PrataBas

Jag minns att jag blev helt såld på basen på Triffids "Born sandy devotional"
på -80 talet nån gång. Faktum är att jag nästan åkte till Australien för att jag älskade så mycket aussie musik, och framför allt "Wide open road" med triffids. Senare, när de hade splittrats, höll jag på att skita på mig av lycka
när jag för första gången riktigt gillade en platta med Nick Cave, (Henry´s dream) öppnade cd:n och kände igen basisten direkt.

Kolla in No pussy blues med Cave`s Grinderman, från Later w Jools Holland
http://www.youtube.com/watch?v=WuDP7c3Zd8I

Sen lirar karln med tummen på det där ofunkiga, coola sättet. Reespect!

Ballt!
Försöker erinra mig Triffids... men ingen klocka ringer än.

Apropå Grinderman; skägg och elmandolin.... Jävlariminlåda

Born sandy devotional: så djävla bra skiva. En av de bättre på 80-talet.

Ive got the no pussy blues...

Rakt på sak och fruktansvärt bra :)

Fan vad bra det är. Det är som att höra Bad Seeds på den gamla goda tiden. Senare skivorna är lite menlösa tycker jag.

anli skrev:Ballt!
Försöker erinra mig Triffids... men ingen klocka ringer än.

Kom loss...The Triffids var ju grymma.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=IFoD2LTCEmg[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=2lXNsx3N ... re=related[/youtube]