Om det är eget material så får man se till att arrangera det på ett listigt sätt. Kolla in The Who, Zeppelin m.fl.
Men det gäller att ha en trummis som fattar grejen och anpassar spelet. Växlar upp eller ned. Antingen spelar man t.ex.med fler noter typ Entwisle eller så rör man sej med en fallande skala eller nåt som lurar örat och ger rymd i musiken. Kolla in Yes. Eller lägger in ett soft parti med melodisk bas. Gitarrsolot hoppar ju ut bra i såna sammanhang.
Jag brukar se till att tonarten ligger på ett ställe där basen har lite att ge, t.ex. nånstans kring 3-7 band på A-strängen. Prova och se vad som funkar.
Moderna guitards och andra svagsinta vill ju ofta ha fet supergainad hängmattekompgitarr och lågt mixad, svag bas. Kanske med lite distad hängmatta. Och då kommer det ju inte att bli bra där bakom solot, med ett svagt, snällt skrammel och tandlös framtoning. Läge att klura kring den gemensamma ljudbilden.
Men det beror ju på sammanhanget såklart, så ta ovanstående med en nypa salt
