Konst vs Hantverk

[Taurus]

http://youtu.be/lNI07egoefc

Ursäkta, men det där filmklippet var dynga. Snubben ger uttryck för en extremt konservativ konstsyn och säger i princip ordagrant att det bara är yta och traditionell estetik som är relevant.

Motsvarande går att översätta till musik, och skulle innebära att 1900-talsyttringar som jazz, pop och rock är trivialt skräp, och att det bara är klassisk musik som har ett värde. Jag tror att väldigt få här på forumet har en sån syn på musik, bl a eftersom det totalt skrotar elbasen som fenomen.

Det är som en snubbe jag pluggade konst med i Uppsala. Han kom från "fin" Östermalmsmiljö, och hela kursen igenom var han totalt insnöad på den traditionella konstens dekorativa aspekter...

När det gäller den övriga diskussionen så har den blivit fokuserad på bildkonst, och jag vill bara lyfta fram att det finns andra konstarter också med andra infallsvinklar- själv är jag nischad mot arkitektur. Det kan också vara värt att poängtera att även om the bleeding edge är postpostmodernistisk - eller att man väljer att anlägga ett sånt perspektiv på det som skapas - så existerar och skapas konst med postmoderna, modernistiska och mer traditionella perspektiv fortfarande. Är man aktiv konstnär i samtiden så är kanske det postpostmodernistiska perspektivet och utgångspunkten är det intressanta, men det innebär inte att andra perspektiv inte är relevanta eller inte har något bruksvärde. Ungefär som att det fortfarande är många som lirar rockabilly och sjuttiotalsrock, även om det inte är det som ligger på listorna, och utan att det blir en ren retrogrej.

En bra analys Taurus, jo ett samhälle består av flera estetiker, jag pratar bara om konstens estetik då det är mitt specialområde, andra här har specialkompetens på andra estetiker t.ex. arkitektur, musik , och de är viktiga att ta med i helheten.
Jag utgår ifrån hur och var undervisning och forskning befinner sig på Sveriges konsthögskolor. Man kan jämföra de med den innovativa forskningsavdelningen på,t.ex. en bilfabrik, den är tight knuten till produktionen (examinerade konstnärer) Sedan så består även samhället av entusiastiska klubbar och föreningar som håller på med genrer ur historien. Någon klubb har inriktat sig på Jaguar som märke och ordnar utställningar och faktakvällar för sina medlemmar. en annan klubb heter T-fordens vänner osv. Det som är viktigt i sammanhanget är att dessa klubbar vet om att de samtida bilarna inte har mågot gemensamt med deras intressen och de försöker inte med artiklar och arga insändare att får bilfabriken att börja tillverka endast Jaguar från 1968-1972. I min bransch finns det fortfarande personer, sällskap osv som tror att vi lär ut och att den samtida konsten ser ut som på 1700-talet eller som de svenska romantikerna. Det skulle aldrig fungera i en automobilklubb att man hade så dålig insikt eller vilja att ta reda på hur det fungerar idag.

Men utan T-ford och Jaguar hade vi inte haft Tesla och Huyndai i20, så att ha koll även på backspegeln är nödvändigt för att kunna placera samtidskonsten i en vettig kontext.

Själv har jag en examen i konstvetenskap, som inkluderar men inte är liktydigt med konsthistoria. Jag har också en examen i medievetenskap, och jag föreställer mig att relationen konstnärer-konstvetare är ungefär likadan som relationen journalister-medievetare, d v s ganska konfliktfyllt när praktiker och analytiker/historiker ska försöka mötas. Samma sak kan se ganska olika ut beroende på vilken sida av ankdammen man befinner sig

För övrigt är det intressant hur du exkluderar arkitektur från konstbegreppet, men det tarvar nog minst ett par flarror rött om vi ska kunna reda ut det tillfredställande

[Eagle Hazze]

Relationen filosofi konst är mer fungerande idag än relationen konstvetenskap konst, om vi nu pratar om på de fem spetsutbildningarna. Tyvärr så fastnade en del konstvetenskapliga institutioner ungefär där HW Janson tog slut. Så jag med flera upplevde ett enormt glapp. Alla som idag kommer in på en 3+2 årig konstutbildning på en konsthögskola har oftast 2-4 år konsthistoria/konstvetenskap på tidigare utbildningar. Så vi tar inte om det en gång till mer än en avancerad pågående historisk föreläsningsserie som brukar pågå i tre år . Det skiljer sig givetvis mellan de olika universiteten. Men utbildningens kärna är personlig utvecklingoch för att kunna motivera utbildningen så ska den ligga i framkant, även internationellt.

