PrataBas

I alla länder i västvärlden (mig veterligen) finansieras kulturen via skattsedeln, via lagstadgade avgifter, via inköp och via kultursponsring. Kultursponsring lämnar vi därhän då det framförallt enbart berör stora och etabablerade akter samt i en viss mån institutionerna. Kultursponsring är frivillig och vi kan inte bestämma över var företag och privatpersoner väljer att göra med sina pengar. Och inköp faller lite under samma premisser. Vi smäller av på någonting och köper det och även detta bör nog ingen annan än den som väljer att konsumera kulturprodukten i fråga kunna ha något att säga till om. Låt oss koncentrera oss på skatte- och lagstadgad avgiftsfinansiering av kultur i den här tråden.....

Vad tycker vi? Det finns en liten omröstning nedan. Rösta och motivera i ett inlägg.

Sveriges BNP för 2012 bör ligga någonstans runt 3.600 miljarder kronor på ett ungefär. Statens kulturbudget för 2013 ligger på ca 6,8 miljarder och det bör således vara en hyffsat mikroskopiskt liten del av Sveriges totala BNP. Runt 1,9 promille om jag inte räknat helt tokigt. Om man struntar i BNP och ser hur stor del av statens budget som läggs på kultur så tror jag att det handlar om någonstans runt 1 procent. Sen har ju kommunerna kulturanslag i sin budget och även där handlar det om någonstans runt 1 procent av den totala budgeten. Har letat efter en totalsumma vad kulturen kostar staten, kommunen och Landstinget tillsammans men inte hittat någon helt aktuell siffra. Den siffra jag fick fram gäller 2009 (3 år sedan) och då var den totala budgeten på 23 miljarder kronor. Har lite dålig koll på vad som hänt sedan dess men i stort tror jag att kulturanslagen sjunkit något under senare år. Inte helt säker dock. Vad det gäller statens kulturbudget ingår även folkbildning i den posten för övrigt. Stöd till studieförbunden m.m. Landstinget la lite mer av sin totala budget på kultur. Runt 2 procent. Så ser ungefär det totala skattefinansierade kulturbidragen ut. År 2009 konsumerade vi svenskar runt 45 miljarder kronor på kultur och media. Ungefär dubbla pengarna mot vad stat/kommun och landsting betalade ut. Så två tredjedelar stod konsumtionen för och en tredjedel stod skattefinansierade bidragen för i jämförelse med varandra.

Utöver detta finns det x antal lagstadgade avgifter som tas ut av privatpersoner, företag etc och som branschorganisationerna samlar in och fördelar och dessa avgifter har oftast sin grund i upphovsrätten, EU-lagstiftning och/eller internationell lagstiftning. Företag och privatpersoner betalar tv-licens, privatkopieringsavgift, företag betalar till STIM för att få nyttja musik på arbetsplatsen e.t.c.

Om staten står för 1,9 promille av landets BNP, kommunerna lägger ungefär lika mycket och landstinget lite mer + att konsumenterna står för dubbelt så stor del så bör den totala delen av landets BNP som går till kultur ligga på snäppet över en procent totalt. 1,2 eller 1,4 i krokarna där och då bör rubbet vara inräknat. Och i den del som består av konsumtion ingår "media" och det vet jag inte riktigt exakt vad det står för. Värt att lägga på minnet är också att intäkterna till skivbranschen halverats i stort fram tills 2009 så den privata konsumtionen stod för en större del tidigare. Nästan hela västvärlden har i stort samma upplägg vad det gäller kulturen.

Hur som, vad får vi för dessa pengar? Vi får musikundervisning, teatrar, fonogramstöd, "konstnärslön"(borttagen 2009 och ersatt av kort-/långfristiga stipendier), museer, bibliotek, bidrag till dans och konst etc, operahus, turnébidrag, bidrag till arrangörer, hundratals om inte tusentals skivutgivningar som inte varit möjliga annars och mm mm..... En hel del skulle jag säga.

