PrataBas

Hejsan, jag heter Totte Axelsson, jag är 20 år och har spelat el-bas i knappt 4 år och kontra i 1 år. Har precis gått på en folkhögskola i Växjö med inriktning jazz. Där hade jag Mattias Welin en duktig kontrabasist som fick mig intresserad av kontraspel. Nu är jag hemma och jobbar ett år och ska sen söka vidare inom musiken.

Spelar i massor av olika konstellationer men mest och helst är det jazz, funk, soul och gospel.

Basister jag lyssnar gärna på är: Nathan East, Tom Kennedy, John Patitucci, Victor Wooten, Jeff Berlin, Richard Bona, James Jamerson mfl.

Spelar på en handbyggd Davidsson bas, det är en fyrasträngad jazzbas.
Har även en kontra av märket Bjärton, och ska nu beställa en handbyggd el-kontra och en femma med fodera utseénde typ Tom Kennedy.

Stärkaren jag har är en 2*12 Ebs Neo och en Ebs 350 hd som topp. Låter kanon.

Gött med en egen svensk bas-sida. Ha det! / Totte

Välkommen!

Välkommen till oss Totte!

Fly medan du fortfarande har ett liv...

Välkommen!

Välkommen!

Väkommet!

Välkommen Totte!
Davidssons basar har diskuterats och vi har förstått att alla basister i Värnamo har en sån. Stämmer det?
Posta gärna en bild på den i den för ändamålet avsedda tråden.

Jag syftar nu inte på något negativt, men vill bara peka på det intressanta i förebilder och inspriationskällor i olika åldrar.
Det vore intressant att resa 15-20 år fram i tiden och höra om dina förändrats, för det tror jag.
Av ngn anledning så är det lite ungdomen till att vara bländad av tekniker.

Bara en reflektion.

Välkommen hit säger jag!

Geddy_Lee skrev:Av ngn anledning så är det lite ungdomen till att vara bländad av tekniker.

Men Jamerson skojar man inte bort! Eller så är jag fortfarande för ung för att inse faktum

Geddy_Lee skrev:Av ngn anledning så är det lite ungdomen till att vara bländad av tekniker.

Heh, undrar om det också är åldersrelaterat att referera till ovan nämnda inspirationskällor som "tekniker"...

Välkommen!

Jag syftade inte direkt på Totte.
Läste Patutuci och tänkte mest till att det nog generellt är så att man bländas mer av teknik när man är yngre.
Så har det varit för mig iaf.
Och jag minns ett inslag på lokalnyheterna om Musikbörsens gitarrtävling som var ganska intressant.
En yngling som gick in för att spela snabbt som berättade att vissa tycker det är viktigt med känsla, ungefär som att det var totalt obegripligt för honom.

Jaja... det var bara en liten reflektion/fundering.
Inget jag tar strid för.

Välkommen!

Totte Axelsson skrev: ...men mest och helst är det jazz, funk, soul och gospel.

Trevligt, trevligt

Välkommen!
Jag är lite nyfiken på vad det är för modell på din BTB hals. någon kommentar på det?

Geddy_Lee skrev: Jaja... det var bara en liten reflektion/fundering.
Inget jag tar strid för.

Nu blir det fajt!

Big välkommen! Och jag lägger mig i idealen, visserligen är Bona överdjävligt teknisk men det är få som har sådan känsla (enligt min alldeles personliga mening)

Geddy_Lee skrev:Jag syftade inte direkt på Totte.
Läste Patutuci och tänkte mest till att det nog generellt är så att man bländas mer av teknik när man är yngre.
Så har det varit för mig iaf.
Och jag minns ett inslag på lokalnyheterna om Musikbörsens gitarrtävling som var ganska intressant.
En yngling som gick in för att spela snabbt som berättade att vissa tycker det är viktigt med känsla, ungefär som att det var totalt obegripligt för honom.

Jaja... det var bara en liten reflektion/fundering.
Inget jag tar strid för.

Först och främst: Välkommen Totte, fina inspirationskällor.
Jag har ibland stött på folk med uppfattningen att teknik och känsla är oförenligt. Är det så?

Fläppen skrev:
Jag har ibland stött på folk med uppfattningen att teknik och känsla är oförenligt. Är det så?

Absolut inte, om man är duktig tekniskt kan man kanske skippa att tänka på teknik och få ut mer känsla. För några kanske det är en ursäkt ...

Teknik är bara sättet man får fram tonerna på. I tonvalet sitter känslan.

Välkommen by the way!

Svarte_Jack skrev:Teknik är bara sättet man får fram tonerna på. I tonvalet sitter känslan.

...eller, känslan sitter i fraseringen, skulle jag vilja påstå. Man kan spela vilka toner till vilka ackord som helst, bara man gör det övertygande...

Ja jävlar ja. Det glömde jag ta med. Sant.

Tack för det hjärtliga välkomnandet. Mycket trevligt folk här.
Tänkte bara säga min tanke om teknik och dessa killar jag valt.

Nathan East är ju grym på alla sätt men där har du ju verkligen mer känsla än teknik i mitt tycke. Även om han säkert kan. Patitucci är ju detsamma han är också väldigt teknisk men det är framför allt hans kontra-spel som jag bländas av, lyssna på det och hör KÄNSLA.
Tom Kennedy är just hans grov och tajthet som är gött, Berlin är jag imponerad av över hans egna stil och tycke om allt. Inte allt han spelar gör mig så överväldigad. Wooten och Bona är ju de riktiga monsterna men precis som Pastorius tycker jag att Wooten kommer på egna intressanta saker även om han ofta spelar "för mycket" enligt mig.
O som jag brukar säga så gör Bona, Pastorius saker i dubbla tempot och tajt. Haha! Inget mot Pastorius. Men lyssna på Bonas lugnare låtar när han sjunger med, där har ni äkta känsla.

Men under de åren jag har spelat har influenserna ändrats redan och det stämmer nog att unga vill ha teknik på teknik. Själv över jag näst intill aldrig teknik längre. Det kommer med det man spelar.

Men vill ni höra teknikmonster så lyssna på,

Niels Henning Pedersen kontra eller Hadrien Feraud eller Matthew Garisson

Roligt att diskutera så här. Är det något ny undra så svarar jag gärna så fråga på. Ska lägga ut lite bilder på mina basar när jag hittar var bara!
Ha det gött / Totte

Svarte_Jack skrev:Teknik är bara sättet man får fram tonerna på. I tonvalet sitter känslan.

Välkommen by the way!

Jag skulle vilja påstå att det mesta av groove och feeling sitter i det som händer mellan tonerna.

Geddy_Lee skrev:
Jag skulle vilja påstå att det mesta av groove och feeling sitter i det som händer mellan tonerna.

Då é de bara å vila sig i form

Geddy_Lee skrev:

Svarte_Jack skrev:Teknik är bara sättet man får fram tonerna på. I tonvalet sitter känslan.

Välkommen by the way!

Jag skulle vilja påstå att det mesta av groove och feeling sitter i det som händer mellan tonerna.

Håller med Gäddan! Man kan ju spela exakt samma toner på många sätt. Att våga "lita på tystnaden" och hur/var man lägger tonerna har otroligt mycket med känsla att göra! Sedan tror jag att det är svårt att dra en knivskarp gräns mellan teknik och känsla eller det konstnärliga och hantverksmässiga kanske? Så, nog med flummerierna för min del.

Med tonval menar jag ju förstås tidpunkten för dem också.

Håller med dej som bara den Totte. Pattis kontraspel är lysande. Och Bonas lugna låtar är underbara.