Vilken basist influerar dig mest?

[Pelephant]

Visst fan....glömde ju otroligt nog Bootsy Collins?!

[Wh4len]

Tror det är Geezer Butler, men jag hämtar lite från Al Cisneros också.

[funkys**t]

Det dök upp ett nytt namn (för mig). George Porter Jr. Basisten i The Meters. Jag har alltid gillat Cissy Strut men aldrig tänkt på vem som lirade på den låten, tills Scott Divine hade en träff med killen. Grym basist!


https://youtu.be/rEGaoKsH2N0

[klasextas]

Det dök upp ett nytt namn (för mig). George Porter Jr. Basisten i The Meters. Jag har alltid gillat Cissy Strut men aldrig tänkt på vem som lirade på den låten, tills Scott Divine hade en träff med killen. Grym basist!


https://youtu.be/rEGaoKsH2N0

Jaaaaa! Bäst!!!! Måste leta upp intervjun också!

[choofedonlucy]

Les claypool såklart!!!!

Men Aston Barrett ligger mig nära i hjärtat osså!
(Möjligtvis den mest underskattade basisten någonsin heh)

Dock har jag precis börjat spela bas så dessa är väl mer som förebilder

[lowfreq]

Finns väl en lista på typ 30 basister som har influerat mig...

Men just nu kollar jag mycket på Daric Bennett https://www.instagram.com/daric_bennett/?hl=sv
...och här https://www.instagram.com/p/B4SgdqnF_bE/

Inte för att jag är någon slapper, men Daric har en GRYM känsla för basspelet.
...och hans fills är inte dåliga direkt, huhh!

[Hånken]

Vilken/vilka basister influeras ni av? Vilken ligger er varmast om hjärtat?[/b]

De flesta som redan sagts och nämnts här. Men även om jag tillhör den äldre generationen numera, så influeras, och inspireras jag mer av den "senare" skolan, post-Jaco. Jag blev rätt trött när alla skulle spela jazzbas bandlös med chorus på. Efter Jaco. När jag träffar jämnåriga och de frågar vem som är ens favoritartister på bas, så namedroppar jag nyare namn och de säger "vet inte vem det är". T o m Victor Wooten, Tony Levin (!?) är t o m för nya namn för dom. De svävar ut om långa utläggningar om John Enthwistle, Geddy Lee och Jack Bruce fortfarande. De kollar helt enkelt aldrig upp nya influenser, utan lever kvar i det förgångna. Faktum är att just de tre säger mig ingenting även om de varit oerhört inflyteleserika och stilbildande.

Jag namedroppar Nathan Navarro och de svarar "höh...vem?" eller Hadrien Feraud, Linley Marthe, Etienne MBappé, Richard Bona, och de ser ut som frågetecken... kanske för att de inte har engelska namn? Den av "nyare" namn som influerat mig mest - faktiskt, tro det eller ej - är Colin Edwin från Porcupine Tree. Han i Vulfpeck är rätt kool, och samtliga lite mer "anonyma" basister som spelat/spelar med Jamiroquai. Stuart Zander, etc. Or Lubianiker är en annan. Hur man nu kan heta "eller" i förnamn...

Jag kan tycka att vilken basist som helst som stått för "ikoniska" basintron eller basslines, förtjänar mitt hjärta: Herbie Flowers (Walk On The Wild Side, Lou Reed...man hör basintrot även i en liten pytteradio), J J Burnel i Stranglers (Peaches), Louis Johnson (Billy Jean, Michael Jackson), det mesta med Paul McCartney (Come Together), Flea (RHCP), och så vidare och så vidare. Man kan hålla på hella natten med att namedroppa. Ryan Martinie har gjort en såpass ikonisk basintro med sitt band Mudwayne så det har bildat ett viralt internet meme:

BRBR DENNG!

[Hånken]

Förklara för mig hur Sid Vicious kan influera som bassist.

Sid Vicious är troligtvis en av dom sämsta basister som någonsin existerat men samtidigt en stor scenpersonlighet och jag gillar hans musikaliska uttryck trots att han knappt kan spela..... Lite svårt att förklara men det har mer med uttryck att göra än med musikalitet. Kaos är granne med Gud, på något sätt. Jag var helsåld på punkepoken i stort. Framförallt punkens roll som motvikt till den polerade och glättiga disco´n och andra mer "präktiga" musikstilar. Musikvärlden behövde en rejäl spark i röven på den tiden. Sen beklagar jag hans uppväxt som i stort inte direkt var en dans på rosor, att han träffade Nancy Spungen och att han var så körd i roten. Det var synd om snubben. Det kan inte ha varit lätt med en sådan mor. Men för mig betydde hans musikaliska attityd mycket när jag växte upp och det trots att jag själv på den tiden höll på mer med jazzrock och annan "finare" musik och att jag senare valde att plugga musik. Att influeras av någon behöver inte enbart handla om teknisk skicklighet och att spela "rätt".

