PrataBas

När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Själv hade jag det bra. Jag kunde gå på Delux Music, Soundside och Musikbörsen i Stockholm och titta på grejer. Det blev en Musician MC800, och mamma lade ut pengarna. Jag har ingen aning hur hon hade råd då (det var inte fett direkt) och jag jobbade på restaurang på helger och en mekanisk verkstad på loven och betalade av lånet.

Broschyrer i musikaffär´n var min stora inspirationskälla vad det gäller prylar. "Oj! Sting Spelar på en Ibanez MC940! Och Lemmy spelar Rickenbacker! Nu blev det svårt! Jag köper en Hagström Superswede-bas"! Fender gjorde en Amerika-byggd Tele-bas-liknande sak under något år runt 1983 ca som var helt otroligt snygg. Den var jag en millimeter ifrån att beställa. Har inte sett en sådan vare sig förr eller senare. Såg den bara i en broschyr. På Hagström-butiken i Oscarshamn. På 80-talet. Började jobba på lov och helger från när jag var 13. Sparade varenda krona som jag köpte bas för. Byggde min egen högtalare. Ett monster som vägde precis hur mycket som helst. För att spara några kronor satte jag aldrig på några handtag på den så den var i princip omöjlig att flytta på. En gitarrist som jag spelade med i ung ålder byggde en likadan fast med gitarrelement i. Inte heller den hade några handtag. Vi brukade hjälpas åt att baxa upp våra lådor på varsin skateboard och sen kunde vi rulla runt med dom i grannskapet. Senare köpte jag en Peavey 2x15-låda. Den var bra. Och bärbar. Även den hittade jag i en broschyr på musikaffär´n. Senare köpte jag en bandad och en bandlös Ibanez MC-940. Dom vart mina enda basar i många års tid. Är man från landsbygden så fanns det aldrig möjlighet att prova prylarna innan man köpte. Man tittade i broschyrer och sen la man en beställning.

Det gick även långsammare på den tid. Från att jag beställde magnumen tills den kom tog det ca 6 mån. Och stryk fick vi varenda dag och bara sten att äta...

Hade det också bra ! Kunde gå i alla musikaffärer som låg på götgatan mellan Slussen och folkungagatan ! Minns inte hur många det fanns men det var många .
Gjorde ett och annat fynd i dom

6 månader, byggdes den på order då kanske?

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

bjelkeman skrev:6 månader, byggdes den på order då kanske?

Nej, det tror jag inte. Det gick bara...långsamt.

allan skrev:

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

Bilder var det definitivt brist på. I ett tidningsutdelardistrikt jag hade i downtown Karlstad fanns en butik som såldeYamaha elorglar. Där fanns en bild på en Travis Bean bas. Att komna fram till den bilden var morgonens höjdpunkt. Lustigt hur det var.

Lustigt o föränderligt....
Har ofta tänkt på hur fula man tyckte 70-tals jazzbasarna var under Jaco-åren. Fula blocks, tunga som kadaver, plastlister, som gamla fula raggaråk....Nyproduktionen av 60-tals modeller hade inte kommit igång.....

Nu kan man ertappa sig små-gasa efter en riktig tråk brun 70-tals sunburst, för att få rätt disco/funklook...

The times they are changing......

Broschyrer har jag inget minne av. Men.. wow-upplevelserna kom då man gick och såg Live-band, svenska som utländska, Hade bra smak redan på 70-talet ( ) ty Nature var favoritbandet - Fender P, Gibson, Marshall, Malmberg - all the way - Högt var det, och spelade som bekant (?) asbra med grymt tryck - wow! Fender Precision var en självklarhet redan på ett väldigt tidigt stadium. Jazzbasar med blocks var fullständigt o-coolt. - Totalt golvad blev jag av att se Ralphe Armstrong med sin Precision spelandes med John McLaughlin, på grönan.

