nroht blev spinaeus
Postat: fre 10 jul 2009, 20:54
ny nick: istället för bakvänt efternamn utan prickar så blir det ett latiniserat dito. i övrigt ha rinte mycket hänt...
Tydligen är jag medlem 171 i listan, men det är först nu jag börjar vakna till i baslandet igen. Blev medlem här när jag var pappaledig med dotter 1, avslutar nu pappaledighet efter dotter 2.
Har spelat bas i tjugo år slog det mig förra veckan. Gymnasieåren började i ett coverband som körde mest Creedence (trist trist tyckte jag så jag lade ner det). När jag började plugga i Lund ringde jag på en annons där ett hårdrocksband sökte basist öppen för knäppa idéer. Min hårdrockstillvaro då bestod av Dream Theater, Queensryche, Rush och It Bites - men det var det som trummisen diggade också så vi parade ihop oss och spelade oss igenom 90-talet. Samma band men rätt mycket olika folk. Vi repade mycket, bara eget material - men kom i princip aldrig ut och spelade eftersom ingen orkade dra i den maskinen efter att första sångaren slutade. Ett claim of fame är att Svante Lodén sångare i Agurk Players som repade i lokalen bredvid bad oss tagga ner lite på nivån eftersom de spelade in nåt soft. Vi tyckte med tiden att de blev tyngre - säkert på grund av oss...
Mina största offentliga spelningar var med Toddyspexarna och VarGladspexarna i Lunds studentvärld -99/-00. Grymt kul - jag fick uder den perioden dessutom empirisk kännedom av uttrycket Cykla och vält en vinternatt på väg hem.
Efter examen, skilsmässa, omgifte och två barn och diverse flyttar norrut genom Småland (Älmhult - Alvesta - Jönköpingsbygden) så har det varit stiltje på speladet - men nu så rör det på sig igen. Pratabas hjälper till att få upp lust och motivation till mer strukturerat hemmaspel än bara planlöst plonkande. Har dessutom hittat en trummis på granngatan och kanske en gitarrist några hus upp så vem vet det kanske kan bli lite lek i alla fall...
Musiksmaken började på syntsidan på 80-talet, nästa steg gick till Cure och Sisters of Mercy med likar och sedan till symfonirock som ELP, Kansas, Yes. Metalsteget tog mig till DReam Theater och Queensryche som sedan landade i Pain of Salvation och Opeth, efter att dessförinnan ha blivit kompis med Porcupine Tree och Flower Kings. Third Ending är senkomna favoriter som borde uppmärksammas mer på den norra hemisfären. Som stickspår njuter jag gärna Katzen Kapell, Nitin Sahwney och lite jazz.
Jag vet inte om jag är så bra på det här med basande. Fingerteknik och lite mysko riff och taktarter sitter rätt bra, men gehör och känsla ger jag inte lika mycket för (även om gehöret åtmistone börjar bli bättre). Plektrum och slapping är jag inte särskilt hemma i alls. Teori och notläsning har jag nog hyfsad koll på. Jag är i princip självlärd - jag har väl inte tagit in allt som getts mig i undervisningssituationerna. Fick tips som nybörjare av högstadiets dramapedag som var guru (min alltså) och tillika basist. Spelade nån enstaka termin på jazzinstitutet i Malmö på gymnasiet och för tio år sedan spelade jag någon termin för Mattias Hjort. Skulle mer än gärna lära mig kontrabas och jazz.
Har gått från okänd anonym lilamålad bas till Aria Pro II till Washburn-femma till Stingray. BAndlös P-78 kom in -92, såldes (oerhört dumt nog) till förmån för bandlös Yamaha-femma. Första stärkaren var Peavey Standard topp med FEnder 2x15 låda, byttes mot Hartke 3000-nånting topp och Peavey 4x10 låda som sedan byttes (av utrymmesskäl) till GK MB combo.
Nördkunskaper (om ni ursäktar uttrycket) om vilken bas som låter och känns hur och hur man rattar stärkare till vilken sorts ljud besitter jag knappt alls. Jag känner igen basar med ögat men mer än så är det inte. JAg har börjat samla på mig en lista med "dumma" frågor, publiceras kanske i nån tråd nån dag. Jag har dock andra fält där jag är supernörd.
