PrataBas

För min del, ett Rocktron RSB-18 fx switching system.



Rackmonterat med världens största pedalbord. Svensk Musik, som då hade agenturen på Rocktron, hade haft det att plocka reservdelar ifrån. Sen lagade dom det och jag fick konstigt nog frågan om jag var intresserad. Köpte det väldigt billigt. Dom var fullkomligt svindyra enligt riktpris. Funkade faktiskt otroligt bra och jag hade en hel radda med rackeffekter i en racklåda, modell bamse. "Hard wire" var ledorden på den tiden och detta system, initialt designat och tillverkat av Bob Bradshaw, användes av dom stora gitarristerna på den tiden. The Edge, David Gilmour och sådana. Och jag. Till bas..... Och jag kunde till fullo berättiga i ord varför det var så viktigt att ha alla dessa effekter och mitt Rocktron RSB-18 switching system. Kan så här i efterhand summera det hela med ett enda ord:

Overkill.

Sålde den senare till gitarristen Mattias Torell.

Racklådan, som var 18 rackenheter hög, vibrationsdämpad och på hjul, har jag kvar. Den står omklädd och fingjord i maskinrummet i studion med ljudkort, slutsteg och en massa annan skit i sig. Ovanpå står en Mac Pro dator.

Så kunde det vara under det tidiga 90-talet......

Någon annan som är mogen att blotta strupen och bikta sig??

//J

eller alla mina små pedaler (som jag faktiskt använder ibland, och inte bara pillar i)

Så ni menar att jag vunnit?? Redan?

Kom igen nu. Det måste ju finnas fler som gjort besynnerliga saker historiskt. Byggt en 8 x 21 tum högtalarlåda stor som en container eller köpt någonting som ni skäms för och i efterhand insett att ni varit fullständigt ute och cyklat. Inte är väl jag den ENDA här som vågar blotta strupen och bikta mig!! Fegapor.....

//J

Nä, faktiskt inte

Hellboy skrev:Så ni menar att jag vunnit?? Redan?

Kom igen nu. Det måste ju finnas fler som gjort besynnerliga saker historiskt. Byggt en 8 x 21 tum högtalarlåda stor som en container eller köpt någonting som ni skäms för och i efterhand insett att ni varit fullständigt ute och cyklat. Inte är väl jag den ENDA här som vågar blotta strupen och bikta mig!! Fegapor.....

//J

Jag byggde en för grund 210:a med ebs-element i som jag va uppe hos bosse och bad på mina knän att få köpa..
Den lät bra till gitarr.. inte basgitarr.. : :

Hellboy skrev:Så ni menar att jag vunnit?? Redan?

Du gick ut rätt hårt iaf

Det funka inte alls.

min v-amp bas, har inte haft någon användning för den. snacka om impuls köp

Min Kramer 8:a kanske.
V-ampen

Rörhäcken som jag skröt om förut. För tyst för repan och för högljudd för att ha hemma.
redigerat: Kanske inte konstigt, men väl onödigt.

Jag vet inte om jag köpt på mig för mycket men kanske det blivit lite overkill genom att jag aldrig säljer nåt...

Mitt lilla musikhörn här hemma ser ju som bekant ut såhär:


Ja, just det... jag bor i lägenhet...

Spelmässigt antar jag att Dean 10:an är too much, men den är kul så jag tycker inte den räknas.
Och alla andra instrument ligger ju bara och väntar på tid, lust och inspiration så det räknas inte riktigt heller.

Har lite overkill på basar faktiskt, men jag behöver inte göra mig av med dem
Ett onödigt köp var Boss Overdriven

Det amerikanska svaret på HAJK


[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rkgkp1PCQuE[/youtube]

Le Contrebasse skrev:


Det funka inte alls.

Nu blir man nyfiken

Hellboy leder nog, men Le Contre är god tvåa.


Det mest onödiga jag köpt var en volympedal. Varken pinsamt eller kul, bara meningslöst

alexon skrev:

Le Contrebasse skrev:


Det funka inte alls.

Nu blir man nyfiken

Hellboy leder nog, men Le Contre är god tvåa.


Det mest onödiga jag köpt var en volympedal. Varken pinsamt eller kul, bara meningslöst

Fast en volympedal kan man göra roliga saker med!! Som att ta bort anslagen på bastonerna under lugnare låtar eller lugnare partier i låtar. Då låter det som om man spelar med stråke helt plötsligt.

//J

Ett plektrum i 5mm filt torde vara det mest onödiga jag köpt!
Hade Rotosound flats på jazz:en då!
Tur att jag inte fick tag på en Gizmotron på den tiden då det begav sig, annars hade den direkt kvalificerat sig.

Ja, eftersom Janne nämnde containerlådor måste jag ju ta upp en gigantisk baslåda jag och min dåvarande gitarrvapendragare byggde i 13-14-årsåldern.

