W:O:A 08
Postat: tis 05 aug 2008, 20:10
Hujeda mig vilken festival!
Jag hade väntat mig mer av tyskars förmåga att styra upp tillställningar men vad väntar man sig egentligen på en camping för 70000 hårdrockare? Ett klockrent koncept var att man hade bilen brevid tältet. En lite mindre klockren detalj var alla ölflaskor som slängdes lite överallt. Alla bilar började radas upp snyggt av en HALT-skrikandes tysk herre men snabbt bildades mer klungor än rader.
Vi var förtrupp med tält och kräftskivebehör så första kvällen lades på svenskjakt. Ett gäng förstoppade skåningar var första bytet som snabbt övergavs mot två goa Lerumsbor som parkerat bilen i tältet. Före vi visste ordet av försökte vi alla tre klämma ihop i 8-mannatältet som tydligen är ganska trångt efter ett gäng öl.
Denna natten lyckades X (inte jag) fippla ut sina fötter, kläder och sovsäck i regnet.
X lyckas torka kläderna med kroppen lagom till resterande 5 deltagare kommer. Glada och sjukt taggade inför helgen går vi på drickat igen.
Alla blir sagolikt roliga och en i gänget drar fram flaskan med Habanerosprit. Alla hickar eller sprutar kroppsvätska ur ansiktsöppningar. Natten slutar med att X går vilse på campingen, frågar någon tysk "Where's the way out?"
Svaret " There is no way out" tvingar honom att klättra över stängslet han hittat vilket ger honom tämligen trasiga kläder och stick-/ skärsår över, i princip, hela kroppen. Detta missade jag eftersom jag hittat ett annat camp med Varbergare som precis när jag kom gav sig utt på mission över campingen. Jag utrustades snabbt med prästkåpa tillsammans med 6 andra som följde missionens centralfigur, Jesus!
De hade ordnat riktigt snygga och "seriösa" dräkter. Det var sjukt kul att få balla ur en stund med punkarna i Vit glögg.
Den första konserten vi orkar ta oss till blir Mustasch efter en av oss burit upp detta årets präktigaste baksmälla. Vatten är lite magstarkt ibland ju? En kalaskonsert i solgasset och jag hade inte mäktat med att ta mig ur prästkåpan som satt som en smäck på mig. Jag yrade mig tillbaks till Vit glögg och klev in lagom till korvkalaset. Ett mayhem av 40 korvar slukandes av 4 killar.
IRON MAIDEN spelade på True Metal Stage! Vi försökte en stund att knö oss fram mot scenen men gav upp efter att en ölvagn nära vält av trycket från publiken. Då var vi så nära som 80-100 meter från scen. Det var sjukt mycket metalheads där. En minst lika bra konsert som på Ullevi i Lördags avnjöts före vi satte av mot tältet för fortsatt fest.
Någon gång här får X idén att skjuta fyrverkerier med röven. En smärre planeringsmiss, kan vi kalla det, senare ligger X på marken rullandes med en raket mellan skinkorna och skriker. Det som är synd är att ingen av oss såg det. Inte ens läkarna kunde hålla sig för skratt när han låg med sin svedda röv i vädret och förklarade vad han "råkat ut för".
Dags för dusch! i den tyngsta skuren passa tre av oss på att löga vår lekamen och fina och rena till Children Of Bodom och Sabaton. Denna natt trädde hjältarna från Handicamp fram och räddade världen. Nåt stolpskott hade fjuttat på en bajamaja. Unfortunately upptäcktes detta precis efter ett toabesök. En av oss försökte klämma fram nån droppe med viljestyrka medan en annan sprang för att leta släckmatriel. Men det var helt hopplöst att hitta någon som hade nåt icke brännbart i vätskeform. Tillslut fann de något och hällde över elden men ficka hjälpa till en aning med pinnar och slå ut det sista. Tänk er synen av två killar stå och slå/peta i en bolmandes bajamaja. X höll sig lugn denna natten.
Det enda vi såg den sista dagen var nog Nightwish. Anette skötte sig kanon och live tycker jag nog bättre om henne än om Tarja. Impade och mer festsugna än nånsin besökte vi campingens största camp. Tyskar som släpat dit en cirkus vagn med dansgolv på taket, trästaket runt hela deras område ca. 200 m och en stereosarus rex som mosade alla omkring. Vi kom att tänka på hur mycket pengar amerikanska tv-predikanter drar in så vi satte upp en live-version med Rövarsången i gospeltappning för den ringa betalningen av en öl var. Det lite trögt i början före den satt tight. Det var också med rövarsången vi kommunicerade på konserterna när vi tappade bort varann. Idiotsäkert! Vi hittade alltid varann. Så, återigen iförd kåpa blev det några kvicka konserter påett otal ställen före vi ville hedra våra ärade danska grannar med en konsert. Två av de var tydligen lite missnöjda med vårt trevliga sällskap och trodde inte att vi förstod danska. Det gör vi inte heller men vi lyckades lista ut att de ville mer än bjuda oss på öl så vi gick ut därifrån, kissade på flaket av deras lastbil och stal deras vattendunk. Vårt vatten var slut och vi tänkte vätska upp lite inför den stundande bakfyllan i bilen hem. Min kumpan svepte tre snabba glas, sparkade omkull ett par stolar, sade - Det smakade diesel, Gonatt.
Jag luktade på dunken och han hade inte fel.
Han hade inte av det på morgonen iaf och fick dåligt samvete för han stulit dunken och ville betala danskarna. De skrattade och sa att det säkert var vatten. Nej, det var det inte sa vi och fick dansken att lukta på dunken. Han skrattade mer och vägrade ta emot pengarna.
Vi tog oss tillbaka till Svea rike trötta men väldigt glada.
