PrataBas

Så har det då börjat! Mitt nya liv. Nu har jag varit mina nya rutiner trogen sedan jag började. En löprunda varje kväll. Nåja, rask promenad, varvad med joggning, om det ska vara så noga.

Nu gäller det bara att orka vara ihärdig, nu när det inte finns någon alls som tjatar på mig om det.

För en tid sedan kände jag mig mycket förfallen. Ett halvår som bussförare hade satt sina spår. Vid tiden för Glanshammar var nog bottenrekordet. I sämre skick än så har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Sedan åkte jag hem till Skåne och förberedde och genomförde en mässa. Det medförde en massa fysisk aktivitet vilket i sin tur ledde till att jag började må märkbart bättre.

Det var motivering till att fortsätta och utöka aktiviteten även till vardags här i Norge.

Och hittills har jag lyckats vara trogen min rutin. I två dagar än så länge. Det du!

Jag skulle också vilja vara så duktig, börjar få sån jävla ölkagge. Men det är så svårt att bli motiverad, det är ju så jävla tråkigt. Men idag så promenerade jag faktiskt 2 km (hämtade bilen som var på verkstan) så det var inte riktigt frivilligt,
Det känns faktiskt i benen nu, Fan man skulle behöva träna!!!

Bläst-Ante skrev:Jag skulle också vilja vara så duktig, börjar få sån jävla ölkagge. Men det är så svårt att bli motiverad, det är ju så jävla tråkigt. Men idag så promenerade jag faktiskt 2 km (hämtade bilen som var på verkstan) så det var inte riktigt frivilligt,
Det känns faktiskt i benen nu, Fan man skulle behöva träna!!!

Vänta du! Så småningom kommer du att känna av i kroppen att du inte mår bra, och det är en jävla motivation. Men helst ska du förstås inte vänta så länge. För mig dröjde det till 52 års ålder.
Jag kände att om jag inte gör något och bara fortsätter med stillasittande jobb så är faktiskt livet hotat inom en inte allt för avlägsen framtid. Sånt känns betydligt mer motiverande än kosmetiska aspekter om mindre attraktiv mage osv.

Bra jobbat gubbar!

Jag gjorde nån liknande resa när yngsta dottern föddes för tre år sedan,
även om jag tränat en del i mitt liv.
Kom ihåg att det som regel tar upp till 90 dagar innan kroppen har skaffat sig "vanan". När ni hållit ut så länge är det tvärtom svårt att sluta.
Är man lite lagd åt tävlingshållet så köp en billig pulsklocka och börja föra statistik.
Kör några olika förutbestämda sträckor och notera tid, maxpuls, medelpuls osv. Det är jäkligt häftigt att se förändringarna efter en tid.
Kolla också vilopulsen nu och om en månad osv. Ser man resultaten konkret är det en sporre att fortsätta. Kör hårt!

Marshall skrev:Bra jobbat gubbar!

Jag gjorde nån liknande resa när yngsta dottern föddes för tre år sedan,
även om jag tränat en del i mitt liv.
Kom ihåg att det som regel tar upp till 90 dagar innan kroppen har skaffat sig "vanan". När ni hållit ut så länge är det tvärtom svårt att sluta.
Är man lite lagd åt tävlingshållet så köp en billig pulsklocka och börja föra statistik.
Kör några olika förutbestämda sträckor och notera tid, maxpuls, medelpuls osv. Det är jäkligt häftigt att se förändringarna efter en tid.
Kolla också vilopulsen nu och om en månad osv. Ser man resultaten konkret är det en sporre att fortsätta. Kör hårt!

Jo, jag är fullt medveten om att mina två dagar inte är en pålitlig serie av framgång. Det är därför jag är bekymrad över bristen på omgivning som kan tjata och motivera.

