Jag tycker om basister som spelar enkelt i låtens tjänst och som inte har egon större än sitt eget bästa. Jag har tidigare bl.a. sjungit Adam Claytons lov. Nu har turen kommit till nästa grymma basist, Simon Gallup från The Cure.
För det första så har basen en ganska framträdande roll i The Cures musik. Ofta ligger den väldigt långt fram i mixen. Jag tycker att herr Gallup spelar enkelt, tillbakalutat, melodiskt och väldigt smakfullt. Han lyckas också få till schyssta ljud hela tiden, ofta med någon form av chorus eller annan modulationseffekt. Punkbasist som han är så får han t.o.m. med kontra på ett par ställen.
Den här killen är för mig arketypen av en bra basist. Enkelt, melodiskt och med en framträdande roll o musiken. Dessutom med ett snyggt sound och en grym attityd. Simon Gallup, du är nu officiellt en tuffing i Punksters bok.
Först låten som jag lärde mig på en fyrsträngad gitarr var A Forest. Hela den plattan (Seventeen Seconds) är guld. In Your House!!!!! Underbar låt!
Älskar hans basljud på t.ex. The Holy Hour (Faith). Misstänker en Casady.
Välkommen till mellanmjölkens forum. Här silar vi mygg och sväljer kameler.
Äntligen!
Härligt att fler insett Gallups storhet!
(Om någon hittat en exakt VDN-redovisning av hans pedaluppsättning är jag grymt intresserad av att ta del av den.)
Vid sidan av basspelet är hans stora merit att han slagit självaste Robert Smith på käften: för övrigt anledningen till att han var borta från bandet i några år...men nu är han tillbaka, och vid sidan av Robert den bandmedlem som spelat med i The Cure flest antal år.
när jag började spela bas våren -89 ville jag bli och se lika cool ut som Gallup. Allt är i viss mån alltså hans fel. Goa gångar med basen för långt ner var grejen...
Men var det han som spelade på Love Cats? Spontant är jag inte säker och inbillar mig att han inte var med på Chinese Whispers - om det nu är så viktigt.
tummen upp för Gallup den första basist jag kände namnet på!
