PrataBas

Hittade tyvärr ingen tråd om min hjälte, Mr Dunn (även om jag antar att en sådan finns). Jag trodde inte att han någonsin hade spelat ett solo men här finns faktiskt ett (om än kort).

http://www.youtube.com/watch?v=TAvuRtO9kIU&NR=1

Han spelade många gratistoner där.

Fan han lirar ju Ritter bas?

marcbass skrev:Fan han lirar ju Ritter bas?

Hähä. Det har han inte råd med.

Jag älskar Blues Brothers - ett härligt klipp!

Men middis, jag stödjer dig hundraprocentigt i ditt påstående (i vintage-tråden) att ingen djävel lyssnar på basen. Utom vi basister.

Kolla hur fullständigt djävla tok-borta kamerakillen är när basisten lirar sin solofigur. vid 1:45. Han har ingen a-a-a-a-aning om vad det är som hörs.

Det är en ganska lysande illustration till ditt påstående i vintage-tråden.

Kameran flaxar som en vingklippt trana fram och tillbaka. Man nästan anar hur kameramannen tänker ("det är någon slags solo, men vilken av alla de här gitarrerna ska jag zooma in?").

Sen när basisten är i princip klar med sin solotripp efter 15-20 sekunder har kamerakillen äntligen hittat en "gitarr" som låter ungefär som det som han kan höra i sin monitor, eller lurar, eller vad det nu är.

Folk vet inte hur en bas låter. De hör framför allt inte om du har flats eller roundwounds på. Och de skiter högaktningsfullt i om du bytt dina mikar mot ett nytt set för flera tusen med lite mera topp/botten/mid/crunch/pick-any.

De hör en massa lågbas som fyller ut, ungefär som källaren fyller ut ett hus, så att det har något att stå på. Men de hör sällan vad basisten spelar.

Honom har jag hört talas om, eftersom jag har haft en Lakland Duck Dunn. Den ser ut precis så här, och var en riktig ruskobas.

inber skrev:Jag älskar Blues Brothers - ett härligt klipp!

Men middis, jag stödjer dig hundraprocentigt i ditt påstående (i vintage-tråden) att ingen djävel lyssnar på basen. Utom vi basister.

Kolla hur fullständigt djävla tok-borta kamerakillen är när basisten lirar sin solofigur. vid 1:45. Han har ingen a-a-a-a-aning om vad det är som hörs.

Det är en ganska lysande illustration till ditt påstående i vintage-tråden.

Kameran flaxar som en vingklippt trana fram och tillbaka. Man nästan anar hur kameramannen tänker ("det är någon slags solo, men vilken av alla de här gitarrerna ska jag zooma in?").

Sen när basisten är i princip klar med sin solotripp efter 15-20 sekunder har kamerakillen äntligen hittat en "gitarr" som låter ungefär som det som han kan höra i sin monitor, eller lurar, eller vad det nu är.

Folk vet inte hur en bas låter. De hör framför allt inte om du har flats eller roundwounds på. Och de skiter högaktningsfullt i om du bytt dina mikar mot ett nytt set för flera tusen med lite mera topp/botten/mid/crunch/pick-any.

De hör en massa lågbas som fyller ut, ungefär som källaren fyller ut ett hus, så att det har något att stå på. Men de hör sällan vad basisten spelar.

Blues brothers är den film jag sett flest gånger. Om jag inte missminner är det 12 gånger. När jag gick på kåren i ungdomen så brukade 16 mm projektorn komma fram på fredagseftermiddagarna och publiken krävde av få se BB när de (vi) hinkade öl. Att se Mr Dunn spela med pipan i munnen är en fröjd. Påminner om en saxofonist jag kände. Han kunde röka, snusa, tapetsera sig med nikotinplåster och lira sax samtidigt.

Stämmer att ingen LYSSNAR på basen. Detta passar mig utmärkt. Då kan jag spela som jag vill!

DoggyD skrev:Honom har jag hört talas om, eftersom jag har haft en Lakland Duck Dunn. Den ser ut precis så här, och var en riktig ruskobas.

Ursäkta min okunskap men är "ruskobas" något bra eller dåligt?

Annars ser det ju ut som om det har hänt något med stallet. det är ju alldeles runt/ovalt.

<3 Duck dunn älskar både hans ljud och känsla för sväng

midlifecrisis skrev:

DoggyD skrev:Honom har jag hört talas om, eftersom jag har haft en Lakland Duck Dunn. Den ser ut precis så här, och var en riktig ruskobas.

Ursäkta min okunskap men är "ruskobas" något bra eller dåligt?

Annars ser det ju ut som om det har hänt något med stallet. det är ju alldeles runt/ovalt.

Du har helt rätt, stallet ser lite konstigt ut eftersom en tidigare ägare har böjt upp det i bakkanten för att det skulle se mindre ovalt ut. Ruskosnyggt jobb förresten.

Duck Dunn är en av mina två stora influenser (den andra är Paul McCartney). Han spelar alltid rätt toner på rätt plats, sen har han ju det grymmaste skägget också!
Sen måste jag nog (tyvärr) hålla med om att det mest är andra basister (och en och annan trummis)som lyssnar på basen. Många ickebasistiska musiklyssnare skulle nog tycka att det hände något konstigt om basen plötsligt försvann, men jag är inte säkert på att herr medelsvensson skulle kunna sätta ord på vad det var som hände.

Var och köpte Blues Brothers på DVD idag. Måste se den igen!

