En kabel har en kapacitans, som påverkar en magnetisk pickup som kopplas till den. Sen har den en helt obetydlig resistans och en förmodligen lika obetydlig induktans.
En bra kabel har alltså lägre kapacitans (=mindre diskantförlust) än en dålig.
Har man passiva mickar på basen och lång kabel, så hör man förmodligen skillnad i den översta diskanten. Det är rimligt och ett välkänt fysikaliskt fenomen som alla duktiga ingenjörer kan räkna på.
Att man skulle kunna höra skillnad för övrigt kommer ingen kunna få mig att tro. Inte ens under vapenhot.
Visa mig ett A-B test med avidentifierade kablar, säger jag. Med skynken och avidentifierade musiker, vetenskapligt utfört. Nähä? Finns inte?
Jag tror att alla som "hör" skillnad, snarare faller för psykoakustiska faktorer. Min underbara gitarrförstärkare (helrörs Marshall) låter
hörbart bättre när solen skiner, bara en sån sak. Jag vet att det är mumbo-jumbo, men jag hör tydligt skillnaden.
Med tanke på hur känslig jag är för lite solsken så skulle jag förmodligen inte ens tveka inför att en dyr, guldpläterad kabeljävel med någon speciallegering, vars recept utsmugglades före Ryska Revolutionen och har hållts hemligt därefter, skulle låta helt fantastiskt.
Under förutsättning att jag visste vilken kabel som var den dyra, såklart.
Men var och en har ju rätt till sin egen uppfattning. Låter det bättre i era öron med någon specialkabel som kostar som en lätt begagnad sportbil, så är det
fine with me.
