Backline (skräck)historier

[Dansk_se]

"Jadå, det finns backline på plats!"
På scenen står ett apstort trumset, på ena sidan en Marshall JCM800 med tillhörande dubbla 412. På andra sidan... En SansAmp. Inga monitorer. "Den låter skitbra, jag brukar använda den till inspelningar!"
Efter giget hade den så kallade ljudteknikern mage att yttra de magiska orden "Sången lät ganska ansträngd och jag tror basen var lite ostämd. Annars lät det grymt,grabbar!"

[Bassplaya]

"Jadå, det finns backline på plats!"
På scenen står ett apstort trumset, på ena sidan en Marshall JCM800 med tillhörande dubbla 412. På andra sidan... En SansAmp.

Nånting ditåt, fast med en Ibanez Soundwave 80.
"Den brukar funka bra som medhörning. Vi hade en Jazztrio här förra veckan som använde den".
"Vi spelar metal" sa jag, la på luren och beslutade mig för att ta med min egen rigg.

Det är alltid en god idé att, när man får svaret "backline finns", be om utrustningslista eller åtminstone ringa arrangören och höra vad det är för prylar på plats. Sen kan det ju bli fel ändå, men då har man i alla fall gjort vad man kunnat.

[FreCKo]

Oj...

Laney-kombo där högtalaren var sprängd så dom använde den som DI.
Sketen övningscombo på typ 30w som jag inte fick spela för högt på. Jodå, det gick ändå kan jag säga. När jag dedikerade låten "Wanna be your man" till ljudteknikern med motiveringen att det var en man som kunde sina grejer så drog han ner basen i PA:t, så då slog man på disten och drog allt på max på den stackars förstärkaren.

[maxoges]

Laneykombo är det sämsta jag spelat på live, tätt följd av en sansamp wedge med bassdriver innan. Den sistnämnda lät bra, men alldeles förlite.

Sent from my GT-I9300 using Tapatalk

[criss]

Hiphopgig i ungern. Stora fina gitarrförstärkare, bra trumset och jag fick: en gammal bandspelare med en gitarringång. Skitbra monitorsystem och ljudtekniker så det blev ändå mkt bra scenljud.
Annan gång i rumänien: Ljudteknikern på liten klubb "tjena killar. ja, lite problem att fixa basrigg. Kan inte ni fixa det själva?" Jag som var trött efter massa mil + en del övriga tröttande erfarenheter: "Jahapp, då spelar vi inte dådå." Efter 5min stor det en ampegrigg som ljudteknikern hade i bilen men inte hade orkat/ville bära ut.

Ännu en gång i rumänien på lågbudget turne: Vi var på väg till DJ-festival som hade bokat ett enda liveband dvs oss. Långt att köra på små vägar. Halvägs med flera timmar körande kvar ringer arrangören och undrar om "hur man kopplar in ett trumset till ett soundsystem" Sångaren svarar: "Tja, antagligen med en USB-Sladd." Vi vände bilen och drack öl i närmsta stad ist.

[Seaweed]

En gång stod det en Warwick-topp och en Behringer-låda i backlinen. Maken till dåligt skitljud har jag aldrig varit med om.

Det var 4 år sen och enda gången jag inte hade med egen basrigg. Lite svårt att ta med sig sitt sound om man inte har med riggen

EDIT: har kört på andra lådor rätt mycket dock, men bara om det är typ Ampeg 810 eller Mesa.

[Tripod]

Micke B Tretow berättar ju i någon av sina skojsiga skämtinspelningar om ett folkparksgig där det skulle finnas PA. "Det var en Radiola på 2 Watt"

[Bullen]

Värsta jag haft är nog en tracecombo på 30 watt och en sån där skittråkig blå ibanez combo.

[Basstore]

SWR200 topp + 2x10" herre Gud va illa.

