Wooflock Här!
Postat: ons 17 sep 2008, 23:46
Hejsan alla!
Hellboy har varit på mig att jag ska regga mig här.
Är en Lundapåg från början, men numera Stockholmsbo.
Hängde hela uppväxten på Ajax Musik i lund där jag petade på allt mest hela dagarna. På nätterna satt jag vid datorn.
Jag halkade in på det här med att spela bas av en slump. Ett band i grundskolan skulle spela, och 2 timmar innan dom skulle upp på scenen så kom dom på att dom behövde en basist.. Eftersom jag kunde ta 2 ackord (D och G) på en gitarr så var jag nästan överkvalificerad tyckte dom. 2 timmar senare spelade jag, efter förmåga (och utan att repa med hela bandet för trummsettet var ju redan riggat på scenen) inför en måttligt road publik.
Efter den spelningen var jag sen med i mitt första band. Finns väl inget som svetsar samman en grupp såsom pinsamma nederlag? Och vi döpte bandet snabbt till XQZ som skulle uttalas "Excuse" (JA Pinsamt, Men det var 20 år sen!)
Av någon outgrundlig anledning tyckte jag ändå det var rätt häftigt, eller om det var revanch, (jag vet inte) och fortsatte med basspelandet. Fast jag tog några raska steg till Studiefrämjandet och frågade om dom inte hade en baslärare där, och visst det hade dom. Nu har jag glömt vad han hette, men det var en bra typ. Tyckte synd om honom första halvåret bara. Hoppas han fick ordentligt betalt. En dag var han borta och jag fick en vikarie. Det var en snubbe som jag senare blev väldigt god vän med och fortfarande är. Han visade mig vad man kan använda tummen, och vipps lade jag alla tankar på att spela hårdrock på hyllan. Jag fick låna en massa musik, som var väldigt mesig jämfört med all dödsmetall jag vanligtvis lyssnade på, men fasiken vad det svängde och jag insåg att jag ville bli en sån! Med Sån menar jag en basist som det bara sprutar skumma basljud från i tid och otid, och som spelar så det svänger även när alla andra gått av scenen.. en riktig Bootsy!
Min första bas var en P-bas.
Sen blev det en Ibanez bandlös, som jag var väldigt förälskad i men som jag på grund av min talanglöshet inte kunde använda särskilt väl.
ingen av dom basarna har jag kvar.
idag har jag en Warvick (eller hur man nu stavar till det där) som jag förlovade mig med (hade faktiskt en ring på fingret med warwick ingraverat ett tag, men det var väl mest för att jag på den tiden trodde att brudar skulle flockas kring mig om dom trodde jag redan var upptagen)
Och jag har en ibanez bandlös igen. Fast jag tänkte lära mig spela på den för en gångs skull.
Jag hammnade i alla fall på en folkhögskola och där pluggade jag musik. Det var väl den roligaste tiden någonsin. intriger till höger och vänster och psykologilektioner kring temat "lär känna din gitarr". Fantastiska lärare!
Där fanns en annan basist som hette Ulrik, helt galen typ, som gick andra året när jag kom in. Han och jag hade ett kort tag en basduo som hette om jag inte missminner mig "Jason! Vi måste rädda laserkristallerna!" Vi hade ett enda nummer.. och det var den där tippetippetipp tap jul låten med tomtarna.. I slapfunk bas variant.. Vi hade en mikrofon som vi skrek i också. Fast vi skrek innan låten började, sen var vi tysta och spelade bas. Men vi gjorde ett stort nummer av att skruva och ställa in mikrofonstativet på scen så det skulle få rätt höjd. 10 minuter lade vi på det... Tja, jag skrev att jag var från Lund?
Sen tja. jag gillade ju datorer också och det var det jag började jobba med och sen har det inte blivit så mycket annat. Men jag har ett band jag lirar i. men inte funk längre. Tyvärr! Men gillar bandet jag lirar i ändå.
Musik jag gillar.. Tja Allt som bröderna Jens och Svante Loden kokat ihop. Även gammla portaband med skrik och skrän från 90 talets mörka början. Men främst tänker jag på Agurk Players.
Numera tja Damn, Reunion, Timbuktu, Bootsy. Och alldeles nyligen stötte jag på bandet Neon Romeoz på fasching i stockholm, och fan vad dom svängde!
Vad jag vill få ut av livet?