Pulsklocka? Har jag aldrig hört talas om. Var finns det?
Jag har tidigare i livet tränat en del. Men det mesta ligger mycket långt tillbaka i tiden. I gymnasiet och några år efteråt tränade jag ju jutsu en hel del, i perioder varje dag. Sedan har jutsun kommit tillbaka i perioder beroende på bostadsort och lite annat. Men de senaste fem åren har jag inte gjort någonting över huvudtaget. Och det märks nu.


EDIT
Det blir tufft ikväll, men jag ska fan inte vika mig då heller. Jag jobbar till 19.01 och ska sedan upp i morgon klockan 03.30. Men jag ska ut!

Tripod skrev:

Marshall skrev:Bra jobbat gubbar!

Jag gjorde nån liknande resa när yngsta dottern föddes för tre år sedan,
även om jag tränat en del i mitt liv.
Kom ihåg att det som regel tar upp till 90 dagar innan kroppen har skaffat sig "vanan". När ni hållit ut så länge är det tvärtom svårt att sluta.
Är man lite lagd åt tävlingshållet så köp en billig pulsklocka och börja föra statistik.
Kör några olika förutbestämda sträckor och notera tid, maxpuls, medelpuls osv. Det är jäkligt häftigt att se förändringarna efter en tid.
Kolla också vilopulsen nu och om en månad osv. Ser man resultaten konkret är det en sporre att fortsätta. Kör hårt!

Jo, jag är fullt medveten om att mina två dagar inte är en pålitlig serie av framgång. Det är därför jag är bekymrad över bristen på omgivning som kan tjata och motivera.

Pulsklocka? Har jag aldrig hört talas om. Var finns det?
Jag har tidigare i livet tränat en del. Men det mesta ligger mycket långt tillbaka i tiden. I gymnasiet och några år efteråt tränade jag ju jutsu en hel del, i perioder varje dag. Sedan har jutsun kommit tillbaka i perioder beroende på bostadsort och lite annat. Men de senaste fem åren har jag inte gjort någonting över huvudtaget. Och det märks nu.


EDIT
Det blir tufft ikväll, men jag ska fan inte vika mig då heller. Jag jobbar till 19.01 och ska sedan upp i morgon klockan 03.30. Men jag ska ut!

Kör hårt.
Men kom ihåg att vila är lika viktigt som träningen. Annars bryter man bara ner det man börjar bygga upp.
Ex på pulsklocka. Finns obegränsat att beställa på nätet eller i de flesta sportaffärer.
http://www.maxpuls.se/product_info.php? ... 635fc84799

Go go go!

Fick ett tips för ca ett år sedan, hitta en runda som tar 30 min att gå i rask takt efter ett tag går man rundan på 25 min, då utökar man rundan så att det tar 30 min igen.
Efter ett halvår hinner man förvånansvärt långt på en halvtimme.

Härligt!


Jag är en så´n där som satsar tungt och faller hårt...
Skulle börja jogga, joggade 3 dagar i rad sedan slutade jag.
Skulle börja simma, simmade en-två mil 3 gånger på 4 dagar, sedan slutade jag...
Skulle ut och gå, gick 1,5 timme i 4 dagar i rad, sedan slutade jag....

Ja...
Börjar bli dags igen....

blackparkas skrev:Härligt!


Jag är en så´n där som satsar tungt och faller hårt...
Skulle börja jogga, joggade 3 dagar i rad sedan slutade jag.
Skulle börja simma, simmade en-två mil 3 gånger på 4 dagar, sedan slutade jag...
Skulle ut och gå, gick 1,5 timme i 4 dagar i rad, sedan slutade jag....

Ja...
Börjar bli dags igen....

En viktig sak är att inte gå ut så hårt.
Dels för att det bara blir jobbigt, och kroppen hinner inte tillgodogöra sig den
"träning" den får. Gå/jogga/spring en dag, vila en dag. Sen två dagar och vila två.
Det går garanterat bättre.
En annan sak är att lura kroppen. Kroppen ska aldrig vara förberedd på vad som ska hända. Ena dan kort sträcka högt tempo, andra lång sträcka lågt tempo och alla variationer där emellan. Om kroppen lär sig att klara en timmes löpning i ett visst tempo så är det just det den klarar sen. Kroppsfett och hjärta/lungor anpassar sig till just det, så viktminskningen avtar när kroppen blivit van. Och skulle man göra nåt annat blir man lika trött igen.