[Eagle Hazze]

Jag tycker att det vore intressant både i teori och praktik, och även verbalt givetvis att höra lite om ämnesutveckling i andra discipliner än bildkonst. Jag har t.ex. en kollega som har både master i arkitektur och konst. Han har alltså genomfört bägge utbildningarna med BA och MA. Han skiljer på konst och arkitektur då han menar att de är helt olika discipliner med helt olika förutsättningar och syften. Ok en gång i tiden så var nog konst och arkitektur tydligare ( modernism) då tänker jag inte på närhet i avbildning utan mer i tanken. Slutet av 80-talet förändrades konster och tog sin egen väg, jag kan nog påstå att alla estetiska discipliner tog sin egen väg. Vi hade flera intressanta samarbeten med t. ex. danshögskolan där vi gick in i gemensamma problematiker fast skapade utifrån egen didciplin. Då stärker man och utvecklar en utbildning. Men i början av 2000-talet så försvann något, vad kan jag inte riktigt få ordning på. Då hette allting konst och alla var konstnärer, inte musiker eller dansare eller arkitekter, och de anställda var konstnärliga ledare. Det var ungefär samtidigt som Bolognaprocessen satte sig ordentligt, det var många processer som sattes igång då och nya sätt att skapa ekonomi. Tyvärr så var det enklare att få eumedel för att starta en ny utbildning än för kontinuerlig drift. Så man började hitta på nya utbildningar, mer eller mindre lyckade. man fick knga nya medel för professorstjänster så de fick istället titeln konstnärlig ledare. Man var tvungen att byta tjänsteterminologi för att det skulle gå att söka medel, då blev alla konstnärer, konstnärliga. Alltså jag tror att det var en bugg. Sedan så gar det genom åren existerat olika förslag om diverse sammanslagningar, men det är en annan historia.

[Taurus]

Jag tycker att det vore intressant både i teori och praktik, och även verbalt givetvis att höra lite om ämnesutveckling i andra discipliner än bildkonst. Jag har t.ex. en kollega som har både master i arkitektur och konst. Han har alltså genomfört bägge utbildningarna med BA och MA. Han skiljer på konst och arkitektur då han menar att de är helt olika discipliner med helt olika förutsättningar och syften. Ok en gång i tiden så var nog konst och arkitektur tydligare ( modernism) då tänker jag inte på närhet i avbildning utan mer i tanken. Slutet av 80-talet förändrades konster och tog sin egen väg, jag kan nog påstå att alla estetiska discipliner tog sin egen väg. Vi hade flera intressanta samarbeten med t. ex. danshögskolan där vi gick in i gemensamma problematiker fast skapade utifrån egen didciplin. Då stärker man och utvecklar en utbildning. Men i början av 2000-talet så försvann något, vad kan jag inte riktigt få ordning på. Då hette allting konst och alla var konstnärer, inte musiker eller dansare eller arkitekter, och de anställda var konstnärliga ledare. Det var ungefär samtidigt som Bolognaprocessen satte sig ordentligt, det var många processer som sattes igång då och nya sätt att skapa ekonomi. Tyvärr så var det enklare att få eumedel för att starta en ny utbildning än för kontinuerlig drift. Så man började hitta på nya utbildningar, mer eller mindre lyckade. man fick knga nya medel för professorstjänster så de fick istället titeln konstnärlig ledare. Man var tvungen att byta tjänsteterminologi för att det skulle gå att söka medel, då blev alla konstnärer, konstnärliga. Alltså jag tror att det var en bugg. Sedan så gar det genom åren existerat olika förslag om diverse sammanslagningar, men det är en annan historia.

Intressant. De ekonomiska förutsättningarna - eller ekonomiseringen - av konst,kultur och humaniora är en sorglig historia med tragiska konsekvenser, både för utövare och akademier, men det är kanske ämne för en annan tråd.

[Eagle Hazze]

Både ja och nej, överepresentationen av terminologi som konst och konstnär kan nog förklaras av hur man finansierar nya utbildningar. men har egentligen inte tagit reda på vad ordet och yrket innebär. Ett färskt exempel är när jag sökte en lektorstjänst på BTH som definierades i annonsen som konstnärlig lektor. Även en stor del av beskrivningen kunde vagt härledas till en bakgrund där man ville anställa en person med typ min bakgrund. Väl där på intervju så förstår jag att högskolestyrelsens tanke om konst är pre modernistisk, även institutionen var lite fundersam. Hur som helst jag fick tjänsten med högskolestyrelsen kontrade med att dra in alla medel till den nystartade utbildningen. De ville inte anställa en konstnär på 3D utbildningen utan en ingenjör hoho. Här kan man se en välfigt otydlig struktur där man använder sig av en terminologi som man inte ens bemödar dig att förstå. Det måste väl finnas fungerande teoretiska utvecklingsstrukturer i alla kreativa yrken som inte måste använda ord som konst och konstnärlig för att beskriva skeenden.

