PrataBas

...och lita annan trivia. Allmänbildning skadar aldrig.



Nitrocellulosa (cellulosanitrat, bommullskrut) användes som sprängmedel i granater under första och andra världskriget. 1918 stod man med enorma överskottslager, och efterfrågan var väl inget vidare. Det var då man upptäckte att man kan lösa upp det och använda det som lack, eller till film. Nitratfilm, alltså celluloid, är ju ett begrepp - den brinner närmast explosionsartat.

För bilindustrin var cellulosalackerna en välsignelse eftersom de torkar snabbt, och lackeringsverkstäderna var en flaskhals i produktionskedjan. Inom möbeltillverkning blev också nitrocellulosalackerna revolutionerande.

Det finns några liknande produkter, som cellulosaxantogenat (cellofan, man använder koldisulfid + lut istället för salpetersyra på cellulosan) men det är inte lika formstabilt eller beständigt som cellulosanitrat. Finns även cellulosaacetat (ättikssyra + cellulosa) till bla film och plast.
Alla de här "subtituerade cellulosorna" är instabila, och återgår till ren cellulosa med tiden. Solljus, sura miljöer m.m. snabbar upp nedbrytningen.

Billackerna tog mycket stryk av solen. Förutom att de bröts ner, så är de stenhårda, så hårda att de kracklerar av rörelser i plåten. En fördel för musikinstrument där man inte vill ha ett lackskikt som "leder" ljudet in i träet, men knappast på bilplåt. I slutet av 50-talet började bilindustrin ersätta cellulosanitratlackena med akrylbaserade lacker. GM var bland de sista att överge nitrocellulosalack.

DuPont, som levererat lack till i stort sett hela amerikanska bilindustrin, fortsatte att tillverka cellulosalacker som bättringsfärg fram till slutet av 1967. Det är alltså av praktiska skäl som Fender övergick till polyesterlacker 1968, då DuPont lade ner tillverkningen. Nackdelen med polyesterlacker är att de är sega, inte hårda och krispiga som nitrocellulosan, och de överför inte vibrationer från t.ex. stall ner i träet lika bra.

Nu är det inte riktigt sant att Fender bara använde nitrocellulosa fram till 1968, man har använt kombinationer av klar cellulosa och pigmenterad akryl (Lucite), från DuPont.

Ett annat material som är baserat på nitrocellulosa är cellulloid, som använts till plektrumskydd, förutom till ovan nämda nitratfilm för biografbruk. Nitrocellullosan hålls mjuk med kamfer, annars smulas den sönder. Tyvärr så dunstar kamfern långsamt så materialet tar mycket stryk med tiden. Pleckorna på gamla Gretschgitarrer är ökänt känsliga för nedbrytning.

Det görs inte så mycket substituerad cellullosa överhuvudtaget längre, de produkter jag kommer på är Wettexduk (cellulosaxantogenat), toavadd, och en del vadd som spinns till tråd och vävs till tyg, under namn som viscose, rayon, terylene och konstsiden. Under kriget var textilier av substitutionscellulosa en jättegrej i Sverige, då det inte gick att importera bomull, samt att det användes till fallskärmssiden. Cellofan tillverkas i småmängder för t.ex. blommor och godis (och korvskinn!)

Små mängder nitrocellulosa används i färg för renovering av veteranbilar, möbler, instrument m.m. och även som balsalim (nitrocellullosa upplöst i aceton).

Intressanta plaster för övrigt, man utgår från cellulosa (pappersmassa) istället för kol- och olja. Brandfarligheten och den dåliga formbeständigheten är väl de främsta nackdelarna.

Lucite = akrylbaserade färger (sprayades över med klar nitrocellulosa), Duco = nitrocellulosabaserade.

Fenders namn, DuPonts ursprungliga produktnummer, DuPonts ersättningskulör, bilmärke och år den användas på dessa.
Färgen dyker upp tidigast samma år på gitarrerna, men oftast senare (bättringsfärg!)

