PrataBas

Tänkte vi kunde diskutera lite stråkteknik på kontra.

Vad kör ni med? Tysk eller fransk fattning? Hur övar ni? Råd och tips? Et.c...

Jag kör franskt. Övar aldrig.

Franskt. Men senast jag övade ordentligt var i gymnasiet. C:a 1996. Shit.

Drar långa sluttoner då o då när jag råkar ha en pinne i närheten...men den jag har är så kass...kanske dags att renovera. Hade en skitfin men sålde den för nån jädra pedal för fem år sen. Grr...

mikkejohansson skrev:Franskt. Men senast jag övade ordentligt var i gymnasiet. C:a 1996. Shit.

Drar långa sluttoner då o då när jag råkar ha en pinne i närheten...men den jag har är så kass...kanske dags att renovera. Hade en skitfin men sålde den för nån jädra pedal för fem år sen. Grr...

Jag trodde min gamla baslärare var en idiot som bytte sin tidiga 70 jazz mot två kontrabasstråkar tills jag fattade vad de kostar...

Jag har en fransk i 5000 kr-klassen på långlån samt en billig Glasser kolfiber till bascellon. Låter inget vidare när jag spelar, trodde jag hade en fördel av fiolspelet men det var nästan tvärtom.

Min lärare hävdade med bestämdhet att tyska greppet endast är till för just tyskar samt skogshuggare

Jag spelade själv i en symfoniorkester i några år, och då lär man sig verkligen att uppskatta stråkens karaktär.
Det är lite lustigt för när man kör pizz så kan det i princip bara låta på ett sätt, men kör man arco så kan man få in hela färgskalan utan problem!

Sen ser det ut och låter häftigare också med stråke. Det är bara att snegla på Apocalyptica med sina cellos. Det hade inte ens blivit en bråkdels så "maffigt" om inte stråken hade funnits.

Sen är de till stor fördel på akustiska kontrabasar eftersom ljudstyrkan blir mycket högre om man tar på tillräckligt mycket harts och vevar på ordentligt!

Sen har jag aldrig förstått skillnade på dyr och billig stråke. Det enda jag kan komma på är att en dyrare kan vara lättare och fortfarande stabil och eventuellt bättre tagel... Finns det något annat som skiljer billiga mot dyra?

Jag har ta mig fanken totalt bytt uppfattning om stråkar på sistone. Jag har en lite halvbillig kontrabas stråke (ca 2.000:-) och en lite dyrare (ca 6.000:-) som jag haft ganska länge och dom har funkat bra. Jag känner inte att jag har någon anledning att byta upp mig.

Men jag vart och köpte två cellostråkar härom dagen och då valde jag faktiskt två grafitstråkar och dom var ganska billiga. 1.300:-/styck. Bra tagel och bra balans. Man kan ju för tusan köpa en stråke för 70.000:- om man vill om inte ännu dyrare. Jag har inte varit runt och kollat stråkar på ganska många år nu men det verkar som att det finns väldigt bra och otroligt prisvärda stråkar nu för tiden om man skiter i utsmyckningar och om man inte tänker traditionsbundet. Några av dom grafit och kolfiber stråkar som finns är minst lika bra som riktigt bra traditionella stråkar vad det gäller balans, vikt och mekanik. Och framförallt så verkar dom hålla väldigt jämn tillverkningskvalitet. Kul.

Jag spelar med fransk fattning. Så här ser min stråkföring ut:



Jag har faan ingen aning vad jag håller på med. Tog några kontrabaslektioner för en herrans massa år sedan men vi pratade inte en sekund om stråkföring. Så jag gissar mig fram men det funkar någorlunda ok. Men om ni har några tips, fram med dom. Jag är idel öra.

//Jan

stråke...
jag övade som tokarns en sommar.
tyckte att jag bbörjade närma mig nånting som var användbart sen övade jag inte på några veckor och blev nybörjare igen....

kör franskt på en tysk stråke som kostade 2000kr ny.
min lärare som jag hade i tre lektioner nämda sommar orerade om att det finns en anledning till att alla andra stråkmusiker kör franskt....han sa även att många basister tenderar att köpa svindyta stråkar med förhoppningen att det ska bli bättre när de igentligen borde öva teknik.
harts var en annan grej han hade tankar om.. han sa att ju mindre harts desto bättre - tonen blev vackrare och man spelar med tagel istället för kladd.