[Kultivator]

Att konst har relativiserats till den grad att skräp anses ha värde.

Utan att fördjupa mig i det eventuella värde skräp kan ha i olika sammanhang, skulle jag vilja påstå att det här argumentet faller på sin egen orimlighet. Inte menar du väl ändå att allt skräp har blivit konst helt plötsligt de senaste 30/50/100 åren (gränsdragningen är ju lite flytande beroende på vem man frågar...)?

Ser man till den otroliga mängden skräp som vi människor producerar är det en väldigt, väldigt liten del av allt detta som letar sig in i konstens finrum. Den förkrossande majoriteten av allt skräp anses alltså inte ha något värde, i alla fall inte som konst. Inte ens om man ser all konst genom alla tider som skräp blir det, i jämförelse med totaliteten av allt skräp, tillräckligt mycket för att rättfärdiga en sådan generalisering som att skräp, i största allmänhet, utan närmare precisering, skulle uppfattas som konst idag.

Det finns inget tvång att gilla samtidskonsten, och Rembrandt och grabbarna upphör heller inte att vara konst bara för att folk håller på med annat idag. Deras konst, dess status, är inte på något vis hotad av samtidskonsten. Det är därför såna här reaktionära korståg mot samtidskonsten för mig personligen är helt obegripliga... Det står var och en fritt att föredra den nederländska 1600-talskonsten framför samtidskonsten. Att ställa gammal konst mot ny på det här sättet är inte heller särskilt lämpligt eftersom det omintetgör de otroliga form- och funktionsmässiga variationerna inom den äldre konsten såväl som inom samtidskonsten. Det går också att gilla samtidskonst utan att gilla all samtidskonst (precis som det går att gilla Rembrandt utan att gilla Rubens).

Problemet är, som jag ser det, att vi har blandat ihop orden "konst" och "värde". Om vi kunde bestämma oss för att "konst" först och främst är ett substantiv som betecknar en viss uppsättning föremål och praktiker (historiska såväl som samtida), snarare än ett adjektiv som beskriver något vi tycker är väldigt bra, så kommer allting att bli mycket enklare. Det låter oss gilla det vi gillar utan att förväxla det vi inte gillar med skräp eller något annat, och det låter oss prata om konst utan att dissa varandra när våra åsikter går isär om ett visst konstverk, en viss riktning eller period.

[Eagle Hazze]

Att konst har relativiserats till den grad att skräp anses ha värde.

Utan att fördjupa mig i det eventuella värde skräp kan ha i olika sammanhang, skulle jag vilja påstå att det här argumentet faller på sin egen orimlighet. Inte menar du väl ändå att allt skräp har blivit konst helt plötsligt de senaste 30/50/100 åren (gränsdragningen är ju lite flytande beroende på vem man frågar...)?

Ser man till den otroliga mängden skräp som vi människor producerar är det en väldigt, väldigt liten del av allt detta som letar sig in i konstens finrum. Den förkrossande majoriteten av allt skräp anses alltså inte ha något värde, i alla fall inte som konst. Inte ens om man ser all konst genom alla tider som skräp blir det, i jämförelse med totaliteten av allt skräp, tillräckligt mycket för att rättfärdiga en sådan generalisering som att skräp, i största allmänhet, utan närmare precisering, skulle uppfattas som konst idag.

Det finns inget tvång att gilla samtidskonsten, och Rembrandt och grabbarna upphör heller inte att vara konst bara för att folk håller på med annat idag. Deras konst, dess status, är inte på något vis hotad av samtidskonsten. Det är därför såna här reaktionära korståg mot samtidskonsten för mig personligen är helt obegripliga... Det står var och en fritt att föredra den nederländska 1600-talskonsten framför samtidskonsten. Att ställa gammal konst mot ny på det här sättet är inte heller särskilt lämpligt eftersom det omintetgör de otroliga form- och funktionsmässiga variationerna inom den äldre konsten såväl som inom samtidskonsten. Det går också att gilla samtidskonst utan att gilla all samtidskonst (precis som det går att gilla Rembrandt utan att gilla Rubens).

Problemet är, som jag ser det, att vi har blandat ihop orden "konst" och "värde". Om vi kunde bestämma oss för att "konst" först och främst är ett substantiv som betecknar en viss uppsättning föremål och praktiker (historiska såväl som samtida), snarare än ett adjektiv som beskriver något vi tycker är väldigt bra, så kommer allting att bli mycket enklare. Det låter oss gilla det vi gillar utan att förväxla det vi inte gillar med skräp eller något annat, och det låter oss prata om konst utan att dissa varandra när våra åsikter går isär om ett visst konstverk, en viss riktning eller period.

Ja det är en tydlig generell analys som fungerar bra.

[Eagle Hazze]

Fantastisk tråd som jag läste om i kväll med många intressanta inlägg.