PrataBas

Som en uppföljare till frågetråden om fingersättning kommer här en fråga om anslagshanden:

De flesta jazzbasiter man ser slår ju an strängarna på ett sätt som känns rätt främmande för mig. Fingrarna ligger typ nästan parallellt med strängarna i stället för vinkelrätt mot strängarna och så drar de liksom fingrarna i sidled i själva anslaget. Jag överdriver lite nu men jag tror ni förstår vad jag syftar på.

Varför ska man göra så? Jag vill verkligen inte spela kontra på det sättet utan vill slå an som jag är van vid från gitarr och elbas, vinkelrätt mot strängen.

Synpunkter?

/Mats D

Jag är som sagt nybörjare också och borde väl inte uttala mig. Fast det gör jag ändå.
Är det elkontra du pratar om? På en sån misstänker jag att det kan funka med vanligt elbasanslag. På akustisk kontra tycker jag att tonen blir för fisig med elbasanslag och dessutom får man nog blåsor ganska snabbt med elbasanslag.

Som jag uppfattar det får man mer kraft i anslagen om man slår an strängen på det sättet du beskriver att många kontrabasister gör. Själv slår jag alltid an strängarna vinkelrätt när jag spelar åttondelar t.ex.

Titta bara på Lee rocker!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=gKdAVYKYZfo[/youtube]

Sen är det väl en fråga om komfort också. Kan tänka mig att man kan spela sönder sig om man bara slår an strängarna vinkelrätt.

Hoppas jag inte skriver för otydligt nu, känner mig rätt mosig i huvudet

MatsD skrev:Som en uppföljare till frågetråden om fingersättning kommer här en fråga om anslagshanden:

De flesta jazzbasiter man ser slår ju an strängarna på ett sätt som känns rätt främmande för mig. Fingrarna ligger typ nästan parallellt med strängarna i stället för vinkelrätt mot strängarna och så drar de liksom fingrarna i sidled i själva anslaget. Jag överdriver lite nu men jag tror ni förstår vad jag syftar på.

Varför ska man göra så? Jag vill verkligen inte spela kontra på det sättet utan vill slå an som jag är van vid från gitarr och elbas, vinkelrätt mot strängen.

Synpunkter?

/Mats D

Hej MatsD,

Jag kan tänka mig att du vill gå kortaste vägen och använda den teknik du redan tillämpar på elbasen och känner dig hemma med. Men elbasen hänger ju nästan horisontellt på kroppen medan kontrabasen står vertikalt. Således blir det olika spelstilar av ergonomiska skäl.

Dom här två fingervinklarna du talar om brukar benämnas vertikal och horisontal. På den stående kontrabasen blir det ju vertikalt när pekfingret ligger utmed strängarna och pekar nedåt medan tvåfingerspelet mera kommer från sidan, alltså horisontalt.

Som det violininstrument kontrabasen är har det alltid handlat om stråkspel, stråkspel, stråkspel och väldigt lite pizzicato. Alltså hög stränghöjd. Under hela den hundraåriga jazzepoken från ragtime till nutid spelade/spelar man pizzicato, pizzicato, pizzicato och väldigt lite stråke, vill jag bestämt påstå, även om någon trägen stråkspelare skulle opponera sig. Och detta på instrument som var avsedda för, i första hand, stråkspel. Att spela pizzicaton i varierande tempon på bas med hög stränghöjd krävde en spelteknik som gjorde motståndet så litet som möjligt och då var det naturligt att vinkla handleden och spela med sidan av pekfingret. Det var ju också det enda sättet att inte spela sönder pekfingret för det förekom ej sällan. Basister i den gamla skolan fick ordentliga valkar på fingrarna. Slappingspelet utvecklades för övrigt på ett naturligt sätt ur hög stränghöjd. Det fanns nog ingen som bekymrade sig om vare sig stränghöjd eller infallsvinklar på anslagsfingrar under första halvan av 1900-talet.

Bortsett från mikrofoner, under studioinspelningar, så fanns det ingen allmänt tillgänglig teknik där basen kunde förstärkas under exempelvis 50-talet. Även storbandsbasister hade under decennier fått se till att dom spelade så att det hördes, ändå. Skulle en akustisk bas, dessutom med sensträngar, höras bland andra instrument så måste basisten spela med kraftigt anslag vilket inte på samma sätt medges på en modern solistbas som är beroende av förstärkning. Vissa moderna basar, med låg stränghöjd, låter inte värst mycket, akustiskt, på grund av att anslaget inte tillåts vara så hårt utan att strängen då slår mot greppbrädan.