Det låter väldigt bra när han spelar!

min kompis och kontrabasfantasten Karna(Karna-kontra, Kontra-Karna - hon lever för sina kontrabasar) Hon spelar tyskt. hon menar att eftersom kontrabasen är mer släkt med viola da gamba än med fiol är det helt naturligt och riktigt att spela med tysk fattning...

det låter väldigt bra när hon spelar!

så därför kör jag med tysk stråke i fransk fattning.

Det låter väldigt illa när jag spelar.

Jag började köra fransk fattning, men efter ett par år fick jag problem med handleden. (antagligen hade jag övat in fel teknik..) Bytte därför till tysk då handleden hamnar i en rakare position och fick börja om från början med tekniken. Nu funkar det bra även om jag föreddrar den franska fattningen.

Det är ju oftast tyska kontrabasar man ser. Ska det inte vara tysk stråkföring då..?
Jag har en fransk bas..

Mitt absolut största problem med kontrabas och stråkar är att ALLA som kommer i närheten av min el-kontra ska på att spela på den och ALLA tar med sina flottiga fingrar precis där jag spelar med stråken. OCh då greppar inte stråken så då blir det att plocka fram isopropanol för att få bort fett. Någon som har en lösning på DET problemet? Borde uppfinna någon råttfälleliknande konstruktion som man kan sätta fast där man spelar med stråken så folk får sig en minnesbeta.....

//Jan

Hellboy skrev:Mitt absolut största problem med kontrabas och stråkar är att ALLA som kommer i närheten av min el-kontra ska på att spela på den och ALLA tar med sina flottiga fingrar precis där jag spelar med stråken. OCh då greppar inte stråken så då blir det att plocka fram isopropanol för att få bort fett. Någon som har en lösning på DET problemet? Borde uppfinna någon råttfälleliknande konstruktion som man kan sätta fast där man spelar med stråken så folk får sig en minnesbeta.....

//Jan

Gör som jag, låt bli att göra rent greppbrädan så bacillskräcken tar över på eventuella förgripare.

Ang stråkföring: Fransk med tummen i frogen, grepp om ståken med pekfingret. Så kallat hillbillygrepp, sparar tumleden för mej som har en tung 2000 kronors stråke.
http://www.bassbooks.com har litteratur i ämnet och många andra basrelaterade ämnen.

Kör tyskt i orkester men övar med fransk. Slutat spelat klassiskt , nu är det mest för att hålla uppe intonationen . Stråke är kul men kräver mycket jobb.

Det är väldigt intressant att höra folks efrerenheter!

Själv har jag kört med stråke sen min andra lektion (när jag var 9 eller 10 år)eller nåt, så det faller ganska så natruligt för mig. Det straffar sig med att mitt pizz låter mesigt, men det har nog med liten muskelstyrka och tunnt hudlager att höra.

Angående hartsmängd... Visst man får en renare ton med mindre harts, men då får man veva på som bara den om man ska ha nån ljudstyrka! Jag föredrar mycket harts så att man får en skrovlig ton. Låter mycket robustare och trevligt enligt mig. Beror ju helt på musikstil givetvis. Mucket harts + symfoniorkester är kanske inte den bästa kombinationen.
Sen är det lättare att hålla takten med mycket harts. Så jag tror man ska ha mycket harts när man bröjar med stråke för att känna in hur stråken reagerar.

Eftersom jag har sån harts-fetish så får jag broglem med hartslager på strängarna. Jag brukar gnugga bort det med fingrarna och har andrig haft en tanke på att fettet kan försämra greppet. Ska prova att torka med rödsprit eller nåt annat jag har hemma sen.

Jag kör franskt av den enkla anledningen att det var en fransk stråke min baslärare satt i mina händer som 9 åring. Finns det ån anledning att konvertera? Jag hyr bas just nu men ska köpa en elkontra senare i vår och då får jag köpa en egen stråke också.

Det finns ju riktigt billiga stråkar. Tex denna: http://www.gollihurmusic.com/product_de ... rodID=1412
Den är ju i glasfiber, så de borde vara hyfsat stabil och hyfsat stark.

Jag hörde nån som körde cellostråke på en kontra. Vad vinner/förlorar man på det?

Derfpa skrev: Jag hörde nån som körde cellostråke på en kontra. Vad vinner/förlorar man på det?

