PrataBas

Har tagit bort jazzbasmickarna på min femsträngade bandlösa och skall sätta dit en bakvänd Nordstrand P-mick istället.

Jag har för mig att jag läst någonstans att man inte kan sätta micken var som helst mellan hals och stall, det skulle vara nå´t med övertonerna som kunde bli fel. Vet någon mer om detta?

Med tanke på alla basar man provat genom åren, där mickarna suttit på alla tänkbara ställen, så är jag inte helt säker på att det stämmer att en mick kan sitta helt fel.

Så länge det rör sig om EN mik så kan det inte bli fel (även om ljudet kanske inte blir som du vill ha det). Om du har flera mikar så kan de ta ut varandra om de sitter fel i deras inbördes placering.

Allt givetvis på en rent teoretisk nivå, i praktiken spelar det ingen större roll.

Man kan ju också se det så här:

Pickupernas placering i förhållande till öppen sträng är ju helt annan än om man trycker ner strängen vid ett eller annat band. Du kan ju placera din pickup mellan ett par noder på strängen för att få maximalt övertonsinnehåll. (En nod är platsen där strängen står still och den svänger runt den punkten.) Trycker du sen ner strängen vid t.ex. band två, flyttar du således noderna och klangfärgen ändras. M.a.o. borde det inte spela någon roll om vi talar om små förändringar av läget.

Sen vet vi ju att det skiljer i ton vad gäller så subtila förändringar som stallpickupens placering på en 60-tals och en 70-tals Jazzbas. Fast om man skulle notera det utan att höra den andra att jämföra med är ju en fråga. Spelar du långt upp på halsen blir skillnaden mer slumpmässig.

På P- och J-basarna var pickupplaceringen mer av konstruktionskaraktär, med jämna mått enligt tumsystemets måttstock. P-basen skulle ju försöka emulera en kontrabas; därför sitter pickupen där den sitter enligt tumstocken. Den gode Leo var betydligt mer raffinerad när han placerade den enda pickupen på MM Stingray. Eftersom den bara hade en var det viktigt att den inte blev för "urrrpig" (P) eller "knortig" (J) utan en bra mix av både och.

Min personliga åsikt är att P-basens pickup ska vara omvänd för att få bättre tonal balans över strängarna, dvs. bassidan närmare stallet och diskanten närmare halsen.

Den enda pickup som teoretiskt ger samma klangfärg över hela basens skala är m.a.o. en piezopickup i stallsadeln (eller ev. en optisk dito, som LightWave) eftersom den läser av från samma relativa position oavsett var du spelar. Men det är ju en helt annan sak...

Tack för lärda synpunkter, nu känner jag mig lugnare!

Det enda problemet jag kan komma på är om du spelar flageoletter. Om du t.ex. spelar flageoletten på 5e bandet står ju strängen "still" vid 5e och 12e bandet samt mitt mellan 12e bandet och stallet. Om då micken sitter precis där blir det inte så mycket ljud... Vore kul att göra som Gibson och sätta micken på nån sorts skena så man kan flytta den lite efter behag

Enda gången jag använder flagoletter är när batteriet i stämapparaten tagit slut och jag får stämma "för hand".

Aha då är det bara att köra på! Kom ihåg: längre mot halsen = basigare ljud, längre mot stallet = plonkigare ljud.

hitman skrev:Enda gången jag använder flagoletter är när batteriet i stämapparaten tagit slut och jag får stämma "för hand".

Vilket alltid blir lite surt, även om man normalt inte hör det. Lägger du en flageolette vid band 5 så får du 4.00 gånger grundfrekvensen på strängen, vid band 7 så får du 3.00 gånger gånger frekvensen, och det skulle man ju kunna inbilla sig att det är en kvint (1.50, 3.00. 6.00 etc gånger grundfrekvensen) men det är det alltså INTE.
Det är en otempererad kvint, och om man lägger 12 otempererade kvinter på varandra så motsvarar det INTE 8 oktaver, vilket man kan tro. Det blir ett "surhetsfel".

En tempererad kvint är 1.4988 gånger frekvensen på grundtonen, men den kan du inte få fram med en flageolett.

