PrataBas

Sitter och knåpar på lite baslektioner från Scott's Bass Lessons, och har tittat på en del annat, såväl som mött lite baslärare, både den första för länge sedan och något lite närmare it tiden. Och funderade på om inte alla lektioner man tar leder i slutänden till jazz? Är jazzen musikens Borg? "You will be assimilated"?

Jazz är state of the art förstår du väl ...

Eller för at citera FZ "Jazz isnt dead it just smells funny "

kan också vara så att det inte går att livnära sig som jassbasist utan man måste ge lektioner också och då halkar man förr eller senare in i jassträsket under lektionerna

Till saken hör att bra koll på gehör och improvisation är användbart i precis alla sammanhang i alla genrer av musik. Det bästa och mest uppenbara sättet att öva sig på detta är att spela jazz ihop med andra.
Sedan är det inte jättemärkligt att många som studerar harmonilära och tillbringar en massa tid åt att bemästra sitt instrument hemfaller åt jazz till slut. Det är liksom där man hamnar.

En stor risk för många musiker som snöar in på jazz är dock att de tror att gehör och "feeling" kan ersätta genrekoll och möjlighet att variera sig. Oräkneliga är de musiker som trott sig kunna spela "allt" som gjort bort sig bottenlöst, när de ställts inför den relativt enkla utmaningen att spela en Green Day-låt på ett bröllop och löser det genom att fingra på sin möbelsexa med pruttljud, och tror att de sätter låten för att de lirar i rätt tonart.

Nej, det leder ibland till Precision.

JazzBassillen skrev:Nej, det leder ibland till Precision.

Jag har utvecklats enormt genom att spela jazz. Det har gjort mig mer lyhörd på mina medmusiker.

Men precis som Bootsy nämner, så är kännedom om olika genres viktigt. Var stil har sitt uttryck. Men det är nyttigt att lira jazz. Eller, egentligen ska man spela så mycket som möjligt. Både olika stilar och med olika musiker. Alltid lär man sig något man har nytta av.

Allt leder till jazz

Så att spela jazz är alltså lite som att träna på gym.
Inget man vill göra egentligen, men dom flesta behöver det...

mågis skrev:Så att spela jazz är alltså lite som att träna på gym.
Inget man vill göra egentligen, men dom flesta behöver det...

Hahaha!
Nja, det kan vara fruktansvärt kul också.

bootsy skrev:

mågis skrev:Så att spela jazz är alltså lite som att träna på gym.
Inget man vill göra egentligen, men dom flesta behöver det...

Hahaha!
Nja, det kan vara fruktansvärt kul också.

Det säger folk om gym också...

Att lira jazz är bra mycket roligare än att gå på gym. Man behöver tänka lite mer när man lirar jazz...

Svar Ja.
Om Gud finns, leder allt till jazz.


I motsatt fall kan det lika gärna leda till Arnold Schönberg.

Leder alla vägar till Rom?
Det beror lite på vart man ska och om man gör några avstickare på vägen.

Jag har full respekt för jazzmusiker och alla andra tekniska spelstilar, men nåt jag stör mig mycket på är att när man tittar på demos på youtube på stärkare, basar, pedaler osv så ska folk ALLTID spela det mest tekniska de kan och mestadels på högre toner.
Är alltid ett ständigt letande efter nån som demar med lite sköna rockbasgångar så man får höra lite fet BAS.

Jag började med jazz (friformsjazz och swing) när jag spelade bas i tonåren för snart fyrtio år sen. Men det la jag ner någonstans runt de 20. Det är ju fan så mycket roligare att spela rock.

Jag vet inte heller om det är så mycket enklare att spela rock, bara för att det är färre toner. Mycket av jazzen känns, trots den fria formen, ganska bunden och nästan lite förutsägbar.

Samtidigt är det ju en fröjd att höra riktigt duktiga basister, oavsett genre. Jag har hört Esbjörn Svenssons Trio live flera gånger och det har ju varit knäckande bra lir från samtliga tre musikanter. Tonerna från en bra jazzbasist går ju rakt in i lustcentrat, nästan utan att passera annat än öronen.

Allt främmande är farligt! Det har ju t.o.m. en viss Jimmie Å. konstaterat...
Att öva på saker som är svåra, saker man inte redan kan, är det enda som leder utvecklingen framåt. Det är skönt att höra människor som är duktiga i sin genre göra sin grej. Jag älskar att spela blues, men tycker det är ganska (läs: dödligt) trist att lyssna på det. Jag lyssnar gärna på Chick Corea och hans kamrater, men kan för mitt liv inte göra det de gör.

Min trummis som jag spelade med i 33 år sa en mycket klok sak, när vi talade om att kompa andra: oavsett vilken låt du spelar ska du alltid spela LÅTEN så bra du bara kan, som om hela ditt liv hänger på det. Det är just det som är grejen: vi ska spela musik med basen som verktyg. Vi ska inte spela bas; det är tämligen ointressant. Man kan ju inte vara bäst på allt, men det är bra om man är trovärdig inom de genrer där man spelar, apropå att vara komphora...