[trikloretylen]

På det glada 80-talet så kom vi till en spelning där backline utlovades .
Och mycket riktigt stort trumset 2gitarr stackar .
Och till mig en linebox och ingen monitor .
Med förklaringen att basen hör man ändå utan monitor .

[eeakga]

Satt i orkestern på en teaterföreställning. Vi hade inga egna förstärkare till varken gitarr eller bas, bara linesignal till PA.
Medhörningen var varsin mini-monitor som inte återgav någonting under 60Hz. Så varje gång jag spelade en ton lägre än öppen A-sträng så blev det helt tyst där jag satt.
Räddningen var att jag kunde höra lite av basen från utljudet.

[sorghwind]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

[Eagle Hazze]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

[sorghwind]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

Ja... alltså å ena sidan hade de något sorts tänk - att det där eventuellt var deras sista spelning och de ville sluta med stil och lite rockstjärneglans. Å andra sidan är det folk jag känner och det kändes rätt risigt. Hade jag vetat om det i förväg hade jag inte haft något problem med det.

[Grafen]

En Marshall 412 för gitarr UTAN förstärkare är väl extremfallet.

Äh, du får väl ta i lite med högerkardan!

[Cuba]

En Marshall 412 för gitarr UTAN förstärkare är väl extremfallet.

Äh, du får väl ta i lite med högerkardan!

Med nyladdat batteri ...

[Eagle Hazze]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

Ja... alltså å ena sidan hade de något sorts tänk - att det där eventuellt var deras sista spelning och de ville sluta med stil och lite rockstjärneglans. Å andra sidan är det folk jag känner och det kändes rätt risigt. Hade jag vetat om det i förväg hade jag inte haft något problem med det.

Om de har rattat in drömljudet så sätt dit lite tejp om bandet innan rattar om, eller var de rädda för att ni skulle ta glansen så att säga.

[sorghwind]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

Ja... alltså å ena sidan hade de något sorts tänk - att det där eventuellt var deras sista spelning och de ville sluta med stil och lite rockstjärneglans. Å andra sidan är det folk jag känner och det kändes rätt risigt. Hade jag vetat om det i förväg hade jag inte haft något problem med det.

Om de har rattat in drömljudet så sätt dit lite tejp om bandet innan rattar om, eller var de rädda för att ni skulle ta glansen så att säga.

Det var väl mer effekten "nu jävlar kommer huvudbandet med sina fräna prylar" som de var ute efter, typ. Ingen dum ide, men vi andra tappade lite sug när vi fick reda på det.

[Eagle Hazze]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

Ja... alltså å ena sidan hade de något sorts tänk - att det där eventuellt var deras sista spelning och de ville sluta med stil och lite rockstjärneglans. Å andra sidan är det folk jag känner och det kändes rätt risigt. Hade jag vetat om det i förväg hade jag inte haft något problem med det.

Om de har rattat in drömljudet så sätt dit lite tejp om bandet innan rattar om, eller var de rädda för att ni skulle ta glansen så att säga.

Det var väl mer effekten "nu jävlar kommer huvudbandet med sina fräna prylar" som de var ute efter, typ. Ingen dum ide, men vi andra tappade lite sug när vi fick reda på det.

Då får man se upp så det inte blir som Zigue Zigue Sputnik, new wave band som på skivomslag såg ut att köra musik typ Wendy o Williams, alltid rejält utspökade med mycket färgade tuppkammar och glamkläder, men när man köpte skivan på omslaget inser väl hemma att det bara blippar.

[bootsy]

Bland mina roligaste märks:
En Marshall valvestate gitarrtopp och en gammal Soundside 4x12.
En Peavey TKO-combo på 100w när gitarristen fått en full marshallstapel.
En GK-combo med säkringsproblem som la av i nästan varje låt.
En Ampeg gitarrkombo på 50w och 2x12 när det stod specat en SVT + 8x10 i ridern.

