B-strängen på 5 strängat svårast att dämpa effektivt?

[Hånken]

Ärade forummedlemmar!
Nu kommer ngt jävligt esoteriskt och supernördigt, och mer detaljerat än hårklyverier! Undrar bara om ni har upptäckt något liknande.

Detta är en variant på olika trådar som "slaskigt spel" och andra "dämptekniker". Jag vet inte om följande observation har observerats av er också. Det handlar oftast om att dämpa låga bassträngen på 5 strängade basar. Jag har t o m hittat folk på "talkbass" i USA som gått över till 4 strängat igen (vanlig stämning) för att de tyckte att låga B låg och brummlade. Folk har ju fått kritik som bara använder låga b-strängen som en thumb-rest, eller om de inte ens dämpar den, så ligger den och brummlar i låga B, och folk tror det är någon jord som släppt någonstans...

Jo så här:

Jag har upptäckt att på min Dingwall 34-37" med låg b-sträng så är den strängen mer spänd än på en med vanlig mensur. Inte fan fret. Men när man lägger tummen på strängen så råkar man oavsiktligen träffa en övertons-nod längs strängen som gör att den strängen sätts i svängning ändå, men inte låga B. Den ringer på något sätt ändå. Av sig själv. Självsvänger av de andra strängarnas vibrationer. Vibrationen/självsvängningen stoppas inte förrän jag riktigt trycker till med tummen, såpass att jag måste böja den strängen ner så att den nästan rör vid intilliggande e-sträng. På basar med vanlig pararella bandstavar och mindre mensur är detta än mer stört omöjligt. Så frågan jag ställer är följande:

Är låga B-strängen för tjock för att dämpas effektivt med bara tummen?

Då snackar vi vid vanligt fingerspel, och inte thumb,pop, slap teknik.
Dvs tummen, eller andra fingrarna har inte tillräckligt med densitet för att räcka till att stoppa en såpass tjock sträng. Det skall sägas att detta fenomen förekommer ENDAST då stallpickupen är igång, dvs att pickupen som är aktiv befinner sig BAKOM det fingret man dämpar på. På hals-pickupen så försvinner ju "övertonsnoden" och där slaskar och skvalpar inte b-strängen omkring. P g a detta tog jag mig tid att kolla upp hur dämpare är gjorda på pianon, och flyglar. Och även om dämparna är av filt och lika stora över alla oktaver, innehåller dämparna för de lägsta strängarna en blyvikt eller en mässings-tyngd som tynger ner dämparna hårdare och tyngre, så det blir mer densitet.

På en vanlig 4-strängsbas stämd standard, upplever jag inte samma problem alls, om jag försöker dämpa e-strängen. Undrar om någon av er upplevt samma fenomen?

Observera att jag säger fenomen och inte problem.

[magstorm]

Mitt problem kanske inte var EXAKT detsamma som ditt, men för många år sen hade jag också problem med att B-strängen låg och "hummade" i bakgrunden. Jag gissar att du, likt de flesta andra, låter tummen vila på antingen micken eller den sträng som sitter ovanför den som du spelar på (själv använde jag micken som tumstöd)?

Lösningen för mig var att gå över till att använda en teknik som kallas för "flytande tumme" / "floating thumb" (googla). Fördelarna med den tekniken är bland andra att:

* Du dämpar automatiskt ALLA strängar som sitter ovanför den som du spelar på för ögonblicket.
* Du har alltid samma anslagskänsla eftersom du inte behöver sträcka på anslagsfingrarna för att nå den sträng du vill slå an. Förankrar man tummen på micken så är det ju en helt annan känsla att slå an exempelvis A-strängen jämfört med att slå an G-strängen. Detta "problem" slipper man om man använder flytande tumme.
* Du är helt fri att slå an strängen på vilket avstånd du vill ifrån stallet, vilket gör att du kan välja att ha anslagshanden på ett ställe som inte ger några övertoner. Det ger ju också fördelen att du snabbt kan ändra klang hur du vill (som bekant så får man ju en rundare ton ju längre ifrån stallet som man slår an strängen).
* Högerhanden (i alla fall för mig) är mycket mer avslappnad.

