PrataBas

Medan sommarregnet strilar ned utanför fönstret sitter jag och digitaliserar mina vinyl-skivor. Det är lite tidsödande men ger i gengäld en del bra musik på I-poden som det var länge sedan jag lyssnade på.

Steve Swallow t.ex.
Två skivor inpelade live i Munchen i december 1981 tillsammans med John Scofield och Adam Nussbaum - the John Scofield Trio. Tillsamman ger dom begreppt "power-trio" en lite annan innebörd. Men fortfarande väldigt mycket power. Inte minst i samspelt mellan Scofield och Swallow där dom vandrar in och ut i stöd till varandra och solopartier. Hela tiden understödda av Nussbaum.

Dessutom har Swallow en underbar mjuk ton (även när den är distad) och ett flödande tonregister som är ganska eget bland basister. Lite lyriskt så där eller som en beskrivning av Fantomen - "hård och brutal men öm innerst inne" Perfekt sommarlyssning, gärna med ett glas gott vin.

Särskilt rekommenderas "Out like a Light". Den är lite tuffare och mer svängig än "Shinola"

Anders

Jag såg Steve Swallow dirigera- och spela lite med Bohuslän Big Band för några veckor sedan. Det var väldigt bra, och Swallows ton var fantastisk. Nu spelade han förvisso inte bas i konventionell mening - mestadels stod storbandets kontrabasist för de låga tonerna när Steve spelade fina solon som förde tankarna till jazzgitarr - men det gjorde mig inget. Det var en fin kväll.

Så, nu blir jag sugen på att lyssna på de där München-plattorna. Jag brukar kunna gilla plattor som Swallow medverkar på (trots att jag sällan gillar jazz) - kanske har det att göra med hans, förvisso föränderliga, tonideal - och beskrivningen ovan låter ju lovande.

Ja, varför inte ta chansen. Många av spåren är ganska mycket rock, fast i en lite friare och mer komplex form än vanlig trio-rock. Lite som en mer melodiös Jack Bruce.

Ha det

Anders

Carla Bley och Steve Swallow ska jobba med Norrbotten Big Band i höst...can't wait!

Gordon Bleu där på trummor samma kväll.. magiskt