Numera spelar nog de flesta basister med låg stränghöjd men ändå är det en hel del som föredrar att spela med högre stränghöjd trots att få av dem spelar med stråke på skivor eller inför publik. Men stråken är ju oöverträffad när det gäller att träna intonation så det kan vara skäl att ha lite luft under strängarna om man hänger sig åt sådana etyder.


Här följer några vertikal- och horisontalfingerstudier samt mixningar av båda med olika basister.

The one and only, Charles Mingus, pekar rakt på problemet och har lindat fingret för att klara giget. Mingus alla plattor bär tydlig vittnesbörd om hur kraftfullt han spelade. Han var känd för dåligt humör och kort stubin och då spelade han säkert ännu hårdare.
http://www.youtube.com/watch?v=wgX1aMpJ ... re=related

Paul Chambers får inte visa upp sig från sin bästa sida för det här exemplet har inget uppdrivet i tempo utan är helt enkelt en av de få filmer man kan se med Mr PC. Solo från 6:35
http://www.youtube.com/watch?v=hBwrv6RtvtA
Vill man lyssna på Chambers när han solar med stråke eller spelar solo i högre tempon så måste man söka sig till inspelningarna, som är otaliga. (Skulle kräva en egen tråd).

Här har vi Ed Safranski som går mot strömmen och lirar med pluckingteknik. Hela filmen värd att se.
http://www.youtube.com/watch?v=YXJI9O2D7c4

I och med att naturbegåvningen Scott LaFaro i slutet av 50-talet började spela eminenta bassolon, med tvåfingerteknik i snabba tempon, så krävde det att basen hade låg stränghöjd. (LaFaro hade bara spelat bas i 6 år! när han åkte av vägen och in i ett träd och omkom. Han blev genast en ikon [och är det än idag] och väldigt många basister började då att kopiera hans spelstil).
http://www.youtube.com/watch?v=2lENMTBqTrg (Det här är mig veterligt det enda rörliga klipp som finns på LaFaro och borde vara taget ett par år innan de legendariska Village Vanguardinspelningarna gjordes ,två veckor innan han gick bort).

The great and the late Dennis Irwin körde tvåfingeranslag även under solona. Solo vid 7:45
http://www.youtube.com/watch?v=MxTC1xcbvD8

Brandi Disterheft. Från 5:20
http://www.youtube.com/watch?v=EOXdJe1tke8&NR=1

Ron Carter med LaBella 7710-strängar. Solo vid 2:00.
http://www.youtube.com/watch?v=7L_rlkIx3i4

Esperanza Spalding. Solo vid 3:05
http://www.youtube.com/watch?v=UCHdo0Dd ... 0&index=13

NHØP. Solo vid 6:45. (Misstänker att han hade en av de lägsta stränghöjderna någonsin).
http://www.youtube.com/watch?v=yueOVauIKf8

Charlie Haden har aldrig haft behov att visa hur många åttondels- och sextondelstoner han kan frammana utan stannar konsekvent vid sitt ekonomiska val av toner framburna av hans otroligt vackra sound som man omedelbart känner igen honom på när han dyker upp på någon radiostation. När han då och då byter instrument så låter det inte längre Haden om den basen. Det sitter helt i fingrarna.
http://www.youtube.com/watch?v=mJGY-LV1 ... re=related

Men fingrarna vinkelrätt mot strängarna a la elbas kan det inte bli på en kontrabas om man inte sitter lågt förstås, och har ögonhöjd strax under mitten på greppbrädan, som Alex Blake. Han lirar med vänstra armen högt upp sittande på en låg stol. Ser fullständigt sjukt ut. Han lirar verkligen fint men frågan är hur han påverkas ergonomiskt. Solot börjar vid 5:30
http://www.youtube.com/watch?v=4R-CFl9T ... re=related

Alex Blake gillar också att använda kontrabasen som gitarr. Kolla stackeln som är maximalt utdragen. Solo vid 2:35.
http://www.youtube.com/watch?v=JPFUHsvpSkI

Uppenbarligen kan man använda vilka avarter som helst och ändå få det att fungera på elitnivå.