Det tar förstås ett tag att vänja sig vid en ny teknik, men för mig kändes det "hemma" förvånansvärt fort - förmodligen till största delen på grund av att kunde slappna av i högerhanden. Det som kändes konstigt för mig var att inte ha ett "ankare" när man började röra lite på kroppen också, och inte bara stod stilla, men det vänjer man sig vid efter ett tag.

Testa.

[basmartin]

Strängen stoppar ju som sagt inte omedelbart...
http://youtu.be/_suH41HgKYk" onclick="window.open(this.href);return false;

[Mohinder]

B-strängen är minsta problemet när det gäller dämpning.

[Enbasist]

Min uppfattning är att jag alltid förlorar en viss tydlighet på en 5a vid vissa intervallkombinationer, att det är något man får lära sig att leva med och dämpa bort efter bästa förmåga, antingen med den 'flytande tummen' eller genom att på annat sätt följa med med handen över strängarna. Men man kan alltid slappna av och 'slarva' mer på en 4a utan att riskera att det ligger sträng kvar och ringer när man hoppar vidare till nästa ton.
Enda sättet, tycker jag, är att spela så pass mycket 5- eller 6-strängat att man vänjer sig vid detta och blir van den extra teknikjustering som krävs för att få fram rena toner där problemet uppstår... och det kommer alltid att vara olika beroende på fras och teknik.
Som kompensation får man ju fördelarna med större omfång och möjlighet till annan positionering. Allt är en fråga om hur mycket man tycker det är värt att få dom extra tonerna och att man verkligen dedikerat övar 5- strängat så att man får in dämpningssystem som fungerar automatiskt i motoriken. Är man noggrann, övar långsamt och lyssnar, så kommer motoriken automatiskt att anpassa sig.

[Hånken]

Intressant. Tack alla. Tog ett tag innan svaren kom. Ja, det är lite av "i-landsproblem" och "anal retentive" men ändå. Intressant som du säger Enbasist, att på en 4a kan man slappna av och slarva mer, vilket jag också har upptäckt.

Javisst, det är precis som slarviga gitarrister som lär sig dämpa med handflatan som ligger an mot stallet. Vid dist så dräller det rätt så rejält runtomkring. Man får öva... men när inte densiteten av ens tumme eller området är lika stort vad som krävs? Jag tycker att det ändå uppstår någon överton som man inte kan dämpa riktigt, precis som om man skulle ta en flageolett. Den dör inte förrän man helt lägger ner tummen rakt och lägger den över strängen i hela tummens längd (en tum kankse? 2,56 cm? . Först då får man tyst på den. Alltså b-strängen verkar kräva större yta att få dämpad än andra strängar. Och då hjälper floating thumb föga. F ö har jag provat den tekniken men får problem med stödanslag på yttersta/översta strängen. Vill inte vila på mickarna och vill inte ha mickarna som "stoppar" fingrarnas rörelser. Vill inte använda mickarna som en sorts "ramp" i heller.

Men tack för inläggen. Intressant.

[Enbasist]

Exakt. Den flytande tumtekniken är ju bra men tummen ligger ju oftast i dom fallen på strängen under den man spelar och spelar man då högre upp ligger ju både E- och B- strängen odämpade. Gäller att spela så rent att dom strängarna inte råkar sättas i vibration och det är ibland i praktiken omöjligt (iaf för mig) så då kvarstår att dämpa mer med andra delar av anslagshanden, vilket kan bli lite spänt i längden. Så vill man få till 5-6-7 strängsteknik så kanske normalbredd mellan strängarna (19-20mm) och en handposition modell plektrum, fast utan plektrum då, är att föredra. Annan vinkel på anslaget men mer kontroll.
Som sagt, kompromiss, och är det värt det? Bara att bestämma vad man vill lägga ner tid på för tid kommer det att ta men utmaningar är ju också stimulerande när man märker av en utveckling

[Hånken]

Strängen stoppar ju som sagt inte omedelbart...
http://youtu.be/_suH41HgKYk" onclick="window.open(this.href);return false;

Näh just det jag menar. Han kunde gjort likadant på andra strängarna också för att påvisa skillnaden. Eller demonstrerat om han lägger tummen ned. Men den videon visar mycket klart vad det är jag menar. Men jag undrar vad den videon vill egentligen, alltså, om den vill visa just det, eller är bara en fräck slo-mo video.

