Varför man spelar som man gör och tycker som man vill
Postat: tis 23 jun 2009, 10:56
Får se vart det här tar vägen men vi kör på...
För egen del så spelar jag för att det är bland det bästa jag vet, trivs med att försöka få ihop en låt tillsammans med andra musiker.
Samt samvaron med andra, bryta vardagen med en väldig tiilfredställande, i mitt fall, hobby.
Beroende på situation så kan ju jobbet vara allt ifrån att repa in låtar som man kört till leda med ett nytt band/projekt, aldrig fått till som man vill eller tycker är jävligt dåliga eller tråkiga. Jag försöker dock alltid göra mitt bästa för att låtarna ska funger även om jag inte alltid tycker låtarna är så roliga. I vissa fall går det på så kallad rutin.
Rutin behöver inte var något dåligt, men kan i många fall upplevas som så, att bandet går på rutin. Man kan ställa vissa krav om man går och ser ett band och förväntar sig en viss upplevelse. Men om man har otur eller vad man vill kalla det så blir det inte den förväntade extas som man trodde skulle komma. Detta kan bero på en mängd olika saker men om jag går till mig själv så är jag väl inte på topp alla årets dagar även om jag försöker leverera det jag ska så går det inte alltid. Likadant fungerar nog de flesta människor så det är inget konstigt bara synd när man blir drabbad själv
När jag ser på band och basister så förväntar jag mig, nästan oavsett nivå att man gör det man ska, det är grunden för mig. Sen är det givetvis skillnad på förmågan att leverera beronde på erfarenhet o.s.v. Är nog lite avtrubbad, för jag blir sällan imponerad utan tycker oftast det rullar på och de förväntningar jag hade infrias. Händer det sen något som jag inte räknar med så är det en förhoppningsvis positiv bonus.
Om vi tittar lite på basister så kan jag tycka att de flesta har något som jag kan ta till mig, eller stjäla
Det går lite i perioder för min del vad jag snöar in på. Är dessutom lite av en bokfreak och plockar lite här och lite där. Men vissa saker ger mig inget alls även om tekniken och kunskapen är imponerande. En av dessa är Richard Bonas (kommer inte på vad det heter) sjungande ihop med basen, en annan är det oftast triol-percussiva slapspel som bl.a. Bill Dickens och Mark King håller på med. Fart-utan-känsla-titta-här-vad-jag-kan-spel det blir lite för mycket. Men det är vad jag tycker och de som gillar det är inte sämre för det. Jag kan tycka att pumpa åttondelar i en rocklåt ibland är extas, så sån är jag.
Jag tycker ändå att jag köper om inte allt så det mesta. Vissa grejer kan funka i måttlig mängd och var och en har ju sina preferenser på hur saker bör vara sen är det bara bra om man kan töja sina gränser och inte var helt trångsynt. Om jag ska beskriva mig som basist så är jag väl ganska basic, stadig, svängig, har driv och tenderar ibland till viss "overplay" försöker vara lyhörd för andra, det är jag.
Sen så sitter jag och fuskar med än det ena än det andra som jag bara kör till husbehov, lite åt funk/fusion som jag aldrig får utveckla för att jag inte spelar i ett sånt band. Försöker spela lite varje dag och kan se fram emot att sätta mig och spela 2-oktavers durskala i en halvtimme
I sommar ska jag köra dubbeltumme och lite annat, får se om det blir nytta eller bara smärta
För egen del så spelar jag för att det är bland det bästa jag vet, trivs med att försöka få ihop en låt tillsammans med andra musiker.
Samt samvaron med andra, bryta vardagen med en väldig tiilfredställande, i mitt fall, hobby.
Beroende på situation så kan ju jobbet vara allt ifrån att repa in låtar som man kört till leda med ett nytt band/projekt, aldrig fått till som man vill eller tycker är jävligt dåliga eller tråkiga. Jag försöker dock alltid göra mitt bästa för att låtarna ska funger även om jag inte alltid tycker låtarna är så roliga. I vissa fall går det på så kallad rutin.
Rutin behöver inte var något dåligt, men kan i många fall upplevas som så, att bandet går på rutin. Man kan ställa vissa krav om man går och ser ett band och förväntar sig en viss upplevelse. Men om man har otur eller vad man vill kalla det så blir det inte den förväntade extas som man trodde skulle komma. Detta kan bero på en mängd olika saker men om jag går till mig själv så är jag väl inte på topp alla årets dagar även om jag försöker leverera det jag ska så går det inte alltid. Likadant fungerar nog de flesta människor så det är inget konstigt bara synd när man blir drabbad själv
När jag ser på band och basister så förväntar jag mig, nästan oavsett nivå att man gör det man ska, det är grunden för mig. Sen är det givetvis skillnad på förmågan att leverera beronde på erfarenhet o.s.v. Är nog lite avtrubbad, för jag blir sällan imponerad utan tycker oftast det rullar på och de förväntningar jag hade infrias. Händer det sen något som jag inte räknar med så är det en förhoppningsvis positiv bonus.
Om vi tittar lite på basister så kan jag tycka att de flesta har något som jag kan ta till mig, eller stjäla
Det går lite i perioder för min del vad jag snöar in på. Är dessutom lite av en bokfreak och plockar lite här och lite där. Men vissa saker ger mig inget alls även om tekniken och kunskapen är imponerande. En av dessa är Richard Bonas (kommer inte på vad det heter) sjungande ihop med basen, en annan är det oftast triol-percussiva slapspel som bl.a. Bill Dickens och Mark King håller på med. Fart-utan-känsla-titta-här-vad-jag-kan-spel det blir lite för mycket. Men det är vad jag tycker och de som gillar det är inte sämre för det. Jag kan tycka att pumpa åttondelar i en rocklåt ibland är extas, så sån är jag. Jag tycker ändå att jag köper om inte allt så det mesta. Vissa grejer kan funka i måttlig mängd och var och en har ju sina preferenser på hur saker bör vara sen är det bara bra om man kan töja sina gränser och inte var helt trångsynt. Om jag ska beskriva mig som basist så är jag väl ganska basic, stadig, svängig, har driv och tenderar ibland till viss "overplay" försöker vara lyhörd för andra, det är jag.
Sen så sitter jag och fuskar med än det ena än det andra som jag bara kör till husbehov, lite åt funk/fusion som jag aldrig får utveckla för att jag inte spelar i ett sånt band. Försöker spela lite varje dag och kan se fram emot att sätta mig och spela 2-oktavers durskala i en halvtimme
I sommar ska jag köra dubbeltumme och lite annat, får se om det blir nytta eller bara smärta