Du får nog ta dig tid att prova dig fram och välja det som känns bäst.

MatsD skrev:Som en uppföljare till frågetråden om fingersättning kommer här en fråga om anslagshanden:

De flesta jazzbasiter man ser slår ju an strängarna på ett sätt som känns rätt främmande för mig. Fingrarna ligger typ nästan parallellt med strängarna i stället för vinkelrätt mot strängarna och så drar de liksom fingrarna i sidled i själva anslaget. Jag överdriver lite nu men jag tror ni förstår vad jag syftar på.

Varför ska man göra så? Jag vill verkligen inte spela kontra på det sättet utan vill slå an som jag är van vid från gitarr och elbas, vinkelrätt mot strängen.

Synpunkter?

/Mats D

Hej MatsD,

Jag kan tänka mig att du vill gå kortaste vägen och använda den teknik du redan tillämpar på elbasen och känner dig hemma med. Men elbasen hänger ju nästan horisontellt på kroppen medan kontrabasen står vertikalt. Således blir det olika spelstilar av ergonomiska skäl.

Dom här två fingervinklarna du talar om brukar benämnas vertikal och horisontal. På den stående kontrabasen blir det ju vertikalt när pekfingret ligger utmed strängarna och pekar nedåt medan tvåfingerspelet mera kommer från sidan, alltså horisontalt.

Som det violininstrument kontrabasen är har det alltid handlat om stråkspel, stråkspel, stråkspel och väldigt lite pizzicato. Alltså hög stränghöjd. Under hela den hundraåriga jazzepoken från ragtime till nutid spelade/spelar man pizzicato, pizzicato, pizzicato och väldigt lite stråke, vill jag bestämt påstå, även om någon trägen stråkspelare skulle opponera sig. Och detta på instrument som var avsedda för, i första hand, stråkspel. Att spela pizzicaton i varierande tempon på bas med hög stränghöjd krävde en spelteknik som gjorde motståndet så litet som möjligt och då var det naturligt att vinkla handleden och spela med sidan av pekfingret. Det var ju också det enda sättet att inte spela sönder pekfingret för det förekom ej sällan. Basister i den gamla skolan fick ordentliga valkar på fingrarna. Slappingspelet utvecklades för övrigt på ett naturligt sätt ur hög stränghöjd. Det fanns nog ingen som bekymrade sig om vare sig stränghöjd eller infallsvinklar på anslagsfingrar under första halvan av 1900-talet.

Bortsett från mikrofoner, under studioinspelningar, så fanns det ingen allmänt tillgänglig teknik där basen kunde förstärkas under exempelvis 50-talet. Även storbandsbasister hade under decennier fått se till att dom spelade så att det hördes, ändå. Skulle en akustisk bas, dessutom med sensträngar, höras bland andra instrument så måste basisten spela med kraftigt anslag vilket inte på samma sätt medges på en modern solistbas som är beroende av förstärkning. Vissa moderna basar, med låg stränghöjd, låter inte värst mycket, akustiskt, på grund av att anslaget inte tillåts vara så hårt utan att strängen då slår mot greppbrädan.

Numera spelar nog de flesta basister med låg stränghöjd men ändå är det en hel del som föredrar att spela med högre stränghöjd trots att få av dem spelar med stråke på skivor eller inför publik. Men stråken är ju oöverträffad när det gäller att träna intonation så det kan vara skäl att ha lite luft under strängarna om man hänger sig åt sådana etyder.


Här följer några vertikal- och horisontalfingerstudier samt mixningar av båda med olika basister.

The one and only, Charles Mingus, pekar rakt på problemet och har lindat fingret för att klara giget. Mingus alla plattor bär tydlig vittnesbörd om hur kraftfullt han spelade. Han var känd för dåligt humör och kort stubin och då spelade han säkert ännu hårdare.
http://www.youtube.com/watch?v=wgX1aMpJ ... re=related

Paul Chambers får inte visa upp sig från sin bästa sida för det här exemplet har inget uppdrivet i tempo utan är helt enkelt en av de få filmer man kan se med Mr PC. Solo från 6:35
http://www.youtube.com/watch?v=hBwrv6RtvtA
Vill man lyssna på Chambers när han solar med stråke eller spelar solo i högre tempon så måste man söka sig till inspelningarna, som är otaliga. (Skulle kräva en egen tråd).

