PrataBas

-

Ta till flaskan.

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Menar du att du blir nervös ifall du vet att typ dina föräldrar kan höra dig genom väggarna när du spelar eller när du spelar inför publik på någon scen?

Jensa skrev:Ta till flaskan.

Vem kan lira nykter?

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

I mitt fall har det bara hjälpt med att vänja sig. Utsätt dig för det du blir nervös för så mycket som möjligt så försvinner det med tiden. För 15 år sedan darrade jag som ett asplöv när jag gick upp på scenen, idag tycker jag bara det är kul. Men jag kan fortfarande bli darrig när jag t ex ska spela upp en låt ensam med elgitarr för grabbarna i bandet. Däremot har jag inga problem att spela acke, leda allsång o spexa för 100 pers på en fest.

JanTheWhite skrev:

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

+1

spela överdrivet mycket och hela tiden så mycket det bara går

...som tonåring var jag litet nervös när jag skulle upp på scen. det var för 40 år sedan. jag spelade mer och mer och var med i ett antal mer eller mindre professionella band men det var INTE gigandet som gjorde att scennervositeten släppte - nej, det var insikten att jag spelade för min egen skull. jag har bara mina egna öron att lyssna med. jag spelar så att det låter bra för mig - i mina öron. råkar det finnas några andra som gillar det så OK = kul. annars får dom skylla sig själva!

Tack och lov för "helheten"..brukar jag tänka.
När hela bandet spelar så kan man med lugn och ro inse att publiken inte selektivt lyssnar på just bassisiten.
Även om det ibland känns så..vid fel- och ful-spel.
Bara å spela på..the rest of ze band will cover your as.

JanTheWhite skrev:

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

jag spelat i ett år nu och haft cirka 5 spelningar typ och i början så var jag riktigt nervös men det släpper som sagt ju mer du är på scen

Funkfingers skrev:Tack och lov för "helheten"..brukar jag tänka.
När hela bandet spelar så kan man med lugn och ro inse att publiken inte selektivt lyssnar på just bassisiten.
Även om det ibland känns så..vid fel- och ful-spel.
Bara å spela på..the rest of ze band will cover your as.

exakt det är ju det som är det possitiva med att vara basist ;D!

JanTheWhite skrev:

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

Så är det. Och trissa inte upp förväntningar eller kraven på dig själv. Ha kul istället.

Fernan skrev:

JanTheWhite skrev:

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

Så är det. Och trissa inte upp förväntningar eller kraven på dig själv. Ha kul istället.

Jag plussar på. Och om det ändå inte släpper efter ett antal gig så får man hitta andra sätt att ha kul med musiken ändå. Spela hemma med andra, till exempel. Det är så vi gubbjävlar som fortfarande drömmer om en musikerkarriär gör!

När jag lirade i gospelkör tappade jag all form av nervositet.
Det var givetvis för att vi stod så mycket på scen.
Spelar mig idag ingen roll om det är 70 eller 3´000 i publiken.

Då var det värre när vi första gången skulle knacka in på lilla puben med covergänget, när det var 5 pers i lokalen 23.05.
Men det har vi oxå lärt oss tackla.

Edit: och i linje med vad övriga säger; spelar du fel, så skit i det.
Det är med största sannolikhet ingen annan än du och möjligtvis bandet som hör det.

Större delen av publiken är ändå tondöv. Sen är det ju så att man drabbas inte av nåt farligt om man spelar fel, för det mesta kan man fixa till det annars är det bara att låssas som om inget hänt. Men visst hjälper det att spela mycket. Personligen tycker jag att man ska va lite nervös närman går på så att man skärper sig det lilla extra. Men aldrig några lagliga eller olagliga substanser ....

du måste ändra din tankebana.. det ÄR ok att göra fel.. dom flesta kommer inte ens märka det.. och skulle någon bry sig så har du ett 5 kilos tillhygge i handen

B-Å Åhs skrev:Större delen av publiken är ändå tondöv.

Exakt. Dom flesta andra hör inte felen. Oftast....

Det är när man tänker för mycket som det går fel.

Och ibland så kommer tex Parkas traskande in och då går allt åt skogen
bara för det...

Jo... fy vad skakis jag skulle bli om alla PB-are stod och lyssnade. Annars är det lugnt.

Tistou: Bara att spela på, det går över (som så många andra redan har sagt).

Jag hade ett destruktivt sätt att hantera nervositeten tidigare: jag lyckades alltid att bli arg innan vi skulle gå upp på scenen, är man arg så försvinner nervositeten. Men det är inte sunt att vara förbannad i onödan, dessutom tär man rätt hårt på sin omgivning med den metoden.

Håcke skrev:

B-Å Åhs skrev:Större delen av publiken är ändå tondöv.

Exakt. Dom flesta andra hör inte felen. Oftast....

Det är när man tänker för mycket som det går fel.

Och ibland så kommer tex Parkas traskande in och då går allt åt skogen
bara för det...

lol whut?

