PrataBas

Kamraten Gunnar köpte basen 1982, tror jag. Då såg den redan ut så här:

Det vidriga originalstallet äter handfläsk matskedsvis, så det åker väck, väck, väck. Pickuperna sitter i omvänd ordning, polerna hänger löst i hålen, men de funkar. Det betyder att jag fixar till dem så de hänger ihop. Sen byter jag plats på dem.

Steg ett: stallet!
Originalet ligger i en burk, mitt gamla Badass II som jag köpte samtidigt som Gunnar köpte basen åker på. Fundamental skillnad! Både bra ton och bekvämt att lägga handen på. Snyggt också!


Steg två: forma hålet för stallpickupen så den inte hamnar i kläm. Dessutom skärma om innanmätet med riktig kopparfolie som viks upp över kanterna under plektrumskyddet för "hermetiskt tillsluten" skärmning.


Fantastiskt högkvalitativt!!! Plektrumskyddet är laminerat uppifrån och ner: svart-vitt-aluminiumplåt. Plåt! Inte folie! Detta behålls. Perfekt skärmat, bättre kan det inte bli!


Fortsättning följer...

Underbar! Kom ihåg mitt första instrument, en Hagström Partner elgitarr med naturfärgad hals. Kommer också ihåg det otroligt gedigna materialet till plektrumskyddet. Aluprofilen i halsen var ju också ett riktigt statement i kvalitet. Hade en ny Hagströmbas ett tag, bra instrument, samma aluprofil, någon sorts halvsyntetgreppbräda. Helt ok men ingen keeper. Provade den nya Superswedebasen också. Halsen kändes otroligt bred vid sadeln. Skulle kunna användas som reservlandningsbana för flyget.

Hagströms jazz/scanbasar är alldeles utmärka instrument, har själv en bandlös 73:a samt en bandlös som är uppbyggd kring en hals från en bandlös scanbass, nu söker jag en bandad jazzbas för att komplettera mina två bandlösa.
Nyligen köpte jag en modern H-8B, meningen är att köpa en gammal H8 när jag får råd.
Den moderna H8:an är tungspelad och troligen inget jag kommer att behålla länge.