[Hånken]

Å andra sidan, inget problem, men mer ett fenomen jag har observerat.

[Roger Hedin]

Jag brukar om möjligt dämpa även med vänsterhanden. Alla strängar som inte ska klinga lägger jag ett eller annat finger emot. Det i kombination med den flytande tummen tar bort brumlet. Det funkar inte alltid, men för det mesta...

[Enbasist]

Jag brukar om möjligt dämpa även med vänsterhanden. Alla strängar som inte ska klinga lägger jag ett eller annat finger emot. Det i kombination med den flytande tummen tar bort brumlet. Det funkar inte alltid, men för det mesta...

+1
Alla fraser och basgångar man spelar innehåller ju olika specifika problem. Volymen spelar också roll då feedback kan krångla till det. Så bara att kämpa på och försöka lösa problemen där dom uppstår med olika sorters dämpning. Brukar kännas mer normalt om man spelar 5-6 strängat mer exklusivt en längre period. Å andra sidan undrar högerhanden vart B-strängen tog vägen om man sen går tillbaks till 4-strängat
Men som du skrev tidigare, ett i-lands problem, och vad vore basistlivet utan lite utmaningar.
Skönt kanske

[Hånken]

Jag brukar om möjligt dämpa även med vänsterhanden. Alla strängar som inte ska klinga lägger jag ett eller annat finger emot. Det i kombination med den flytande tummen tar bort brumlet. Det funkar inte alltid, men för det mesta...

Jomen naturligtvis. Det är bara det att jag tänkt på att ovanstående sätt funkar utmärkt på alla andra strängar men b-strängen verkar vara bångstyrigast (om nu det är ett ord...). Man ser ju i slo-mo videon att den tar tid att få stopp på. Som du själv sade, det funkar inte alltid. Jag har själv märkt att om man "går över" till att börja spela funk på basen, med en massa pop, thumb och slap kan man vila sidan av handflatan lite lättare/bättre över strängarna och då blir det mest likt gitarrister som dämpar vid stallet. Då är det mer "massa över längs med strängen" (i brist på bättre beskrivning). Men det är helt rätt som du säger att två fingrar som dämpar en sträng är bättre än en, såklart.

Det har ju såklart inget - egentligen - med 5 strängat att göra, utan det kan lika gärna vara en 4 strängad stämd i BEAD och ännu lägre. Det är nedstämdheten som förvärrar saken allra mest (se gärna annan tråd om varför folk stämmer ner lägre och lägre... eller nej..gör inte det;-)). Man skulle lika gärna prova att stämma ner vilken vanlig 4a som helst, den lägsta e-strängen och se hur "bra" det går att dämpa den. Man kan testa genom att se hur marginalerna är för "över-tolfte-bands" flageoletten. Den behöver inte vara exakt på tusendels millimitern ovanför tolfte bandet. Det "pingar" lika bra en bit ifrån. Och eftersom övertonsnoderna stackas inpå varandra ju närmare man går mot stallet, så träffar fingrarna som försöker dämpa en sådan "nod" istället och kan inte dämpa den tillräckligt och behöver större yta eller mer massa för att få helt tyst på strängen.

