PrataBas

En stor favorit som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Melodiskt, lekfullt och tight spel. Förmodligen den snyggaste (manlige) basist som funnits också enligt vanligtvis välunderrättad källa (jag). Såg honom med JT i slutet av 70-talet, galet bra band på den tiden.
https://www.youtube.com/watch?v=a2a-Or0Rbbs" onclick="window.open(this.href);return false;

Här är min lilla plankning av låten, precis börjat spela med ett Jethro Tull-tributeband. Vi kommer inte bli rika men roligt är det Prova själva får ni se.
Noter: https://www.dropbox.com/s/t33v0l4momvr9 ... s.pdf?dl=0" onclick="window.open(this.href);return false;
Tab: https://www.dropbox.com/s/jolg0cwn7igno ... s.pdf?dl=0" onclick="window.open(this.href);return false;

Detta var ju riktigt roligt att spela. Inte lyssnat så mycket på Jethro Tull.

En riktig gud för min del!

Fantastiskt ljud, fantastiskt spel och en sjukt cool snubbe.

Ritchie Blackmore tyckte ju dessutom att han var den bäste basisten han någonsin hade hört.

Oh yes, dog allt för tidigt. Jag brukar "klaga" på och ifrågasätta varför inte han räknas in i club 27.
Här är han i sitt tidiga band. Flamenco-rockarna "Carmen" som jag såg som förband till Jethro Tull, innan han gick med dom.
Amerikansk tv- show naturligtvis är årtiondet tidigt 70-tal med all glam rock stass man kan tänka sig. ABBA eat your heart out. Andra låten "Bullfight" är riktigt progressiv på sina ställen, tight spelat... men resten är liiiiite väl mycket kitsch och tacky för mig....



Plattan "Fandangos in Space" är dock väl värd att lyssna på, tror den finns på Spotify. Av alla "visuella" band som fanns då, så står nog Carmen för den mest effektiva scen-effekt jag har sett, inklusive allt med Pink Floyd och fan och hans moster i effektsökerier. De avslutade sin "Fandangos i Space" live (det partiet som går i 11/8 snabbt) med att flamenco-paret dansade flamenco i enbart stroboskopljus. I takt. Så himla enkelt, men fruktansvärt effektivt. Knockade mig och publiken fullständigt. Men, det var det enda jag kom ihåg också... och... basisten.. Resten var "typiskt" förbands-lamt. Sedan när Jethro Tull klev på körde dom över oss med ångvält, såklart. I 180. Man tappade hakan, och manglades samtidigt, kippade efter andan...spontanejakulerade...ok, kanske inte riktigt... men det var fan inte långt ifrån...

Min favorit med Glascock (eller Brittledick som Ian Anderson kallade honom för) är Jethro Tulls "Hunting Girl".

Janne skrev: ↑tis 02 jan 2018, 22:23 Förmodligen den snyggaste (manlige) basist som funnits också enligt vanligtvis välunderrättad källa (jag).

Ah ja, nu tar du väl ändå i? Nedanstående man hade nog haft invändningar...