Den var typ 1.60 hög och sisådär 75 bred och djup...helt i FET masonit...och utrustad med en (1) slapp femtontummare plockad från en kasserad PA-låda. Naturligtvis drevs klossen av min trogna BT-100.

Aset kompletterades sen med en hemsnickrad trappa på baksidan...också i samma fetmasonit...som gitarristen under våran "scenshow" klättrade upp på. Sedan hoppade han med friskt mod hoppade ner från masonitaset och slog sönder sin gitarr. Eller rättare sagt, en färdigsågad och träslöjdssnickrad gitarrkopia av sin riktiga gura.

Den var med på en fritidsgårdspelning, sen vägrade våra föräldrar skjutsa oss om vi inte gjorde oss av med åbäket, hehe.

Inget jag köpt mer än spånskivorna, men fortfarande en skämmig parentes från min ungdoms basism.

Taurus skrev:Inget jag köpt mer än spånskivorna, men fortfarande en skämmig parentes från min ungdoms basism.

Ungdomsförsyndelser är guld när man passerat de 40 och börjar gå i barndom!

Taurus skrev:Ja, eftersom Janne nämnde containerlådor måste jag ju ta upp en gigantisk baslåda jag och min dåvarande gitarrvapendragare byggde i 13-14-årsåldern.

Den var typ 1.60 hög och sisådär 75 bred och djup...helt i FET masonit...och utrustad med en (1) slapp femtontummare plockad från en kasserad PA-låda. Naturligtvis drevs klossen av min trogna BT-100.

Aset kompletterades sen med en hemsnickrad trappa på baksidan...också i samma fetmasonit...som gitarristen under våran "scenshow" klättrade upp på. Sedan hoppade han med friskt mod hoppade ner från masonitaset och slog sönder sin gitarr. Eller rättare sagt, en färdigsågad och träslöjdssnickrad gitarrkopia av sin riktiga gura.

Den var med på en fritidsgårdspelning, sen vägrade våra föräldrar skjutsa oss om vi inte gjorde oss av med åbäket, hehe.

Inget jag köpt mer än spånskivorna, men fortfarande en skämmig parentes från min ungdoms basism.

Helt underbart, en bekräftelse på att man inte är ensam om de där riktigt tokiga tankarna man har ibland...och framför allt hade på 80-talet...

Taurus skrev:Ja, eftersom Janne nämnde containerlådor måste jag ju ta upp en gigantisk baslåda jag och min dåvarande gitarrvapendragare byggde i 13-14-årsåldern.

Den var typ 1.60 hög och sisådär 75 bred och djup...helt i FET masonit...och utrustad med en (1) slapp femtontummare plockad från en kasserad PA-låda. Naturligtvis drevs klossen av min trogna BT-100.

Aset kompletterades sen med en hemsnickrad trappa på baksidan...också i samma fetmasonit...som gitarristen under våran "scenshow" klättrade upp på. Sedan hoppade han med friskt mod hoppade ner från masonitaset och slog sönder sin gitarr. Eller rättare sagt, en färdigsågad och träslöjdssnickrad gitarrkopia av sin riktiga gura.

Den var med på en fritidsgårdspelning, sen vägrade våra föräldrar skjutsa oss om vi inte gjorde oss av med åbäket, hehe.

Inget jag köpt mer än spånskivorna, men fortfarande en skämmig parentes från min ungdoms basism.

Ok. Pinsamhet no 2 från min sida och skrämmande lik Taurus byggnationsprestation.

Jag hade också en Hagström BT100 topp. Jag och gitarristen i bandet jag spelade med byggde inte bara en högtalare utan två! En åt honom och en åt mig. Bestyckade av 4 styck 12-tums Philips element av olika modell köpta genom Hobbex. Baselement i min, gitarrelement i hans. Lådorna var byggda i 25 millimeters masonit och var inte lika höga som Taurus låda. Ungefärliga mått ca höjd 120 cm x djup 50 cm och bredd 120 cm. Vi använde inga ritningar av något slag utan byggde bara vad vi tyckte var lagom stort. Dom vägde ett ton styck (liten överdrift men dom var OTROLIGT tunga) och till råga på allt var vi så korkade att vi inte satte handtag på dom. Så dom var rent omöjliga att bära på. Vi var unga och hade väldigt begränsad ekonomi så handtag sparade vi in på. Det var för dyrt. Först tyckte vi att det var för dyrt med färg också så i början var dom omålade men efter några månader målade vi dom i överbliven, giftig, båtbottenfärg (det här var på 70-talet så det var mycket gift i färgen) som jag snott av min far. Inga galler framför elementen så vi var tvungna att vara väldigt försiktiga när vi skulle göra spelningar och flytta på lådorna. Omöjligt att få ett bra grepp och man blev svart om händerna då färgen färgade av sig rejält när man tog i den. Vi var också runt 12 - 13 år gamla.

