Men gnällt över att jag inte hittat Min´d Pic sedan mitten på 80-talet.
Nu sprang jag på en gemytligt dansk på Fuzz-mässan (tack Kim S och Hosse!) som sålde dylika.
Jag inhandlade sålunda ett plektrum i flinta på vinst och förlust för mässpriset 70:-, kommer inte ihåg vad det egentligen skulle kosta.
Detta funkade mums.
Nu när jag har två dylika så vågar jag börja bygga en teknik på dessa.
Hur skall man då beskriva ljudet som dessa producerar?
Inte lätt men jag gör ett försök.....
Det kommer ett litet "klick" men väldigt litet när jag slår an strängen sedan upplever jag det som att det blir ett betydligt varmare ljud jämfört med ett plektrum i plast. Sedan känns det som att det är "snabbare" att spelar med? Kan det möjligen bero på att det är ruskigt blankpolerat?
Det har inte samma attack som ett plastplektrum men betydligt mer botten.
Dessa två skall bli min melodi när jag fipplar med plektrum!
Fler som testat?
Fyll på med åsikter.
// Klopper
Farsan som är gitarrist spelar ju alltid med naglarna när han spelar bas.... Låter kallt, diskantigt och allmänt ofunkigt... Men smaken är som fendern!