Den där videon är faktiskt rätt så träffande och träffar precis på pricken vad jag var ute efter. Det som han visar med videon är vad jag upptäckt ändå IRL. Men jag undrar varför den videon är gjord, och det hade varit roligt att se samma slo-mo effekt på alla andra strängarna, vad som händer, och hur fort strängen stoppas efter man dämpat den. Jag tror inte han ens vet eller ser detta, och det är inte avsett med videon alls. Det är bara en fräck slo-mo grej.Verkar det som.

Vet också att Dingwall med sina top-of-the-line basar har försökt mildra (obs, inte helt ta bort!) detta brummlande genom att ha indivuella stallsadlar, och t o m annorlunda trä med mer densitet under bassträngarna (på kroppen) för att vibrationerna inte skall sprida sig så lätt. T o m ha "through body" stränginsättning bara på en b-sträng. Dessutom hävdar de att det blir också något lättare att dämpa låga B om man använder sig av TAPER CORE strängar eller OPEN CORE just på b-strängen. Det där sista vet jag inte ngt alls om, men det kanske ni kan bibringa klarhet i som kanske har provat?

Om jag skall försöka mig på en kvalificerad gissning så tror jag det är liiiiite väl out,nys, och mumbo jumbo. Men jag kan ha fel. Och om det gör ngn skillnad så vet jag inte vem som skulle upptäcka det, och att ev skillnad är så minimal att den är negligerbar. Det där med "through body" kanske jag kan mer köpa isåfall, eftersom den skarpa vinkeln bakom sadeln måste hjälpa till att stoppa vibrationer att fortplanta sig över stallsadeln och in i den aktiva delen av strängen. Det har man faktiskt hört och kännt på vanligt stämda basar. Det finns ett fåtal stall som tillåter både "string through" och att man fäster kulan bak i stallet i stället (!?). Tycker iofs den lösningen är fiffig i alla andra sammanhang än att dämpa strängar men det är OT just nu.

[Nick]

Det skall sägas att detta fenomen förekommer ENDAST då stallpickupen är igång, dvs att pickupen som är aktiv befinner sig BAKOM det fingret man dämpar på.

Lösningen är som vanligt enkel. Använd inte stallmicken

[Roger Hedin]

Jag har övat in tekniken att alltid dämpa med vänstern då jag ligger på komp så i princip har jag alltid två fingrar på B - strängen. Spelar man för "klassiskt gitarrbetonat" funkar det ju inte...

[Hånken]

Det skall sägas att detta fenomen förekommer ENDAST då stallpickupen är igång, dvs att pickupen som är aktiv befinner sig BAKOM det fingret man dämpar på.

Lösningen är som vanligt enkel. Använd inte stallmicken

Det finns dock alldeles för många 5 strängade baser (och 4or) med endast en pickup på ett ställe (Music Man, P -basar etc). Och det är oftast inte en halspickup ... den är alltid halvvägs och mer mot stallet till. Då har man inga val liksom.

Alltså som jag sa, det är inte ett problem det är ett fenomen som slo-mo videon visar klart och tydligt. Och eftersom det inte är ljud på videon, så ser man klart och tydligt att strängen svänger efter att han dämpat den med fingret. Och jag tror den gör så även om man tar bort bägge mickarna helt och hållet ifrån basen...

Det jag ville ha fram är att övertonerna ligger och skramlar kvar även om man dämpar den. Det är inte låga B som brummlar och rumlar omkring. DÅ hörs de mest med stallpickupen eller enmickade basar. F ö tror jag kommentarerna är stängda på den videon, annars kunde man frågat honom där, om han kan göra likadant med de andra strängarna, eller varför han vill visa slo-mo video med den. Han kunde t ex lika gärna visat samma effekt på en vanlig 4 strängad Fender Jazz eller vad det nu är. Stämd normalt. Den strängen hade fladdrat lika långsamt i slo-mo ända tills han hade dämpat den. Alltså, själv effekten varit lika "fräck" om det nu var bara det han var ute efter.

Visst är det en sak, man helt enkelt får leva med! Och lära sig dämpa med fler fingrar. Eller köpa tokdyra Dingwalls enbast med halspickuper...

Men ändå...

