Nej, hur ska man säga det. Jag vill lära mig skalor för det är lättare att sola i olika låtar och hitta på egna basgångar då man vet vad man får "lov att spela" även om vissa disonanta toner låter bra iblandbasmartin skrev:Vad ska du ha skalorna till? De vanliga dur och mollskalorna, jonisk och aeolisk, är ju bra att kunna för att i stort sätt all musik man vanligtvis hör är baserad runt dem. Naturligtvis så tillhör de pentatoniska skalorna dit också. Om man inte vet vad man ska ha kunskapen om skalor till, så blir det lite meningslöst vetande.
Är det så att du vill lära dig skalor för att kunna halsen bättre?
Ah.Reiba skrev:
Nej, hur ska man säga det. Jag vill lära mig skalor för det är lättare att sola i olika låtar och hitta på egna basgångar då man vet vad man får "lov att spela" även om vissa disonanta toner låter bra ibland
Jo det är ju klartbasmartin skrev:Ah.Reiba skrev:
Nej, hur ska man säga det. Jag vill lära mig skalor för det är lättare att sola i olika låtar och hitta på egna basgångar då man vet vad man får "lov att spela" även om vissa disonanta toner låter bra ibland
Jag tror att en bättre väg är att plugga musikteori från början. Nu är det ju så att musikteori bara fungerar på den musiken den avser att förklara, men att plugga klassisk västerländsk teori kan ju vara en bra början.
Först bör man ju kolla hur ackorden i en normal västerländsk låt hänger ihop. Detta kallar man funktionsanalys http://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionsanalys
Står bra förklarat där, tycker jag. I korthet går det ut på att varje ackord i en tonart får ett funktionsnamn. Till varje funktion finns en skala och denna samling skalor kallas för kyrkotonarter http://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkotonart
Dessa skalor kan man såklart använda på många andra sätt, men plugga lite på detta först så du förstår vad det är frågan om, om du inte redan gör det.
Detta är ett ganska trubbigt och fyrkantigt synsätt på musik, men det är en bra början innan man går på de tyngre grejerna.
Ett sätt att öva skalor, är att t ex spela in ett ackord, t ex ett vanligt C-dur. Mot det ackordet så kan du välja att spela olika C-durskalor som bl a jonisk(C D E F G A B), lydisk (C D E F# G A B) och mixolydisk (C D E F G A Bb). Att spela skalorna nerifrån och upp är inte så musikaliskt givande på annat sätt än att du får reda på var tonerna sitter, så för att göra lite musik av det så kan man göra sk "patterns". Patterns är mönster, ofta matematiska. Ger man varje tonsteg en siffra, så blir det lite lättare att göra mönster av det. Då blir det t ex så här i en C-jonisk skala; C blir 1, D blir 2, E blir 3 osv.
Genom att slänga ihop lite siffror kan man alltså skapa mönster som gör att det plötsligt nästan låter som musik. Här följer ett par mönster som du kan prova:
1 2 3 4, 2 3 4 5, 3 4 5 6, 4 5 6 7, 5 6 7 8, 6 7 8 9, 7 8 9 10, 8
1 2 3, 2 3 4, 3 4 5, 4 5 6, 5 6 7, 6 7 8, 7 8 9, 8
Siffrorna 8, 9, och 10 anger att man spelar tonerna 1, 2 och 3 fast en oktav upp.
För att få in lite variation, så testa att spela med lite olika rytmer, så det inte bara är statiska rytmvärden.
Är kanske lite rörigt att ta in alla siffror och termer, men börjar man bena ut i lugn och ro och låter saker och ting ta lite tid så kommer det förr eller senare polletten ramla ner och möjligheterna öppna sig.
En annan bra sak att göra, är att ta en lektion av någon som spelar jazz(improvisation). Måste inte vara en basist, alla musiker har i stort sett samma "regler" att hålla sig till, trummor undantaget efter som de inte har toner... Jazz är västvärldens mest utvecklade musikstil harmoniskt, tonalt och rytmiskt, så genom att kunna spela lite jazz gör att "vanlig" musik blir lite lättare att orientera sig. Blir musikens motsvarighet till höghöjdsträning. Det går det alldeles utmärkt att lära sig att improvisera utan att hålla på med jazz, om man nu inte står ut med musiken.
