Jag impulsköpte en Ashdowncompressor utan att testa den först. Mest för att den var snygg, men också för att den hade två oberoende inställningar för bas och diskant. Efter att ha provat helt kort kan jag konstatera följande:
Det är mycket lättare att ratta bort sig på den här än på en EBS MultiComp! Två olika rattar för kompression gör att man kan välja hur mycket man ska komprimera topp och botten oberoende av varandra vilket givetvis är bra. Och dåligt. Med en enda ratt så hör man direkt om det låter bättre eller sämre, här kan man justera de två banden separat vilket gör att inställningsmöjligheterna blir väldigt mycket större. Och svårare! Är det för lite kompressor på toppen eller för mycket i basen? Dessutom finns en EQ-ratt som styr balansen mellan bas och diskant. Det gör att när man väl hittat balansen mellan de två kompressionsrattarna så kan man förstöra hela jobbet genom en liten förändring i balansen!
På plussidan finns true bypass och en gainmätare av den gamla typen. Mycket lättare att läsa av än digitala LED-staplar. Och snyggare! Det viktigaste är dock att den låter bra. Kompressionen är ganska mjuk och inte alls så abrupt som t.ex. den i min gamla Zoomlåda. Om man vrider upp kompressionen runt kl. 2-3 så hörs det att ljudet komprimerats och i maxläge kan det kännas lite platt och onyanserat. Innan dess är den dock riktigt välljudande. EQ-ratten kan användas för att styra ljudet i önskad riktning och är speciellt användbar som aktiv tonkontroll med passiva basar.
Jämfört med mina tidigare erfarenheter i kompressorvärlden (Zoom 506 och B2.1u, EBS MultiComp och Boss CS-2) så är den här fullt i klass med EBS:en ljudmässigt, de andra tre är inte på samma planet! Ashdown vinner på flexibilitet och utseende, EBS på användarvänlighet.