[Hånken]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=_suH41Hg ... e=youtu.be[/youtube]

Bummmmmmmmm....[dämpar med fingret]...mmmmmmmmmmm

[basmartin]

Strängen stoppar ju som sagt inte omedelbart...
http://youtu.be/_suH41HgKYk" onclick="window.open(this.href);return false;

Näh just det jag menar. Han kunde gjort likadant på andra strängarna också för att påvisa skillnaden. Eller demonstrerat om han lägger tummen ned. Men den videon visar mycket klart vad det är jag menar. Men jag undrar vad den videon vill egentligen, alltså, om den vill visa just det, eller är bara en fräck slo-mo video.

Var jag som gjorde videon, när jag ändå satt på ett hotellrum och inte gjorde någon större nytta.

[Mohinder]

B-strängen är som sagt det absolut sista problemet vid dämpning.

[Hånken]

B-strängen är som sagt det absolut sista problemet vid dämpning.

Får vi se en video på detta likt basmartins? Den stoppar inte direkt som du ser. De gör de andra strängarna. Men det är klart, har man en liten 10 tums combo på 60 w med frekvensgång ifrån 50-Hz - 8 K så försvinner både låg b-sträng och annat ändå ...

Och fortfarande hävdar jag att det är ett fenomen, inte ett problem. Har aldrig varit. För mig. Om du likställer fenomen med problem så ... ja, gärna för dig, men inte för oss andra. Folk har tydligen dålig läsförståelse här.

[Mohinder]

B-strängen är som sagt det absolut sista problemet vid dämpning.

Får vi se en video på detta likt basmartins? Den stoppar inte direkt som du ser. De gör de andra strängarna. Men det är klart, har man en liten 10 tums combo på 60 w med frekvensgång ifrån 50-Hz - 8 K så försvinner både låg b-sträng och annat ändå ...

Och fortfarande hävdar jag att det är ett fenomen, inte ett problem. Har aldrig varit. För mig. Om du likställer fenomen med problem så ... ja, gärna för dig, men inte för oss andra. Folk har tydligen dålig läsförståelse här.

"...svårast att dämpa effektivt" låter inte direkt som beskrivningen av en tillgång. Se efter dig själv innan du ber folk skaffa sig bättre läsförståelse. Som det ser ut nu gör du bara bort dig; både här och i nedstämningstråden.
Vidare råder jag dig att fokusera på lite väsentligare saker än B-strängen vid dämpning av en femma/sexa. Som E/A/D-strängen exempelvis. B- strängen dämpas effektivt av tummen och gör det inte det är det nog dags att se över tekniken. Inte en chans i helvete att du skulle kunna fortsätta höra min dämpade B-sträng. Med eller utan video.

[Hånken]

C = dämpningskoefficienten
M = massan (strängens massa)
K = Strängens "stiffness" som beror på mensur + gauge.

C bestäms av ditt finger, antingen tummen eller pekfingret. Så om en sträng har mer massa och stiffness, samma kraft ifrån fingret dämpar den mindre effektivt. Så, egentligen, ju längre och tjockare sträng man har desto svårare att dämpa den. Bara en naturlig fysikalisk lag. Den behöver störra yta att dödas på.

Det är fortfarande inget problem, bara ett naturligt fenomen. Dvs, man måste dämpa med fler fingrar 2-3 st, plus tummen kanske. Då det blir extra knivigt är att hoppa direkt ifrån låga b-strängen till - säg - a-strängen, eller för den delen E till D då man måste dämpa den låga tonen samtidigt, som man slår an den höga strängen. Då går dämpfingrarna åt till det, och kanske t o m E-strängen ligger och brummlar runt. Inget mer med det. Att dämpa med vänsterhandens fingrar räcker oftast inte till, de kan ligga över en "nod" också.

[Hånken]

... B- strängen dämpas effektivt av tummen och gör det inte det är det nog dags att se över tekniken. .

