så har man 0.35 under g. Inget allvarligt enligt mig då jag upplevt samma fenomen på andra basar i högre prisklasser.
* Ton och volympottarna har lite on/off-känsla och kunde haft lite mer följsam taper.
* Bandjobbet i de högre registret (säg band 13-20) kunde vara lite bättre. Inga döda toner men g och d strängarna skorrar lite väl mycket där, för min smak. Ska nog slipa till det vid tillfälle.



Har inte spelat på några andra Affinitybasar tidigare och undrar om de brukar vara så här gedigna? Jämfört med den Harley Benton JB75 som jag ägde för ett antal år sedan känns denna avsevärt bättre. Lägre vikt samt allmänt bättre passform på grejorna.

Någon som vet om kroppens tjocklek är densamma som en Fender Jazz?

Man får vad man betalar för brukar man säga, men du verkar ha fått tag på ett bra ex. Prisvärd!!!

Jag tycker Affinity-serien är riktigt dålig faktiskt.
Med det sagt är det klart att man kan få tag på ett hyfsat ex, speciellt om den är beggad och någon har justerat upp den, filat bandändar osv..

Men generellt sett så tycker jag de är hemska.

Affinity är rätt usla för pengarna, men visst kan man ha tur.
Jag köpte en strata ur serien för en femhundring, justerade, slipade bandändar och bytte strängar. Det blev en perfekt present till min 14-åriga brorsdotter.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Allt är billigt på de där basarna, och det enda man kan ha tur med är träbitarna. Resten, mekanik och elektronik, är riktigt skräp. Jag har, precis som Bootsy, gjort i ordning en Affinity (fast en p-bas) som jag sedan gav bort, o den blev helt ok men mest i väntan på att se om ungjävlen fortsatte spela.

Jag hade en sådan för ett tag sedan och tyckte att den var väldigt prisvärd. Visst, man fick slipa bandändarna och göra lite allmän justering för att få den som den ska vara, men det har jag fått göra även med betydligt dyrare instrument. Mikarna var förstås inga höjdare, men efter byte till billiga fast bra sådana så tyckte jag den lät fullständigt ok. Jag gjorde en lite video med den:

Mickarna kommer jag kanske att byta ut så småningom. Inte för att originalen inte duger utan mest för att stilla min nyfikenhet på vad andra mickar kan erbjuda.

När det gäller kvaliteten på hårdvaran så kanske man har höjt sig lite på senaste Affinityserien för jag upplever den som klart godkänd på mitt exemplar. Jag vet ju visserligen inte hur hållbar den är över tid.