- Och självklart att springa i musikaffärer och dregla, Dieke Musik var häftigast.
Det var liksom klappat och klart redan som 15-åring då jag köpte min 1963 Precision för 1.050kr på Tords Instrumentverkstad. - Och så läste man Melody Maker såklart.
Tillfällena att se sina hjältar & idoler var inte så ofta, en skymt på TV kunde man leva länge på.
Och så åt vi grus såklart.

Jqg bläddrade med stor förtjusning i kataloger från både Charvel och Jackson när jag var i yngre tonåren. Men den katalog jag minns bäst är trots allt bara är 12 år tillbaka (och iofs inte ungdom längre): då "dreglade" jag över Peavey Cirrus för ca 30 papp. Och vips något år senare blev jag ägare till ett sånt instrument.

Men ibland känns det som att det skulle vara kul att hitta en Charvel-bas till bra pris och drömma sig bort till 80-talet igen.

midlifecrisis skrev:Och stryk fick vi varenda dag och bara sten att äta...

Oh! You where lucky then!

We were so poor we didn´t have any stones to eat at all! We have to eat pictures of stones. Pictures we had to draw ourselves.. And us kids, we had to beat each other to sleep on weekdays.

Now That was hard times!

Av någon anledning så är denna katalogen inpräntad på näthinnan för mig. Den satt i broschyrställen på Delux Music när jag letade bas. Den är bara andas sent sjuttiotal för mig.

Bilder. Icke rörliga sådan. Att de kunde göra ett sådant intryck. Om några månader kommer vi att se reklam i Oculus Rift.

lowfreq skrev:Broschyrer har jag inget minne av. Men.. wow-upplevelserna kom då man gick och såg Live-band, svenska som utländska, Hade bra smak redan på 70-talet ( ) ty Nature var favoritbandet - Fender P, Gibson, Marshall, Malmberg - all the way - Högt var det, och spelade som bekant (?) asbra med grymt tryck - wow! Fender Precision var en självklarhet redan på ett väldigt tidigt stadium. Jazzbasar med blocks var fullständigt o-coolt. - Totalt golvad blev jag av att se Ralphe Armstrong med sin Precision spelandes med John McLaughlin, på grönan.

- Och självklart att springa i musikaffärer och dregla, Dieke Musik var häftigast.
Det var liksom klappat och klart redan som 15-åring då jag köpte min 1963 Precision för 1.050kr på Tords Instrumentverkstad. - Och så läste man Melody Maker såklart.
Tillfällena att se sina hjältar & idoler var inte så ofta, en skymt på TV kunde man leva länge på.
Och så åt vi grus såklart.

Lucky you! Armstrong, hade inte han en bandlös p-bas på den tiden ? Och goa tajta trikåer.....?

Ni som bodde i Sthlm inser inte hur lyckliga ni var.

På ebay finns massor av gamla annonser till salu. Misstänker att jag/vi inte är de enda som har varit besatta av bilder.

Den här bilden fanns i bastidningarna då jag äntligen fick en bas (efter at ha dreglat men inte haft råd/mod i typ 10 år):


Några år senare spelade man i band och det var hög tid att uppgradera, och av en slump fanns det en liten nätt rigg till bra pris hos Music Music i Örebro:

Hm, apropå det där med rörliga bilder så började jag och sonen (14 år) prata om playback på TV. Jag visade honom klippet när Frankie Goes To Hollowood börjar slå sönder instrumenten medan musiken fortsätter som vanligt, ifrån någon Montreux festival i min barndom.
Jag blev också tvungen att förklara att när jag växte upp så visade man modern pop/rock musik en gång om året på TV. Det var på Lucia, så att ungdomarna inte skulle dra runt på stan och bete sig.
Jag kände mig som om jag kom ifrån en annan planet...

Sedan var jag naturligtvis tvungen att visa Siwert Öholms program om hårdrock. Jag trodde sonen skulle skratt ihjäl sig....

Jag var förvisso välsignad med internet under tonårsdelen av min uppväxt. Dock inte youtube. Så det var mest surfande på Musikbörsens hemsida som gällde. Jag frekventerade också musikaffären i Hultsfred och plockade på mig importörernas tidningar.