Och man ska INTE ha dålig samvete för vilan. Den är lika viktig som träningen!

jag önskade mig en stegräknare i julklapp, det har funkat över all förväntan.
Den är en sån jävla motivationshöjare iom att man ser att "jaha idag har jag bara gått 1,5km på hela dagen bäst att ta en promenad" så jag försöker se till att gå mer än 10k steg om dagen, har gått ner 11kg sen jul
Och jag har inte ändrat mina kostvanor nåt nämnvärt..

Jag har en stegräknare som jag aldrig använder som någon kan få som skriker högt nog Jag tror att jag vet var den är...

F-klav skrev:Jag har en stegräknare som jag aldrig använder som någon kan få som skriker högt nog Jag tror att jag vet var den är...

Och jag som tänkte gå till Clas Ohlson och köpa en i morgon. Pulsklockan ligger tyvärr utom ekonomiskt räckhåll än så länge.

Nu har jag kommit tillbaka efter tredje dagens (försiktiga) språng- och promenadmarsch.
Jag har haft en förfärlig träningsvärk i de ytliga musklerna på underbenets framsida (uppskattningsvis Musculus Tibialis anterior m fl för den som förstår det) alltså de som vinklar upp fot och tår. Märkligt. Borde det inte vara musklerna på baksidan, som alltså används när man skjuter ifrån med foten, som man får ont i?
Det har hur som helst blivit mycket bättre i och med kvällens omgång.

Efter att ha haft ett uppehåll med judoträningen några år så bestömde jag mig för att börja om och träna två gånger i veckan. Det har jag gjort sen dess, det var 1981.

Tripod skrev:Nu har jag kommit tillbaka efter tredje dagens (försiktiga) språng- och promenadmarsch.
Jag har haft en förfärlig träningsvärk i de ytliga musklerna på underbenets framsida (uppskattningsvis Musculus Tibialis anterior m fl för den som förstår det) alltså de som vinklar upp fot och tår. Märkligt. Borde det inte vara musklerna på baksidan, som alltså används när man skjuter ifrån med foten, som man får ont i?
Det har hur som helst blivit mycket bättre i och med kvällens omgång.

Du har ont i benhinnorna på skenbenet. För hårt underlag alt dåliga skor.
Vila nu två dagar!

Marshall skrev:

Tripod skrev:Nu har jag kommit tillbaka efter tredje dagens (försiktiga) språng- och promenadmarsch.
Jag har haft en förfärlig träningsvärk i de ytliga musklerna på underbenets framsida (uppskattningsvis Musculus Tibialis anterior m fl för den som förstår det) alltså de som vinklar upp fot och tår. Märkligt. Borde det inte vara musklerna på baksidan, som alltså används när man skjuter ifrån med foten, som man får ont i?
Det har hur som helst blivit mycket bättre i och med kvällens omgång.

Du har ont i benhinnorna på skenbenet. För hårt underlag alt dåliga skor.
Vila nu två dagar!