Här har vi Ed Safranski som går mot strömmen och lirar med pluckingteknik. Hela filmen värd att se.
http://www.youtube.com/watch?v=YXJI9O2D7c4

I och med att naturbegåvningen Scott LaFaro i slutet av 50-talet började spela eminenta bassolon, med tvåfingerteknik i snabba tempon, så krävde det att basen hade låg stränghöjd. (LaFaro hade bara spelat bas i 6 år! när han åkte av vägen och in i ett träd och omkom. Han blev genast en ikon [och är det än idag] och väldigt många basister började då att kopiera hans spelstil).
http://www.youtube.com/watch?v=2lENMTBqTrg (Det här är mig veterligt det enda rörliga klipp som finns på LaFaro och borde vara taget ett par år innan de legendariska Village Vanguardinspelningarna gjordes ,två veckor innan han gick bort).

The great and the late Dennis Irwin körde tvåfingeranslag även under solona. Solo vid 7:45
http://www.youtube.com/watch?v=MxTC1xcbvD8

Brandi Disterheft. Från 5:20
http://www.youtube.com/watch?v=EOXdJe1tke8&NR=1

Ron Carter med LaBella 7710-strängar. Solo vid 2:00.
http://www.youtube.com/watch?v=7L_rlkIx3i4

Esperanza Spalding. Solo vid 3:05
http://www.youtube.com/watch?v=UCHdo0Dd ... 0&index=13

NHØP. Solo vid 6:45. (Misstänker att han hade en av de lägsta stränghöjderna någonsin).
http://www.youtube.com/watch?v=yueOVauIKf8

Charlie Haden har aldrig haft behov att visa hur många åttondels- och sextondelstoner han kan frammana utan stannar konsekvent vid sitt ekonomiska val av toner framburna av hans otroligt vackra sound som man omedelbart känner igen honom på när han dyker upp på någon radiostation. När han då och då byter instrument så låter det inte längre Haden om den basen. Det sitter helt i fingrarna.
http://www.youtube.com/watch?v=mJGY-LV1 ... re=related

Men fingrarna vinkelrätt mot strängarna a la elbas kan det inte bli på en kontrabas om man inte sitter lågt förstås, och har ögonhöjd strax under mitten på greppbrädan, som Alex Blake. Han lirar med vänstra armen högt upp sittande på en låg stol. Ser fullständigt sjukt ut. Han lirar verkligen fint men frågan är hur han påverkas ergonomiskt. Solot börjar vid 5:30
http://www.youtube.com/watch?v=4R-CFl9T ... re=related

Alex Blake gillar också att använda kontrabasen som gitarr. Kolla stackeln som är maximalt utdragen. Solo vid 2:35.
http://www.youtube.com/watch?v=JPFUHsvpSkI

Uppenbarligen kan man använda vilka avarter som helst och ändå få det att fungera på elitnivå.

Du får nog ta dig tid att prova dig fram och välja det som känns bäst.

Stort tack för långt och utförligt svar KontraKurt. Jag ska kolla in de där klippen.

/Mats D

Säger samma sak...tack för utförligt svar...mycket matnyttigt.

KontraKurt skrev:
The great and the late Dennis Irwin körde tvåfingeranslag även under solona. Solo vid 7:45
http://www.youtube.com/watch?v=MxTC1xcbvD8

Kul länkar. Mycket bra att lyssna på.

Jag hade turen att få en dag med Dennis och han gillade min höga stränghöjd

Det är jag som sitter och spanar in hans bak

Tobbe skrev:

KontraKurt skrev:
The great and the late Dennis Irwin körde tvåfingeranslag även under solona. Solo vid 7:45
http://www.youtube.com/watch?v=MxTC1xcbvD8

Kul länkar. Mycket bra att lyssna på.

Jag hade turen att få en dag med Dennis och han gillade min höga stränghöjd :-)

Det är jag som sitter och spanar in hans bak ;-)

Kan inte se att det är Dennis Irwin för ansiktet är skymt. Men han hade en väldigt vacker ljus bas.
Var det en workshop? Ser tomt ut i bänkarna.

Aj då, hoppades att det gick att se bakifrån

Här är ett sämre kort (men då ser man lite ansikte iallafall).