Det fina med att kunna lira jazz, är att när man kommit en bit på vägen, kommer till insikt att man kan spela vad fasen som helst på vilka ackord som helst, bara man har en riktning i fraserna och har känsla för var man ska landa. Att ta genvägen att spela vad som helst utan att ha koll, brukar dock höras ganska fort, så det är inget jag rekommenderar och det är väl det du vill ha hjälp med.
Det känns ju skönt nu då jag redan håller på att läsa om musikteori 
vi gick nyligen igenom kyrkotonarterna typ frygiskt lokriskt och etc. Men den övningen de är ju riktigt smart har ändå slutprov i allt nästa vecka ^^ så jag ska tänka på det Jätte bra ju Tack så mycket =)Sir, You just lost your Smiley-rights.Reiba skrev:Jo det är ju klartbasmartin skrev:Ah.Reiba skrev:
Nej, hur ska man säga det. Jag vill lära mig skalor för det är lättare att sola i olika låtar och hitta på egna basgångar då man vet vad man får "lov att spela" även om vissa disonanta toner låter bra ibland
Jag tror att en bättre väg är att plugga musikteori från början. Nu är det ju så att musikteori bara fungerar på den musiken den avser att förklara, men att plugga klassisk västerländsk teori kan ju vara en bra början.
Först bör man ju kolla hur ackorden i en normal västerländsk låt hänger ihop. Detta kallar man funktionsanalys http://sv.wikipedia.org/wiki/Funktionsanalys
Står bra förklarat där, tycker jag. I korthet går det ut på att varje ackord i en tonart får ett funktionsnamn. Till varje funktion finns en skala och denna samling skalor kallas för kyrkotonarter http://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkotonart
Dessa skalor kan man såklart använda på många andra sätt, men plugga lite på detta först så du förstår vad det är frågan om, om du inte redan gör det.
Detta är ett ganska trubbigt och fyrkantigt synsätt på musik, men det är en bra början innan man går på de tyngre grejerna.
Ett sätt att öva skalor, är att t ex spela in ett ackord, t ex ett vanligt C-dur. Mot det ackordet så kan du välja att spela olika C-durskalor som bl a jonisk(C D E F G A B), lydisk (C D E F# G A B) och mixolydisk (C D E F G A Bb). Att spela skalorna nerifrån och upp är inte så musikaliskt givande på annat sätt än att du får reda på var tonerna sitter, så för att göra lite musik av det så kan man göra sk "patterns". Patterns är mönster, ofta matematiska. Ger man varje tonsteg en siffra, så blir det lite lättare att göra mönster av det. Då blir det t ex så här i en C-jonisk skala; C blir 1, D blir 2, E blir 3 osv.
Genom att slänga ihop lite siffror kan man alltså skapa mönster som gör att det plötsligt nästan låter som musik. Här följer ett par mönster som du kan prova:
1 2 3 4, 2 3 4 5, 3 4 5 6, 4 5 6 7, 5 6 7 8, 6 7 8 9, 7 8 9 10, 8
1 2 3, 2 3 4, 3 4 5, 4 5 6, 5 6 7, 6 7 8, 7 8 9, 8
Siffrorna 8, 9, och 10 anger att man spelar tonerna 1, 2 och 3 fast en oktav upp.
För att få in lite variation, så testa att spela med lite olika rytmer, så det inte bara är statiska rytmvärden.
Är kanske lite rörigt att ta in alla siffror och termer, men börjar man bena ut i lugn och ro och låter saker och ting ta lite tid så kommer det förr eller senare polletten ramla ner och möjligheterna öppna sig.
En annan bra sak att göra, är att ta en lektion av någon som spelar jazz(improvisation). Måste inte vara en basist, alla musiker har i stort sett samma "regler" att hålla sig till, trummor undantaget efter som de inte har toner... Jazz är västvärldens mest utvecklade musikstil harmoniskt, tonalt och rytmiskt, så genom att kunna spela lite jazz gör att "vanlig" musik blir lite lättare att orientera sig. Blir musikens motsvarighet till höghöjdsträning. Det går det alldeles utmärkt att lära sig att improvisera utan att hålla på med jazz, om man nu inte står ut med musiken.
Det fina med att kunna lira jazz, är att när man kommit en bit på vägen, kommer till insikt att man kan spela vad fasen som helst på vilka ackord som helst, bara man har en riktning i fraserna och har känsla för var man ska landa. Att ta genvägen att spela vad som helst utan att ha koll, brukar dock höras ganska fort, så det är inget jag rekommenderar och det är väl det du vill ha hjälp med.