Vad skulle hända om vi helt tog bort den skatte- och avgiftsfinansierade delen ur kulturen? Vad tycker ni? Hur ska vi förvalta vår kultur? Rösta och motivera.

Vad tycker jag själv då? Jag tycker i stort att det funkar hyffsat som det gör nu vad det gäller avgifter och skattefinansierat stöd. Det är egentligen en sak som jag skulle vilja ändra på och det är bidragen till institutionerna. Dom äter upp en FÖR stor del av kulturbudgeten. Gigantiskt stor del faktiskt. Jag tror att kulturen skulle breddas betydligt om institutionerna fick minskade anslag och dessa pengar istället lades på lokala teaterscener, jazz, folkmusik och smalare konst. Om man ser enkom på Dramaten så hade den scenen förra året en omsättning på 266 miljoner kronor varav 217 av dessa var i form av statsbidrag. Över 80 % av verksamheten består av bidrag och om man inte lyckas bättre än så bör man nog kanske förändra något. Och det ser inte ett dugg annorlunda ut på resten av nationalscenerna. Kungliga Operan har över 432 miljoner i statsbidrag på en omsättning av 495 miljoner. Det, kan jag tycka, är för dåligt. Många mer smala verksamheter får det att gå runt åtminstone halvhyffsat med 20 % i bidrag. Kanske en generell regel som säger att verksamheten till 50 % minst måste vara självfinansierad. Enbart genom en sådan hyffsat enkel regel skulle vi kunna mångfaldiga dom mindre kulturscenerna runt om i landet. Det är vad jag tycker. Men i stort tycker jag att upplägget är hyffsat ok som det är nu om man bortser från vad institutionerna äter upp. Kulturbidraget bör inte minskas heller. Kultur är viktigt.

I stora drag håller jag med Jan, stora delar av kulturen måste finansieras via skattsedeln, men dagens kulturpolitik är spännande. Eller rättare sagt dagens avsaknad av kulturpolitik. Lite grovt så håller den borgerliga regeringen via ett anemiskt kulturråd de stora finkulturella institutionerna under armarna, en stor skopa stålar går till skapande skola som enligt verksamma fungerar uselt, några små rännilar sipprar till kulturarbetare via konstnärsnämnden osv, i övrig kastar man resten av kulturskattestålarna via portföljmodellen till regionerna som i praktiken kan göra vad man vill med slantarna. I regionerna sitter det kulturpolitiker och tjänstemän med, eh, varierande kompetens och ambitionsnivå, som gärna använder kulturpengen för att stärka det lokala näringslivet och regionens varumärke, snarare än angelägen kultur. Det är väldigt roande att lyssna på hur många olika sätt kulturministern kan säga "jag skiter egentligen i det svenska kulturlivet så länge jag kan gå på Dramaten" genom att hänvisa till regionerna och samverkansmodellen

Dessutom verkar regeringen öppet och förtäckt, via ett antal olika organisationer, för att öka kultursponsring också för mindre akter/scener och för att kulturarbetare ska bli entrepenörer som agerar marknadsmässigt, så det går inte att bortse från de aspekterna hur gärna man än vill.

Kulturpolitik är spännande och viktigt, men för att den här tråden inte ska hamna i OT+ direkt när de liberala fritänkarna ger mig svar på tal så lovar jag att inte skriva en bokstav mer här