Vi hade en klinik med ett storband ( http://www.sultansofswing.com ) som han spelade med. Gav en massa tips och spelsug och sen spelade han oförstärkt till storbandet, så kul att kolla in hans teknik. Sen piskade han mig en timme när de andra hade fikapaus i stråkteknik och intonationsövningar. Jäkligt svettigt

Fick prova basen också.



Man ser ganske tydligt att jag har den parallella tekniken som MatsD nämner

Kom på att jag kanske var lite för OT, så här kommer lite av mina erfarenheter av anslagshanden..

Jag körde med elbashögerhand första åren jag spelade kontra. Slet fingertoppar och fick väldigt dåligt med volym och ton. La faktiskt kontran på hyllan en bra stund då det inte var så roligt att spela då.
Fick sen lite lektioner av en kille som körde med den "parallella" teknik jag använder nu. Ger mycket mer kraft och går att överleva en 3 timmars dansspelning med. Vinklar upp mig om det ska spelas lite snabbare saker, men då får också förstärkaren vridas upp lite.

Tobbe skrev:Aj då, hoppades att det gick att se bakifrån ;-)

Här är ett sämre kort (men då ser man lite ansikte iallafall).




Vi hade en klinik med ett storband ( http://www.sultansofswing.com ) som han spelade med. Gav en massa tips och spelsug och sen spelade han oförstärkt till storbandet, så kul att kolla in hans teknik. Sen piskade han mig en timme när de andra hade fikapaus i stråkteknik och intonationsövningar. Jäkligt svettigt :-)

Fick prova basen också.



Man ser ganske tydligt att jag har den parallella tekniken som MatsD nämner :-)

Det betyder att du spelar sensträngat? I alla fall hade Irvin så i alla år tror jag. Det är lite otroligt att han alltid spelade utan förstärkning. Men på konserter så mickades väl basen upp? Vet du det?

KontraKurt skrev:
Det betyder att du spelar sensträngat? I alla fall hade Irvin så i alla år tror jag. Det är lite otroligt att han alltid spelade utan förstärkning. Men på konserter så mickades väl basen upp? Vet du det?

Kommer inte ihåg (det var 2005 som kliniken var) om det var senor på den, men har för mig att det inte var det. Vet inte om det var hans bas eller om det var ev är en han lånat när han spelade i Sverige.
Kommer inte heller ihåg om han plockade fram en förstärkare till konserten, men resten av bandet delade på en mick längst fram på scenen som de sprang fram till vid solona.

Lite av klinikens mål var att inse hur dynamiskt ett storband kan spela, så de var väldigt känsliga för uppmickningar .

Kontrakurt: Många matnyttiga och roliga länkar Jag har samma anslagsteknik som Brandi. Lägger ibland till ringfingret för att spara pek och långfinger. I alla fall i långsammare låtar och t ex folkmusik. Det är svårt att få med det tredje fingret i snabba låtar.

Exemplen visar att det finns många bra sätt när det gäller anslagsteknik. Vilket som fungerar bäst är nog mest en personlig smaksak.

Tobbe och KontraKurt

Basen var Dennis egen. Han var som Tobbe säger här i göteborg två gånger med ganska kort intervall och spelade med Sultans of Swing, båda gångerna hade han sin egen bas. Jag hade förmånen och träffa honom båda gångerna, vi hängde med gemensamma kompisar - mycket lärorikt och kul. Han var en varm och öppen personlighet som gärna pratade hela natten lång.

Strängarna var ett riktigt blandset, vill minnas att det var: Ren sena på G-strängen, en metalllindad sena på D-strängen, någon hybridsträng på A-strängen, och en spirocore på E-strängen.
Han snackade mkt om att han egentligen inte brydde sig om strängar, men att det var omöjligt att hitta ett helt set från en tillverkare som fungerade.

Det fanns ingen mick på basen, han spelade helt akustiskt. På nefertiti-gigen använde ljudteknikern (deras egen) en vanlig SM-57:a som sattes i stränghållaren för att ta upp soundet. Dock spelade han helt akustiskt på jammet och det gick igenom hur fint som helst.

Vid ett av tillfällena spelade bandet på en måndag och var kvar på tisdag. Hela bandet kom ner på jamkvällen på nef och satt in, det blev en lång och svettig afton, men fantastiskt kul. Jag var husbasist och lirade med hela bandet, som mer än gärna lirade så mkt de kunde!

