Windmill/Galli strängar
Postat: lör 29 mar 2008, 18:02
Windmill pure nickel bass strings.
Förberedelser.
Efter att ha blivit uppmärksammad på dessa strängars existens och Boom och BasMartin gav intrycket av ren extas blev jag ”lätt” nyfiken på dessa. Fiskade upp ett 5 str set hos 200071 som Mala så hyggligt hade lämnat där. Strängar och pengar bytte ägare och vips så var dom mina. Då mina Fendersträngar suttit på aningen för länge och greppbrädan av detta skäl inte var våldsamt ren (jodå jag torkar av den med jämna mellan rum, typ en gång i veckan) och det var för mig okända strängar bestämde jag mig för att göra en noggrann sanering.
Efter att de gamla strängarna avlägsnats så plockades isopropylalkoholen fram (ginen var slut) och greppbrädan fick sig en första svabbning. Trasan var inte grann efter detta. I brist på bättre så blev det en dos lemon oil, (Fan att det inte går att få tag på Gurians fingerboard oil längre!!!!! Lemon oil suger gamla brottarbrallor! Skall nog försöka blanda ihop en bättre lösning själv!) sedan åkte Dremeln fram. Började med att polera med en filttrissa. Gick väl så där. Dit med en polertrissa av lump. Nu blev det mumma. Allt gammalt klägg som satt fast närmast banden försvann i ett nafs, även banden blev blanka och fina. Jag borde väl ha tagit tillfället att ge banden en lätt slipning men jag hade ingen lust. Får bli nästa gång.
Med en ren och fin greppbräda och blanka band var det dags att stränga upp basen, en Yamaha BB5000.
Strängarna.
Börjar med det viktigaste!
Vikten!!!!!
Strängpaketet vägde på hustruns hushållsvåg 173 gram, befriade från plast och papper blev nettovikten 128 gram. Nog så viktigt, man vill ju veta vad man släpar med sig extra på hemvägen! Dimensionerna är .045, .065, .085, .105 och .125. Inga större överaskningar med andra ord fast jag blev en aning oroad av .125 som B-sträng. Nåja. Strängändarna var lindade i en sympatisk silvergrå tråd som matchade strängfinishen utomordentligt. Strängarna var även mycket behagliga att ta i (har tidigare träffat på strängar som var riktigt lebsiga att ta i, gav mig samma obehagskänsla som en gaffel dragen över en griffeltavla, huh!). Strängarnas ”aktiva” längd var väl tilltagen, string through body eller 35” torde inte vara något som helst problem. En trevlig twang infann sig i samband med grovstämning. I och med att de gamla Fendersträngarna var av typen taperwound så behöver man inte vara partikelfysiker för att inse att en smula justering av stränghöjd var att vänta, så även intonering. Men detta fick vänta till dagen där på då hustru och dotter inte tycker om att jag för ett jävla liv sent på kvällen. För dom som undrar så intonerar jag och justerar stränghöjd live med stärkaren på bra blås. Är för snål för att köpa stämapparat så länge öronen funkar ok!
Äntligen ny dag!
Beväpnad med en sorterad samling skruvmejslar och ett gott humör gav jag mig då i kast med justeringen. E och B strängen var inte helt överaskande en aning höga men varför börja med det självklara? Jag gav mig på G-strängen (sic!) först för den kändes en aning trög att spela på. Efter att sänkt den c:a 2,5 mm utan att det börjat rassla blev jag konfunderad! Är det någon som driver med mig alt. varit och skruvat på stallet under natten? Fortsatte sänka strängen och när jag sänkt c:a 4 mm kom rasslet, höjde upp 3 ångström och det var borta. Upprepade proceduren på D och A strängen, samma sak. Va fan är det som händer? Så lågt har jag aldrig kunnat ha strängarna. E och B var raskt avklarade och en smärre intonation gjordes. Mumsfilibaba!
Trodde jag!
Det lät fördjävligt!
En grotesk obalans i volym mellan strängarna, G och D strängarna överröstade resten av strängarna, och det rejält. Det var bara att börja justera mickarna. Här någonstans så frasade det till i kupan och jag gjorde ett försök att analysera min högerhandsteknik. Kom på att jag automatiskt kompenserat med hårdare anslag på G och D. Även mick setup:en skärskådades. Hmm! Mickarna var skidbackejusterade, dvs G och D strängarna slickade mickarna medan övriga strängar låg allt längre från mickarna. Dubbel hmm!