Men "scenshowen" lade vi inte så mycket krut på och vi hade inga stegar att komplettera högtalarna med. Den där högtalaren använde jag under några års tid men sen gick det inte länge. Den hamnade på tippen. Den vägde lugnt 80 kilo. Vi var alltid 4 pers när vi skulle flytta på högtalarna och vi var tre i bandet så vi fick alltid ringa till en kompis för hjälp.

En gång skulle vi flytta min högtalare från där jag bodde till där gitarristen bodde. Ett par kilometer var det och vi ville ju spela så vi orkade inte vänta på att någon förälder kunde köra den i en bil. Så vi ringde två kompisar som hjälpte till att få upp den ur källaren och sen ställde vi den på en skateboard och rullade iväg med den. Efter några hundra meter gick skateboarden sönder så då fick vi hämta gitarristens skateboard. Den gick också sönder. Jag tror att vi förbrukade 4 skateboards innan vi var framme vid gitarristens hus. Sen var det att fråga föräldrarna om vi kunde låna pengar för att ersätta dom två övriga skateboardarna som vi lånade av kompisar och haft sönder.....

Vad man höll på..... Men man var ju inte så gammal.....

//J

Haha Janne, ja, kul hade man som pöjk.

Min masonitkoloss gjorde vi så hög vi vågade, just för att få maximal effekt av gitarristens dramatiska hopp med efterföljande krossning av gitarr(replika). Dessutom var mitt as lyxigt nog utrustad med handtag - fyra byrålådsdito vi hittade i hans farsas garage - ung kreativitet när den är som bäst

fieldflower skrev:Jag vet inte om jag köpt på mig för mycket men kanske det blivit lite overkill genom att jag aldrig säljer nåt...

Mitt lilla musikhörn här hemma ser ju som bekant ut såhär:


Ja, just det... jag bor i lägenhet...

Spelmässigt antar jag att Dean 10:an är too much, men den är kul så jag tycker inte den räknas.
Och alla andra instrument ligger ju bara och väntar på tid, lust och inspiration så det räknas inte riktigt heller.

Jag ser en Warwick (nästan iallafall)! Och den där tavlan har jag haft innan den blev stulen på min vind....

Det onödigaste jag har just nu är väl en Fafner för den använder jag inte alls just nu (jo, lite ibland).

Kom på en till. Hellmans onödigheter no 3....

När jag började spela Chapman Stick på 80-talet fanns inte internet eller youtube och det fanns ingen att ta lektioner av heller för den delen. Så man fick gissa sig fram och försöka lära sig instrumentet själv så gott det gick. På baksidan av en Stick sitter det en "bälteskrok", eller vad man nu ska kalla det på svenska.



Den ska man köra ner i byxlinningen/skärpet. Jag tyckte initialt att Stick:en hamnade lite för lågt och att spelställningen inte var helt optimal. Jag ville gärna ha upp Stick:en ca 5 cm för att det skulle bli så bekvämt som möjligt. Så jag vände mig till en skomakare jag känner och han tillverkade ett bälte med tillhörande hängslen i läder med en förstärkning på den delen av skärpet som bälteskroken skulle vara på. Svart skinn. Riktigt flådigt blev det. En massa inställningsmöjligheter så att jag kunde justera höjd och annat. Mycket spännen. Det vart ganska kostsamt men jag fick ett kompispris på alltihop men det sved rejält i plånboken. Men allt för konsten. Här skulle det läras att spela Stick. Hej och hå!!

När jag provade mitt specialtillverkade skärp med tillhörande hängslen hemma första gången märkte jag att det var ganska knöligt att justera in anordningen men det skulle ju bara göras en gång och sen vad det bara bältesspännet som jag behövde använda. Sen märkte jag att skinnet han använt var ganska rejält hårt så hängslena skavde mot halsen och det var inte direkt bekvämt. Och förstärkningen för bälteskroken var också i ett kraftigt, rejält hårt, skinn så när jag kopplade in min Stick, som var gjord i grafit och mycket mer känslig för mekaniska bi-ljud än dom instrument som SE gör nu, i min förstärkare så knarrade och lät det ORDENTLIGT mycket p.g.a. mekaniska ljud i bälteskroken. Så pass att det inte gick att använda. Min fina, specialtillverkade, anordning var oanvändbar. Jag försökte mjuka upp skinnet med olja och en massa andra medel men det gjorde inte saken ett dugg bättre. Jag stod där och hade skavsår på halsen och en knarrande Stick. Pinsamt.

Då jag i detta skede kollade lite mer noga på hur Stick:en och bälteskroken var byggd såg jag att bälteskroken kunde man minsann höja och sänka genom att använda någon av dom extra skruvhålen som Emmet Chapman så påpassligt borrat i bälteskroken. Kan tänka mig att han i ett ganska tidigt skede märkt att olika människor är olika långa. Så jag höjde Stick:en 5 centimeter och sedan dess har jag använt vilket jävla skärp som helst!!

//J