Lake Placid Blue metallic DuPont Lucite 2876-L DuPont 882-91242L Cadillac 1958
Daphne Blue DuPont Duco 2804 DuPont 246-91999 Cadillac 1958
Shoreline Gold metallic DuPont Lucite 2935-L DuPont 882-92654L Pontiac 1959-60
Olympic White DuPont Lucite 2818-L DuPont 886-92227L Cadillac 1958-62
Burgundy Mist metallic DuPont Lucite 2936-L DuPont 882-92697L Oldsmobile 1959
Inca Silver metallic DuPont Lucite 2436-L DuPont 882-56303L Chevy Corvette 1957-59
Fiesta Red DuPont Duco 2219-H DuPont 246-59548H/DuPont 93-59548Z Ford Tbird 1956
Dakota Red DuPont Duco 2590-H DuPont 246-90723H Cadillac 1958
Blue Ice metallic DuPont Lucite 4692L DuPont 181-97547 Ford 1965-66
Firemist Silver metallic DuPont Lucite 4576L ???? Cadillac 1964
Firemist Gold metallic DuPont Lucite 4579L ???? Cadillac 1964-65
Charcoal Frost metallic DuPont Lucite 4618L DuPont 181-97334 Lincoln 1965-66
Ocean Turquoise metallic DuPont Lucite 4607L DuPont 181-97323 Mercury 1965
Teal Green metallic DuPont Lucite 4297L DuPont 882-83482L/DuPont 181-17008 Lincoln 1965-68
Black DuPont Duco 1711 DuPont 9000 Ej billack?
Sonic Blue DuPont Duco 2295 DuPont 246-59593 Cadillac 1956
Shell Pink DuPont Duco 2371 DuPont 93-59842/DuPont 246-59842 Desoto 1956
Foam Green DuPont Duco 2253 DuPont 246-59234 Buick 1956
Surf Green DuPont Duco 2461 DuPont 93-90147 Chevy 1957
Sherwood Green metallic DuPont Duco 2526-H DuPont 202-90844H/181-15170 Mercury 1957

Mycket intressant och skojig läsning!

Jag tror att DuPont gör samma kulörer än idag, fast inte med nitrocellulosa eller akrylbas. Kan vara det som står som "Dupont replacement no." i tabellen.

Jag har hittat flera "korsreferenstabeller" för olika kulörer mellan olika fabrikat, med Ditzler PPG-koder.

Fanns till och med vilka färger Fender använt här: http://paintref.com/cgi-bin/colorcodedi ... del=Fender" onclick="window.open(this.href);return false;

Tydligen fanns bara "standardfärgerna" svart, vit, blonde och någon sunburst på 50-talet, övriga är specialbeställningar från kunder, där man kunde betala extra för att få guran/basen lackad. Så begreppet "custom color" betydde verkligen custom. Runt 1959-60 började man lacka i en massa olika kulören utan att det låg en kundbeställning bakom.
Kan ju vara bra att veta. Att lacka en 1955-replika i Fiesta Red ska man alltså inte göra, eftersom DuPont tog fram kulören först 1956.

Enda kulören som är Fender-unik är "Candy apple red", det är en kulör som aldrig varit (bil)lack.

En annan märklig sak - såg detta på Smålands klaververkstad - polyesterlacker är förbjudna i Sverige. Ska man renovera instrument med polyesterlack (Fendrar post-1968) så skickas de till Tyskland.

Vad använder man för lacker på Fendrar idag, nån som vet? Polyuretan eller?

Har en idé...jag ska kolla med veteranbilsfantasten Johan T på jobbet, hur han fått tag på billacken till sin gamla Cheva 53:a. Jag vet att den del bil- och mc-renoverare vägrar att lägga nåt annat än cellulosanitratlack på sina klenoder, och det är ju möjligt att det faktiskt går att få tag på rätt kulörer fortfarande.

Jag jobbade på Wettex 1987-90, på utvecklingslabbet, så jag har faktiskt hållit på att joxa med substitutionscellulosa.

Av nån anledning ar cellulosalack tillåtet i Sverige, gissningsvis för att det redan var utdaterad teknik när hela lösningsmedelsdebatten började på allvar. Det går att få tag i klarlack, märke Saphir, bl.a. på Kreatima. Man ska dock kolla hur mycket den krymper, en del cellulosalack används för s.k. spännlack för papp och duk.

Innan cellulosalackerna kom användes shellack av möbel- och instrumentbyggare. Shellack är spritlösligt och läggs i en massa extremt tunna skikt. Tyvärr är shellack omtåligt, och det är ett jäkla jobb att lägga, även om det är rackarns snyggt.
Och det löses upp av alkohol. Spilla whisky på canastabordet eller en fyllskalle i publiken som spiller g&t på basen är inget vidare...

MagnusP skrev:Vad använder man för lacker på Fendrar idag, nån som vet? Polyuretan eller?

Jag tror att det skiljer sig från modellserie till modellserie. Road Worn-instrumenten sägs t.ex. vara cellulosalackade, medan Classic-modellerna definitivt inte är det. Fender borde dock vara tydligare med att ange vilka sorts lacker de använder, kan jag tycka. (eller så är det jag som borde bli bättre på att navigera Fenders webbplats)

Men vad har de på Classic-serien då?

Polyester är väl ganska utdaterat vid det här laget. Det är en tvåkomponentslack. Alla som byggt en båt med glasfiberarmerad polyester är väl bekanta med materialet, och det är rätt otrevligt. Som de flesta härdplaster är polyester allergiframkallande och det luktar fan. Det är dock extremt reptåligt och ljusäkta. Polyester började användas av Fender på 1970-talet.