Ett liljeholmens fladdrade till och brann sedan med en allt klarare låga. Kan det vara så att Fendersträngarna var ojämna i volym? Efter en stunds skruvande och testande så var saken klar. Mickarna hade landat i något som med lite god vilja kan kallas för fabriksjustering. Ingen skidbacke längre och det lät bra. Mycket bra! Den inbördes volymen mellan strängarna var utmärkt. Efter en stunds spelande så började högertassen anpassa sig, dvs inte på långa vägar så hårt anslag på G och D strängarna. Hurra! Då jag dras men konstant värkande händer så var detta rena himmelriket.
Hur låter dom då?
Att med ord beskriva ljud är nära nog omöjligt men jag skall göra ett försök.
Först och främst så låter dom varmt, och detta utan att bummla eller booma. Mina farhågor om att .125 skulle vara en aning för tunt som B-sträng kom helt på skam. Det finns även ett bra twang i strängarna och detta utan någon form av ziing som jag vant mig vid från Fendersträngarna. Jämnheten i volymen mellan strängarna impade också.
Ytan/finishen bidrog också till välljudet. Det var inte på långa vägar så mycket ”hss”ljud vid glissando osv. Kort och gott, på min Yamaha BB5000 var detta helt rätt strängar, om inte tillgången på dessa strängar stryps så skall det mycket till för att några andra strängar skall komma på. Övriga basar i samlingen då? Ja det vete fan då mina tre huvudyxor är justerade för att ge helt olika ljud och spelkänsla. JB 78:an med BadAss 2 stall har ett egetkomponerat Fender super bass strängset .040, .060, .085 samt .105, justerad främst för slap, men går det att plocka samman ett dylikt set Windmill/Galli strängar så vete tusan om inte jag bytte fabrikat ( hör du mig MALA!). Larrivée 6:an har ett standard Fender super bass och här låter strängarna utmärkt, EMG mickarna till trots. När dessa mickar är utbytta - så vem vet?
Slutsatsen är……
På min BB5000 låter Windmill/Galli strängarna kalas och så länge Mala eller någon annan kan leverera dessa och till ett humant pris (jag gav 350 pix) så skall det mycket till för att jag skall byta till något annat.
Fredrik K / Klopper
edit: obegriplig formulering!
Förberedelser.
Efter att ha blivit uppmärksammad på dessa strängars existens och Boom och BasMartin gav intrycket av ren extas blev jag ”lätt” nyfiken på dessa. Fiskade upp ett 5 str set hos 200071 som Mala så hyggligt hade lämnat där. Strängar och pengar bytte ägare och vips så var dom mina. Då mina Fendersträngar suttit på aningen för länge och greppbrädan av detta skäl inte var våldsamt ren (jodå jag torkar av den med jämna mellan rum, typ en gång i veckan) och det var för mig okända strängar bestämde jag mig för att göra en noggrann sanering.
Efter att de gamla strängarna avlägsnats så plockades isopropylalkoholen fram (ginen var slut) och greppbrädan fick sig en första svabbning. Trasan var inte grann efter detta. I brist på bättre så blev det en dos lemon oil, (Fan att det inte går att få tag på Gurians fingerboard oil längre!!!!! Lemon oil suger gamla brottarbrallor! Skall nog försöka blanda ihop en bättre lösning själv!) sedan åkte Dremeln fram. Började med att polera med en filttrissa. Gick väl så där. Dit med en polertrissa av lump. Nu blev det mumma. Allt gammalt klägg som satt fast närmast banden försvann i ett nafs, även banden blev blanka och fina. Jag borde väl ha tagit tillfället att ge banden en lätt slipning men jag hade ingen lust. Får bli nästa gång.
Med en ren och fin greppbräda och blanka band var det dags att stränga upp basen, en Yamaha BB5000.
Strängarna.
Börjar med det viktigaste!
Vikten!!!!!
