"Jag behöver en kram"-tråden

[basmartin]

Kram till alla som har det jävligt!

Jag är väl i nuläget inte så nere, men jag tänker ändå berätta vad som har försiggått den senaste tiden. I april så kom det där man inte ville skulle hända, men som någon gång drabbar nästan alla och det är när ens livskamrat säger orden "vi måste prata". Efter åtta år tillsammans ska vi alltså flytta isär och jag har nog inte mått så dåligt under hela mitt liv som jag har gjort nu. Vi hade ett kortare uppbrott för några år sedan, men då kände jag att det inte riktigt var färdigt mellan oss. Jag kände att det fanns en chans att det gick att laga. Så är det inte denna gången. Även om inget speciellt har hänt, så känner jag att nu är det färdigt. Det har varit, och är, en otroligt smärtsam process att ta sig igenom och även om jag nu mår bra, så är separationen över riktigt än. Nu håller vi på med att försöka hitta nya bostäder vilket kommer ta tid med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut i Göteborg.

En annan sak som inte är så munter är att min far är sakta men säkert på väg bort. Han har även han drabbats av en cancer som inte går att bota. Detta har varit en av mina mardrömmar redan som barn, då min mamma gick bort i cancer, att även farsan skulle bli drabbad. Och till slut som kom det beskedet. Nu får jag återigen se en förälder plågas ihjäl av denna satans jävla pissjukdom, istället för den lugna och fina avslutningen som farmor och farfar fick. De fick vara friska hela livet och blev väldigt gamla.

Tredje grejen är att efter räkningarna var betalda denna månaden, så hade jag exakt noll kronor på kontot. Jag tjänar egentligen tillräckligt med pengar, men nackdelen med att vara ute och lira mycket är att så fort man inte lirar i hembygden, så går det åt en hel del pengar till utlägg för mat, bensin, kaffe mm. Vid nästa månadsskifte kommer det att vara frid och fröjd igen ifall alla gager kommer in i tid, men det hjälper inte just nu.

Jag mår ändock rätt bra, både psykiskt och fysiskt och det mesta kommer att lösa sig till slut.

Slut på klagandet.

[TDHP]

Surt!
Kram!

[engson]

Stor kram och många tankar...

[funkys**t]

Stor kram min vän!

[Tarzan08]

Martin! Tro mig, jag vet hur allt det där känns. Det är ju lite som att läsa sina egna inlägg i den här tråden.

Gällande kärleken.... Tråkigt, surt och jävligt. Ni verkar ju båda vara fantastiska människor.
Gällande cancer... Det är en riktig skitsjuka! Min egna farsa blev 59. Det var leukemi.
Gällande pengar.... Sådär har jag haft det sen november ungefär.
Jag vill inte snylta på din klagopost utan bara visa att du inte är ensam.

Kram, mon ami!

[Håcke]

Kram Martin.
Kämpa vidare, det är tufft nu men det kommer bättre tider.

[Liten]

Stor kram på dig Martin.
Jag håller båda tummarna för att allt ska lösa sig iallafall. Min svärfar fick för ett år sedan besked om cancer i lymfsystemet. Går inte att bota. Men efter 8 cellgiftsbehandlingar är cancern under kontroll och han kommer kunna leva med det "livet ut" så att säga. Vi hade inget hopp, men det har vi nu.
Som sagt. Håller alla tummar!

//Anders

[fieldflower]

Ouch! Kramar och tankar till dig, Martin:

[bootsy]

Kram till alla som har det jävligt!

Jag är väl i nuläget inte så nere, men jag tänker ändå berätta vad som har försiggått den senaste tiden. I april så kom det där man inte ville skulle hända, men som någon gång drabbar nästan alla och det är när ens livskamrat säger orden "vi måste prata". Efter åtta år tillsammans ska vi alltså flytta isär och jag har nog inte mått så dåligt under hela mitt liv som jag har gjort nu. Vi hade ett kortare uppbrott för några år sedan, men då kände jag att det inte riktigt var färdigt mellan oss. Jag kände att det fanns en chans att det gick att laga. Så är det inte denna gången. Även om inget speciellt har hänt, så känner jag att nu är det färdigt. Det har varit, och är, en otroligt smärtsam process att ta sig igenom och även om jag nu mår bra, så är separationen över riktigt än. Nu håller vi på med att försöka hitta nya bostäder vilket kommer ta tid med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut i Göteborg.