Klassisk pianostämmar- och orgelbyggarproblem, fast jag tror inte det har någon praktisk betydelse när man stämmer en elbas. På gitarr kan man märka det, ett D-dur låter perfekt, men det surar en aning på E-dur (beror även på att man trycker ner mot banden)

Bachs "das volltemperierte Klavier" är väl en slags "testmusik" så att man stämt sitt klaviaturinstrument rätt och vältempererat.

Äsch, man ska inte stämma för noga. Då blir det så tunt ljud

Om du sätter miken på baksidan av kroppen kan det bli fel.

Grafen skrev:Om du sätter miken på baksidan av kroppen kan det bli fel.

Sant. Eller klämmer fast den mellan greppbrädan och strängarna.

...eller bär den i en liten ask, på ryggen...

Jag tackar även för de sistnämnda lärda synpunkterna. OK, jag kanske är tråkig och traditionell men då sätter jag alltså micken på kroppens (basens alltså, inte min egen gubbkropp) framsida och under strängarna

MagnusP skrev:

hitman skrev:Enda gången jag använder flagoletter är när batteriet i stämapparaten tagit slut och jag får stämma "för hand".

Vilket alltid blir lite surt, även om man normalt inte hör det. Lägger du en flageolette vid band 5 så får du 4.00 gånger grundfrekvensen på strängen, vid band 7 så får du 3.00 gånger gånger frekvensen, och det skulle man ju kunna inbilla sig att det är en kvint (1.50, 3.00. 6.00 etc gånger grundfrekvensen) men det är det alltså INTE.
Det är en otempererad kvint, och om man lägger 12 otempererade kvinter på varandra så motsvarar det INTE 8 oktaver, vilket man kan tro. Det blir ett "surhetsfel".

En tempererad kvint är 1.4988 gånger frekvensen på grundtonen, men den kan du inte få fram med en flageolett.

Klassisk pianostämmar- och orgelbyggarproblem, fast jag tror inte det har någon praktisk betydelse när man stämmer en elbas. På gitarr kan man märka det, ett D-dur låter perfekt, men det surar en aning på E-dur (beror även på att man trycker ner mot banden)

Bachs "das volltemperierte Klavier" är väl en slags "testmusik" så att man stämt sitt klaviaturinstrument rätt och vältempererat.

Jag har rent praktiskt kommit fram till att flageolett-metoden funkar på bas, men är katastrof på en gitarr. Teoretiskt sett är det åt h-e på båda instrumenten, men jag anar att basens lägre frekvens gör att felet, mätt i cent, blir mindre och därför inte hörs lika tydligt.

Alla som stämmer gitarrer efter flageoletter verkar ha en massa tricks för sig efteråt (höja vissa, sänka andra) för att kompensera för att det låter så jävla illa.

bassmayhem skrev: Den enda pickup som teoretiskt ger samma klangfärg över hela basens skala är m.a.o. en piezopickup i stallsadeln (eller ev. en optisk dito, som LightWave) eftersom den läser av från samma relativa position oavsett var du spelar. Men det är ju en helt annan sak...

Alla mickpositioner ger "samma klangfärg" (dvs. konstant för positionen i fråga) över hela basens "skala"/mensur på en given sträng. Det är från sträng till sträng som det blir skillnad. Varje mickposition skapar ett "combfilter" som är specifikt för varje sträng (beroende av stämningen på strängen) men konstant över alla band på strängen. Detta när det gäller vilka frekvenser som påverkas. Självklart kommer dessa frekvenser att motsvara olika övertoner beroende på vilken tonhöjd som spelas, men så är det ju med vanlig EQ med.

Undantaget är om micken sitter mer än halvvägs från stallet till översta bandet. Då kan man få vissa avvikelser på de översta banden.

Undantaget är om micken sitter mer än halvvägs från stallet till översta bandet. Då kan man få vissa avvikelser på de översta banden.

Jag förklarar detta lite närmare här:
http://pratabas.se/viewtopic.php?f=3&t= ... 5#p1075905" onclick="window.open(this.href);return false;