Jag gick på musikgymnasium, och de hade ett helt ok utbud av grejer att spela på. Jag minns särskilt en Fender J utan p-skydd och en Warwick Fortress, men det fanns även en femsträngad Ibba Soundgear och en bandlös Cort Curbow. Mitt behov av att införskaffa ett eget instrument var därmed inte så stort under gymnasietiden.

midlifecrisis skrev:

allan skrev:

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

Bilder var det definitivt brist på. I ett tidningsutdelardistrikt jag hade i downtown Karlstad fanns en butik som såldeYamaha elorglar. Där fanns en bild på en Travis Bean bas. Att komna fram till den bilden var morgonens höjdpunkt. Lustigt hur det var.

Musikcentrum

hellride skrev:

midlifecrisis skrev:

allan skrev:

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

Bilder var det definitivt brist på. I ett tidningsutdelardistrikt jag hade i downtown Karlstad fanns en butik som såldeYamaha elorglar. Där fanns en bild på en Travis Bean bas. Att komna fram till den bilden var morgonens höjdpunkt. Lustigt hur det var.

Musikcentrum

Så hette det! Där min gamle musiklärare Ulf R spred elorgelns evangelium. Men Wildes inne på gården var intressantare.

midlifecrisis skrev:

hellride skrev:

midlifecrisis skrev:

allan skrev:

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

Bilder var det definitivt brist på. I ett tidningsutdelardistrikt jag hade i downtown Karlstad fanns en butik som såldeYamaha elorglar. Där fanns en bild på en Travis Bean bas. Att komna fram till den bilden var morgonens höjdpunkt. Lustigt hur det var.

Musikcentrum

Så hette det! Där min gamle musiklärare Ulf R spred elorgelns evangelium. Men Wildes inne på gården var intressantare.

Min far drev Filipstads-filialen av Musikcentrum. Han hade orgelkurser både i Filipstad o hemma i vår källare i Molkom. Så alla Crafton-kataloger från -83 fram till ca 87/88 har blivit något sönderlästa i mitt gamla pojkrum.

hellride skrev:

midlifecrisis skrev:

hellride skrev:

midlifecrisis skrev:

allan skrev:

midlifecrisis skrev:När jag var i tonåren fanns inte internet (ens i fantasin). Att de se våra hjältebasister eller coola basar på rörliga bilder var nästan omöjligt. Någon gång kunde ångtelevisionen visa något men det hände så gott som aldrig. Man var förpassad till tidningar. Jag brukade läsa Melody Maker, NME, Downbeat mfl på biblioteket. Ibland dök det upp bildersom för evigt brände sig fast på näthinnorna. Det här är nog den viktigaste. Hittade den i Downbeat våren -78. Köpte sedermera en Magnum. Från Hagström i Karlstad. På lååång avbetalning. Handpenningen finansierades med ett sommarjobb som tidningsbud. Finns det några andra åldermän därute med liknande erfarenheter?

Ja jösses,....Bilder o media var en bristvara. Kommer ihåg reklamen för din Ovationbas.....
Mitt starkaste bildminne är nog från -78. Det var en svart bandlös p-bas med lönnbräda(jacoheydays) på Malmströms musik i Götet. Gjorde ett våldsamt exotiskt, transcendent intryck, som fortfarande spökar som den sista ultimativa Gasen...
En svart jazzbas med bandlös lönnbräda......

Bilder var det definitivt brist på. I ett tidningsutdelardistrikt jag hade i downtown Karlstad fanns en butik som såldeYamaha elorglar. Där fanns en bild på en Travis Bean bas. Att komna fram till den bilden var morgonens höjdpunkt. Lustigt hur det var.

Musikcentrum

Så hette det! Där min gamle musiklärare Ulf R spred elorgelns evangelium. Men Wildes inne på gården var intressantare.

Min far drev Filipstads-filialen av Musikcentrum. Han hade orgelkurser både i Filipstad o hemma i vår källare i Molkom. Så alla Crafton-kataloger från -83 fram till ca 87/88 har blivit något sönderlästa i mitt gamla pojkrum.

Coolt!