En annan sak som inte är så munter är att min far är sakta men säkert på väg bort. Han har även han drabbats av en cancer som inte går att bota. Detta har varit en av mina mardrömmar redan som barn, då min mamma gick bort i cancer, att även farsan skulle bli drabbad. Och till slut som kom det beskedet. Nu får jag återigen se en förälder plågas ihjäl av denna satans jävla pissjukdom, istället för den lugna och fina avslutningen som farmor och farfar fick. De fick vara friska hela livet och blev väldigt gamla.

Tredje grejen är att efter räkningarna var betalda denna månaden, så hade jag exakt noll kronor på kontot. Jag tjänar egentligen tillräckligt med pengar, men nackdelen med att vara ute och lira mycket är att så fort man inte lirar i hembygden, så går det åt en hel del pengar till utlägg för mat, bensin, kaffe mm. Vid nästa månadsskifte kommer det att vara frid och fröjd igen ifall alla gager kommer in i tid, men det hjälper inte just nu.

Jag mår ändock rätt bra, både psykiskt och fysiskt och det mesta kommer att lösa sig till slut.

Slut på klagandet.

Bluesigt.
Ett förhållande som tar slut är alltid en sorg, oavsett omständigheterna. Extra tråkigt eftersom ni båda är fina, men det är ju inte bara detta det hänger på.
Cancer är ett jävla helvete. Jag har också sett folk i min närhet tyna bort, och just nu håller en 29-årig kompis på att gå under. Det finns få saker som kan göra en så förbannat förtvivlad som att se någon bli uppäten av cancerdjävulen. Det finns egentligen ingenting att säga, förutom att du ska försöka minnas alla bra stunder du haft med din far. De måste få vara det viktigaste du minns när du tänker på honom. Naturligtvis hjälper detta inte ett skvatt just nu. Och framförallt gör det ingenting lättare för honom.

Kram kompis.

[Cuba]

Kram Martin!

[Stan]

[Geddan]

Fy vad surt, Martin!
Det kommer bättre dagar! *klem*

[Mike]

Stor kram.

[basmartin]

Tack grabbar!

[blackparkas]

Kramar från Hälsingland också!

[Fläppen]

Tråkigt att höra Martin. Jag har upplevt detta med cancersjuka föräldrar och vet hur det känns. Hoppas det rullar på bra framåt ändå. Du har ju din grymma talang och förmåga att glädja dig med ändå.
/Flap

[BB3000S]

Många kramar till dig Martin!

[VHdiggare]

[anthax]

till er behövande!

[basmartin]

Tack tack!

[Blackfingers]

Men vaf... Jag tänkte klaga på att min telefon vägrade gå in på pratabas.se utan istället skulle in på pratabad.se, men istället skickar jag kramar till er som postat före mig.

[Hågge]

Först och främst kram och tack till er alla som har delat med er i den här tråden.”Att dela är att hela” som man säger, och många av era berättelser har hjälpt mig att inse/känna att jag inte är ensam.

För snart ett år sedan gick mina två barns mor bort. Hon blev 38år och dog av en massiv hjärtattack, helt utan förvarning eller ärftliga anlag.
Det är svårt att beskriva chocken, sorgen och ångesten som detta innebär för alla inblandade när en sådan ung människa med egna barn dör.
Att det börjar närma sig årsdagen av denna fasansfulla ”katastrof” känns tydligt, och det är fruktansvärt att se sina barn må dåligt och längta så att det gör ont efter sin mamma.

Mina barns mor och jag var separerade sedan länge men bodde grannar och var bästa kompisar och medföräldrar på ett underbart sätt. Hennes roll i mitt liv blev extra tydlig och betydelsefull när min egen mor gick bort i cancer, hon blev 63, för lite mer än tre år sedan. Sara som hon hette blev som en syster för mig, då jag inte har några biologiska sådana.

Sorg är ingen sjukdom som man kan bota men som jag skrev här ovan ”att dela är att hela” vilket jag tror är den bästa medicinen när mörkret på olika sätt drabbar oss. Och det är lite besynnerlig matematik att när vi ”bär varandras bördor” blir det lite lättare för alla än när var och en” kånkar” på sitt. Det är också fantastiskt att detta kan ske genom en telefonledning eller en Pratabastråd.

Att snöa in på pedalar, instrument och många avsnitt av ”Family guy” är faktiskt också en stor hjälp måste jag säga.

[brempa]

Kram på dig Hågge och er andra också

[Bullen]

Kram på dig Hågge och er andra också

+ massor!

[bjelkeman]

Kram Hågge, det kan va djävligt jobbigt. Hoppas se dig om ett par veckor i så jag kan ge dig en riktig kram!