Förlåt att mitt kött innanför tummen inte har lika stor densitet som din. Dvs, även om jag lägger och dämpar med tummen, fattar jag inte vad tekniken skall kunna hjälpa till? Min tumme blir varken längre eller tjockare, eller tyngre med idogt övande eller ändring av teknik. Kanske får plastikoperera mig och lägga in blytyngder i tummen. Eller nått. Fungerar botox tro? Är det tyngre?

[Mohinder]

C = dämpningskoefficienten
M = massan (strängens massa)
K = Strängens "stiffness" som beror på mensur + gauge.

C bestäms av ditt finger, antingen tummen eller pekfingret. Så om en sträng har mer massa och stiffness, samma kraft ifrån fingret dämpar den mindre effektivt. Så, egentligen, ju längre och tjockare sträng man har desto svårare att dämpa den. Bara en naturlig fysikalisk lag. Den behöver störra yta att dödas på.

Det är fortfarande inget problem, bara ett naturligt fenomen. Dvs, man måste dämpa med fler fingrar 2-3 st, plus tummen kanske. Då det blir extra knivigt är att hoppa direkt ifrån låga b-strängen till - säg - a-strängen, eller för den delen E till D då man måste dämpa den låga tonen samtidigt, som man slår an den höga strängen. Då går dämpfingrarna åt till det, och kanske t o m E-strängen ligger och brummlar runt. Inget mer med det. Att dämpa med vänsterhandens fingrar räcker oftast inte till, de kan ligga över en "nod" också.

Du framställer det visst som ett problem, så sluta fjanta dig. Vidare kan inga formler få dig att höra min dämpade B-sträng, därav det futila hos dina teorier.
Ursäkta den hårda tonen men så blir det när man framställer sina poäng med en absurd kukmätarattityd.

[Enbasist]

Självklart är ett vanligt och rätt stort problem att dämpa bort just B-strängen på en 5a eller 6a. Om man hävdar något annat är det för att man blundar för problemet eller svårigheten som tillkommer med extra strängar. Klart intressant att fundera på hur man smidigast får till en bra dämpningsteknik och diskutera det, ev konstruera övningar för att lära sig behärska olika dämpningar i farten och vid högre volym och med bra botten i soundet.
Om en lösning vore att ha ett tunnare ljud eller att skippa vissa mickkombinationer är det ju som att vitsen med fler strängar försvinner.
Klart intressant tråd tycker jag och helt onödigt att dissa den.

[Mohinder]

Självklart är ett vanligt och rätt stort problem att dämpa bort just B-strängen på en 5a eller 6a. Om man hävdar något annat är det för att man blundar för problemet eller svårigheten som tillkommer med extra strängar. Klart intressant att fundera på hur man smidigast får till en bra dämpningsteknik och diskutera det, ev konstruera övningar för att lära sig behärska olika dämpningar i farten och vid högre volym och med bra botten i soundet.
Om en lösning vore att ha ett tunnare ljud eller att skippa vissa mickkombinationer är det ju som att vitsen med fler strängar försvinner.
Klart intressant tråd tycker jag och helt onödigt att dissa den.

Den mörkaste strängen är som sagt det minsta av dina problem vid dämpning då tummen naturligt hamnar där med samtliga elbastekniker. Oavset om det är 4-5 eller 6 strängar det handlar om.

Dämpningscheklista:
Traditionell (jaco): mörkaste strängen dämpas av tummen
Floating: mörkaste strängen dämpas av tumme/handled
Movable: mörkaste dämpas av tummen/handleden
Lute: mörkaste dämpas av tumme/hand/handled

Att sedan tjabbla med formler och annat trams känns tämligen absurt när TS vid blindtest aldrig i livet skulle kunna höra min dämpade B-sträng. Du ser själv att en VIDEO i SLO-MO behövs för att SE vibrationerna när ett PEKFINGER inte lyckas stoppa en sträng i någon MILISEKUND.

Vidare påstår trådskaparen att det inte är ett problem med dämpning trots att han framförde det som just ett problem...så hur ska vi ha det?