Tja kunna spela Teen town på blockflöjt hade ju varit ett partytrick om något!?
Hellboy har varit på mig att jag ska regga mig här.
Är en Lundapåg från början, men numera Stockholmsbo.
Hängde hela uppväxten på Ajax Musik i lund där jag petade på allt mest hela dagarna. På nätterna satt jag vid datorn.
Jag halkade in på det här med att spela bas av en slump. Ett band i grundskolan skulle spela, och 2 timmar innan dom skulle upp på scenen så kom dom på att dom behövde en basist.. Eftersom jag kunde ta 2 ackord (D och G) på en gitarr så var jag nästan överkvalificerad tyckte dom. 2 timmar senare spelade jag, efter förmåga (och utan att repa med hela bandet för trummsettet var ju redan riggat på scenen) inför en måttligt road publik.
Efter den spelningen var jag sen med i mitt första band. Finns väl inget som svetsar samman en grupp såsom pinsamma nederlag? Och vi döpte bandet snabbt till XQZ som skulle uttalas "Excuse" (JA Pinsamt, Men det var 20 år sen!)
Av någon outgrundlig anledning tyckte jag ändå det var rätt häftigt, eller om det var revanch, (jag vet inte) och fortsatte med basspelandet. Fast jag tog några raska steg till Studiefrämjandet och frågade om dom inte hade en baslärare där, och visst det hade dom. Nu har jag glömt vad han hette, men det var en bra typ. Tyckte synd om honom första halvåret bara. Hoppas han fick ordentligt betalt. En dag var han borta och jag fick en vikarie. Det var en snubbe som jag senare blev väldigt god vän med och fortfarande är. Han visade mig vad man kan använda tummen, och vipps lade jag alla tankar på att spela hårdrock på hyllan. Jag fick låna en massa musik, som var väldigt mesig jämfört med all dödsmetall jag vanligtvis lyssnade på, men fasiken vad det svängde och jag insåg att jag ville bli en sån! Med Sån menar jag en basist som det bara sprutar skumma basljud från i tid och otid, och som spelar så det svänger även när alla andra gått av scenen.. en riktig Bootsy!
Min första bas var en P-bas.
Sen blev det en Ibanez bandlös, som jag var väldigt förälskad i men som jag på grund av min talanglöshet inte kunde använda särskilt väl.
ingen av dom basarna har jag kvar.
idag har jag en Warvick (eller hur man nu stavar till det där) som jag förlovade mig med (hade faktiskt en ring på fingret med warwick ingraverat ett tag, men det var väl mest för att jag på den tiden trodde att brudar skulle flockas kring mig om dom trodde jag redan var upptagen)
Och jag har en ibanez bandlös igen. Fast jag tänkte lära mig spela på den för en gångs skull.
Jag hammnade i alla fall på en folkhögskola och där pluggade jag musik. Det var väl den roligaste tiden någonsin. intriger till höger och vänster och psykologilektioner kring temat "lär känna din gitarr". Fantastiska lärare!
Där fanns en annan basist som hette Ulrik, helt galen typ, som gick andra året när jag kom in. Han och jag hade ett kort tag en basduo som hette om jag inte missminner mig "Jason! Vi måste rädda laserkristallerna!" Vi hade ett enda nummer.. och det var den där tippetippetipp tap jul låten med tomtarna.. I slapfunk bas variant.. Vi hade en mikrofon som vi skrek i också. Fast vi skrek innan låten började, sen var vi tysta och spelade bas. Men vi gjorde ett stort nummer av att skruva och ställa in mikrofonstativet på scen så det skulle få rätt höjd. 10 minuter lade vi på det... Tja, jag skrev att jag var från Lund?
Sen tja. jag gillade ju datorer också och det var det jag började jobba med och sen har det inte blivit så mycket annat. Men jag har ett band jag lirar i. men inte funk längre. Tyvärr! Men gillar bandet jag lirar i ändå.
Musik jag gillar.. Tja Allt som bröderna Jens och Svante Loden kokat ihop. Även gammla portaband med skrik och skrän från 90 talets mörka början. Men främst tänker jag på Agurk Players.
Numera tja Damn, Reunion, Timbuktu, Bootsy. Och alldeles nyligen stötte jag på bandet Neon Romeoz på fasching i stockholm, och fan vad dom svängde!
Vad jag vill få ut av livet?
Tja kunna spela Teen town på blockflöjt hade ju varit ett partytrick om något!?
