Så efter ett litet kramkalas på gatan under förbipasserande lite dömande blicker var det så dax att parkera ändan i V40 igen och leta sig hem till Macahan.Efter en dryg halvtimma, någon missad avfart m.m. så var det äntligen dax att få lägga vantarna på den. Men först lite hälsande på Sebastian som jag under årens lopp redan bedömt som en trevlig kille med ungefär samma ljudideal som jag. Mina fördomar skulle visa sig vara sanna, Sebastian är hur trevlig som helst och vi hade en trevlig stund med mycket baspratande samt en del övrigt kallprat, och för att besanna det jag redan trodde så satte Sebastian på en CD med det ljud han söker och vad kan jag säga - han satte huvudet på spiken, det är åt det hållet jag också vill ha mitt sound
Snacka om att få sina fördomar besannade - hahaha!!!Okej över till själva basen då, Sebastian hade strategiskt lagt fram den så det bara var att lyfta på locket till caset och beskåda skönheten. Döm om min förvåning när jag lyfter locket och där ligger en Rick i så nära mint condition man kan komma utan att ha den i glasmonter. Dessutom i en av de snyggaste färger jag sett på en Rick, Burgundy Glow med en riktigt flammig topp (okej, Anlis är magisk).
Efter att jag plockat upp den och spelat lite kunde jag snabbt konstatera olikheterna mot mina p-basar, en smal hals vilket jag visste men tack och lov är den inte lika tunn som vissa av dem är, dessutom är den ju helt rak eller jämnbred. Själva övergången mellan hals och huvud väldigt annorlunda, när det känns som halsen blir huvud på en Fender så är man vid F men på Ricken kommer det så tidigt att man lätt hamnar på F#, konstigt men jag vänjer mig nog, var inga problem på repen senare. Spelkänslan är överlag annorlunda än det jag är van vid, den stora bakre micken sitter längre bak än p-micken där jag normalt har handen, vilket gör att strängarna känns väldigt hårda vid anslag då man är så nära stallet. Då det är slab kropp, dvs inga avfasningar så blir det även en lite skarpare kant mot handleden när man sitter, står man och har basen långt ner så blir det inte så påtagligt.
Efter lite mer baspratande var det så dax att säga förväl för att leta sig hem till Califen som jag skulle övernatta hos under helgen i väntan på nästa upphämtning och lite nöje.
Väl hemma har jag hunnit köra två repor med Ricken och den låter helt fantastiskt på sitt egna sätt, den låter bumligare än p-basen jag är van vid men har samtidigt en aggressivare topp. I en bandsituation ligger den bra i mixen. Den passar mycket bra till de rockigare sounden och med dist riktigt sjunger den och kommer verkligen till liv. Nästa repa tänkte jag testa att köra RickOsound då jag har två kanaler på Ampegtoppen, det ska bli riktigt kul.
Kan bara konstatera att jag är skitlycklig för denna bas även om det varit roligare att få den överlämnad direkt vid lotteritillfället, de veckor som gått har liksom tagit udden av den glädje som infann sig vid själva vinsttillfället, då jag dansade runt av glädje här hemma och sken som en sol...
Trots att det är en riktigt trevlig bas så kommer den dock aldrig att bli min huvudbas men den är ett bra komplement till mina två p-basar och ska absolut stanna i familjen.
Tusen tack för denna möjlighet Sebastian. Ses i Malmö den 8 maj, ser fram emot att få se dig rocka loss!
Lånade Sebastians foto från tävlingen då mina blev ganska suddiga och batteriet nu är på laddning.
)