Doningen skrev:

Fernan skrev:

JanTheWhite skrev:

Tistou skrev:Vad ska man göra om man kan spela Ok när man är ensam men blir nervös och skakar/blir svag i fingrar etc. om man vet att någon lyssnar?

Giga så mycket som möjligt. Det går över.

MVH//Jan

Så är det. Och trissa inte upp förväntningar eller kraven på dig själv. Ha kul istället.

Jag plussar på. Och om det ändå inte släpper efter ett antal gig så får man hitta andra sätt att ha kul med musiken ändå. Spela hemma med andra, till exempel. Det är så vi gubbjävlar som fortfarande drömmer om en musikerkarriär gör!

Jag plussar på mer.
Och lägger till att en viss del nervositet är bra för framträdandet.

Med mitt förra band var vi så enormt laid back inför gigen att det till slut knappt blev kul att ställa sig på scenen - det saknades lite adrenalin för att få till det där lilla extra som gör det riktigt kul att klara av, och även riktigt kul att titta på.

Med nuvarande bandet laddar vi alltid lite inför giget med lite uppsjungning och låtlisteplanering och sånt som gör att man framför allt kommer i mental form. Lite småpissig koll på fingrarna har jag alltid första låten (men inte mer än att det bara är jag som märker det), men sen ordnar det upp sig och är bara kul.

Så se till att spela med och inför folk så mycket du kan och lär känna hur du själv funkar då du gör det så du kan ta tillvara på godbitarna och med tiden lägga bort de negativa nervositetsyttringarna.

Och redan nu kan du luta dig tillbaka med att det aldrig syns lika mycket som man själv tror då man är nervös...

-

Tistou skrev:Jo, jag inser ju alla dessa saker och tycker det är ganska töntigt att bli nervös (som om man tror att man själv är så himla viktig). Jag tycker ju inte så, men kan trots detta inte hindra den kroppsliga reaktionen. Främst det att man skakar förstör allting.
Så ni skulle tro det bästa sättet är att utsätta sig så mycket som möjligt, inte typ yoga eller något sådant där?

Kör på yoga skulle jag säga...

Tistou skrev:Jo, jag inser ju alla dessa saker och tycker det är ganska töntigt att bli nervös (som om man tror att man själv är så himla viktig). Jag tycker ju inte så, men kan trots detta inte hindra den kroppsliga reaktionen. Främst det att man skakar förstör allting.
Så ni skulle tro det bästa sättet är att utsätta sig så mycket som möjligt, inte typ yoga eller något sådant där?

Jag tror att det bästa faktiskt är att utsätta sig för det så att man "vänjer" sig och på så vis avdramatiserar det hela efter hand som man får mer rutin. Funkar i dom flesta fall. Jag har dock råkat på några få personer som inte alls blivit mindre nervösa med åren. Det har över lag alltid handlat om sångare och artister och att nervositeten har utvecklats till en ren fobi. Då krävs det andra knep för att komma till rätta med detta. Terapi. Dom som tar till droger och alkohol får vanligtvis än större problem av annan art långsiktigt. En polare tar betablockare varje gång han ska upp och sjunga. Mycket bättre med betablockare än med alkohol för att dämpa nervositet som mer baserar sig i en fobi. Men så länge det handlar om vanlig, hederlig, sund nervositet brukar det ge sig av sig själv genom rutin.

Man är sin egen värsta fiende ofta vad det gäller nervositet. Man sätter för stor press på sig. Första gången jag gjorde ett gig i rock/pop sammanhang var när jag var runt 11 år gammal. Jag var så otroligt nervös att jag inte ens klarade av att stänga en dörr. Sen har jag gjort några gig där jag själv spelat så otroligt många fel och att folk trots detta inte märkte något så då slutade jag bli allt för nervös inför gig. När jag var 18 eller 19 gjorde jag ett gig med maginfluensa. Satt bredvid scenen utom synhåll från publiken på en teater med en hink bredvid mig som jag kräktes i lite då och då. Spelade många fel. Efter det har jag aldrig blivit något annat än lite mer fokuserad inför gig. Värre än så blir det liksom inte. Såvidare man inte skiter på sig under giget. Det vore nog höjden av pinsamhet tror jag och det kan man ju lätt bli lite nervös för om man hade en känsla av att det vore på gång......

//J

-

Tistou skrev:

Will skrev:

Tistou skrev:Jo, jag inser ju alla dessa saker och tycker det är ganska töntigt att bli nervös (som om man tror att man själv är så himla viktig). Jag tycker ju inte så, men kan trots detta inte hindra den kroppsliga reaktionen. Främst det att man skakar förstör allting.
Så ni skulle tro det bästa sättet är att utsätta sig så mycket som möjligt, inte typ yoga eller något sådant där?

Kör på yoga skulle jag säga...

tsk tsk, mobbar du mig :p
Tänkte om man kan lära sig att försätta sig i ett mer avslappnat tillstånd...

Somna inte bara så funkar säkert det också.

//J