Samma låt med en av mina favoritbasister som nog aldrig heller har spelat ett solo:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=tYcR6JhEWys[/youtube]

Men han har bra löd i voicen Dusty.

/Mats D

Är det här några goa gubbar eller ???

BB5000 skrev:Är det här några goa gubbar eller ???

Goa gubbar? I helvete heller, ett gäng tvättäkta badasses skulle jag vilja säga. Goa gubbar, fuggit......................

DoggyD skrev:

BB5000 skrev:Är det här några goa gubbar eller ???

Goa gubbar? I helvete heller, ett gäng tvättäkta badasses skulle jag vilja säga. Goa gubbar, fuggit......................

Ja, man kan lugnt säga att de varit i händelsernas centrum (stavas STAX Records)

BB5000 skrev:

DoggyD skrev:

BB5000 skrev:Är det här några goa gubbar eller ???

Goa gubbar? I helvete heller, ett gäng tvättäkta badasses skulle jag vilja säga. Goa gubbar, fuggit......................

Ja, man kan lugnt säga att de varit i händelsernas centrum (stavas STAX Records)

Ja, det kan man ju lugnt kalla för dagens understatement. Det där gänget jobbade sida vid sida med svarta musiker och sångare ända fram till, ja ni vet ju vad som hände på The Lorraine Motel i Memphis den fjärde April '68. Sedan blev klimatet något kyligare för vita och svarta musiker att arbeta tillsammans i sydstaterna. Too bad.

MatsD skrev:Samma låt med en av mina favoritbasister som nog aldrig heller har spelat ett solo:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=tYcR6JhEWys[/youtube]

Men han har bra löd i voicen Dusty.

/Mats D

Tungt, bara baktungt alltså, inget utslag alls på min mätare, men så tillhör jag också den där skaran som bara tycker dom gjort två anständiga låtar. Det var ta mej fan inte i går heller. Japp, jag hade deras tre första när dom kom ut för ungefär hundra år sedan. Som om det spelar någon roll.
1. Sure Got Cold After The Rain Fell.
2. Jesus Just Left Chicago.

Jag såg den där Rockpalast-konserten 1980 när den direktsändes i svensk TV och tyckte den var bra redan då. De hade ju haft ett uppehåll i turnerandet och det var när de kom igen 1980 som det var debut för de långa skäggen. Sen har den konserten funnits som bootleg med taskig bild och taskigt ljud men numra finns den som riktig DVD med bra bild och ljud och jag måste säga att jag tycker konserten inte bara håller utan t o m känns ännu bättre när man ser den idag. Jag har sett topparna live i Stockholm och jag har sett en del sentida liveinspelningar med dem men den här konserten från 1980 är nog ändå den bästa.Det var ju några år innan de peakade popularitetsmässigt med lite mer radio ready plattor och videos.

Men gillar man inte ZZ Top så gör man ju inte...

/Mats D

Satt på Spotify och hittade en kanonversion av Time is Tight !

spotify:track:13Eiloesch6AbmwMcwqt1e

http://open.spotify.com/track/13Eiloesch6AbmwMcwqt1e

DoggyD skrev:

BB5000 skrev:

DoggyD skrev:

BB5000 skrev:Är det här några goa gubbar eller ???

Goa gubbar? I helvete heller, ett gäng tvättäkta badasses skulle jag vilja säga. Goa gubbar, fuggit......................

Ja, man kan lugnt säga att de varit i händelsernas centrum (stavas STAX Records)

Ja, det kan man ju lugnt kalla för dagens understatement. Det där gänget jobbade sida vid sida med svarta musiker och sångare ända fram till, ja ni vet ju vad som hände på The Lorraine Motel i Memphis den fjärde April '68. Sedan blev klimatet något kyligare för vita och svarta musiker att arbeta tillsammans i sydstaterna. Too bad.

Förlåt en gröngöling nu men vilka är det då? Jag ser två svarta och två vita killar som antagligen spelade tillsammans och var polare utöver det. Men sedan då? Vad var Stax-records och vad hände på det där hotellet...?

Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

BB5000 skrev:Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

Aha, mhm, där ser man. Tack för infon...

mågis skrev:

BB5000 skrev:Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

Aha, mhm, där ser man. Tack för infon...

Jag kan varmt rekommendera dokumentären Respect Yourself: The Stax Records Story. Intressant historia om framgång, bakslag och en hel massa sköna liveklipp. Man slås av hur slamrigt och rockigt de där gubbarna lirade soul. Som Rufus Thomas uttrycker det i filmen: "Motown had the sweet. But Stax had the funk!"

Henko skrev:

mågis skrev:

BB5000 skrev:Bilden föreställer Booker T & The M.G's (Booker T Jones - orgel, Steve Cropper - gitarr, Donald "Duck" Dunn - bas och Al Jackson.Jr - trummor), som förutom att man hade några egna hits var studiomusiker och kompband åt storheter som Otis Redding, Wilson Pickett, Sam&Dave mfl.
Steve & Duck är med i Blues Brothers-filmerna också.

Info om Stax:

http://en.wikipedia.org/wiki/Stax_Records

Soul är inte bara Motown...

Lorraine Motel = Martin Luther King skjuts.

Aha, mhm, där ser man. Tack för infon...

Jag kan varmt rekommendera dokumentären Respect Yourself: The Stax Records Story. Intressant historia om framgång, bakslag och en hel massa sköna liveklipp. Man slås av hur slamrigt och rockigt de där gubbarna lirade soul. Som Rufus Thomas uttrycker det i filmen: "Motown had the sweet. But Stax had the funk!"

Då får jag försöka att se den då...