Duck Dunn

[Doningen]

Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

Aha, mhm, där ser man. Tack för infon...

Jag kan varmt rekommendera dokumentären Respect Yourself: The Stax Records Story. Intressant historia om framgång, bakslag och en hel massa sköna liveklipp. Man slås av hur slamrigt och rockigt de där gubbarna lirade soul. Som Rufus Thomas uttrycker det i filmen: "Motown had the sweet. But Stax had the funk!"

Då får jag försöka att se den då...

... å när du gjort det går du och köper boxen "The Stax Story". Första plattan innehåller hitsen, andra plattan de bästa låtarna från den första perioden, tredje de bästa låtarna från den andra perioden och fjärde en massa sköna live-inspelningar. De fyra gossarna på fotot lirar väl på typ 75 procent av låtarna - till exempel "Soul Man", "Respect", "Hold on, I'm coming", "Knock on wood", "Tramp", "Mr. Pitiful", osv ...

[knedy]

Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

Aha, mhm, där ser man. Tack för infon...

Jag kan varmt rekommendera dokumentären Respect Yourself: The Stax Records Story. Intressant historia om framgång, bakslag och en hel massa sköna liveklipp. Man slås av hur slamrigt och rockigt de där gubbarna lirade soul. Som Rufus Thomas uttrycker det i filmen: "Motown had the sweet. But Stax had the funk!"

Då får jag försöka att se den då...

... å när du gjort det går du och köper boxen "The Stax Story". Första plattan innehåller hitsen, andra plattan de bästa låtarna från den första perioden, tredje de bästa låtarna från den andra perioden och fjärde en massa sköna live-inspelningar. De fyra gossarna på fotot lirar väl på typ 75 procent av låtarna - till exempel "Soul Man", "Respect", "Hold on, I'm coming", "Knock on wood", "Tramp", "Mr. Pitiful", osv ...

Bra box! Den och boxen "Beg, Scream & Shout! The Big Ol' Box Of '60s Soul" brukar gå varm här.

[Doningen]

Bra box! Den och boxen "Beg, Scream & Shout! The Big Ol' Box Of '60s Soul" brukar gå varm här.

Samma här! De två boxarna klarar man sig länge på.

[hitman]

Jo, Blues Brothers är han kanske mest känd för bland "allmänheten", men det är Stax-tiden som gjort honom odödlig bland basister.

Maken till brutalt sväng går knappast att hitta. Spelar alltid för låten, inte för att få en ego-tripp.

Kolla gärna in youtubesnuttarna från turnén Stax ordnade i England med Otis Redding, Sam&Dave m.fl.

http://www.youtube.com/watch?v=u_juH0AHvwk
http://www.youtube.com/watch?v=yQaLqGHIC2E

[DoggyD]

Bra box! Den och boxen "Beg, Scream & Shout! The Big Ol' Box Of '60s Soul" brukar gå varm här.

Samma här! De två boxarna klarar man sig länge på.

Japp, de där två boxarna klarar man sej länge på om man bara vill skrapa ytterst lite på den allra översta ytan. Men det är först när man börja gräva lite djupare det börjar hända riktigt kul grejer i soulbagen. Soul, det är singlarnas förlovade land.
Glöm inte bort Hi och Goldwax, två andra Memphisbolag där det gjordes grymt bra sydstatssoul också, typ Al Green, Ann Peebles, James Carr, Spencer Wiggins, mfl. mfl. mfl. Digga in James Carr och ställ er sedan frågan om vita countrygrabbar kunde spela Soul. (Det kunde dom, och så jävla bra att samma gäng kompade Elvis '69 under Chips Momans ledning i American Sound Studios. Bättre Countrysoul än så blir det inte.

[basanna]

Jag är en absolut STAXnörd. På jobbet har vi vid några tillfällen satt upp STAXrevues med massa olika sångsolister. Hösten -11 gör vi en turne i regionmusikens regi.
Duck är en av mina tre allra största idoler (Rick Danko och Mudcat Ward är de andra). Hans timing och val av toner är absolut en skola många borde gå i.

[hitman]

Vem är Mudcat Ward?

[basmartin]

Vem är Mudcat Ward?

Googla!

[basanna]

Han återfinns bakom tex Ronnie Earl.

[Doningen]

Bra box! Den och boxen "Beg, Scream & Shout! The Big Ol' Box Of '60s Soul" brukar gå varm här.

Samma här! De två boxarna klarar man sig länge på.

Japp, de där två boxarna klarar man sej länge på om man bara vill skrapa ytterst lite på den allra översta ytan. Men det är först när man börja gräva lite djupare det börjar hända riktigt kul grejer i soulbagen. Soul, det är singlarnas förlovade land.
Glöm inte bort Hi och Goldwax, två andra Memphisbolag där det gjordes grymt bra sydstatssoul också, typ Al Green, Ann Peebles, James Carr, Spencer Wiggins, mfl. mfl. mfl. Digga in James Carr och ställ er sedan frågan om vita countrygrabbar kunde spela Soul. (Det kunde dom, och så jävla bra att samma gäng kompade Elvis '69 under Chips Momans ledning i American Sound Studios. Bättre Countrysoul än så blir det inte.

... det här får mig att tänka på en av de bästa plattor från senare år som jag har. Kommer inte ihåg exakt vad plattan heter, men det är Dan Penn och Spooner Oldham som kör (främst Penns) gamla soulklassiker från 60-talet på två röster, akustisk gitarr och ett Rhodes. Inspelat live i England, tror jag. Kan vita grabbar svänga? Hell, yes!

(Jo, just det: Skivan heter Moments from this theatre.)

[BB3000S]

Mer Duck Dunn till folket!
Melting Pot med Booker T and the MG's - vilken låt, vilka musiker!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=fuyBlR_23gc[/youtube]