Så här står jag idag. Med hopp om nytt liv i strängarna. Fast ett jobb som tar några kvällar i veckan och nästan varje helg gör det inte helt enkelt att balansera in rockdrömmen bredvid familjelivet och de andra drömmarna.
simma lugnt
Richard
Tydligen är jag medlem 171 i listan, men det är först nu jag börjar vakna till i baslandet igen. Blev medlem här när jag var pappaledig med dotter 1, avslutar nu pappaledighet efter dotter 2.
Har spelat bas i tjugo år slog det mig förra veckan. Gymnasieåren började i ett coverband som körde mest Creedence (trist trist tyckte jag så jag lade ner det). När jag började plugga i Lund ringde jag på en annons där ett hårdrocksband sökte basist öppen för knäppa idéer. Min hårdrockstillvaro då bestod av Dream Theater, Queensryche, Rush och It Bites - men det var det som trummisen diggade också så vi parade ihop oss och spelade oss igenom 90-talet. Samma band men rätt mycket olika folk. Vi repade mycket, bara eget material - men kom i princip aldrig ut och spelade eftersom ingen orkade dra i den maskinen efter att första sångaren slutade. Ett claim of fame är att Svante Lodén sångare i Agurk Players som repade i lokalen bredvid bad oss tagga ner lite på nivån eftersom de spelade in nåt soft. Vi tyckte med tiden att de blev tyngre - säkert på grund av oss...
Mina största offentliga spelningar var med Toddyspexarna och VarGladspexarna i Lunds studentvärld -99/-00. Grymt kul - jag fick uder den perioden dessutom empirisk kännedom av uttrycket Cykla och vält en vinternatt på väg hem.
Efter examen, skilsmässa, omgifte och två barn och diverse flyttar norrut genom Småland (Älmhult - Alvesta - Jönköpingsbygden) så har det varit stiltje på speladet - men nu så rör det på sig igen. Pratabas hjälper till att få upp lust och motivation till mer strukturerat hemmaspel än bara planlöst plonkande. Har dessutom hittat en trummis på granngatan och kanske en gitarrist några hus upp så vem vet det kanske kan bli lite lek i alla fall...
Musiksmaken började på syntsidan på 80-talet, nästa steg gick till Cure och Sisters of Mercy med likar och sedan till symfonirock som ELP, Kansas, Yes. Metalsteget tog mig till DReam Theater och Queensryche som sedan landade i Pain of Salvation och Opeth, efter att dessförinnan ha blivit kompis med Porcupine Tree och Flower Kings. Third Ending är senkomna favoriter som borde uppmärksammas mer på den norra hemisfären. Som stickspår njuter jag gärna Katzen Kapell, Nitin Sahwney och lite jazz.
Jag vet inte om jag är så bra på det här med basande. Fingerteknik och lite mysko riff och taktarter sitter rätt bra, men gehör och känsla ger jag inte lika mycket för (även om gehöret åtmistone börjar bli bättre). Plektrum och slapping är jag inte särskilt hemma i alls. Teori och notläsning har jag nog hyfsad koll på. Jag är i princip självlärd - jag har väl inte tagit in allt som getts mig i undervisningssituationerna. Fick tips som nybörjare av högstadiets dramapedag som var guru (min alltså) och tillika basist. Spelade nån enstaka termin på jazzinstitutet i Malmö på gymnasiet och för tio år sedan spelade jag någon termin för Mattias Hjort. Skulle mer än gärna lära mig kontrabas och jazz.
Har gått från okänd anonym lilamålad bas till Aria Pro II till Washburn-femma till Stingray. BAndlös P-78 kom in -92, såldes (oerhört dumt nog) till förmån för bandlös Yamaha-femma. Första stärkaren var Peavey Standard topp med FEnder 2x15 låda, byttes mot Hartke 3000-nånting topp och Peavey 4x10 låda som sedan byttes (av utrymmesskäl) till GK MB combo.
Nördkunskaper (om ni ursäktar uttrycket) om vilken bas som låter och känns hur och hur man rattar stärkare till vilken sorts ljud besitter jag knappt alls. Jag känner igen basar med ögat men mer än så är det inte. JAg har börjat samla på mig en lista med "dumma" frågor, publiceras kanske i nån tråd nån dag. Jag har dock andra fält där jag är supernörd.
Så här står jag idag. Med hopp om nytt liv i strängarna. Fast ett jobb som tar några kvällar i veckan och nästan varje helg gör det inte helt enkelt att balansera in rockdrömmen bredvid familjelivet och de andra drömmarna.
simma lugnt
Richard