Tyngd i anslaget och så är dom ju vanligtvis lite kortare också. Kortare "slaglängd", eller vad man nu ska kalla det. Sen är det ju lite mindre tagel på en cellostråke så det kan bli lite svårare att få liv i en kontrasträng som ju har betydligt mycket mer massa än en cello sträng.

Jag har provat. Jag kommer fortsätta med mina kontrastråkar.

//Jan

Då har man inte missat så nåt med att inte prova cellostråke... Känns bra!
Fast om man är uppmicad så kanske det kan vara bättre med cellostråke om man spelar snabba bitar.
Är inte cellostråkar alltid lika långa som kontrastråkar ungefär?

Derfpa skrev:Då har man inte missat så nåt med att inte prova cellostråke... Känns bra!
Fast om man är uppmicad så kanske det kan vara bättre med cellostråke om man spelar snabba bitar.
Är inte cellostråkar alltid lika långa som kontrastråkar ungefär?

Kan kolla imorgon. Har nog aldrig jämfört längd. Inte på stråkar i alla fall.

Men dom KÄNNS mindre (kortare) på alla sätt och vis. Jag kollar imorgon.

//Jan

Jag vet faktiskt inte alls. Har bara _aldrig_ tyckt att celloisternas stråkar har varit korta när jag har sneglat på dem i orkestern. Sen tror jag faktiskt att en violinstråke också är ungefär lika lång men o andra sidan mycket klenare, såklart.
(undrar hur många minuter en violinstråke hade hållt om man hade spelat kontrabas med den... )

Jag kommer ihåg en gång när jag var yngre. 11 tror jag att jag var; 2 år på kontrabas. Då hade vi en "kontrabasdag" med alla elever från två kontrabaslärare. Jag var ganska så grön då, men vi hade sjukt kul!

I alla fall. VI experimenterade med stråken och spelade på alla möjliga och omöjliga ställen ställen. Först var ju standard med olika långt ifrån stallet... Sen fel sida om stallet och på paddeln där strängarna sitter fast (vad det nu heter). Sen provade vi att vinkla stråken och till sist vända på stråken så att man spelade med träsidan. Sen provade vi allting igen med att vida stråken istället för att dra ram och tillbaka.
Allt var väldigt oseriöst och få saker av det går att använda. Men kul hade vi, och vi hörde ljud som vi aldrig hade hört förr.
Om man inte är livrädd om sin stråke så tycker jag att man ska prova att spela med träsidan. Inte fram och tillbaka som vanligt utan knacka på strängen. Lacken på stråken kommer garanterat att skadas, men det låter fräckt! stråken studsar ganska så kraftigt, så det kräver nog en del träning för att man ska kunna använda det (om det ens går att använda).

Derfpa skrev: Om man inte är livrädd om sin stråke så tycker jag att man ska prova att spela med träsidan. Inte fram och tillbaka som vanligt utan knacka på strängen. Lacken på stråken kommer garanterat att skadas, men det låter fräckt! stråken studsar ganska så kraftigt, så det kräver nog en del träning för att man ska kunna använda det (om det ens går att använda).

Det där är faktiskt någonting som jag gör ibland. Otroligt ballt och percusivt ljud. Svårt att få till rytmiskt men det kan låta hur bra som helst.

//J

Ett antal bassister stäppar in till mig varje år och är missnöjda med sin stråke som "lät så himla bra förr". Vi använder ju hästtagel, som åldras, även om stråken inte används! Den procesen blir ju inte mindre av hartsets inverkan. Gammal tagel blir "knastrigt" (rulla det mellan tumme/pekfinger och hör - rena fingrar!) och sprött och ger ingen spänst och dynamik i tonen.
En nytaglad stråke är som en bil med helt fräscha och nydubbade vinterdäck uppför en glashal backe! ... eller kanske nerför?

Du är välkommen Stefan, vi har saknat en kontrabaskunnig!

Intressant Stefan!
Vad vet du om tagelkvalitét? Finns det olika kvaliteter? Vad jag har hört så är det bara hästsvans från hingstar, och det borde inte vara några större skillnader i mina ögon.

Jag har ägnat natten åt att titta på kontrabasinsteplningar på youtube och fann denna:
http://www.youtube.com/watch?v=WJ6-Ux17a9U

Det där som de gör med stråkarna vid 3:40-snåret är minsann inte att leka med! Att få till en så perfekt studs så många gånger på rad och sen det där "hackandet" har nog tagit många timmar att lära in. Försök att göra det med en tysk stråke!