Vad gäller demande basister på Tuben så är det upplyftande att höra någon som SPELAR över hela basen, med alla tonmöjligheter som erbjuds och med så många spelstilar som personen behärskar. Då får jag en chans att (i alla fall låtsas, för de är ju lågkvalitativa ljudklipp vi talar om) höra hela spektrumet och kan välja att bortse från det som är ointressant. Annars skulle det vara att kasta pärlor för svinen att bara spela downstrokes med halspickupen. DET har vi ju hört förr. Vi har ju alltid möjlighet att stänga av det vi inte gillar. För min del tycker jag att Ed Friedland är absolut lysande på sina demonstrationer. Där finns något för alla, kanske med något visst undantag...

Nick skrev:

bootsy skrev:

mågis skrev:Så att spela jazz är alltså lite som att träna på gym.
Inget man vill göra egentligen, men dom flesta behöver det...

Hahaha!
Nja, det kan vara fruktansvärt kul också.

Det säger folk om gym också...

Absolut är det så.

Jag spelar varken jazz (är inte tillräckligt duktig + gillar det inte) eller tränar på gym (skulle behöva men är för fet och lat för det...).

Men jag respekterar dom som gör det.

Roger Hedin skrev:
Min trummis som jag spelade med i 33 år sa en mycket klok sak, när vi talade om att kompa andra: oavsett vilken låt du spelar ska du alltid spela LÅTEN så bra du bara kan, som om hela ditt liv hänger på det. Det är just det som är grejen: vi ska spela musik med basen som verktyg. Vi ska inte spela bas; det är tämligen ointressant. Man kan ju inte vara bäst på allt, men det är bra om man är trovärdig inom de genrer där man spelar, apropå att vara komphora...
.

Så är det. Har hamnat i den diskussionen ett otal gånger när jag lirat något mindre "creddigt" och fått kommentarer i stil med hur kan du stå och harva sådan dynga och då har jag svarat ungefär som din trummis.

Kommerinteåtminmail skrev:

Roger Hedin skrev:
Min trummis som jag spelade med i 33 år sa en mycket klok sak, när vi talade om att kompa andra: oavsett vilken låt du spelar ska du alltid spela LÅTEN så bra du bara kan, som om hela ditt liv hänger på det. Det är just det som är grejen: vi ska spela musik med basen som verktyg. Vi ska inte spela bas; det är tämligen ointressant. Man kan ju inte vara bäst på allt, men det är bra om man är trovärdig inom de genrer där man spelar, apropå att vara komphora...
.

Så är det. Har hamnat i den diskussionen ett otal gånger när jag lirat något mindre "creddigt" och fått kommentarer i stil med hur kan du stå och harva sådan dynga och då har jag svarat ungefär som din trummis.

Bra talat

Själv tycker jag det är riktigt roligt att spela jazz .
Inte för att jag kan det eller snarare just för att jag inte kan det .
Gillar att behöva tänka utanför det inrotade .
Är visserligen ibland knäckande när man hör någon über basist och inser att det kommer jag inte att fixa .
Och som sagts tidigare man får göra det bästa man kan .

bootsy skrev:Till saken hör att bra koll på gehör och improvisation är användbart i precis alla sammanhang i alla genrer av musik. Det bästa och mest uppenbara sättet att öva sig på detta är att spela jazz ihop med andra.
Sedan är det inte jättemärkligt att många som studerar harmonilära och tillbringar en massa tid åt att bemästra sitt instrument hemfaller åt jazz till slut. Det är liksom där man hamnar.

En stor risk för många musiker som snöar in på jazz är dock att de tror att gehör och "feeling" kan ersätta genrekoll och möjlighet att variera sig. Oräkneliga är de musiker som trott sig kunna spela "allt" som gjort bort sig bottenlöst, när de ställts inför den relativt enkla utmaningen att spela en Green Day-låt på ett bröllop och löser det genom att fingra på sin möbelsexa med pruttljud, och tror att de sätter låten för att de lirar i rätt tonart.

Strax innan eller efter bilden är tagen, så spelade jag och sjöng "Have you ever seen the rain". Satte den perfekt.

basmartin skrev:

bootsy skrev:Till saken hör att bra koll på gehör och improvisation är användbart i precis alla sammanhang i alla genrer av musik. Det bästa och mest uppenbara sättet att öva sig på detta är att spela jazz ihop med andra.
Sedan är det inte jättemärkligt att många som studerar harmonilära och tillbringar en massa tid åt att bemästra sitt instrument hemfaller åt jazz till slut. Det är liksom där man hamnar.

En stor risk för många musiker som snöar in på jazz är dock att de tror att gehör och "feeling" kan ersätta genrekoll och möjlighet att variera sig. Oräkneliga är de musiker som trott sig kunna spela "allt" som gjort bort sig bottenlöst, när de ställts inför den relativt enkla utmaningen att spela en Green Day-låt på ett bröllop och löser det genom att fingra på sin möbelsexa med pruttljud, och tror att de sätter låten för att de lirar i rätt tonart.

Strax innan eller efter bilden är tagen, så spelade jag och sjöng "Have you ever seen the rain". Satte den perfekt.

Geniet!

Att lira jazz kan även resultera i grupper som napalm death, på sin tid snabbaste speed metal bandet


Skickas från min iPhone via Tapatalk

basmartin skrev:Strax innan eller efter bilden är tagen, så spelade jag och sjöng "Have you ever seen the rain". Satte den perfekt.

Vad är det för extremt stilig bössa du spelar på?