Hej, här är jag...
Postat: tis 25 nov 2008, 20:30
Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.... 
Det blir så futtigt när man ska försöka förklara hur otroligt glad, tacksam, överväldigad, förstummad, och så vidare jag är.
Jag skrev om min situation eftersom det var enklast för mig att förklara öppet vad som hänt på en gång, det skulle ju bli ganska uppenbart snart ändå.
Att jag skulle få mycket uppmuntrande ord och annat visste jag eftersom ni är som ni är på det här forumet, men det ni gjort och gör är totalt sanslöst otroligt fantastiskt (och så vidare).
I fyra timmar i fredags var jag helt knäckt, ytterligare några timmar var jag ledsen och förvirrad.
Nu har jag lagt det bakom mig, är laddad för nya tag i någon annan form och att få umgås med er på forumet. Och det är tack vare er!! (och min familj).
Allt det som alla kan läsa om i flera trådar här, alla PM, e-mail, SMS, telefonsamtal och brev jag har fått. Det är SÅ stort.
Jag hoppas och tror att ni fattar att jag är otroligt tacksam. Om inte så säger jag det en gång till. Tack.
Det blir så futtigt när man ska försöka förklara hur otroligt glad, tacksam, överväldigad, förstummad, och så vidare jag är.
Jag skrev om min situation eftersom det var enklast för mig att förklara öppet vad som hänt på en gång, det skulle ju bli ganska uppenbart snart ändå.
Att jag skulle få mycket uppmuntrande ord och annat visste jag eftersom ni är som ni är på det här forumet, men det ni gjort och gör är totalt sanslöst otroligt fantastiskt (och så vidare).
I fyra timmar i fredags var jag helt knäckt, ytterligare några timmar var jag ledsen och förvirrad.
Nu har jag lagt det bakom mig, är laddad för nya tag i någon annan form och att få umgås med er på forumet. Och det är tack vare er!! (och min familj).
Allt det som alla kan läsa om i flera trådar här, alla PM, e-mail, SMS, telefonsamtal och brev jag har fått. Det är SÅ stort.
Jag hoppas och tror att ni fattar att jag är otroligt tacksam. Om inte så säger jag det en gång till. Tack.