[Eagle Hazze]

De trökigaste jag kommer på just nu:

Köpi, Berlin: bas-fyrtian har ingen hon-kontakt, bara ett hål rakt in - det tar mig 30 min att övertyga ställets ansvarige om att detta har någat att göra med att inget låter. Till slut styrdes nån hyfsad men trist Hartke-låda upp och allt funkade.

Warsawa: bandet innan oss går av och tar plötsligt med sig basriggen, kvar finns en 30-wattskombo. Arrangören flinar nervöst och säger "is ok?". Som tur är hann jag inte ens svara innan sista bandets basist vrålar "no, it's pretty fucking far from ok", varpå arrangören går och hyr basriggen av bandet innan oss.

Tjeckien, nån festival i skogen: Vi har flugit ner med bara breakables och blivit lovade backline. När vi ska gå på finns ingen basstärkare, arrangören är försvunnen och scenteknikern kan bara tjeckiska och står och rycker på axlarna. Sjukt svettig stund innan jag hittar nån som kan trolla fram en stärkare, under vilken jag hinner skälla ut folk rätt rejält - som tur var fattade de nog inte så mycket av det.

Uppsala: kommer in i lokalen när huvudbandet soundcheckar. Feta riggar, trumset med dubbla baskaggar, ser flådigt ut. Så fort dom har checkat klart lägger de skynken över utrustningen och dukar fram combos och ett fallfärdigt trumset åt oss andra band.

Uppsala var ruggig, ogint beteende.

Ja... alltså å ena sidan hade de något sorts tänk - att det där eventuellt var deras sista spelning och de ville sluta med stil och lite rockstjärneglans. Å andra sidan är det folk jag känner och det kändes rätt risigt. Hade jag vetat om det i förväg hade jag inte haft något problem med det.

Om de har rattat in drömljudet så sätt dit lite tejp om bandet innan rattar om, eller var de rädda för att ni skulle ta glansen så att säga.

Det var väl mer effekten "nu jävlar kommer huvudbandet med sina fräna prylar" som de var ute efter, typ. Ingen dum ide, men vi andra tappade lite sug när vi fick reda på det.

Då får man se upp så det inte blir som Zigue Zigue Sputnik, new wave band som på skivomslag såg ut att köra musik typ Wendy o Williams, alltid rejält utspökade med mycket färgade tuppkammar och glamkläder, men när man köpte skivan på omslaget inser väl hemma att det bara blippar.

http://m.youtube.com/watch?v=pRhVieOGQkw" onclick="window.open(this.href);return false;

[RolleHarris]

"Nej alltså vi kör basen direkt ut i pa:t. Lokalen är så liten så en basförstärkare blir överflödig, ja just det gitarristerna har varsin marshall jcm 2000 med 412 lådor på scenen"

[FreCKo]

Om man ska vända på steken så den bästa backlinen jag haft var nog när John Sane här på forumet fick för sig att ha oss som förband (jättetrevlig spelning) och vi spelade på en scen som var så liten att man inte kunde stå framför trumsetet, eftersom baskaggen nådde fram till scenkanten... så vi stod på varsin sida av trummisen, och jag spelade på hans Mesa Boogie Bass 400+ med tillhörande Ampeg 8x10.




Konstigt nog fick jag aldrig chans att dra på, tror att jag hade mastern på 0,5 eller något sånt.

[Nick]

John Sane har ju det bästa basljudet i kvarteren runt Blecktornskällaren!

Jag har just gått med på att vara backlineansvarig för Umefolk 2014. Blir spännande att befinna sig på andra sidan. Jag hoppas att jag inte blir upphov till några skräckhistorier!

[bjelkeman]

Vad gör ni då för att inte sitta där med en transistor radio med inlött telejack?
Ringer och kollar vad som finns? Har en TKS 112 i mössan och microtopp i bakfickan? Bra pedalbord i plånkan? Tusendollarssedlar i rullar i skon?