Fredrik68 skrev:Kontrakurt: Många matnyttiga och roliga länkar :D Jag har samma anslagsteknik som Brandi. Lägger ibland till ringfingret för att spara pek och långfinger. I alla fall i långsammare låtar och t ex folkmusik. Det är svårt att få med det tredje fingret i snabba låtar.

Exemplen visar att det finns många bra sätt när det gäller anslagsteknik. Vilket som fungerar bäst är nog mest en personlig smaksak.

Jag spelar också som Brandi gör och spelar E-strängen vertikalt med pekfingret när det går snabbare. Går det för fort så lämnar jag E-strängen helt på grund av dess inbyggda tröghet i snabba tempon.

Lillfingret har jag inga problem med med min låga stränghöjd så jag använder aldrig ringfingret.

bashenrik skrev:Tobbe och KontraKurt

Basen var Dennis egen. Han var som Tobbe säger här i göteborg två gånger med ganska kort intervall och spelade med Sultans of Swing, båda gångerna hade han sin egen bas. Jag hade förmånen och träffa honom båda gångerna, vi hängde med gemensamma kompisar - mycket lärorikt och kul. Han var en varm och öppen personlighet som gärna pratade hela natten lång.

Strängarna var ett riktigt blandset, vill minnas att det var: Ren sena på G-strängen, en metalllindad sena på D-strängen, någon hybridsträng på A-strängen, och en spirocore på E-strängen.
Han snackade mkt om att han egentligen inte brydde sig om strängar, men att det var omöjligt att hitta ett helt set från en tillverkare som fungerade.

Det fanns ingen mick på basen, han spelade helt akustiskt. På nefertiti-gigen använde ljudteknikern (deras egen) en vanlig SM-57:a som sattes i stränghållaren för att ta upp soundet. Dock spelade han helt akustiskt på jammet och det gick igenom hur fint som helst.

Vid ett av tillfällena spelade bandet på en måndag och var kvar på tisdag. Hela bandet kom ner på jamkvällen på nef och satt in, det blev en lång och svettig afton, men fantastiskt kul. Jag var husbasist och lirade med hela bandet, som mer än gärna lirade så mkt de kunde!

Dennis Irwins bas hade en karakteristisk svart bred linje i utkanten av locket och bakstycket vilket framgår tydligt på Tobbes bilder. Har letat efter information beträffande Irwins ”guts” men hittar inte den där meningen som säger vad han specifikt hade på basen. Återkommer om det dyker upp.

Att hitta ett helt set, oavsett fabrikat, som stämmer och ger ett jämnt sound på varje sträng är sannerligen en grannlaga uppgift.

Jag minns det som att han med Joe Lavano på Stockholm Jazz festival år 2000 spelade omickat men det är ett tag sedan så jag kan missta mig.

Här finns en länk till en mycket intressant intervju med Dennis Irwin i webbmagazinet All About Jazz;

http://www.allaboutjazz.com/php/article.php?id=32693

Får svara mig själv här lite också efter att ha testat att spela lite riktig kontra (i motsats till elkontra). Med vinkelrätt elbasanslag blir ljudet fattigt på botten och dessutom volymsvagt, så jag antar att det bara är att vänja sig om man ska spela kontra på riktigt. Det värsta är att jag inte har tillstymmelse till hård hud så långt ned på fingertoppen, blåsorna börjar komma efter bara några minuters spel.

/Mats D

MatsD skrev:Får svara mig själv här lite också efter att ha testat att spela lite riktig kontra (i motsats till elkontra). Med vinkelrätt elbasanslag blir ljudet fattigt på botten och dessutom volymsvagt, så jag antar att det bara är att vänja sig om man ska spela kontra på riktigt. Det värsta är att jag inte har tillstymmelse till hård hud så långt ned på fingertoppen, blåsorna börjar komma efter bara några minuters spel.

/Mats D

Hej Mats,

Vad tänker du spela på basen? Denna eviga fråga är väsentlig för bra support. Kankse skall du spela både slapping och jazz och då är det nog två basar som gäller. men då får du ett annat problem på halsen - att lära sig två spelstilar.

Det är det här med stränghöjd igen som ställer till frågor. Du har inte en chans att spela horisontellt, som på elbasen (har du läst mitt långa svar till dig där jag behandlar detta) om du har hög stränghöjd.