Japp, låter som benhinnorna, i synnerhet om det gör mer ont när du har varit stilla och blir bättre när du blir uppvärmd. Klipp av tårna av några gamla strumpor och dra upp som benvärmare, även på natten, gärna med liniment under, så läker det snabbare. Men har man en gång fått det kommer det lätt tillbaka, så var försiktig, köp bra dojjor med dämpning och tänk på att det är som med vinterdäck, även skor som inte är så mycket använda tappar dämpningen genom att tiden går. Med lite tur är det bara en varning och då går det över ganska snabbt. Styrketräna under tiden, så gör du någon nytta under tiden

F-klav skrev:

Marshall skrev:

Tripod skrev:Nu har jag kommit tillbaka efter tredje dagens (försiktiga) språng- och promenadmarsch.
Jag har haft en förfärlig träningsvärk i de ytliga musklerna på underbenets framsida (uppskattningsvis Musculus Tibialis anterior m fl för den som förstår det) alltså de som vinklar upp fot och tår. Märkligt. Borde det inte vara musklerna på baksidan, som alltså används när man skjuter ifrån med foten, som man får ont i?
Det har hur som helst blivit mycket bättre i och med kvällens omgång.

Du har ont i benhinnorna på skenbenet. För hårt underlag alt dåliga skor.
Vila nu två dagar!

Japp, låter som benhinnorna, i synnerhet om det gör mer ont när du har varit stilla och blir bättre när du blir uppvärmd. Klipp av tårna av några gamla strumpor och dra upp som benvärmare, även på natten, gärna med liniment under, så läker det snabbare. Men har man en gång fått det kommer det lätt tillbaka, så var försiktig, köp bra dojjor med dämpning och tänk på att det är som med vinterdäck, även skor som inte är så mycket använda tappar dämpningen genom att tiden går. Med lite tur är det bara en varning och då går det över ganska snabbt. Styrketräna under tiden, så gör du någon nytta under tiden

Eller cykla/simma. Synnerligen skonsamt.

Jaha, det var ju ett bekymmer. Här finns vad jag vet enbart asfalt att springa på.
Och köpa cykel eller betala inträde på badhus har jag inte råd med, lika lite som att köpa svindyra skor.
Får börja fråga runt efter ordnad slinga i någon skog.

Nu har jag vilat i två dagar och smärtan i benhinnorna är inte över än, men nästan.
Innan jag fått tag i en cykel eller nåt kanske jag får promenera i stället. Är det skonsammare för benhinnorna?

Lätt för mej att säga som har 900 kr men det är ju helt klart värt att köpa ett par bra-på-riktigt-joggingskor.
Testade 6-7 par för 2 v sen och köpte ett par asics. Dom 900kr är ju faktislt en investering i min hälsaså dom får ju gå före annan mög... Som chips,öloch bosspedaler...
har du inte deg så har du i te men d vore ju milt sagt kpntraproduktivt att du skadar dej illa så att du blir MINDRE aktiv än förut,huh?

Jo, jag har förstått att jag borde skaffa bra skor. Det verkar vara omöjligt att springa här utan en sådan investering. Frågan är bara om man kan lita på att benhinnorna håller sih OK om jag skaffar sådana skor.

Och det måste vänta ett tag med den investeringen i alla fall. Jag har redogjort i olika trådar om allt elände som inträffat för mig (inkluderande mördad uppdragsgivare och förlorad kvarts miljon) men sedan dess har det tillkommit något elände i värmesystemet hemma i Eslöv. Det har medfört en elförbrukning på 10 - 15 000 i månaden, vilket jag kunnat betala utom den sista fakturan.
Alltså kan jag inte köpa något alls utöver lite mat, tills allt sådant är betalt.

Själv började jag cykla runt byn dagligen för ca 3 veckor sen. Blir väl ca 5 km. Känns riktigt bra nu när man börjar komma in i det.. Dessutom är jag inte lika trött som jag brukade vara innan. Har säkert tappat lite "överskott" också

Som en motivationshöjare kan jag berätta, att jag inte tränat eller sprungit på två månader p g a en muskelbristning i vaden. Den är nog läkt numera, men svullnaden sitter kvar neråt hälsenan, så jag har inte vågat börja testa på allvar ännu. Irriterande som fan. (Jag skulle bara småspringa 20 meter från mixerbordet till bilen för att hämta några fusklappar. Vaden small efter tre steg. Fan att man börjar bli gammal!)
Kör hårt men med förstånd, ni som kan!