Orange Terror Bass
Postat: sön 14 feb 2010, 19:07
Har haft Terror'n ett tag nu och bildat en uppfattning.

Lite specar:
Det är en "Klass D" förstärkare.
Kontroller: Volume, Bass, Middle, Treble, Gain, Active/Passive Switch
off/standby/on-switch
Det går att byta mellan 4 och 8 ohm
500 Watt rms
two speakon-kontakter på baksidan. Inga tele-hål.
Effectloop (någon får gärna förklara detta för mig, vad är det)
även ett "Balanced Output" och en "lift"/"gnd"-switch.
Det är samma försteg som i AD200B'n, men sen går det in i någon slags hybridhistoria.
Tål att tilläggas innan jag skriver något mer är att jag aldrig har prövat en AD200B (tyvärr) så jag vet bara hur Terror'n låter jämfört med andra toppar. Något "Orange-ljud" är jag inte van vid på det sättet. Har spelat med den igenom en OBC115, basen jag spelat med är en Fender Aerodyne med P och J-mickarna på full, även tonen. Den är strängad med Ernie Ball Regular Slinky.
Nu till recensionen
Jag har testat den ordentligt genom att vrida treble/mid/bass till klockan tolv, alltså noll. Och först gainen till nio.
Sen vred jag upp volymen helt enkelt till runt nio för att sedan höja mer och mer, ljudet är under hela tiden varmt och mjukt och distar absolut inte när gainen ligger på nio. Det är tryck i ljudet. Behagligt tryck.
Sen vrider jag gainen till tolv, volymen fortfarande vid nio. Redan nu låter den mycket. Nu börjar man höra krispet av disten. Inte så mycket vid den här nivån, det är ett softrockigt distljud. Höjer jag med volymen vid den här nivån jämnas ljudet ut lite och blir lite varmare igen, lite mindre dist.
Rejäl dist får man först vid 13-14, med betoning på rejäl. Tänk traktordist fast med ett riktigt smalt avgasrör!
Nu kommer vi till tonkontrollerna, det går rykten om att dom inte gör så mycket och det är helt sant. Jag skulle vilja säga att man får det ljud man vill genom att fiffla med volym/gain och väga upp dom mot varandra.
Men jag går ändå igenom tonkontrollerna för att reda ut det lite.
Under "tonkontrollstesten" hade jag gain på nio (för att inte dista ljudet) och volymen på runt tio-elva.
För att göra det hela väldigt enkelt drog jag upp en tonkontrol i taget på max och tänk såhär; mid ger en gnutta mid till ljudet, treble en ynka treble, basen gör dock lite mer för ljudet känns det som. Lite fylligare och tjockare blir det.
Tonkontollerna är absolut ingen besvikelse men för EQ-nördar är det ingen höjdare. Jag tycker dom färgar det ljud man har vridit in med volume/gain på ett trevligt sätt.
Ljud finns det i den också, jävlar vad den låter! Liten och kompakt men ljudet är stort och gött.
Följer med en sjukt smidig axelväska också, fem kilo över axeln är kanske lite mycket men för att bära till gig alldeles perfekt väska.
Några frågor? Ställ dom så svarar jag så gott jag kan!

Lite specar:
Det är en "Klass D" förstärkare.
Kontroller: Volume, Bass, Middle, Treble, Gain, Active/Passive Switch
off/standby/on-switch
Det går att byta mellan 4 och 8 ohm
500 Watt rms
two speakon-kontakter på baksidan. Inga tele-hål.
Effectloop (någon får gärna förklara detta för mig, vad är det)
även ett "Balanced Output" och en "lift"/"gnd"-switch.
Det är samma försteg som i AD200B'n, men sen går det in i någon slags hybridhistoria.
Tål att tilläggas innan jag skriver något mer är att jag aldrig har prövat en AD200B (tyvärr) så jag vet bara hur Terror'n låter jämfört med andra toppar. Något "Orange-ljud" är jag inte van vid på det sättet. Har spelat med den igenom en OBC115, basen jag spelat med är en Fender Aerodyne med P och J-mickarna på full, även tonen. Den är strängad med Ernie Ball Regular Slinky.
Nu till recensionen

Jag har testat den ordentligt genom att vrida treble/mid/bass till klockan tolv, alltså noll. Och först gainen till nio.
Sen vred jag upp volymen helt enkelt till runt nio för att sedan höja mer och mer, ljudet är under hela tiden varmt och mjukt och distar absolut inte när gainen ligger på nio. Det är tryck i ljudet. Behagligt tryck.
Sen vrider jag gainen till tolv, volymen fortfarande vid nio. Redan nu låter den mycket. Nu börjar man höra krispet av disten. Inte så mycket vid den här nivån, det är ett softrockigt distljud. Höjer jag med volymen vid den här nivån jämnas ljudet ut lite och blir lite varmare igen, lite mindre dist.
Rejäl dist får man först vid 13-14, med betoning på rejäl. Tänk traktordist fast med ett riktigt smalt avgasrör!
Nu kommer vi till tonkontrollerna, det går rykten om att dom inte gör så mycket och det är helt sant. Jag skulle vilja säga att man får det ljud man vill genom att fiffla med volym/gain och väga upp dom mot varandra.
Men jag går ändå igenom tonkontrollerna för att reda ut det lite.
Under "tonkontrollstesten" hade jag gain på nio (för att inte dista ljudet) och volymen på runt tio-elva.
För att göra det hela väldigt enkelt drog jag upp en tonkontrol i taget på max och tänk såhär; mid ger en gnutta mid till ljudet, treble en ynka treble, basen gör dock lite mer för ljudet känns det som. Lite fylligare och tjockare blir det.
Tonkontollerna är absolut ingen besvikelse men för EQ-nördar är det ingen höjdare. Jag tycker dom färgar det ljud man har vridit in med volume/gain på ett trevligt sätt.
Ljud finns det i den också, jävlar vad den låter! Liten och kompakt men ljudet är stort och gött.
Följer med en sjukt smidig axelväska också, fem kilo över axeln är kanske lite mycket men för att bära till gig alldeles perfekt väska.
Några frågor? Ställ dom så svarar jag så gott jag kan!