Som ett litet exempel på hur Kulturdepartementet (och politikerna) funkar så kan jag ju berätta om hur det gick till på Stim Music Expo för ett par år sedan under politikerduellen. Från Kulturdepartementet hade man skickat Agneta Gille (S) och dom som har lite insikt i detta vet att inte enbart musik, teater, konst och den typen av kultur ligger på Kulturdepartementets bord utan även idrott. Och Agneta Gille hade ju i sitt dagliga arbete ingenting med teater, musik och konst att göra utan hon jobbar uteslutande med idrottsfrågor. Hon är inte ens ordinarie i kulturutskottet utan suppleant. Och HENNE skickade man till Stim Music Expo! Hon kunde ju absolut ingenting och försökte förklara sig med att hon faktiskt höll på lite med amatörteater när hon var yngre...... Siv Holma (V) var också med och inte heller hon har någon koll på detta. Även hon är suppleant i kulturutskottet och inte heller hon får vara med på möten så vidare ingen blivit sjuk. Dom hade även skickat dit Tina Ehn som sitter i Miljö- och jordbruksutskottet. Christer Nylander från Folkpartiet var däremot helt otroligt påläst och var väldigt tydlig och klar. Vice ordförande i Kulturutskottet och skrivit några böcker. Fler sådana som Christer inom den statliga kultursektorn. Jag skulle nästan kunna tänka mig att rösta på Folkpartiet enbart på grund av honom. Har även suttit i Finansutskottet och Utbildningsutskottet så han kan både läsa, skriva och har strålande bra koll på kulturfrågor.

Smal kultur måste finansieras via skattsedeln, finns inte den kulturen så försvinner stora delar av den demokratiska idén och vi kommer bara att utsättas för i många fall slätstruken välbesökt underhållning. Är konstnär, utbildad på Konstfack Konst. Utbildade mig på 90talet. En utbildningsplats under fem år kostade ungefär som en stridspilotutbildning. Jag är glad för att myndigheten konstnärsnämnden existerar iom att staten inte skapar en stimulerande arbetsmarknad där man kan köpa design och göra avdrag som inventarier även om det handlar om en stol av Jonas Bholin som stiger i värde. Konstnärsnämnden är då mycket viktig och det enda stimulansverktyget som existerar i form av stöd till utställningar, stipendier och liknande.
Så en stimulans på skattsedeln för de som köper konst skulle rulla igång. Jag är glad för att EMS och Fylkingen existerar. Tyvärr så försvinner små kulturinstitutioner då den nuvarande regeringen gillar system där man ger mest pengar till de fria kulturinstitutioner som har högst besökarantal, alltså raka motsatsen till smal kultur. Regionerna har idag ett krav att prestera ett hållbart innehåll och strategi vilket jag än så länge tycker är positivt. Det är en demo som används av några landsting, regioner. I Jönköpings län så har det bara varit positivt inom konstområdet, mer skärpa och långsiktig tanke.

Jag tycker att det är fruktansvärt svårt med kulturstöd....Till syvende og sidst så sitter det ngn skäggig jävel och bestämmer vad av dom olika gnisselmusikanterna som är den som ska få pengar....Och om vi ska snacka skattefördelning så skulle jag hellre se att pengarna gick till ngt mer lakut än till frijazz och blodspya på canvas....
Vad jag VERKLIGEN tycker vore fantastiskt, men det skulle ju aldrig gå i detta vänstriga skitland, är om man helt lyfte skatten på sponsring av 'FIN"-kultur.
Coca Cola pallar ju att sponsra en Roxetteturne även utan skattelättnad men om man gjorde det fint att sponsra kulturskolor och småteatrar och man gjorde det billigare så skulle det ju lösa sej.
Jag skulle inte ha något problem med att det hette Dramaten by Cola eller Falcon-Operan om det skulle innebära att dom hade råd att bjuda på fantastisk kultur.
Konstfack by ABB....MYCKET bättre än att jag ska behöva betala för att en kärring tycker att det är konst att sitta och kissa på golvet på ngn teaterscen ,...eller om det var ett vernissage och det var konst-konst....

Jag kan inte slänga ihop "kultur" till EN grej.
Det finns för olika behov av stöd på olika sätt till olika typer av kulturella evenemang på olika platser för att inte sitta mer individuellt på enskilda företeelser. Frågan är alltså för komplex för att kunna svara ja eller nej på tycker jag.

