Jag är autodidakt, har spelat på gehör sen jag var 13 år och är 53 idag. Bas har jag spelat nästan varje dag i 40 års tid, ibland lirar jag även lite gitarr, men det är mer till husbehov.
Bor i Nacka i Stockholm. Utflugna barn. Lyckligt gift.
Min bas är en fantastiskt bra Mike Lull MV5 femsträngad jazzbas som jag lånade av midlifecrisis 2010 (?) och sen helt enkelt inte kunde skiljas ifrån. Hans son och min dotter är gifta, så vi träffas ibland när han är i Sverige och spelar lite bas ihop.
Hur sammanfattar man 40 års spelande?
Genom åren har jag spelat ganska mycket själv till plattor men i ganska få band. Jag spelar betydligt bättre än vad mitt korta bas-CV ger intryck av. Bra gehör men inte någon teknisk ekvillibrist.
Sedan jag lämnade tonåren tyckte jag att de flesta band var alldeles för högljudda och öronpropparna var inte lika bra på den tiden. Det var tråkigt att lira med dåligt ljud och jag är rädd om öronen, efter att ha blåst sönder en del av hörseln på festivaler på 70-talet. Så lusten att spela i band och gigandet har varit sparsamt i många år. Lite bröllopsgig. Några personalfester. Alla med lösa sammanslutningar. Man repar två-tre gånger och sen kör man.
Idag spelar jag i ett coverband. Vi repar varje vecka för att det är kul, men har så få spelningar som det bara går. Alla är upptagna med annat och vi tycker alla att det är kul som fan att spela, men trist att bära grejor. Så vi letar inte jobb, men spelar gärna när vänkretsen kommer med förfrågningar.
Jag är musikalisk allätare, gillar allt från System of a Down till opera. Blir dock trött i öronen av sån där dödsmetall med growl-sångare.
Som tonåring var jag oerhört intresserad av elektronik och sedan datorer, så jag är ganska bra på båda. Tanken var att bli civilingenjör och jag började på KTH 1979, men sadlade om efter två år och läste ekonomi istället. Jobbar som fondförvaltare idag (hedgefond). Men jag kan fortfarande ganska mycket om sån elektronik som Pratabas-medlemmarna använder.