Polyuretan verkar ha varit det som ersatte nitrocellulosan kring 1968, och används fortfarande. Den är tunnare och sprödare än polyestern.

Jag är faktiskt lite tveksam till att polyesterlack är förbjudet i Sverige. Båtbyggare använder gelcoat, pigmenterat polyester, i yttersta lagret på skrovet. Modellbyggare använder det som alternativ till epoxy (också det en tvåkomponents härdplast) till en del foamcore-modeller.

Farsan är ju gammal båtfantast så jag kan intyga att det inte är speciellt najs att sniffa på polyesterresin, om nån nu skulle få för sig att ge sig på sånt. Starkt allergiframkallande är det också. Å andra sidan är cellulosalack inte bra att stå och andas in heller... (Nån som hört begreppet "målarhjärna"? Nu har ni det, och det är inte taget ur luften...)

MagnusP skrev:Men vad har de på Classic-serien då?

Ja, säg det. Om polyuretan är något av en standard idag, så är det säkert det som används. Men, som sagt, Fender är inte så tydliga med vad de lackar sina instrument med.

En sak jag undrar över i sammanhanget, är olika lackers påverkan på ett instruments ljud. Cellulosa sägs ju ibland vara överlägset, eftersom det s.a.s. gifter sig bra med träet. Men hur stor är egentligen skillnaden, i jämförelse med t.ex. en tunn polyuretan-lack (som jag tror är vad man hittar på t.ex. Fenders American Standard-serie i nuläget)?

Och hur slits en tunn polyuretan-lack? Snyggt och liksom fadeat, som cellulosa, eller faller den av i stora fula flak så som tjockare plastlacker ibland har förmåga att göra?

En del påstår att cellulosalacken och akryllacken (alla DuPont Lucite är AKRYL, inte cellulosa!) härdar och blir så hårda att vibrationer från stall m.m. överförs bättre till träet. Polyseterlackerna är "segare" och dämpar ljudet.
Jag vet inte, jag märker ingen skillnad, det är mest en estetisk fråga för mig.

Polyesterlacken på min P 78:a bleknar på vissa partier, och krackelerar. Den är tjock och väldigt slagtålig, väldigt få dings. Funderade att tag på att renovera den, men den ska nog få åldras med värdighet istället, hur mycket värdighet ett post-CBS instrument nu har. Det är min arbetshäst, har den till det mesta, vill inte riva för mycket i den heller.

Lackeringsindustrin nuförtiden är ju inte så pigg på lösingsmedelsbaserade lacker överhuvudtaget, Fender kanske kör med nån vattenbaserad historia, typ akryl? Eller så lägger dom grislackeringen i Indonesien, Mexico etc. där man har ett mer avslappnat förhållande till arbetsmiljöfrågor.

Ska maila Johan T, bilrenoveraren, och fråga lite om cellulosalack på bilar, ska vi se vad han svarar.

Intressant info!

Nu har jag pratat med Johan T, som håller på att renovera gamla bilar. Han höll inte på med cellulosalack, eftersom den åldras så fort och att få lackerare ville befatta sig med den. Relicad bilplåt är inte riktigt samma grej som relicade instrument...
Han påstod däremot att det är lättare att fixa småskador på cellulosalack.

Hittade gammal reklam för Beckers på nätet, nästan all delas lack för inomhusbruk var cellulosabaserad 1930-60. En del alkydfärg fanns också.

Så, om jag ska välja en "korrekt" lack till min P-63 som just är inne för omlack, vad har jag eg för nyanser att välja på, dvs vilka fanns '63? Är Shoreline Gold, Dakota Red och LPB ok tex?

Innan slutet på 50-talet var ju alla färger custom utom svart, vit (ocean white), blonde och sunburst. Alla andra färger var kundbeställningar. Runt 1960 började man lacka i en massa olika färger utan att det fanns nån kundbeställning bakom.

Kolla ungefär 2/3 ner på denna sida!
http://home.provide.net/~cfh/fenderc.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Firemist gold, firemist silver, charcoal frost, teal green metallic, ocean turquoise metallic och blue ice metallic verkar ha dykt upp först 1965. Samtliga verkar vara metallic och samtliga är akrylbaserde (Lucite), inte cellulosa (Duco).

Shoreline Gold 1960-65. Akrylfärg (Lucite) som satt på en Pontiac 1959-60.
Lake Placid Blue 1960-73. Akrylfärg (Lucite) som satt på Cadillac 1958
Fiesta Red 1960-69. Cellulosafärg (Duco) som satt på Thunderbird 1956
Dakota Red 1960-69. Cellulosafärg (Duco) som satt på Cadillac 1958