Man kan väl säga att jag är FÖR att med statliga medel stödja den kultur som är i behov av det.

Jag är generellt motståndare till stödåtgärder som skapar "syntetiska" marknader. Men när det gäller kultur så finns det fog för att stödja sånt som har svårt att överleva och kan anses värt att bevara. Om ändå kulturskolorna i kommunerna fick lika mycket stöd som idrottsverksamheten så vore det en bättre värld.

Absolut, visst behövs viss offentlig finansiering av kultur. Som exempel är svenska språket för litet för att fler än de mest kommersiella författarna ska kunna tjäna bra pengar på sitt skrivande, därför behövs möjligheter att stödja vissa.
Dock finns det alltid ett stort problem när någon ska sitta och bestämma vad som förtjänar stöd. Det riskerar att bli godtyckligt och inavlat.
Och så måsta man förhålla sig till det faktum att den kultur som stöds oftast bara är en angelägenhet för en elit av människor som "förstår" den.

Dessa tjänstemän som bestämmer kanske bara skulle få inneha en sån post i säg 2 år så hinner de inte orsaka så mycket skada.

B-Å Åhs skrev:Dessa tjänstemän som bestämmer kanske bara skulle få inneha en sån post i säg 2 år så hinner de inte orsaka så mycket skada.

Samtidigt behöver de vara kunniga och erfarna. Det är en jävligt svår ekvation.

Tjänstemän är bara en förlängning av politiska beslut, så det är den lagda kulturpolitiken som styr deras handlingar. Det brukar finnas stora luckor i kunskap från kulturminister och nedåt som alltid avspeglas på tjänstemännens utövande.

Eagle Hazze skrev:Tjänstemän är bara en förlängning av politiska beslut, så det är den lagda kulturpolitiken som styr deras handlingar. Det brukar finnas stora luckor i kunskap från kulturminister och nedåt som alltid avspeglas på tjänstemännens utövande.

Absolut, men det finns ju av naturen en stor risk för godtycklighet även på tjänstemannanivå.

Nu orkar jag inte läsa igenom precis allt som skrivits så det kanske redan nämnts men hur definierar man "kultur"? Om man pratar musik så är min erfarenhet är att om man pysslar med nåt som innehåller fioler (läs folkmusik) eller kör jazzstandards så erbjuds spelningar på diverse skattefinansierade arrangemang. Om man däremot spelar nåt som faller under kategorierna rock eller blues så finns man inte med i kulturmupparnas medvetande på samma sätt. Det känns lite skevt kan jag tycka, att band som gnetar på och repar och har en repertoar inte får komma in på dylika arrangemang medan "Knut-Olles Jazztrio" alltid erbjuds gig trots att det bara är ett löst sammansatt band som enbart sammanstrålar inför dessa spelningar...

Ja, jag anser att kultur ska finansieras av våra gemensamma skattemedel, hur skulle annars operor, teatrar och muséer överleva? Självklart ska stat och kommun köpa konstverk för att smycka våra samhällen och städer. Det svåra är ju hur man definierar "kultur", vilka som ska ha rätt att få del av dessa pengar osv.

Visst är det svårt med ställen att spela på för musik utanför normer, jag upplever att den typen av ställen som har högt i tak och även publik som har högt i tak är på stadig tillbakagång. Det premieras inte direkt av staten, jag ser bara hur EMS studios blir. konstant mindre och deras rörelsefrihet. Sverige var världsledande en gång i tiden på elektroakustisk musik, delvis pga att vi hade ett skattefinansierat samhälle som förstod vitsen med att genom skattsedeln låta olika uttrycksformer ta plats. Även studieförbunden när det gäller musik hade en stor roll på 70talet jämte musikskolan. Idag så verkar studieförbunden ta över musikundervisning från musikskolan då kommuner balanserar sin allmänna budget med att skära i bl.a. musikundervisning.