Men så gick det ju i vågor också. Det var mycket kritik på 60-talet att pop-artister ö h t, var väldigt enkla i sin virtuositet. Sedan kom King Crimson och hela prog och fusion rörelsen som försökte slå knut på sig själv och verkligen visa att "vi kan faktiskt spela också". Sedan blev punken en backlash och tillbaka till det enkla. Vad som jag hade invändningar emot på den tiden, var att när det nått till en punk(t), att man behöver inte klydda till det så förfärligt, så fortsatte det med att både press och fans började glorifiera inkompetens, d v s att man knappt kunde spela alls, och t o m att man inte behövde kunna varken sjunga och spela. Denna DIY mentalitet slog över också.

Visst fanns/finns det hårdrocksmusiker som också inte visste riktigt vad de skulle göra med sin "naturliga överbegåvning" genom att spela 10.000 noter i sekunden. Det blev lika enformigt ändå till sist. Alltså både de som saknade kompetens, och de som hade i överflöd hade inte fantasi nog att föra sin konstart framåt i nya riktningar som ingen gjort tidigare. Det som jag märkte med vissa band, som jag uppskattade, att trots att de spelade väldigt enkelt så anade man att de utvecklades med sin karriär och skivsläpp. Alltså, att de inte kunde låta bli att långsamt bli bättre på sina instrument och låtskriveri. Men vissa andra spelade medvetet kasst, dvs de var egentligen bättre, men "låtsades" besitta inkompetens. En annan som kanske inte var punk direkt men definitivt föregångare var Lou Reed. Pratsjöng och var en väldigt enkelspårig musiker som aldrig utvecklades nått vidare. En parentes i musikhistorien - enligt mig - trots att han var bra på texter.

Men med Sid Vicious blev det lite höjdpunkten att bara provocera för provocerandets skull, när både press, media och fans började glorifiera inkompetens. Nästan som att publikens uppskattning och glorifiering var ironisk. Typ "Eilert Pilarm", "Philemon Artur & The Dung" etc. Eller rätt och slätt elak lyteskomik helt enkelt.

Vilket i Storbritannien var oftast en sort klass-indelning när det kommer till rock/pop/jazz. Här i Sverige var punkarna för det mesta till vänster och jag kände en hel del. Trots att vi kom ifrån samma bakgrund, och samma område, så fanns där en atmostfär av att om punkarna råkade höra någon frände (ifrån samma sociala förhållanden) som kunde lira lite bättre, och gå framåt, så associerade dom denna person som överklass, eller mer rik. Vilket skedde i England också. Att de som kunde spela, och var virtuoser var inte "sann" arbetarklass, eller vänster. De tillhörde automatiskt en annan "övre" klass, precis som om man har mycket pengar så blev man per automatik duktigare på sitt instrument. Vilket jag definitivt vände och fortfarande vänder mig emot. Troligtvis har detta ebbat ut rätt så rejält idag. Men man kan aldrig vara säker...

[Hånken]

F ö så i min ungdom visades aldrig något på TV. Jag hade ingen aning om hur de såg ut. Det var när det spelades på radio, som jag undrade "vad är det för instrument?" snarare än "VEM är det som spelar"? "VAD som det spelades på" var betydligt viktigare för mig. Och den första gången som basens ljud fängslade mig var inte John Entwistle utan Mel Schacher i Grand Funk Railroad som väckte mitt intresse. Speciellt live. Deras intensiva "soulaktiga" röster med inte så liten dos funk-rock inblandad, och powertrio var det som fängslade mig. Men jag har nog aldrig varken ägt en GF platta, eller kopierat hans licks.

Först nu låångt efteråt förstod jag varför..



Nonsenkuriosa: Peter Grant, Zeppelins manager ville ha dom bort från scenen en gång. De öppnade för Zep. Det gick inte för sig. Deras manager (Funk) sa att "Ja, vill ni ha upplopp så...". De "blåste" Zeppelin av scenen. Det var det Grant var rädd för.

[Hånken]

Men de 2 bästa bassolo jag har hört, nånsin, på skiva och live, är ju - såklart - musikermusik, men av 2 rätt så doldisar inom jazzfusion, och då har jag ändå hört det mesta med Jaco:

1. Jeff Berlin - Bach's C minor prelude från plattan Crossroads. Helt enkelt "Bach" heter den där. Första gången jag fick gåshud av ett bassolo. Kanske inte sån doldis, numera mer känd för sin ganska "opinionable" attityd, när det gäller olika basskolor etc.

2. Skúli Sverrisson - Allan Holdsworth, Hard Hat Area, låten "Low Level, High Stakes". 1993. Tonen han får fram. Fetare än fet. Frasering, och out playing som inte är ifrån denna planeten. Hörde detta live...denna islänning skojar man inte bort precis.

[Stempa]

När jag var ung och rapp i fingrarna, Jeff Berlin. Ton, tajming, frasering, försökte hitta vägen till hans magi. Var aldrig i närheten men lärde mig rätt mycket på vägen.