Kan du precisera lite mera hur du kommer att spela så är det lättare att gå vidare.

Jg kommer inte att spela slapping (även om jag gillar rockabilly), utan det blir mest visa, folk, country, jump blues och liknande.

Efter att ha klämt kontra i några dagar nu så känns det ändå lite som det kanske var ett steg för mycket, som om jag borde stannat på elkontra-stadiet.

/Mats D

MatsD skrev:Jg kommer inte att spela slapping (även om jag gillar rockabilly), utan det blir mest visa, folk, country, jump blues och liknande.

Efter att ha klämt kontra i några dagar nu så känns det ändå lite som det kanske var ett steg för mycket, som om jag borde stannat på elkontra-stadiet.

/Mats D

Ge inte upp så snart.
Nu kan vi snacka stränghöjd istället när slap är borta ur bilden.

1: Vilken höjd har du nu om du mäter från undersida sträng nere vid greppbrädans slut?
2: Vilken hårdhet på sträng har du?

KontraKurt skrev:Nu kan vi snacka stränghöjd istället när slap är borta ur bilden.

1: Vilken höjd har du nu om du mäter från undersida sträng nere vid greppbrädans slut?
2: Vilken hårdhet på sträng har du?

Jag har strängarna så lågt det går utan att drabbas av rassel, drygt 5 mm skulle jag säga att det är där greppbrädan slutar, lite mer på e-strängen.

/Mats D

Jag har strängarna så lågt det går utan att drabbas av rassel, drygt 5 mm skulle jag säga att det är där greppbrädan slutar, lite mer på e-strängen.

/Mats D[/quote]

Jaha, men då har du ju låg stränghöjd så då borde inte detta vara något hinder. När du spelar kraftigt på någon av strängarna så skall det inte rassla. Prova kromatiskt efter hela strängens längd. Lite skorr på E-strängen är helt ok tycker jag.

Tips! Spela till skivor när du är nybörjare på instrumentet. Välj låtar som går långsamt så att du hinner med. Jag menar inte att man skall låta bli att spela skalor men det är fan så mycket roligare att lira låtar. Spela inte så hårt i början utan låt fingrarna lära sig att anpassa sig efter strängarna. När det börjar göra ont så slutar du direkt. Kör ett tag nästa dag igen tills det känns jobbigt och sluta när det gör ont. Man skall aldrig tvinga sig att spela när inte kroppen är med. Lägg in lite skalövningar emellanåt om du sysslar med sådant. Fortsätt så här enträget så ofta du kan. Det blir inga resultat om du tar fram basen en halvtimme i veckan. Se det som åtagande gentemot dig själv; "jag skall lära mig det här och jag ger mig inte förrän jag nått målet".

När du hållt på sä här några veckor så kommer du att märka hur förstärkningsvalkar börjar uppstå på fingrarna. När dom väl finns där så kan du lira längre och kraftigare utan att det blir smärtsamt.

När du hållit på några månader så känner du att det givit bra resultat och du blir än mer motiverad att gå vidare.

Är du stråkinriktad så glöm inte öva med den lika mycket.

Det går att lära sig själv. Men har man ambitioner så är det aldrig fel att anlita proffs som kan visa på hur man håller instrumentet, fotställning, kroppshållning, hur man håller armbåge och handled, fingersättning och mycket annat. Några timmar med en sådan lärare kan vara mycket bra på längre sikt.

MatsD skrev:
Efter att ha klämt kontra i några dagar nu så känns det ändå lite som det kanske var ett steg för mycket, som om jag borde stannat på elkontra-stadiet.

/Mats D

Hur går det för dig Mats? Du har väl inte givit upp?

KontraKurt skrev:

MatsD skrev:
Efter att ha klämt kontra i några dagar nu så känns det ändå lite som det kanske var ett steg för mycket, som om jag borde stannat på elkontra-stadiet.

/Mats D

Hur går det för dig Mats? Du har väl inte givit upp?

Tack för omtanken. Nejdå, givit upp har jag inte, men elkontran sålde jag ju och på den akustiska kontran gick stallet i tre delar och jag har inte fått tummen ur att åtgärda det än. Men snart så ska både den vara i ordning och en ny elkontra vara införskaffad.

/Mats D