Strängpaketet vägde på hustruns hushållsvåg 173 gram, befriade från plast och papper blev nettovikten 128 gram. Nog så viktigt, man vill ju veta vad man släpar med sig extra på hemvägen! Dimensionerna är .045, .065, .085, .105 och .125. Inga större överaskningar med andra ord fast jag blev en aning oroad av .125 som B-sträng. Nåja. Strängändarna var lindade i en sympatisk silvergrå tråd som matchade strängfinishen utomordentligt. Strängarna var även mycket behagliga att ta i (har tidigare träffat på strängar som var riktigt lebsiga att ta i, gav mig samma obehagskänsla som en gaffel dragen över en griffeltavla, huh!). Strängarnas ”aktiva” längd var väl tilltagen, string through body eller 35” torde inte vara något som helst problem. En trevlig twang infann sig i samband med grovstämning. I och med att de gamla Fendersträngarna var av typen taperwound så behöver man inte vara partikelfysiker för att inse att en smula justering av stränghöjd var att vänta, så även intonering. Men detta fick vänta till dagen där på då hustru och dotter inte tycker om att jag för ett jävla liv sent på kvällen. För dom som undrar så intonerar jag och justerar stränghöjd live med stärkaren på bra blås. Är för snål för att köpa stämapparat så länge öronen funkar ok!
Äntligen ny dag!
Beväpnad med en sorterad samling skruvmejslar och ett gott humör gav jag mig då i kast med justeringen. E och B strängen var inte helt överaskande en aning höga men varför börja med det självklara? Jag gav mig på G-strängen (sic!) först för den kändes en aning trög att spela på. Efter att sänkt den c:a 2,5 mm utan att det börjat rassla blev jag konfunderad! Är det någon som driver med mig alt. varit och skruvat på stallet under natten? Fortsatte sänka strängen och när jag sänkt c:a 4 mm kom rasslet, höjde upp 3 ångström och det var borta. Upprepade proceduren på D och A strängen, samma sak. Va fan är det som händer? Så lågt har jag aldrig kunnat ha strängarna. E och B var raskt avklarade och en smärre intonation gjordes. Mumsfilibaba!
Trodde jag!
Det lät fördjävligt!
En grotesk obalans i volym mellan strängarna, G och D strängarna överröstade resten av strängarna, och det rejält. Det var bara att börja justera mickarna. Här någonstans så frasade det till i kupan och jag gjorde ett försök att analysera min högerhandsteknik. Kom på att jag automatiskt kompenserat med hårdare anslag på G och D. Även mick setup:en skärskådades. Hmm! Mickarna var skidbackejusterade, dvs G och D strängarna slickade mickarna medan övriga strängar låg allt längre från mickarna. Dubbel hmm!
Ett liljeholmens fladdrade till och brann sedan med en allt klarare låga. Kan det vara så att Fendersträngarna var ojämna i volym? Efter en stunds skruvande och testande så var saken klar. Mickarna hade landat i något som med lite god vilja kan kallas för fabriksjustering. Ingen skidbacke längre och det lät bra. Mycket bra! Den inbördes volymen mellan strängarna var utmärkt. Efter en stunds spelande så började högertassen anpassa sig, dvs inte på långa vägar så hårt anslag på G och D strängarna. Hurra! Då jag dras men konstant värkande händer så var detta rena himmelriket.
Hur låter dom då?
Att med ord beskriva ljud är nära nog omöjligt men jag skall göra ett försök.
Först och främst så låter dom varmt, och detta utan att bummla eller booma. Mina farhågor om att .125 skulle vara en aning för tunt som B-sträng kom helt på skam. Det finns även ett bra twang i strängarna och detta utan någon form av ziing som jag vant mig vid från Fendersträngarna. Jämnheten i volymen mellan strängarna impade också.
Ytan/finishen bidrog också till välljudet. Det var inte på långa vägar så mycket ”hss”ljud vid glissando osv. Kort och gott, på min Yamaha BB5000 var detta helt rätt strängar, om inte tillgången på dessa strängar stryps så skall det mycket till för att några andra strängar skall komma på. Övriga basar i samlingen då? Ja det vete fan då mina tre huvudyxor är justerade för att ge helt olika ljud och spelkänsla. JB 78:an med BadAss 2 stall har ett egetkomponerat Fender super bass strängset .040, .060, .085 samt .105, justerad främst för slap, men går det att plocka samman ett dylikt set Windmill/Galli strängar så vete tusan om inte jag bytte fabrikat ( hör du mig MALA!). Larrivée 6:an har ett standard Fender super bass och här låter strängarna utmärkt, EMG mickarna till trots. När dessa mickar är utbytta - så vem vet?
Slutsatsen är……
På min BB5000 låter Windmill/Galli strängarna kalas och så länge Mala eller någon annan kan leverera dessa och till ett humant pris (jag gav 350 pix) så skall det mycket till för att jag skall byta till något annat.
Fredrik K / Klopper
edit: obegriplig formulering!
känns förvånansvärt bra..