[RolleHarris]

När jag var ung, Jason Newsted, Steve Harris, Gene Simmons. Men det var mest för att jag gillade banden de spelade med. Nuförtiden så influeras jag av mina medmusikanter. Mest då att lyfta arslet ur soffan och ta mig till replokalen


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[LiggLågt]

Jag bestämde mig för att börja spela bas när jag hörde Jeff Ament på Pearl Jam’s Ten. Han körde mycket bandlöst där och det tyckte (tycker) jag lät störthäftigt. Sen blev jag väldigt förtjust i Jerry Scheffs lir på Elvis’ Hawaii-live, särskilt Burning Love. När jag sen såg just TCB på det enda sverigegig de gjorde i nån kyrka i Jönköping nån gång kring 2006 så reser han sig i autografkön och sträcker fram kardan när jag står framför honom. Det var stort för mig.

[hitman]

Les claypool såklart!!!!

Men Aston Barrett ligger mig nära i hjärtat osså!
(Möjligtvis den mest underskattade basisten någonsin heh)

Dock har jag precis börjat spela bas så dessa är väl mer som förebilder

Du är uppenbarligen inte någon enkelspårig musikant, Claypool och "Family Man" har ju lite olika stilar (för att uttrycka sig försiktigt)!

Lycka till med basspelandet, det börjar bra!

[choofedonlucy]

Les claypool såklart!!!!

Men Aston Barrett ligger mig nära i hjärtat osså!
(Möjligtvis den mest underskattade basisten någonsin heh)

Dock har jag precis börjat spela bas så dessa är väl mer som förebilder

Du är uppenbarligen inte någon enkelspårig musikant, Claypool och "Family Man" har ju lite olika stilar (för att uttrycka sig försiktigt)!

Lycka till med basspelandet, det börjar bra!

Hehe näe, enkelspårig är jag nog inte Jag gillar all musik och musik instrument, men bas står mej närmast och jag gillar nästan allt som med det att göra!
Men jag kan säga såhär att claypool influerar nog inte bara mitt bas spelande/sound utan hela min stil, han är mer av min favorit människa än favorit bassist liksom

Tack!

[hitman]

Claypool är rätt unik även som människa!

[kosmos]

Inom bluesen så Preston Hubbard, Tommy Shannon, Johnny B Gayden, Richard Cousins men finns väl många fler.

Tycker förstås även Nicke Ström är riktigt bra och hade gärna sett Tottas Bluesband på den tiden.

[B-Å Åhs]

Bra smak , instämmer i ovanstående

Skickat från min SM-J415FN via Tapatalk

[kosmos]

Detsamma! Då har vi något att prata om B-Å Åhs!

[B-Å Åhs]

Det finns alltid nåt att prata om

Skickat från min SM-J415FN via Tapatalk

[unterninja]

Några punkter:

- Jag blir glad att se att så pass många nämner Gary Thain, som är med även på min lista. Vet inte vad det är, man jag har aldrig vågat försöka planka hans grejor, det skulle förstöra grejen på något sätt
- Blir lika förvånad att ingen nämner Rocco Prestia? Eller har jag bara läst slarvigt kanske...han är definitivt på min lista iaf
- Geezer, en riktig lågoddsare men måste ju med. Hur kan man inte influeras av honom?
- Tillhör också de som influeras av de man spelar med för tillfället

Sen måste ju Les Claypool med, och Sid Vicious. Och alla i Meshuggah (de spelar ju allihopa bas, på ett eller annat sätt)

Larry Graham, såklart!

Fan, blir ju sömnlöst i natt när man kommer på alla man glömde nu...

[hitman]

Sid Vicious kan jag inte påstå influerar mig, det var ju Glen Matlock som lirade på Sex Pistols debutskiv - han är riktigt bra!

Gary Thain däremot, avgudar hans spel. "Sweet Lorraine" från live-skivan "Uriah Heep Live" så utomjordiskt melodiskt, synkoperat, innovativt, svängigt!!! Om Jamerson och John Paul Jones hade fått en bäbis hade hen nog låtit som Thain.

Ska inte påstå att han influerat mig, för jag kan inte lira i närheten av vad detta plågade geni kunde, men inspirerat har han absolut gjort

https://www.youtube.com/watch?v=oIgcUSpg1rw

Passar på att fylla på med en underskattad basist, John Deacon från Queen.

[unterninja]

+ på John Deacon, riktigt bra

[funkys**t]

+ på John Deacon, riktigt bra

+ 1 Här också. Underskattad basist. Lite kuriosa är att han skrev Anotherone Bites The Dust och spelade in i stort sett alla instrument själv och så blev den Queens mest sålda singel. Han skrev också flera andra låtar som sålde väldigt bra, I Want To Break Free bl a.

Slår ett slag också för Leland Sklar

[hitman]

+ på John Deacon, riktigt bra

+ 1 Här också. Underskattad basist. Lite kuriosa är att han skrev Anotherone Bites The Dust och spelade in i stort sett alla instrument själv och så blev den Queens mest sålda singel. Han skrev också flera andra låtar som sålde väldigt bra, I Want To Break Free bl a.

Slår ett slag också för Leland Sklar

Nån engelsk bastidning skrev om Deacon att han var en av historiens mest framgångsrika musiker, rik som ett troll - men kunde ostörd gå och köpa mjölk i närmste butik, eftersom få kände igen honom