På 40-talet gick det plötsligt inte längre att köpa kontrabasar från Östeuropa och Tyskland, eftersom tågen var fyllda med vapen och krigsfångar. Så på pianofabriken i Arvika bestämde man sig för att ge sig på att tillverka värmländska basar. Och jädrans vad de lyckades! Det här är den andra Arvika-basen jag har haft i min ägo och jag tycker verkligen att den är fantastisk. Det är plywood och det är inte ebenholtz i greppbrädan, men det är feeling hela vägen hem!
Jag har precis justerat halsen, som från början var fyrkantig och märklig, till att vara en trären, linoljad dröm.
12000 vill jag ha för den.