Jag var bara tvungen att berätta om allt vi var med om.
Jag hade väntat mig mer av tyskars förmåga att styra upp tillställningar men vad väntar man sig egentligen på en camping för 70000 hårdrockare? Ett klockrent koncept var att man hade bilen brevid tältet. En lite mindre klockren detalj var alla ölflaskor som slängdes lite överallt. Alla bilar började radas upp snyggt av en HALT-skrikandes tysk herre men snabbt bildades mer klungor än rader.
Vi var förtrupp med tält och kräftskivebehör så första kvällen lades på svenskjakt. Ett gäng förstoppade skåningar var första bytet som snabbt övergavs mot två goa Lerumsbor som parkerat bilen i tältet. Före vi visste ordet av försökte vi alla tre klämma ihop i 8-mannatältet som tydligen är ganska trångt efter ett gäng öl.
Denna natten lyckades X (inte jag) fippla ut sina fötter, kläder och sovsäck i regnet.
X lyckas torka kläderna med kroppen lagom till resterande 5 deltagare kommer. Glada och sjukt taggade inför helgen går vi på drickat igen.
Alla blir sagolikt roliga och en i gänget drar fram flaskan med Habanerosprit. Alla hickar eller sprutar kroppsvätska ur ansiktsöppningar. Natten slutar med att X går vilse på campingen, frågar någon tysk "Where's the way out?"
Svaret " There is no way out" tvingar honom att klättra över stängslet han hittat vilket ger honom tämligen trasiga kläder och stick-/ skärsår över, i princip, hela kroppen. Detta missade jag eftersom jag hittat ett annat camp med Varbergare som precis när jag kom gav sig utt på mission över campingen. Jag utrustades snabbt med prästkåpa tillsammans med 6 andra som följde missionens centralfigur, Jesus!
De hade ordnat riktigt snygga och "seriösa" dräkter. Det var sjukt kul att få balla ur en stund med punkarna i Vit glögg.
Den första konserten vi orkar ta oss till blir Mustasch efter en av oss burit upp detta årets präktigaste baksmälla. Vatten är lite magstarkt ibland ju? En kalaskonsert i solgasset och jag hade inte mäktat med att ta mig ur prästkåpan som satt som en smäck på mig. Jag yrade mig tillbaks till Vit glögg och klev in lagom till korvkalaset. Ett mayhem av 40 korvar slukandes av 4 killar.
IRON MAIDEN spelade på True Metal Stage! Vi försökte en stund att knö oss fram mot scenen men gav upp efter att en ölvagn nära vält av trycket från publiken. Då var vi så nära som 80-100 meter från scen. Det var sjukt mycket metalheads där. En minst lika bra konsert som på Ullevi i Lördags avnjöts före vi satte av mot tältet för fortsatt fest.
Någon gång här får X idén att skjuta fyrverkerier med röven. En smärre planeringsmiss, kan vi kalla det, senare ligger X på marken rullandes med en raket mellan skinkorna och skriker. Det som är synd är att ingen av oss såg det. Inte ens läkarna kunde hålla sig för skratt när han låg med sin svedda röv i vädret och förklarade vad han "råkat ut för".
Dags för dusch! i den tyngsta skuren passa tre av oss på att löga vår lekamen och fina och rena till Children Of Bodom och Sabaton. Denna natt trädde hjältarna från Handicamp fram och räddade världen. Nåt stolpskott hade fjuttat på en bajamaja. Unfortunately upptäcktes detta precis efter ett toabesök. En av oss försökte klämma fram nån droppe med viljestyrka medan en annan sprang för att leta släckmatriel. Men det var helt hopplöst att hitta någon som hade nåt icke brännbart i vätskeform. Tillslut fann de något och hällde över elden men ficka hjälpa till en aning med pinnar och slå ut det sista. Tänk er synen av två killar stå och slå/peta i en bolmandes bajamaja. X höll sig lugn denna natten.
Det enda vi såg den sista dagen var nog Nightwish. Anette skötte sig kanon och live tycker jag nog bättre om henne än om Tarja. Impade och mer festsugna än nånsin besökte vi campingens största camp. Tyskar som släpat dit en cirkus vagn med dansgolv på taket, trästaket runt hela deras område ca. 200 m och en stereosarus rex som mosade alla omkring. Vi kom att tänka på hur mycket pengar amerikanska tv-predikanter drar in så vi satte upp en live-version med Rövarsången i gospeltappning för den ringa betalningen av en öl var. Det lite trögt i början före den satt tight. Det var också med rövarsången vi kommunicerade på konserterna när vi tappade bort varann. Idiotsäkert! Vi hittade alltid varann. Så, återigen iförd kåpa blev det några kvicka konserter påett otal ställen före vi ville hedra våra ärade danska grannar med en konsert. Två av de var tydligen lite missnöjda med vårt trevliga sällskap och trodde inte att vi förstod danska. Det gör vi inte heller men vi lyckades lista ut att de ville mer än bjuda oss på öl så vi gick ut därifrån, kissade på flaket av deras lastbil och stal deras vattendunk. Vårt vatten var slut och vi tänkte vätska upp lite inför den stundande bakfyllan i bilen hem. Min kumpan svepte tre snabba glas, sparkade omkull ett par stolar, sade - Det smakade diesel, Gonatt.
Jag luktade på dunken och han hade inte fel.
Han hade inte av det på morgonen iaf och fick dåligt samvete för han stulit dunken och ville betala danskarna. De skrattade och sa att det säkert var vatten. Nej, det var det inte sa vi och fick dansken att lukta på dunken. Han skrattade mer och vägrade ta emot pengarna.
Vi tog oss tillbaka till Svea rike trötta men väldigt glada.
Jag var bara tvungen att berätta om allt vi var med om.
