PrataBas

Torsdagen den 5/12 kl 19,47 år 2013 blev jag pappa till en liten flicka!
I en tid då mycket annat verkar gå fel för så många är det helt otroligt att ett sådant mirakel inträffar! Ren.. Och skär... Lycka!

Stort grattis!! Finns inget större!

Grattis!

Stort grattis!
Välkommen i klubben?

Grattis Poester! Ta vara på tiden, de växer så fort!

Grattis

Underbart! Grattis!

Ta vara på tiden. Min yngsta fyller snart 20 år och flyttade hemifrån nu i början på december.
Ingemar

Grattis!

Stort Grattis! Det största som händer i livet!

(De första 20 åren är jobbigast )

Rednef (pappa till två numera utflugna döttrar)

Grattis!!!

Det är verkligen ett mirakel varje gång!

Grattis!!

Grattis till er allihopa!

Fantastiskt!!! Miljoners Grattis!!!

Det är väl just det som själva Livet handlar om!

Vågar jag föreslå att flickebarnet skall få namnet Leonora?

Efter Leo Fender naturligtvis!

Strålande skojjigt! Bamsegrattis!! Jag har inga egna barn men jag kan fullständigt förstå detta omtumlande mirakel!

Grattis igen!

Grattis! Snart dags att köpa en Hello Kitty-bas.

Grattis! Inget blir sig likt igen, och det är underbart

Grattis!

Irbit skrev:jag kan fullständigt förstå detta omtumlande mirakel!

No offence! Men det tror jag inte. Det finns inget som kan förbereda dig på chocken/rädslan/lyckan/övriga känslor när du står där på bb med ett litet knytte i famnen.


Och grattis Peo till föräldraskapet! Går själv i väntans tider, nr 2 kommer i februari..

jimbeam skrev:

Irbit skrev:jag kan fullständigt förstå detta omtumlande mirakel!

No offence! Men det tror jag inte. Det finns inget som kan förbereda dig på chocken/rädslan/lyckan/övriga känslor när du står där på bb med ett litet knytte i famnen.


Och grattis Peo till föräldraskapet! Går själv i väntans tider, nr 2 kommer i februari..

Jag har faktiskt varit med under en förlossning. En polare där det skitit sig med snubben bad mig att vara med. Och även om det inte var min egen avkomma så kan jag tycka att det var bland den mest omtumlande upplevelsen någonsin. Sen har jag så pass med fantasi att jag kan ta den upplevelsen och trycka in turboknappen för att hamna i närheten av hur det kanske skulle kännas om det var ens egen avkomma som kravlade ut. Det ÄR ett mirakel. Helballt.

Åter igen, stort grattis till Poester.

Grattis! Tjejer ska det va'...
/stolt pappa till fyra döttrar

Grattis

Stort grattis!

Stort grattis! Inget blir sig likt, på ett bra sätt.

Jan Hellman skrev:

jimbeam skrev:

Irbit skrev:jag kan fullständigt förstå detta omtumlande mirakel!

No offence! Men det tror jag inte. Det finns inget som kan förbereda dig på chocken/rädslan/lyckan/övriga känslor när du står där på bb med ett litet knytte i famnen.


Och grattis Peo till föräldraskapet! Går själv i väntans tider, nr 2 kommer i februari..

Jag har faktiskt varit med under en förlossning. En polare där det skitit sig med snubben bad mig att vara med. Och även om det inte var min egen avkomma så kan jag tycka att det var bland den mest omtumlande upplevelsen någonsin. Sen har jag så pass med fantasi att jag kan ta den upplevelsen och trycka in turboknappen för att hamna i närheten av hur det kanske skulle kännas om det var ens egen avkomma som kravlade ut. Det ÄR ett mirakel. Helballt.

Åter igen, stort grattis till Poester.

No offence, men så mycket fantasi finns inte.
En förlossning är sannerligen omtumlande, men att efter 9 månader få träffa sitt eget barn och sedan lära känna det går inte att föreställa sig. Rent fysiskt, ja. Rent känslomässigt, nej!
Världsbilden förändras för alltid.
Alla barn i hela världen går från lite småjobbiga till ganska söta på ett ögonblick.
Det går inte att se eller läsa nyheter eller historia om att barn farit illa utan att föreställa sig att det händer ens eget barn (med tillhörande knut i magen).
Och man hoppas på att vara en tillräckligt bra förälder för att ens lilla knyte skall få den bästa uppväxten det kan få.
Det går inte att föreställa sig.

fieldflower skrev:Stort grattis! Inget blir sig likt, på ett bra sätt.

Jan Hellman skrev:

jimbeam skrev:

Irbit skrev:jag kan fullständigt förstå detta omtumlande mirakel!

No offence! Men det tror jag inte. Det finns inget som kan förbereda dig på chocken/rädslan/lyckan/övriga känslor när du står där på bb med ett litet knytte i famnen.


Och grattis Peo till föräldraskapet! Går själv i väntans tider, nr 2 kommer i februari..

Jag har faktiskt varit med under en förlossning. En polare där det skitit sig med snubben bad mig att vara med. Och även om det inte var min egen avkomma så kan jag tycka att det var bland den mest omtumlande upplevelsen någonsin. Sen har jag så pass med fantasi att jag kan ta den upplevelsen och trycka in turboknappen för att hamna i närheten av hur det kanske skulle kännas om det var ens egen avkomma som kravlade ut. Det ÄR ett mirakel. Helballt.

Åter igen, stort grattis till Poester.

No offence, men så mycket fantasi finns inte.
En förlossning är sannerligen omtumlande, men att efter 9 månader få träffa sitt eget barn och sedan lära känna det går inte att föreställa sig. Rent fysiskt, ja. Rent känslomässigt, nej!
Världsbilden förändras för alltid.
Alla barn i hela världen går från lite småjobbiga till ganska söta på ett ögonblick.
Det går inte att se eller läsa nyheter eller historia om att barn farit illa utan att föreställa sig att det händer ens eget barn (med tillhörande knut i magen).
Och man hoppas på att vara en tillräckligt bra förälder för att ens lilla knyte skall få den bästa uppväxten det kan få.
Det går inte att föreställa sig.

Nu var det ju mest själva förlossningen i sig jag syftade på. Och det var en omtumlande upplevelse. Sen känslomässiga band till avkomman och att behöva köra till fotbollsträning, kvartssamtal i skolan, prata allvar med framtids pojk-/flickvänner och allt annat som hör till är ju någonting annat. Poster skrev om miraklet att barn föds till denna värld. Jag har all förståelse för att det i sig faktiskt är ett mirakel.